Ako se bračni par odlučiti trajno rastati, obično jedan od supružnika, ili oboje, pokreće postupak razvoda.
U većini zemalja o razvodu odlučuje sud, a brak se razvrgava odlukom tog suda.
Ako par ima djecu, osim rastave supružnika, razvodom se reorganiziraju i njihov međusobni odnos te njihovi odnosi sa zajedničkom djecom.
Zajednička se imovina supružnika dijeli i, ako je potrebno, isplaćuje se naknada ili alimentacija supružniku ili djeci.
U Europskoj uniji postoje pravila za utvrđivanje suda kojem bračni par treba podnijeti zahtjev za razvod. Ta su pravila posebno korisna u slučajevima kada su supružnici različitih nacionalnosti ili su tijekom braka živjeli u različitim državama članicama.
Njima se omogućuju i lakše priznavanje i pravovaljanost razvoda provedenog u jednoj članici Europske unije u drugim državama članicama.
Za detaljne informacije koje se odnose na određenu zemlju odaberite odgovarajuću zastavu.
Stranicu održava Europska komisija. Informacije na ovoj stranici ne odražavaju nužno službeno stajalište Europske komisije. Europska komisija ne preuzima nikakvu odgovornost za informacije ili podatke sadržane ili navedene u ovom dokumentu. Pogledajte pravnu obavijest koja se odnosi na propise za autorska prava za europske stranice.
Det finns två typer av äktenskapsskillnad i Belgien: äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet och äktenskapsskillnad i samförstånd.
Äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet kan uppnås på två sätt:
Äktenskapsskillnad i samförstånd kan endast beviljas om makarna inger ett heltäckande och på förhand upprättat avtal som anger alla följder av äktenskapsskillnaden och båda makarna fortsätter att ge uttryck för sin vilja att upplösa äktenskapet i samförstånd ända fram till dess att äktenskapsskillnaden beviljas. Avtalet består av en uppgörelse om hur makarnas respektive tillgångar ska fördelas (artikel 1287 i processlagen (Code judiciaire/Gerechtelijk Wetboek)) och en överenskommelse om respektive makes bosättningsort under förfarandet, föräldraansvar, förvaltning av tillgångar som tillhör parets barn och umgängesrätt under och efter äktenskapsskillnaden, respektive makes underhållsbidrag till sina barn och eventuellt underhåll mellan makarna under och efter äktenskapsskillnaden (artikel 1288 i processlagen).
Det finns två typer av äktenskapsskillnad i Belgien: äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet (artikel 229 i civillagen) och äktenskapsskillnad i samförstånd (artikel 230 i civillagen).
En äktenskapsskillnad bryter äktenskapsbanden. De tidigare makarna ärver inte längre varandra. De är fria att gifta om sig. I Belgien har ett äktenskap inga följder för makarnas efternamn. En gift person har emellertid rätt att använda sin makes/makas efternamn. Efter en äktenskapsskillnad kan en person inte längre använda sin tidigare makes/makas efternamn till vardags eller i yrkeslivet. Under vissa omständigheter görs dock undantag för handelsnamn.
Den gemensamma egendomen fördelas mellan makarna. Vid äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet förlorar makarna alla förmåner som de har gett varandra i ett eventuellt äktenskapsförord och sedan de gifte sig, och eventuella arvsförmåner, om inte annat avtalats. Vid äktenskapsskillnad i samförstånd fastställer makarna på förhand sina rättigheter i det heltäckande avtal som de har upprättat (se fråga 1).
Att ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad påverkar inte rättigheterna för barn som fötts inom äktenskapet (artikel 304 i civillagen). Så snart äktenskapet har upplösts genom äktenskapsskillnad har makarna ett gemensamt ansvar för barnen, och barnens tillgångar förvaltas av makarna gemensamt, eller av den make som i ett godkänt avtal mellan parterna, eller efter ett domstolsbeslut i ett interimistiskt förfarande (référé/kort geding) har tilldelats vårdnaden om barnen (artikel 302 i civillagen). Makarna ansvarar, i förhållande till sina tillgångar, för barnens boende, underhåll, tillsyn, utbildning och arbetsutbildning, ända tills barnen blir myndiga eller har slutfört sin utbildning (artikel 203 i civillagen). Makarna måste stå för sin andel av de normala och särskilda kostnader som följer av denna skyldighet (artikel 203 a i civillagen). Bidraget sker vanligtvis i form av ett underhåll som fastställts av domstolarna eller genom avtal.
Äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet: Makarna kan enas om att underhåll ska betalas efter äktenskapsskillnaden, storleken på underhållet och på vilka villkor det överenskomna beloppet kan omprövas. I avsaknad av en överenskommelse kan domstolen, på begäran av den behövande maken, förordna att den andra maken ska betala underhåll. Domstolen kan avslå ansökan om underhåll om motparten kan visa att sökanden har betett sig på ett sätt som gjorde det omöjligt att fortsätt att leva tillsammans. Underhåll kan aldrig beviljas en make/maka som har förklarats skyldig till våldshandlingar mot den andra maken. Om motparten bevisar att sökandens behov av underhåll beror på hans eller hennes eget beslut och inte motiverades av familjens behov kan domstolen befria motparten från skyldigheten att betala underhåll, eller kan minska underhållsbeloppet (artikel 301.1, 301.2 och 301.5 i civillagen). Underhållsbeloppet bör åtminstone tillgodose den underhållsberättigades behov, men får inte överstiga en tredjedel av den underhållsskyldige makens inkomst. Underhållet ska betalas under en tid som inte får överstiga den tid som äktenskapet varade. Om särskilda omständigheter föreligger kan denna period förlängas (artikel 301.3, 301.4, 301.6, 301.8 och 301.9 i civillagen).
Äktenskapsskillnad i samförstånd: Makarna fastställer på förhand sina rättigheter i det heltäckande avtal som de har upprättat (se fråga 1). Under och efter skilsmässoförfarandet kan makarna enas om ett underhållsbelopp och på vilka villkor detta belopp ska indexeras och omprövas (artikel 1288.1 fjärde stycket i processlagen).
I samtliga fall kan underhållet ökas, minskas eller avslutas av domstolen om beloppet inte längre är lämpligt, på grund av nya omständigheter som ligger bortom parternas kontroll. I händelse av äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet kan domstolen även justera underhållsbeloppet om äktenskapsskillnaden resulterar i att makarnas ekonomiska ställning förändras.
Hemskillnad (séparation de corps/scheiding van tafel en bed) bryter inte äktenskapsbanden, men minskar makarnas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Hemskillnad undanröjer skyldigheten att leva tillsammans, och makarnas egendom delas upp.
Hemskillnad omfattas av samma villkor som äktenskapsskillnad.
Hemskillnad bryter inte äktenskapsbanden, men minskar makarnas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. När det gäller makarna själva undanröjer hemskillnaden endast skyldigheten att leva tillsammans och skyldigheten att bistå varandra (devoir d’assistance/bijstandsplicht). Skyldigheten att vara trogen och skyldigheten att ge materiellt stöd (devoir de secours/hulpplicht) finns kvar (artikel 308 i civillagen). Hemskillnad resulterar i att makarnas egendom delas upp (artikel 311 i civillagen). När det gäller barn omfattas hemskillnad av samma villkor som äktenskapsskillnad. Makar som har beviljats hemskillnad har inte rätt till underhåll, men de kan åberopa skyldigheten att ge materiellt stöd (artikel 213 i civillagen).
Hemskillnad i samförstånd har samma verkan som äktenskapsskillnad i samförstånd och regleras av ett förhandsavtal mellan makarna, även om äktenskapsbanden inte har brutits. Skyldigheten att vara trogen och skyldigheten att ge materiellt stöd finns också kvar.
Annullering av äktenskap är en civilrättslig påföljd som tillämpas om ett äktenskap har ingåtts i strid med lagen, trots de förhandskontroller som vigselförrättaren har gjort.
I följande fall annulleras automatiskt äktenskapet:
En ”relativ” annullering av ett äktenskap kan göras i händelse av en eller båda parternas bristande samtycke eller vid förväxlad identitet (artiklarna 180 och 181 i civillagen).
En annullering, eller förklaring om nullitet, gör att äktenskapet blir ogiltigt både bakåt och framåt i tiden. Annulleringen har retroaktiv verkan från dagen för giftermålet. Äktenskapets samtliga rättsverkningar försvinner. Äktenskapet anses aldrig ha ägt rum.
Om makarna gifte sig i god tro, dvs. om de var omedvetna om ett äktenskapshinder, kan domstolen besluta att äktenskapet endast ska annulleras framåt i tiden, men att dess tidigare rättsverkningar ska bestå. Om endast en av makarna ingick äktenskapet i god tro kan äktenskapets rättsverkningar endast gynna den maken.
De rättsverkningar av äktenskapet som har gynnat barn består, även om ingen av makarna ingick äktenskapet i god tro. Barn som föds under det annullerade äktenskapet eller inom 300 dagar från annulleringen betraktas även fortsättningsvis som barn till maken i det annullerade äktenskapet.
I lagen anges två former av medling, dels frivillig medling, där parterna själv anlitar en medlare utan att domstolen ingriper, dels rättslig medling, som sker på begäran av parterna eller domstolen under en rättsprocess, som i så fall tillfälligt avbryts. Medling kan användas i tvister angående äktenskapliga skyldigheter (artiklarna 201 och 203 i civillagen), makars rättigheter och skyldigheter (artiklarna 221–224 i civillagen), konsekvenserna av äktenskapsskillnad (artiklarna 295–307 a i civillagen), föräldraansvar (artiklarna 371–387 a i civillagen), äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet (artikel 229 i civillagen), äktenskapsskillnad i samförstånd (artiklarna 1254–1310 i civillagen) och när makar lever faktiskt åtskilda. Var och en av parterna kan föreslå att frivillig medling ska tillgripas (artikel 1730 och följande artiklar i civillagen). Den domstol som prövar målet kan också när som helst under förfarandet förordna om rättslig medling (artikel 1734 och följande artiklar i civillagen). Om medlingen leder till en överenskommelse mellan parterna kan överenskommelsen i båda fallen föreläggas domstolen för godkännande. Domstolen kan endast neka att godkänna överenskommelsen om den strider mot grunderna för rättsordningen eller minderåriga barns intressen.
Det är fortfarande domstolarna som har ansvaret för att bevilja äktenskapsskillnad.
En ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet eller en ansökan om att omvandla en hemskillnad till äktenskapsskillnad prövas av distriktsdomstolen (tribunal de première instance/vredegerecht) på den ort där makarna senaste hade sin gemensamma hemvist eller på den ort där svaranden har sin hemvist (domicile/woonplats) (artikel 628.1 första stycket i civillagen).
Vid äktenskapsskillnad i samförstånd väljer makarna en distriktsdomstol (artikel 1288 a andra stycket i civillagen).
En ansökan om annullering av äktenskap prövas av distriktsdomstolen på den ort där svaranden har hemvist (artikel 624 i civillagen).
I händelse av äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring inges ansökan 1) genom delgivning av ett exekutionsbiträde (huissier de justice/gerechtsdeurwaarder), i enlighet med artikel 229.1 i civillagen, 2) gemensamt, i enlighet med artikel 229.2 i civillagen, genom en gemensam ansökan, i enlighet med artikel 1026 och följande artiklar i civillagen, undertecknad av var och en av makarna eller åtminstone en advokat eller notarie (artikel 1254.1 i civillagen), eller 3) ensidigt, i enlighet med artikel 229.3 i civillagen, genom en ansökan om ett vanligt kontradiktoriskt förfarande, i enlighet med artikel 1034 a–1034 e i civillagen. I samtliga fall måste den handling som inleder förfarandet, utöver de sedvanliga uppgifterna, innehålla en detaljerad beskrivning av de faktiska omständigheterna och en utsaga med detaljer om eventuella barn (artikel 1254.1 i civillagen). Vigselbeviset, eventuella barns födelsebevis och bevis som styrker var och en av makarnas identitet och medborgarskap måste också lämnas in, om inte dessa är införda i folkbokföringsregistret eller registret över utländska medborgare (artikel 1254.2 i civillagen).
En ansökan om äktenskapsskillnad i samförstånd görs genom att inge en ansökan (requête/verzoekschrift) till domstolen. Utöver de handlingar som krävs för äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring måste också förhandsavtalet mellan parterna och, i förekommande fall, en inventarieförteckning över deras tillgångar inges.
De vanliga reglerna gäller. Se faktabladet om ”Rättshjälp”.
Ett beslut om att bevilja eller avslå en ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet eller en ansökan om annullering av äktenskapet kan överklagas inom en månad från delgivningen av domen, oavsett om det rör sig om en tredskodom eller en dom som meddelats efter att båda parter hörts (artikel 1048.1 och artikel 1051.1 i civillagen).
Ett överklagande (appel/hoger beroep) av en dom som beviljar äktenskapsskillnad kan endast tas upp till sakprövning om den grundas på underlåtelse att uppfylla de rättsliga villkoren för att bevilja äktenskapsskillnad eller på att makarna har återförenats. Ett sådant överklagande kan inges av den allmänna åklagaren inom en månad från domen. I så fall delges detta båda parterna. Ett överklagande kan även inges av en av eller båda makarna, enskilt eller gemensamt, inom en månad från domen. I så fall delges det den allmänna åklagaren och, om det endast inges av en av makarna, den andra maken. Ett överklagande som grundas på att makarna har återförenats måste alltid inges gemensamt av båda makarna inom en månad från domen. Ett sådant överklagande delges den allmänna åklagaren (artikel 1299 i civillagen). Ett överklagande av en dom med avslag på en ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad kan endast tas upp till sakprövning om det inges av båda parterna, separat eller gemensamt, inom en månad från domen (artikel 1300 i civillagen).
Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (Bryssel IIa-förordningen) har varit i kraft sedan den 1 mars 2005. Förordningen gäller inom Europeiska unionen (med undantag av Danmark). En dom som har meddelats i en medlemsstat ska automatiskt erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas (artikel 21.1 i Bryssel IIa-förordningen). Inget särskilt förfarande behöver anlitas för att uppdatera uppgifter om civilstånd i relevanta register i en medlemsstat på grundval av en i en annan medlemsstat meddelad dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, om denna dom inte längre kan överklagas enligt lagen i den medlemsstaten (artikel 21.2 i Bryssel IIa-förordningen). En dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap erkänns inte om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen, om svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att svaranden kunnat förbereda sitt svaromål, eller om den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i ett mål mellan samma parter (artikel 22 i Bryssel IIa-förordningen). Vid granskningen får behörigheten för domstolen i ursprungsmedlemsstaten inte omprövas (artikel 24 i Bryssel IIa-förordningen), och en dom får aldrig omprövas i sak (artikel 26 i Bryssel IIa-förordningen). Erkännande av en dom får dessutom inte vägras på den grunden att belgisk rätt inte tillåter äktenskapsskillnad under samma omständigheter (artikel 25 i Bryssel IIa-förordningen). De handlingar som ska inges för att kunna erkänna en utländsk domstols dom förtecknas i artikel 37 i Bryssel IIa-förordningen.
Om Bryssel IIa-förordningen inte gäller omfattas domar som meddelats efter den 1 oktober 2004 av bestämmelserna i den belgiska lagen om internationell privaträtt (Code de droit international privé/Wetboek van Internationaal Privaatrecht – artikel 126.2 i denna lag). Enligt artikel 22 i lagen om internationell privaträtt erkänns en dom automatiskt utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. En utländsk domstols dom erkänns inte om konsekvenserna av erkännandet uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen, om rätten till försvar har åsidosatts, om domen följer av en lagöverträdelse, om domen fortfarande kan överklagas, om domen är oförenlig med en belgisk dom eller en dom som tidigare meddelats i utlandet som kan erkännas i Belgien, om det utländska förfarandet inleddes efter att förfarandet inleddes i Belgien mellan samma parter om samma sak och detta förfarande fortfarande pågår, om endast de belgiska domstolarna är behöriga i målet, om den utländska domstolens behörighet endast grundas på att svaranden eller egendom som inte har ett direkt samband med tvisten befinner sig i det land där denna domstol är belägen, eller om erkännande inte kan ges på grund av ett av de begränsade skäl för avslag som förtecknas i lagen om internationell privaträtt (på person- och familjerättens område utgörs dessa skäl endast av namn, adoption och förskjutande) (artikel 25.1 i lagen om internationell privaträtt). En utländsk dom får aldrig omprövas i sak (artikel 25.2 i lagen om internationell privaträtt). De handlingar som ska inges för att kunna erkänna en utländsk domstols dom förtecknas i artikel 24 i lagen om internationell privaträtt.
Den grundläggande principen i både Bryssel IIa-förordningen och lagen om internationell privaträtt är att en utländsk dom automatiskt ska erkännas utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. Om erkännandet grundas på Bryssel IIa-förordningen får en berörd part emellertid, genom att anlita de förfaranden som föreskrivs i avsnitt 2, ansöka om att få fastställt att domen ska erkännas eller inte erkännas (artikel 21.3 i Bryssel IIa-förordningen). Om Bryssel IIa-förordningen inte gäller får en berörd part, eller den allmänna åklagaren, genom att anlita de förfaranden som föreskrivs i artikel 23 i lagen om internationell privaträtt, ansöka om att få fastställt att hela eller delar av domen måste erkännas eller inte kan erkännas (artikel 22.2 i lagen om internationell privaträtt).
Artikel 55.1 i lagen innehåller en lagvalsregel för sådana mål om äktenskapsskillnad och hemskillnad som har en internationell dimension. Äktenskapsskillnad och hemskillnad regleras
Begreppet hemvist definieras i artikel 4.2 i lagen om internationell privaträtt. ”Gemensam hemvist” innebär inte nödvändigtvis att makarna bor på samma adress eller i samma kommun utan snarare att de har hemvist i samma land. Den lag som anges i artikel 55.1 i lagen om internationell privaträtt kan inte tillämpas om den lagen inte erkänner äktenskapsskillnad. I så fall ska den lag tillämpas som anges i nästa alternativa kriterium i punkt 1 (artikel 55.3 i lagen om internationell privaträtt).
Makar har även en begränsad rätt att själva välja vilken lag som ska tillämpas. De kan välja att tillämpa lagen i det land som de båda var medborgare i när ansökan lämnades in, eller belgisk lag (artikel 55.2 i lagen om internationell privaträtt). Detta val måste göras senast vid det första uppträdandet inför den domstol som prövar ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad.
I den tillämpliga lag som anges i artikel 55 i lagen om internationell privaträtt fastställs de bestämmelser som reglerar huruvida en ansökan om hemskillnad kan tas upp till sakprövning, grunder och villkor för äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden eller, vid en gemensam ansökan, villkoren för samtycke, inbegripet på vilket sätt detta uttrycks, makarnas skyldighet att enas om åtgärder som rör makarnas och deras barns person, underhåll och egendom, och upplösningen av äktenskapsbanden eller, vid hemskillnad, i vilken utsträckning dessa ska lossas (artikel 56 i lagen om internationell privaträtt).
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I bulgarisk lag finns följande sätt att avsluta ett äktenskap genom äktenskapsskillnad:
Vid äktenskapsskillnad med båda makarnas samtycke gör makarna en gemensam ansökan till distriktsdomstolen (rajonen sad) och lämnar in en överenskommelse enligt artikel 50 i familjerättslagen. I överenskommelsen ska makarna besluta om eventuella barns hemvist, föräldraansvar, umgängesrätt med och underhåll till barnen, fördelning av egendom, användning av familjehemmet, underhåll mellan makarna samt makarnas efternamn. Överenskommelsen måste godkännas av domstolen, som före godkännandet ska kontrollera om hänsyn har tagits till barnens bästa. Om domstolen anser att överenskommelsen har brister eller att tillräcklig hänsyn inte har tagits till barnens bästa fastställer den en tidsfrist för när makarna måste ha åtgärdat bristerna. Om bristerna inte åtgärdas inom tidsfristen avvisar domstolen ansökan om äktenskapsskillnad.
När det gäller äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet lämnas ansökan in av en av makarna. Ansökan behandlas av distriktsdomstolen (rajonen sad) med behörighet på den ort där svaranden har hemvist. Domstolen fastställer på eget initiativ vem av makarna som ska anses bära skulden till söndringen och fattar också beslut gällande föräldraansvar, umgänge med och underhåll till de barn som fötts inom äktenskapet, fördelning av egendom, användning av familjehemmet, underhåll mellan makarna samt användning av mannens efternamn. Detta gäller dock endast om makarna inte själva har upprättat ett äktenskapsförord som reglerar ovanstående frågor i händelse av äktenskapsskillnad.
Vid en ansökan om äktenskapsskillnad på grundval av djup och varaktig söndring i äktenskapet kan makarna meddela att de har träffat en bindande överenskommelse om föräldraansvar, umgänge med och underhåll till de barn som fötts inom äktenskapet, fördelning av egendom, användning av familjehemmet, underhåll mellan makarna samt användning av mannens efternamn. Domstolen fattar i så fall endast beslut om vem av makarna som kan anses bära skulden till söndringen om en av, eller båda, parterna i målet begär detta. Domstolen måste emellertid fastställa att det finns grund för äktenskapsskillnad, dvs. djup och varaktig söndring.
För äktenskapsskillnad med båda makarnas samtycke gäller följande:
För att äktenskapsskillnaden ska beviljas måste makarna avlägga en högtidlig förklaring om att de båda samtycker till att avsluta äktenskapet. Domstolen undersöker i så fall inte makarnas skäl till att avsluta äktenskapet.
För äktenskapsskillnad utan båda makars samtycke gäller följande:
Grunden för att bevilja äktenskapsskillnad är att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet. Det finns ingen rättslig definition av ”djup och varaktig söndring i äktenskapet”. Enligt doktrinen och rättspraxis vid Bulgariens högsta domstol (Varhoven kasatsionen sad) föreligger djup och varaktig söndring i ett äktenskap om den äktenskapliga relationen endast kvarstår formellt men är helt innehållslös enligt allmän moral och lag. Djup och varaktig söndring är ett objektivt tillstånd som ska fastställas från fall till fall. Alla sorters bevis, inbegripet muntliga sådana, är tillåtna. I lagen finns inga absoluta kriterier för djup och varaktig söndring. Enligt rättspraxis accepteras bl.a. följande som bevis för söndringen: äktenskapsbrott, långvarig de facto‑separation, alkohol- eller narkotikamissbruk, fysisk eller psykisk misshandel samt långvarigt försummande av familjen. Enligt den nya familjerättslagen behöver domstolen inte längre på eget initiativ besluta om vem av parterna som bär skulden till söndringen i äktenskapet: enda undantaget till detta är om en av eller båda parterna uttryckligen har begärt att domstolen ska yttra sig i frågan. Om makarna inte har träffat någon överenskommelse är skuldfrågan emellertid fortfarande en avgörande faktor vid domstolens beslut gällande föräldraansvar, umgänge med och underhåll till barn samt användning av familjehemmet.
Efter äktenskapsskillnaden kan domstolen besluta att makarna ska behålla det efternamn som de hade när de var gifta eller att en av makarna, på hans eller hennes begäran, får byta tillbaka till sitt efternamn som ogift. Den andra maken kan inte motsätta sig en begäran om att behålla det äktenskapliga efternamnet eller byta tillbaka till det efternamn som bars som ogift.
Den nya familjerättslagen omfattar ett antal olika äktenskapliga egendomsordningar: ordinarie äktenskaplig egendomsordning, separat egendomsordning och avtalsmässig egendomsordning.
1. Ordinarie äktenskaplig egendomsordning: Detta innebär att alla tillgångar, inbegripet kontanta medel som förvärvats under äktenskapet är gemensamma. Tillgångarna ägs gemensamt av makarna, oavsett under vems namn de förvärvades, om båda makarna kan anses ha bidragit till förvärvet. En makes bidrag kan utgöras av pengar, arbete, omvårdnad av barnen och hushållsarbete. En tillgång antas ha förvärvats med båda makarnas bidrag såvida det inte kan bevisas att så inte är fallet. Enligt den gällande familjerättslagen (som antogs 2009) utgör kontantinsättningar inte längre gemensam äktenskaplig egendom.
Tillgångar som makarna förvärvat före äktenskapet samt arv och gåvor som en make mottagit under äktenskapet är personlig egendom. Lös egendom som en make förvärvat under äktenskapet för personligt bruk eller för utövande av sitt yrke räknas som personlig egendom.
Efter äktenskapsskillnaden omvandlas den äktenskapliga egendomen till vanlig egendom.
2. Separat egendomsordning:
Den egendom som var och en av makarna förvärvar under äktenskapet ägs personligen av den make som förvärvat den. Om en av eller båda makarna ansöker om äktenskapsskillnad har var och en av makarna emellertid rätt att erhålla en del av värdet för den egendom den andra maken har förvärvat under äktenskapet, om den sökande har bidragit till förvärvet genom arbete, egna ekonomiska medel, omvårdnad av barn, hushållsarbete eller på annat sätt. Makarna delar ansvaret för att tillgodose familjens behov och är solidariskt ansvariga för de skyldigheter som de påtagit sig för att tillgodose familjens dagliga behov.
3. Avtalsmässig egendomsordning:
Enligt den nya familjerättslagen kan makarna upprätta ett äktenskapsförord. Detta är en ny möjlighet i bulgarisk lag. Äktenskapsförordet kan upprättas före eller under äktenskapet. I äktenskapsförordet fastställs endast hur parternas egendom ska fördelas, t.ex. parternas rätt till egendom som förvärvas under äktenskapet och egendom som de ägde före äktenskapet, hur egendom – inbegripet familjens hem – ska förvaltas och avyttras, fördelningen av utgifter och skyldigheter, vad som ska hända med egendomen vid en äktenskapsskillnad, makarnas underhåll under äktenskapet och i händelse av äktenskapsskillnad samt underhåll till eventuella barn i äktenskapet. Det är inte tillåtet att inkludera en klausul om att egendom som förvärvats av en av parterna före äktenskapet ska omvandlas till makarnas gemensamma egendom. Äktenskapsförordet får inte heller innehålla bestämmelser för en situation då en make ligger inför döden, utom när det gäller makarnas andel i den gemensamma egendomen i händelse av upplösning av äktenskapet. Den ordinarie äktenskapliga egendomsordningen tillämpas för all egendom som inte omfattas av äktenskapsförordet.
Oavsett vilken egendomsordning som makarna väljer finns allmänna bestämmelser gällande försäljning av familjehemmet då detta är en av makarnas personliga egendom. Försäljning kan endast genomföras med den andra makens samtycke, såvida inte paret även har ett annat hem som antingen är gemensam egendom eller en av makarnas personliga egendom. Om samtycke inte erhålls kan distriktsdomaren godkänna försäljningen, om det kan fastställas att detta inte är till skada för underåriga barn eller för familjen. Om äktenskapsskillnad beviljas och familjehemmet inte kan användas separat av de två makarna beslutar domstolen att en av makarna ska ha rätten av använda hemmet, om denne har begärt detta och är i behov av bostad. Om det finns underåriga barn i äktenskapet fattar domstolen på eget initiativ ett beslut om vem som ska använda familjehemmet. Den kan besluta att den make som har beviljats föräldraansvaret får tillgång till hemmet så länge som han/hon har föräldraansvaret.
Efter äktenskapsskillnaden är de f.d. makarna inte längre varandras arvtagare och har inte längre rätt till några förmåner enligt överenskommelser som gäller om en av makarna ligger för döden. Efter äktenskapsskillnaden kan särskilt värdefull egendom som getts som gåva under äktenskapet av en make eller en nära släkting till den andra maken återtas, utom när detta kan anses gå emot allmän moral. En ansökan om att återta en gåva kan lämnas in upp till ett år efter det datum då äktenskapsskillnaden träder i kraft.
Den ordinarie äktenskapliga egendomsordningen gäller om de personer som ingår äktenskap inte själva väljer en egendomsordning, och om de är underåriga eller har begränsad rättslig handlingsförmåga. Den egendomsordning som ska tillämpas förs in i ett register över makars förmögenhetsförhållanden. Egendomsordningen kan ändras under äktenskapet. Ändringen förs in i registret för civilrättsliga äktenskap och registret över makarnas förmögenhetsförhållanden. Äktenskapsförord och den valda egendomsordningen registreras i ett centralt elektroniskt register hos folkbokföringsmyndigheten. Registret är offentligt. Om ingen egendomsordning har registrerats tillämpas reglerna för den ordinarie äktenskapliga egendomsordningen vid transaktioner mellan en av, eller båda, makarna och tredje man.
Den rättsliga termen i bulgarisk lag är ”utövande av föräldraansvar”.
I sitt beslut om äktenskapsskillnad måste domstolen också fatta beslut rörande utövande av föräldraansvar, umgänge med och underhåll till barnen i äktenskapet samt användningen av familjehemmet. Domstolen tar hänsyn till barnens bästa vid sitt beslut. Den fastställer vem av makarna som ska utöva föräldraansvar, hur detta ska gå till, umgänget mellan barnen och föräldrarna samt underhåll till barnen. När den beslutar vem av föräldrarna som ska tilldömas föräldraansvar tar domstolen hänsyn till alla omständigheter som påverkar barnens intressen. Den hör föräldrarna, och även de berörda barnen om dessa är äldre än tio år.
Enligt artikel 83 i familjerättslagen kan bara den make som inte anses bära skulden till äktenskapsskillnaden beviljas underhåll. Underhåll kan betalas i högst tre år efter äktenskapsskillnaden, såvida parterna inte har kommit överens om en längre period. Domstolen kan förlänga dessa perioder om den make som erhåller underhåll befinner sig i en särskilt svår situation och det inte är något större problem för den andra maken att betala underhåll. En f.d. makes rätt till underhåll upphör om denne gifter om sig. I praktiken är det ytterst ovanligt att f.d. makar beviljas underhåll eller beordras att betala underhåll.
Begreppet hemskillnad finns inte i gällande bulgarisk lagstiftning.
Enligt rättspraxis innebär en de facto‑separation endast att makarna varken bor ihop eller delar hushåll. Separation har emellertid inte samma innebörd som hemskillnad.
Se fråga 4.
Se fråga 4.
I gällande bulgarisk lagstiftning används uttrycket ”annullering av äktenskap”. Annullering är ett av de sätt som ett äktenskap kan upplösas på enligt bulgarisk lag. Ett annullerat äktenskap har samma rättsliga konsekvenser som ett giltigt äktenskap fram till att äktenskapet upplöses. En annullering kan bara beviljas av domstol, och äktenskapet anses inte ogiltigt förrän domstolen har utfärdat sitt beslut.
För att ett äktenskap ska kunna annulleras måste en av makarna
Beroende av på vilka grunder annullering begärs kan en ansökan eventuellt inges av den make som påverkas av dessa grunder. Ansökan kan också lämnas in av åklagaren, maken från det första äktenskapet eller av åklagaren och maken tillsammans. Artikel 97 i familjerättslagen innehåller en uttrycklig och fullständig förteckning över de personer som har rätt att ansöka om annullering och tidsfristerna för att inge en sådan ansökan.
En annullering av äktenskapet har samma följder som äktenskapsskillnad när det gäller makarnas personliga relationer, deras egendomsförhållande samt relationerna mellan makarna och deras barn. Vid en annullering behandlas en make som ingått äktenskapet i ond tro på samma sätt som en make som anses bära skulden vid en äktenskapsskillnad. Barn som avlas eller föds i ett annullerat äktenskap behandlas som om de fötts i ett giltigt äktenskap, och moderns make antas vara far till parets gemensamma barn.
Det enda sättet att upplösa ett äktenskap genom äktenskapsskillnad är att lämna in en framställning eller ansökan om detta till domstol.
Om parterna väljer att inleda ett medlingsförfarande avbryts domstolsförfarandet.
Distriktsdomstolarna (rajonen sad) är i egenskap av förstainstansdomstolar vanligtvis behöriga att pröva ansökningar om äktenskapsskillnad där skuldfrågan spelar in samt om annullering. Dessa domstolar hanterar också ansökningar om äktenskapsskillnad med båda makars samtycke. Ansökningar ska inges till domstolen på den ort där svaranden har hemvist. Domstolen är inte skyldig att på eget initiativ kontrollera sin behörighet, men måste överlämna målet till behörig domstol om svaranden motsätter sig ansökan inom den fastställda tidsfristen.
Den part som begär äktenskapsskillnad måste personligen inställa sig vid domstolsförhandlingen för att ansökan ska kunna prövas. Vid äktenskapsskillnad med båda makarnas samtycke måste båda parter inställa sig personligen. Vid utevaro utan giltigt skäl avvisas ansökan.
En tredskodom är inte möjlig i äktenskapsmål.
Parterna i målet kan få rättshjälp på samma villkor som vid andra sorters förfaranden. Reglerna för rättshjälp finns i lagen om rättshjälp (Zakon za Pravnata Pomosht).
Ett beslut om äktenskapsskillnad med båda makars samtycke kan inte överklagas.
Efter att en part har delgetts ett beslut gällande annullering eller äktenskapsskillnad har denne två veckor på sig att överklaga beslutet till regiondomstolen. Ett beslut om äktenskapsskillnad träder i kraft även om ett överklagande har lämnats in.
Rådets förordning (EG) nr 2201/2003, såsom denna tillämpas i artikel 621 i civilprocesslagen (Grazjdanski protsesualen kodeks), gäller i detta fall. Myndigheter ska respektera domar eller andra handlingar som överlämnas till dem i form av bestyrkta kopior från den utfärdande domstolen och åtföljande intyg, om detta krävs enligt en EU-rättsakt. Domar inom ramen för artikel 21.2 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 erkänns av de behöriga registreringsmyndigheterna.
I enlighet med artikel 623 i civilprocesslagen kan berörd part vända sig till regiondomstolen med behörighet på den ort där motparten har sin hemvist eller sitt säte eller, om motparten saknar permanent adress eller säte i Bulgarien, där den berörda parten har sin permanenta adress eller sitt säte, och begära att denna domstol ska erkänna domen. Om den berörda parten varken har permanent adress eller säte i Bulgarien ska begäran inges till stadsdomstolen i Sofia.
Rådets förordning (EG) nr 2201/2003, såsom denna tillämpas i artiklarna 622 och 623 i civilprocesslagen, gäller i detta fall.
Den part som motsätter sig ett erkännande kan överklaga beslutet om erkännande eller, i tillämpliga fall, beslutet om verkställighet. Överklagandet kan inges till Sofias appellationsdomstol. Avgörandet från Sofias appellationsdomstol kan endast överklagas till Bulgariens högsta domstol om överklagandet avser en rättsfråga.
Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad gäller i detta fall.
I de fall där ovannämnda förordning inte är tillämplig gäller lagen om internationell privaträtt (Kodeks na mezhdunarodnoto chastno pravo).
Vid annullering av äktenskap tillämpas lagen på den plats där äktenskapet ingicks.
De personliga förhållandena makarna emellan styrs av makarnas gemensamma nationella lag. Om makarna har olika nationalitet styrs förhållandena dem emellan av lagen i den stat där de har sin gemensamma hemvist. Om inget av detta är tillämpligt, tillämpas lagen i den stat med vilken makarna tillsammans har närmast anknytning.
Fördelningen av egendom mellan makarna styrs av samma lag som tillämpas för de personliga förhållandena mellan makarna.
Om båda makar är utländska medborgare av samma nationalitet tillämpas lagen i den stat där de är medborgare då ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in. Om makarna har olika nationalitet gäller lagen i den stat där de har sin gemensamma hemvist när ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in. Om makarna saknar gemensam hemvist tillämpas Bulgarisk lag.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Beslut om äktenskapsskillnad fattas av domstol på någon av makarnas begäran. Under förfarandet fastställer domstolen om det finns grund för äktenskapsskillnad, dvs. om det föreligger varaktig söndring och, om så är fallet, de bakomliggande orsakerna.
Varaktig söndring anses automatiskt föreligga om äktenskapet har varat i minst ett år, makarna har levt åtskilda i minst sex månader och den andra maken stöder ansökan om äktenskapsskillnad. Om domstolen är övertygad om att båda makarna anser att det föreligger söndring i äktenskapet och vill ha en äktenskapsskillnad kommer den bevilja äktenskapsskillnad utan att undersöka orsakerna till äktenskapets upplösning, om följande handlingar lämnas in:
Om makarna har underåriga barn kan äktenskapsskillnad inte beviljas om den av särskilda skäl skulle stå i strid med barnens intressen (t.ex. vid fysiskt eller psykiskt funktionshinder). Äktenskapsskillnad beviljas inte förrän det finns ett slutligt domstolsbeslut om vårdnad och umgänge med eventuella barn efter skilsmässan.
Domstolen kommer inte att bevilja äktenskapsskillnad om en maka/make som inte i någon betydande omfattning har bidragit till äktenskapets upplösning och som kommer att lida en betydande förlust på grund av äktenskapsskillnaden inte vill gå med på äktenskapsskillnad, förutsatt att det finns särskilda skäl för att bevara äktenskapet. Domstolen kan likväl bevilja äktenskapsskillnad även i sådana fall, om makarna har bott åtskilda i minst tre år och det råder djup och varaktig söndring.
Domstolen beviljar äktenskapsskillnad om den kan konstatera att det råder en djup och varaktig söndring i äktenskapet och makarna inte kan förväntas leva tillsammans.
En maka/make som har antagit den andra makens namn kan inom sex månader från det att beslutet om äktenskapsskillnad vann laga kraft anmäla att han eller hon vill ta tillbaka sitt tidigare efternamn eller inte längre vill använda den andra makens efternamn tillsammans med det ursprungliga egna efternamnet.
Äktenskapsskillnaden innebär att makarnas egendomsgemenskap upphör.
Om den gemensamma egendomen likvideras, förstörs eller minskar i omfattning regleras tidigare gemensamma skyldigheter och rättigheter genom ett bodelningsavtal mellan makarna. Bodelningsavtalet måste vara skriftligt om det upprättades under äktenskapet, eller om det som avtalet gäller kräver ett skriftligt avtal om överlåtelse av äganderätt. Om makarna inte lyckas nå en överenskommelse om den gemensamma egendomen kommer domstolen att fastställa makarnas förmögenhetsförhållanden på ansökan från en av makarna. Vid bodelningen utgår domstolen från att båda makar har en lika stor andel i den gemensamma egendomen. Var och en av makarna har rätt att begära återbetalning av sitt bidrag till den gemensamma egendomen och är skyldig att betala tillbaka medel från den gemensamma egendomen som de använt för att förvärva privata tillgångar. Vid bodelningen läggs störst vikt vid eventuella underhållsberättigade barns behov, det sätt på vilket var och en av makarna har tagit hand om familjen (särskilt hur de tog hand om barnen och familjens hem) och deras bidrag till förvärvet och underhållet av de tillgångar som utgör den gemensamma egendomen.
Om inget bodelningsavtal har upprättats och ingen begäran om bodelning genom domstolsbeslut har lämnats in inom tre år från äktenskapsskillnaden, anses lös egendom tillhöra den person som använder den uteslutande för sina egna, sin familjs eller sitt hushålls behov. Annan lös egendom och fast egendom anses ägas gemensamt. Var och en av delägarna har en lika stor del i egendomen. Detsamma gäller för annan äganderätt, fordringar och skulder.
Innan äktenskapsskillnad beviljas föräldrar till underåriga barn reglerar domstolen makarnas rättigheter och skyldigheter när det gäller barnen för tiden efter äktenskapsskillnaden. Domstolen bestämmer särskilt vilken av makarna som ska ha vårdnaden om barnet och hur var och en av makarna ska bidra till barnets underhåll.
En frånskild person är skyldig att betala underhåll till den före detta makan/maken om hon eller han saknar förmåga att försörja sig själv och om denna oförmåga har sitt ursprung i äktenskapet eller är relaterat till det. Vid fastställande av underhållsbeloppet tas särskilt hänsyn till ålder, hälsotillstånd vid tidpunkten för skilsmässan och vårdnad om barn från äktenskapet. Om paret inte kan enas om underhållets storlek fastställer domstolen detta på begäran av en av makarna. Underhållet kan betalas ut antingen som ett engångsbelopp eller i flera delbetalningar.
Om makarna eller det skilda paret inte kan komma överens om underhållet kan domstolen bevilja underhåll enligt förslag från den av makarna som inte i någon betydande utsträckning har bidragit till äktenskapets upplösning och som kommer att lida en betydande förlust på grund av äktenskapsskillnaden, men endast för en period på tre år från äktenskapsskillnaden.
Rätten till underhåll upphör om den underhållsberättigade maken gifter om sig eller ingår registrerat partnerskap.
Begreppet ”hemskillnad” finns inte i Tjeckien.
Se fråga 4.
Se fråga 4.
Om någon av grunderna för att annullera ett äktenskap föreligger fattar domstolen beslut om att annullera äktenskapet även om ingen av makarna har begärt det. Detta gäller om äktenskapet har ingåtts med en person som redan är gift, med en person som tidigare ingått ett registrerat partnerskap eller liknande förhållande utomlands om det äktenskapet, partnerskapet eller förhållandet fortfarande är i kraft, eller med en familjemedlem i rätt upp- eller nedstigande led, med ett syskon eller en person som besläktad genom adoption.
Domstolen kommer att annullera äktenskapet på begäran av en av makarna om samtyckte till äktenskapet har avgetts under tvång i form av våld eller hot om våld, eller på grund av ett missförstånd rörande den tilltänkta makens identitet eller äktenskapsförhandlingarnas karaktär. I detta fall är det nödvändigt att lämna i en begäran inom ett år från det maken/makan först haft möjlighet till detta med hänsyn till omständigheterna, eller från det att sakförhållandet upptäcktes. Domstolen kan annullera ett äktenskap på begäran från en person som har ett rättmätigt intresse därav, om äktenskapet ingicks trots att det förelåg ett rättsligt hinder (t.ex. att en av makarna var underårig eller oförmögen att vidta rättshandlingar; detta gäller inte i fall då en person har begränsad rättslig handlingsförmåga).
Äktenskapet är ogiltigt om minst en av personerna som ingår äktenskap inte uppfyllde de obligatoriska villkoren då de samtyckte till äktenskapet, eller under eller i samband med själva giftermålet.
Se fråga 7.
Ett äktenskap som annullerats betraktas som om det aldrig har ingåtts (ex tunc). Äktenskapet anses emellertid giltigt under perioden från det att äktenskapet ingicks till dess att det ogiltigförklaras. När det gäller makarnas rättigheter och skyldigheter beträffande deras barn och egendom efter det att äktenskapet har annullerats, gäller samma bestämmelser som vid äktenskapsskillnad. Beslutet om annullering av äktenskapet innebär även att de påstådda makarnas val av efternamn blir ogiltigt. Båda makarna måste återta sina tidigare efternamn. De har ingen valmöjlighet. Eventuella barns efternamn ändras dock inte när äktenskapet annulleras. Presumtionen att moderns make är far till parets gemensamma barn kvarstår också efter det att äktenskapet har ogiltigförklarats.
Det finns olika rådgivningstjänster som bistår i frågor rörande familj, äktenskap och personliga relationer. Medling är ett annat alternativ. Mer information finns på webbplatserna för det tjeckiska medlarsamfundet och de tjeckiska äktenskaps- och familjerådgivarnas organisation (se länkar nedan). Äktenskapsskillnad kan emellertid bara beviljas på grundval av ett domstolsbeslut.
En ansökan om äktenskapsskillnad eller om annullering av äktenskap ska ges in vid distriktsdomstolen på den plats där paret senast bodde tillsammans i Tjeckien, förutsatt att åtminstone en av makarna fortfarande är bosatt där. Om så inte är fallet fallet ska ansökan ges in till den domstol som är allmänt behörig för den av makarna som inte ansöker om äktenskapsskillnad eller annullering. Om inte heller denna domstol kan fastställas ska ansökan ges in till den domstol som är allmänt behörig för den ansökande maken. Allmänt behörig domstol för en fysisk person är den distriktsdomstol som är behörig i det område där personen i fråga har sin hemvist, eller, om personen inte har någon hemvist, det område där personen för tillfället bor. ”Hemvist” innebär den plats där en person bor och har för avsikt att bo permanent (en person kan tänkas ha hemvist på flera ställen, i vilket fall distriktsdomstolarna på samtliga ställen anses behöriga). Mer utförlig information om domstols behörighet finns att tillgå vid behov.
Ansökan måste göras skriftligen. Det ska tydligt framgå vilken domstol den är adresserad till och vem som lämnar in ansökan. Det ska även tydligt framgå vilka de olika parterna är (fullt namn, födelsenummer eller födelsedatum, adress till permanent hemvist/postadress) samt vilket äktenskap ansökan gäller (datum för äktenskapets ingående samt omständigheterna, utvecklingen och orsakerna till söndringen i äktenskapet). Ansökan måste vara undertecknad och daterad. Om den gäller en äktenskapsskillnad med båda makarnas samtycke måste ansökan skrivas under av båda makarna. Ansökan måste omfatta dokumentation som styrker kärandens yrkanden.
Parterna har inte automatiskt rätt till ersättning för rättegångskostnaderna i mål om äktenskapsskillnad, annullering eller fastställelse av huruvida äktenskapet är giltigt eller ej. Domstolen kan bevilja ersättning för dessa kostnader eller delar av dem om omständigheterna i det aktuella fallet eller parternas situation motiverar det. Ordföranden i domstolsrådet kan bevilja en part full eller partiell befrielse från rättegångskostnaderna, förutsatt att dennes situation motiverar detta och att undantaget inte gör det möjligt för parten att utan grund göra gällande en rättighet eller att förhindra utövandet av en rättighet. Om skyddet av en parts intressen i förfarandet så kräver, kan den berörda parten också ansöka om att domstolen utser ett ombud (advokat) för honom/henne. Domstolen kan också utse ett juridiskt ombud redan innan rättegången inleds, men då måste parten i fråga uppfylla kraven för befrielse från rättegångskostnader. Parten måste därför kunna redogöra för sina tillgångar och sin sociala situation.
Förutsatt att villkoren i advokatlagen är uppfyllda, är det dessutom möjligt att ansöka om kostnadsfritt eller rabatterat juridiskt bistånd hos det tjeckiska advokatsamfundet.
Det är möjligt att överklaga en dom på äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap inom femton dagar från mottagandet av en skriftlig kopia av domen. Överklagandet ska lämnas in skriftligen till den domstol vars dom överklagandet gäller. Om det ursprungliga beslutet är föremål för ett beslut om rättelse, börjar den ovan nämnda fristen att löpa den dag beslutet om rättelse vinner laga kraft. Även om överklagandet inkommer efter femtondagarsfristen anses överklagandet ha lämnats in i tid, om klaganden följt oriktiga instruktioner från domstolen. Det är inte möjligt att överklaga ett beslut gällande en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad.
Beslutet erkänns utan att något särskilt förfarande behöver anlitas, såvida det inte rör sig om ett beslut som utfärdats i en annan EU-medlemsstat (utom Danmark) och som faller inom det tidsmässiga tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen). Folkbokföringsmyndigheten noterar helt enkelt beslutet och för automatiskt in det i sitt tillämpliga register då de mottagit alla nödvändiga handlingar, dvs. ett slutgiltigt beslut från en domstol i ett annat EU‑land, eller en vidimerad kopia av ett sådant, om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskapet tillsammans med en officiell översättning till tjeckiska samt det intyg som avses i artikel 39 i Bryssel IIa-förordningen (eller i artikel 33 i Bryssel IIa-förordningen). Domstolen som fattade beslut om äktenskapsskillnaden, hemskillnaden eller annulleringen av äktenskapet utfärdar ett intyg på begäran av en av parterna i målet. Undantag från kravet på att lämna in detta intyg kan dock göras om alla de upplysningar som skulle funnits i intyget redan finns i själva beslutet eller i andra handlingar som lämnats in (t.ex. om det anges att det beslut som lämnas in är slutgiltigt).
En berörd part kan ansöka vid den behöriga distriktsdomstolen om att få fastställt att domen ska erkännas eller inte erkännas, t.ex. om det finns behov av att förtydliga huruvida äktenskapet existerar eller inte (artikel 21.3 i Bryssel IIa-förordningen). Detta är emellertid inte ett krav, eftersom denna sorts domstolsbeslut inte krävs vid ett normalt införande i registret.
Om det gäller ett beslut i ett äktenskapsmål som utfärdats i en annan EU-medlemsstat före den 1 maj 2004 och minst en av parterna i målet är tjeckisk medborgare krävs ett särskilt beslut från Tjeckiens högsta domstol om erkännande av beslutet. En utländsk slutgiltig dom, eller andra nödvändiga handlingar (t.ex. äktenskapsbevis), ska lämnas in till Tjeckiens högsta domstol tillsammans med en officiell översättning till tjeckiska och vederbörligt bestyrkande (legalisering, apostille), såvida inte andra regler har fastställts genom ett internationellt avtal. Mer information om förfarandet finns på webbplatsen för Tjeckiens högsta domstol (se länk nedan).
Vissa bilaterala avtal om rättshjälp, som är bindande för Tjeckien (avtal som slutits med Slovakien, Ungern och Polen), innehåller bestämmelser om erkännande av domar som gäller annat än egendom och som har utfärdats av den andra partens myndigheter (detta inbegriper beslut om äktenskapsskillnad/hemskillnad/annullering). Dessa erkänns i Tjeckien och förs in i folkbokföringsmyndighetens register utan något särskilt förfarande. I dessa fall gör folkbokföringsmyndigheten en extra notering i sitt register efter att ett utländskt slutgiltigt beslut har lämnats in. Beslutet ska åtföljas av en officiell översättning till tjeckiska och vederbörligt bestyrkande (legalisering, apostille), såvida inte andra regler har fastställts genom ett internationellt avtal. Det förfarande som beskrivs ovan gäller endast för domar som utfärdats före den 1 maj 2004. I övriga fall tillämpas förfarandet i Bryssel IIa-förordningen (se ovan).
Tjeckien är part i Haagkonventionen om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader (undertecknad i Haag den 1 juni 1970). Om domen uppfyller konventionsvillkoren krävs numera inget särskilt förfarande för erkännande i Tjeckiens högsta domstol, på villkor att domen trädde i kraft efter den 11 juli 1976, dvs. den dag då Haagkonventionen började gälla i Tjeckien. Utländska slutgiltiga domar ska lämnas in till folkbokföringsmyndigheten tillsammans med en officiell översättning till tjeckiska och vederbörligt bestyrkande (legalisering, apostille), såvida inte andra regler har fastställts genom ett internationellt avtal.
En dom kan omprövas på de grunder som anges i artikel 22 i Bryssel IIa-förordningen. Då ska en ansökan lämnas in till den behöriga distriktsdomstolen, dvs. den förstainstansrätt som är behörig för den fysiska person mot vilken ansökan riktar sig.
Det är möjligt att förhindra folkbokföringsmyndighetens automatiska erkännande enligt ett bilateralt avtal eller Haagkonventionen om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader (Haag den 1 juni 1970). Sökanden ska då lämna in en överklagan till den behöriga regiondomstolen i enlighet med det administrativa juridiska förfarandet.
Det är inte möjligt att överklaga en dom från Tjeckiens högsta domstol.
I Tjeckien regleras upphörande av äktenskap genom äktenskapsskillnad av rätten i det land där makarna var medborgare när förfarandet för äktenskapsskillnad inleddes. Om makarna är medborgare i olika länder, regleras äktenskapets upphörande genom äktenskapsskillnad av lagen i det land där båda makar har sin hemvist. Om makarna inte har sin hemvist i samma land tillämpas tjeckisk rätt.
Emellertid ska tjeckisk rätt tillämpas om de utländska reglerna inte medger att äktenskapet upphör genom äktenskapsskillnad eller endast medger det under mycket speciella omständigheter, och åtminstone en av makarna är tjeckisk medborgare eller har sin hemvist i Tjeckien.
De tjeckiska äktenskaps- och familjerådgivarnas organisation
Tjeckiens högsta domstol – erkännande av utländska domar
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Enligt § 1564 första meningen i civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB) kan äktenskapsskillnad (dvs. skilsmässa) endast komma till stånd genom dom efter ansökan av den ena eller båda makarna.
En förutsättning för äktenskapsskillnad är att djup och varaktig söndring råder i äktenskapet (§ 1565.1 första meningen BGB). Härvid rör det sig om det rådande tillståndet i äktenskapet och om en framtidsprognos. Enligt lagstiftaren ska djup och varaktig söndring anses råda i äktenskapet i följande fall:
Den enda grunden för äktenskapsskillnad enligt tysk lag är att djup och varaktig söndring råder mellan makarna. Det tas inte ställning till om någon av makarna kan anses bära skuld för den uppkomna situationen.
Vid en äktenskapsskillnad behåller makarna det efternamn som de valde vid äktenskapets ingående. Genom ansökan till folkbokföringsregistret kan frånskilda makar återta sitt födelsenamn eller det namn som de använde före äktenskapet, alternativt välja att fortsätta använda sitt namn som gift men placera födelsenamnet eller det namn som de använde före äktenskapet före eller efter detta (§ 1355.5 BGB).
3.2.1 Delning av bostad och bohag:
Enligt §§ 1568a och 1568b BGB gäller i princip följande i fråga om den gemensamma bostaden och bodelning efter äktenskapsskillnad: den make som är mest beroende av att använda bostaden eller bohaget kan begära tilldelning av bostaden eller bohaget från den andra maken. Hänsyn ska tas till båda makarnas omständigheter och barnens bästa ska sättas i främsta rummet.
Om makarna hyr sin bostad övertar den make som får bo kvar hyreskontraktet – oavsett om bostaden tidigare hyrdes av båda makarna eller endast en av dem.
Om makarna äger sin bostad gäller följande:
I båda fallen har både den make som har tilldelats bostaden och den make som inte längre får nyttja bostaden rätt att kräva att ett hyreskontrakt ingås mellan dem och att en normal hyra för orten i fråga fastställs.
Vad gäller bohaget är det viktigt att skilja mellan föremål som makarna äger gemensamt och föremål som endast tillhör en av dem:
3.2.2 Utjämningsanspråk:
Om makarna omfattas av det tyska giftorättssystemet och inte kan enas om hur deras tillgångar ska delas upp vid en skilsmässa kan ökningen av tillgångarnas värde på begäran av en av makarna utjämnas i en separat rättsprocess (§ 1372 ff. BGB). Detta sker på följande sätt:
Beräkningen utgår från värdet på varje makes tillgångar när äktenskapet ingicks (ursprungliga tillgångar, § 1374 BGB) och när det upphörde (slutliga tillgångar, § 1375 BGB). Tillgångar som ärvts eller getts som gåva till en av makarna under äktenskapet ska påföras den makens ursprungliga tillgångar. Beräkningen av de slutliga tillgångarna grundas på den dag begäran om äktenskapsskillnad delgavs den andra maken. Värdeökningen är lika med hur mycket de slutliga tillgångarna överstiger de ursprungliga tillgångarna (§ 1373 BGB). Den person med lägst värdeökning har rätt till halva skillnaden i värde jämfört med den andra personens värdeökning (utjämningsanspråk) (§ 1378.1 BGB). Anspråket på utjämning av värdeökningen medför att en summa pengar måste betalas. Den person som har rätt till utjämning kan i regel inte begära överlåtelse av specifika tillgångar som tillhör den person som ålagts att betala utjämningsanspråket. I undantagsfall kan emellertid familjedomstolen (Familiengericht) även överlåta enskilda tillgångar (§ 1383 BGB). En sådan överlåtelse är dock endast möjlig om
Värdet på de tillgångar som överlåtits kvittas mot utjämningsanspråket.
I stället för giftorättssystemet kan makarna enligt tysk lag även välja bodelning genom notariehandling (§ 1414 BGB), egendomsgemenskap (§§ 1415–1518 BGB) eller det alternativa systemet med gemensam värdeökning (§ 1519 BGB).
3.2.3 Följder rörande makarnas pensionsrättigheter
Pensionsrättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet (t.ex. rättigheter som följer av ett lagstadgat pensionsförsäkringssystem, en tjänstepension eller privata pensions- och invaliditetsförsäkringar) ska delas lika vid äktenskapsskillnad. På så sätt ser man både till att de rättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet delas lika mellan dem och att varje make erhåller egna pensionsrättigheter.
3.3.1 Föräldraansvar
Om föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen före äktenskapsskillnaden fortsätter denna efter äktenskapsskillnaden. Förutsatt att det inte inkräktar på hänsynen till barnets bästa tar familjedomstolen endast ställning till vårdnadsfrågan om någon av föräldrarna ansöker om att ensam tilldelas vårdnaden eller en del av vårdnaden. En sådan ansökan ska bifallas om den andra föräldern samtycker och barnet, förutsatt att det är minst 14 år, inte har några invändningar eller det förmodas vara bäst för barnet att sökanden ges ensam vårdnad (§ 1671.1 BGB). I tysk rätt är utgångspunkten att umgänge med båda föräldrarna i regel är bäst för barnet. Barnet har därför rätt till umgänge med båda föräldrarna samtidigt som båda föräldrarna har både rätt och skyldighet till umgänge med barnet (§ 1684.1 BGB). Detta gäller oavsett vem som har tilldelats vårdnaden.
3.3.2 Anspråk om underhåll
Föräldrar är underhållsskyldiga gentemot sina barn (§ 1601 BGB). Barn har rätt till underhållsbidrag om de inte kan försörja sig själva (§ 1602 BGB). Föräldrarnas underhållsskyldighet är beroende av deras betalningsförmåga (§ 1603 BGB). Vad gäller underhållsskyldigheten ställs särskilda krav på föräldrarnas betalningsförmåga. Man tar nämligen inte bara tar hänsyn till den aktuella inkomsten utan även till vilken inkomst som kan uppnås (§ 1603.2 BGB). Enligt huvudregeln ska föräldrarna uppfylla sin underhållsskyldighet gentemot barnen i förhållande till sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden. En förälder som bor tillsammans med barnet uppfyller dock i regel sin underhållsskyldighet genom att vårda och uppfostra barnet (§ 1606.3 BGB). Efter en skilsmässa är det därför i regel endast den förälder som barnet inte bor hos som är skyldig att betala underhållsbidrag.
Underhållsskyldigheten gentemot barnet omfattar de totala levnadsomkostnaderna, däribland kostnaderna för en lämplig utbildning (§ 1610 BGB).
Frånskilda makar måste försörja sig själva efter en äktenskapsskillnad (§ 1569 BGB). De måste därför ha en lämplig avlönad anställning (§ 1574.1 BGB). Om så är nödvändigt för att få en lämplig avlönad anställning och om det kan förväntas att utbildningen fullföljs måste de emellertid utbilda, vidareutbilda eller omskola sig (§ 1574.3 BGB).
Som frånskild har man dock rätt till underhåll
Underhållsbidragets storlek är beroende av de levnadsvillkor som makarna levt under i äktenskapet och omfattar även kostnaderna för en lämplig försäkring för sjukdom och sjukvård samt i vissa fall även ålder och nedsatt förvärvsarbetsförmåga (§ 1578 BGB). Om den av makarna som är underhållsskyldig på grund av sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden och med hänsyn till sina övriga skyldigheter inte kan uppfylla sin underhållsskyldighet utan att riskera möjligheterna att försörja sig själv på lämpligt sätt, ska denna endast betala underhåll i den utsträckning som det är rimligt med hänsyn till de frånskilda makarnas behov samt inkomst- och förmögenhetsförhållanden (§ 1581 första meningen BGB).
Underhållsbidraget kan sättas ned och/eller begränsas i tiden om fortsatt betalning av ett underhållskrav utan begränsningar skulle vara orättvist (§ 1578b BGB). Möjligheten till begränsning/tidsgräns enligt § 1578b BGB gäller särskilt för §§ 1570–1573 BGB, enligt vilka, i enlighet med § 1570 BGB, beaktandet av det kapital som krävs för att förlänga underhållsbidraget till barnet efter det att det fyllt tre år, av skäl hänförliga till barnet eller föräldrarna, utgör ett särskilt tidsgränskriterium.
Om ett av makarnas barn anförtrotts till den make som har rätt till underhåll för omvårdnad eller uppfostran av barnet måste hänsyn tas till barnets bästa vid bedömningen enligt § 1578b BGB. Hänsyn måste dessutom tas till i vilken utsträckning äktenskapet har varit till nackdel för makens möjlighet att klara sin egen försörjning. Sådana nackdelar föreligger om den underhållsberättigade maken har en lägre inkomst än vad han eller hon hade haft utan äktenskapet. Enligt § 1578b.1 tredje meningen BGB kan en sådan nackdel uppstå till följd av barnomsorg och från organiserandet av hushållet och avlönad anställning. Vid bedömningen av nackdelar till följd av äktenskapet måste man vid den övergripande bedömningen ta hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet, inklusive äktenskapets varaktighet.
Den av makarna i ett äktenskap som så önskar kan utan särskilda formaliteter leva åtskild från den andra. §§ 1361–1361b BGB innehåller bestämmelser om hemskillnadens varaktighet (se fråga 6).
Makarna ska leva åtskilda. Makarna anses leva åtskilda när de inte längre har någon gemensam bostad och en av makarna inte vill ha någon eftersom han eller hon inte önskar någon äktenskaplig gemenskap (§ 1567.1 BGB).
Om makarna lever åtskilda eller om en av makarna vill leva åtskilt, så kan den ena maken kräva att den andra överlåter den gemensamma bostaden eller en del av denna till enskilt bruk (tilldelning av bostaden), om detta är nödvändigt för att undvika oskäliga svårigheter (§ 1361b BGB). Om en av makarna har misshandlat eller hotat den andra ska hela bostaden i regel tilldelas den make som utsatts för misshandeln eller hotet. Tilldelningen av bostaden syftar inte till att förbereda eller underlätta äktenskapsskillnad.
Även nyttjandet av bohaget under den tid som makarna lever åtskilda kan regleras (§ 1361a BGB). En av makarna kan i samband med detta kräva att den andra överlåter saker som tillhör den förstnämnda maken. Detta gäller dock inte om den person som är tvungen att ge upp dessa saker behöver dem i det nya egna hushållet och överlåtelse är rimligt i det enskilda fallet (t.ex. överlåtelse av tvättmaskinen till den make som barnen bor hos).
Under tiden makarna lever åtskilda kan en av makarna dessutom begära lämpligt underhåll av den andra maken i förhållande till makarnas levnadsstandard, inkomster och egendomssituation (§ 1361 BGB). Underhåll under hemskillnad är en följd av äktenskaplig solidaritet och är avsett att säkerställa att makarna inte hamnar i ekonomiskt trångmål till följd av hemskillnaden. På detta sätt får makarna dessutom möjlighet att fortsätta äktenskapet, oberoende av ekonomiska begränsningar. Makarna har därför fortfarande ett förhållandevis stort ansvar för varandra och det finns därför endast begränsade krav på ekonomiskt oberoende och skyldighet att försörja sig. En make som bor ensam har rätt till underhåll om makens inkomst och tillgångar inte räcker för att tillgodose hans eller hennes behov.
Någon ”annulleringsförklaring” finns ej. Ett äktenskap kan upplösas genom att en domstol efter ansökan dömer till äktenskapsskillnad (§ 1313 ff. BGB). I praktiken är det sällsynt med förfaranden för annullering av äktenskap.
Grunder för annullering av äktenskap är överträdelser av lagstiftningen och ogiltigt samtycke till äktenskap. I § 1314 BGB finns en uttömmande förteckning över de olika grunderna.
Följderna av en annullering av ett äktenskap motsvarar följderna av en äktenskapsskillnad (§ 1318 BGB). Se kommentarerna till fråga 3.
Vid en äktenskapsskillnad har föräldrarna rätt till rådgivning genom barn- och ungdomsomsorgstjänster från den tyska barn- och ungdomsmyndigheten (Jugendamt). Rådgivningen ska hjälpa föräldrar som har skilt sig eller lever åtskilda att skapa ramar för vårdnadens utövande som sätter barnets bästa i främsta rummet. Föräldrarna får, med lämplig medverkan från barnets sida, hjälp att enas om en plan för att i samförstånd utöva föräldraansvaret. Samtliga rådgivningskontor finns i en databas på https://www.dajeb.de/ Det finns dessutom möjlighet att lösa konflikter och nå en överenskommelse med hjälp av medling. Mer information om familjerådgivning finns på
https://www.bafm-mediation.de/
I tysk rätt existerar endast upplösning av äktenskap (äktenskapsskillnad), annullering av äktenskap eller fastställandet av att det existerar eller inte existerar ett äktenskap mellan parterna (§ 121 i lagen om förfaranden i familjemål och mål som avser frivillig rättsvård (Gesetz über das Verfahren in Familiensachen und in den Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit, FamFG)).
Ansökningar i äktenskapsmål ska som regel inges till distriktsdomstolen (Amtsgericht)/familjedomstolen (Familiengericht) (§§ 111 och 121 FamFG, § 23b i lagen om domstolsväsendet (Gerichtsverfassungsgesetz)). Den territoriella behörigheten grundas på § 122 FamFG. Det råder advokattvång.
En medborgare som på grund av sina personliga och ekonomiska förhållanden inte eller endast delvis eller endast genom delbetalningar kan svara för kostnaderna i målet kan ansöka om rättshjälp i mål vid familjedomstolarna. Rättshjälp beviljas under förutsättning att den part som ansöker om rättshjälp har tillräckliga utsikter att få sin talan bifallen och att talan inte väckts på alltför lösa grunder. På detta sätt kan även personer som inte har så god ekonomi få tillgång till rättslig prövning. Beroende på partens inkomster täcker rättshjälpen helt eller delvis dennes egna rättegångskostnader. Advokatkostnader täcks om domstolen har anvisat en advokat. Mer information finns i broschyren om rättshjälp och juridisk rådgivning, ”Beratungshilfe und Prozesskostenhilfe”, på det tyska federala justitie- och konsumentskyddsministeriets webbplats: https://www.bmjv.de/
Ett beslut om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap kan överklagas med stöd av § 58 ff. FamFG. Delstatsöverdomstolen (Oberlandesgericht) prövar överklagandet.
En sådan dom (med undantag för domar meddelade i Danmark) ska automatiskt erkännas i Tyskland enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 (Bryssel IIa-förordningen), dvs. utan att något särskilt erkännandeförfarande är nödvändigt. Enligt huvudregeln i Bryssel IIa-förordningen ska målet om äktenskapsskillnad, annullering eller ogiltigförklaring av äktenskapet ha inlett efter den 1 mars 2001 (se artikel 64 i Bryssel IIa-förordningen för undantag till denna regel). För gamla mål gäller framför allt föregångaren till Bryssel IIa-förordningen, dvs. Bryssel II-förordningen. För domar som meddelats i Danmark krävs det fortfarande ett särskilt förfarande för erkännande.
Inom tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 är den behöriga domstolen för omprövning av sådana beslut i regel distriktsdomstolen (familjedomstolen) på platsen för sätet för delstatsöverdomstolen inom vars domkrets
Ett undantag gäller för Niedersachsen, där begäran om omprövning enligt ovan alltid ska lämnas till distriktsdomstolen i Celle.
Förfarandet regleras av bestämmelserna i lagen om förfaranden i familjemål och mål som avser frivillig rättsvård.
Vilket lands lag som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad i mål med koppling till ett annat lands lagstiftning regleras i Tyskland och ytterligare 16 av EU:s medlemsstater genom bestämmelserna i ”Rom III-förordningen” (rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad). Den lag som anges i Rom III-förordningen ska tillämpas oavsett huruvida den utgör lag i någon av de deltagande medlemsstaterna.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Äktenskapsskillnad kan beviljas av en folkbokföringskontor (perekonnaseisuasutus eller perekonnaseisuamet) eller av en notarie genom ömsesidig överenskommelse mellan makarna på grundval av en gemensam skriftlig ansökan, eller av en domstol på grundval av en talan som väckts av den ena maken mot den andra maken. Det senare scenariot gäller om makarna inte är överens om äktenskapsskillnaden eller omständigheterna kring äktenskapsskillnaden, eller om ett civilregisterkontor inte är behörigt att bevilja äktenskapsskillnaden.
Ett civilregisterkontor eller en notarie kan bevilja äktenskapsskillnad efter ömsesidig överenskommelse makarna emellan på grundval av en gemensam skriftlig ansökan och om båda makarna bor i Estland.
Äktenskapsskillnad kan beviljas av en domstol efter att en make väckt talan mot den andra, om de äktenskapliga förbindelserna slutgiltigt har upphört. Det äktenskapliga samlivet har upphört om makarna inte längre har någon äktenskaplig samlevnad och det finns skäl att anta att de inte kommer att flytta samman igen. De äktenskapliga förbindelserna antas ha upphört om makarna levt isär i minst två år.
Äktenskapsskillnad påverkar inte de personliga förhållandena mellan makarna. Efter skilsmässa kan domstolen eller folkbokföringsmyndigheten på ansökan återinföra en persons tidigare efternamn. I annat fall behålls det efternamn som tecknats vid äktenskapet.
Vid äktenskapsskillnad delas makarnas egendom i enlighet med den egendomsordning som gäller dem emellan. När det gäller gemensam egendom delar makarna i allmänhet upp gemensam egendom (ühisvara) i lika delar i enlighet med bestämmelserna om upphörande av gemensamt ägande. Den gemensamma egendomens sammansättning fastställs vid den tidpunkt då egendomsordningen upphör. Makarna är inte skyldiga att dela upp egendomen vid äktenskapsskillnad. Fram till dess att deras gemensamma egendom delas ska makarna gemensamt utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som är knutna till dem. Dessutom har makarna rätt att gemensamt förfoga över alla föremål som ingår i deras gemensamma egendom.
När ett egendomssystem där en ökning av tillgångarna delas (vara juurdekasvu tasaarvestus) upphör, fastställs båda makarnas förvärvade tillgångar och den ekonomiska fordran som härrör från skyldigheten att dela de förvärvade tillgångarna fastställs.
Om makarna vill dela upp sin egendom vid skilsmässa delas egendomen upp enligt den valda egendomsordningen eller enligt ett äktenskapsförord (abieluvaraleping). Om makarna har undertecknat ett äktenskapsförord ska detta upphöra vid tidpunkten för äktenskapsskillnaden. Efter att äktenskapsförordet upphört att gälla vid äktenskapsskillnad upphör alla rättigheter och skyldigheter som uppkommer genom äktenskapsförordet. Egendom ska fördelas enligt äktenskapsförordet.
Äktenskapsskillnaden i sig påverkar inte föräldraansvaret och föräldrarna behåller gemensam vårdnad.
I allmänhet bör föräldrar komma överens om vem barnet ska bo hos, ansvaret för barnets uppfostran och i vilken omfattning samt på vilket sätt och hur länge underhåll ska betalas. Det månatliga stödet till ett underårigt barn får inte understiga det lägsta underhållsbelopp för ett underårigt barn som fastställs i familjelagen (perekonnaseadus).
Om föräldrarna inte önskar eller inte kan utöva rätten till gemensam vårdnad har varje förälder rätt att ansöka hos domstolen om att rätten till vårdnad om barnet delvis eller helt ska överföras till honom eller henne. Ändringar av vårdnaden påverkar inte skyldigheten att betala underhåll till ett underårigt barn.
En frånskild make har rätt att få underhåll
Ett barns fader ska betala underhåll till barnets mor under åtta veckor före och tolv veckor efter barnets födelse.
En domstol kan befria en frånskild make från skyldigheten att betala underhåll av skäl som fastställs i lag.
En underhållsberättigad frånskild make kan inte begära att underhållsskyldigheten ska gälla före den tidpunkt då ansökan om underhåll gavs in.
Makarna anses vara lagligen skilda när de inte har något gemensamt hushåll eller någon äktenskaplig samlevnad och minst en av makarna är tydligt ovillig att återupprätta eller åstadkomma detta.
Makarna lever isär.
Om makarna är lagligen skilda får endera maken/makan
Om makarna är lagligen skilda ska vardera make ge underhåll i form av regelbundet betalade penningsummor för att täcka kostnader som den andra maken har för familjens intressen.
Annullering av ett äktenskap betyder att äktenskapet anses ha varit ogiltigt från början. Äktenskap kan endast annulleras genom domstolsbeslut.
Annullering av äktenskap får endast baseras på de grunder för äktenskapets ogiltighet som anges i familjelagen, dvs. en domstol kan annullera ett äktenskap genom en talan om
Dessutom anses ett äktenskap vara ogiltigt om
Vid annullering av äktenskap anses äktenskapet vara ogiltigt redan från början, såvida inte äktenskapet annullerades på grund av att det var ett äktenskap mellan personer av samma kön, i vilket fall äktenskapet annulleras på grund av att ett domstolsavgörande har trätt i kraft. Personer vars äktenskap har annullerats har inte längre de rättigheter och skyldigheter gentemot varandra som följer av äktenskapet (inklusive sådana som uppstått genom äktenskapsförord, vilka också anses ogiltiga).
Om ett äktenskap annulleras eftersom en av parterna för den andra har dolt ett redan ingånget äktenskap eller påverkat den andra parten att gifta sig genom bedrägeri eller olaga tvång, kan en domstol döma denna person att betala underhåll till den person som han eller hon var i ett ogiltigt äktenskap med, genom att tillämpa reglerna om underhåll till make eller maka. På begäran av den part som på lagstridigt sätt förletts att gifta sig kan domstolen tillämpa bestämmelserna om giftorättsgods på parternas egendomsordning.
Barn från ett annullerat äktenskap ska ha samma rättigheter och skyldigheter som barn från ett giltigt äktenskap.
Ett civilregisterkontor eller en notarie kan bevilja äktenskapsskillnad efter överenskommelse mellan makarna. De rättsliga följderna av en äktenskapsskillnad (t.ex. uppdelning av makars förmögenhetsförhållanden) kan fastställas i ett avtal mellan de berörda makarna.
Om makarna är oeniga om omständigheterna kring äktenskapsskillnaden finns det inga utomrättsliga medel för att finna en lösning.
En skilsmässoansökan kan lämnas in till
En ansökan om annullering av äktenskap bör inges till domstolen i första instans (distriktsdomstolen) på svarandens bostadsort.
Äktenskapsskillnad beviljas av ett civilregisterkontor på grundval av en gemensam skriftlig ansökan från makarna. Makarna bör i ansökan bekräfta att de inte har några tvister gällande barn, fördelning av gemensam egendom eller betalning av underhåll. Ansökningar om äktenskapsskillnad bör åtföljas av en handling som bekräftar äktenskapet. Om en make/maka av goda skäl inte kan inställa sig personligen på folkbokföringsmyndigheten för att lämna in den gemensamma ansökan får han eller hon lämna in en separat ansökan som har bestyrkts av en notarie. Handlingar på ett främmande språk ska lämnas in till ett civilregisterkontor i en översättning som har bestyrkts av en notarie, konsulatstjänsteman eller auktoriserad translator. Alla handlingar som bekräftar att ett äktenskap har ingåtts i ett annat land måste lagligen bekräftas eller bära en apostill, såvida inget annat har fastställts i ett internationellt avtal.
Äktenskapsskillnad beviljas av en notarie på grundval av en gemensam skriftlig ansökan från makarna. Ansökningar om äktenskapsskillnad bör åtföljas av en handling som bekräftar äktenskapet. Om en make/maka av giltiga skäl inte kan inställa sig vid notariekontoret personligen för att lämna in den gemensamma ansökan kan han eller hon översända en separat ansökan som har attesterats av en notarie. Handlingar på ett främmande språk ska lämnas in till ett civilregisterkontor i en översättning som har bestyrkts av en notarie, konsulatstjänsteman eller auktoriserad translator. Alla handlingar som bekräftar att ett äktenskap har ingåtts i ett annat land måste lagligen bekräftas eller bära en apostill, såvida inget annat har fastställts i ett internationellt avtal.
I ett äktenskapsmål som ska avgöras av en estnisk domstol ska talan väckas vid den domstol inom vars domkrets makarna har gemensam hemvist eller, om sådan saknas, vid den domstol där svaranden har sin hemvist. Om svaranden inte har hemvist i Estland ska talan väckas vid den domstol inom vars domkrets ett underårigt barn till parterna är bosatt eller, i avsaknad av ett underårigt barn till parterna, vid den domstol där käranden är bosatt. I mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av ett äktenskap ska kärandens ansökan uppfylla de formella krav som fastställts i civilprocesslagen (tsiviilkohtumenetluse seadustik) med avseende på tvistemål. Kärandens ansökan och alla skriftliga bevis bör lämnas in skriftligen eller elektroniskt, på estniska och i A4-format.
I stämningsansökan bör domstolens namn anges, liksom personuppgifterna för käranden och svaranden (makarna) och deras gemensamma minderåriga barn. Det bör även anges vem som ska stå för barnens underhåll och uppfostran av dem samt med vem barnen ska bo. Ansökan bör också innefatta ett förslag om framtida överenskommelser gällande föräldrarättigheter och barnuppfostran. Dessutom ska de faktiska omständigheter som ligger till grund för ansökan anges; käranden bör också förteckna och lägga fram eventuell bevisning som han eller hon kan ha.
Utöver ovanstående bör, om gemensam egendom delas upp, egendomens sammansättning och belägenhet anges i stämningsansökan, värdet på kärandens samtliga tillhörigheter fastställas och ett förslag om delning av den gemensamma egendomen läggas fram. Om makarna har undertecknat ett äktenskapsförord bör detta bifogas kärandens sakframställning.
Stämningsansökan måste undertecknas av käranden eller dennes ombud. Om detta görs av ett ombud bör även ett auktorisationsdokument eller annan handling som intygar ombudets behörighet inkluderas.
Om den person som begär rättshjälp inte kan betala rättegångskostnader på grund av sin ekonomiska situation eller endast kan betala rättshjälp delvis eller i avbetalningar, och om det finns tillräckliga skäl att tro att det avsedda deltagandet i förhandlingarna kommer att vara framgångsrikt, kan domstolen befria honom eller henne från skyldigheten att betala rättegångskostnader helt eller delvis och låta dessa kostnader betalas av staten.
Domar om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av ett äktenskap kan överklagas enligt de allmänna bestämmelserna om överklagande om käranden anser att domen i första instans grundar sig på felaktig rättstillämpning (t.ex. att distriktsdomstolen har tillämpat en materiell eller processrättslig bestämmelse på felaktigt sätt).
I enlighet med rådets förordning (EU) 2019/1111 erkänns ett domslut om äktenskapsskillnad som fattats i en medlemsstat automatiskt i andra medlemsstater i Europeiska unionen (förutom Danmark), utan att några särskilda förfaranden krävs.
Den som vill bestrida erkännandet av ett beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av ett äktenskap ska vända sig till den appellationsdomstol i den andra medlemsstaten som anges i förteckningen i rådets förordning (EU) 2019/1111. I Estland fyller en distriktsdomstol (ringkonnakohus) denna funktion.
Förfarandet och tidsfristen för överklagan av ett domstolsbeslut ska anges i domstolsbeslutet.
I händelse av äktenskapsskillnad tillämpas lagstiftningen i det land där makarna har sin gemensamma hemvist. Om makarna bor i olika länder men har samma medborgarskap ska äktenskapets allmänna rättsliga konsekvenser fastställas på grundval av lagstiftningen i det land där de är medborgare. Om makarna är bosatta i olika länder och har olika medborgarskap fastställs de allmänna rättsliga följderna av äktenskapet på grundval av lagen i landet där
Om äktenskapsskillnad inte tillåts enligt ovannämnda lag eller tillåts endast enligt mycket stränga villkor ska estnisk lag tillämpas i stället om en av makarna bor i Estland eller har estniskt medborgarskap eller om han eller hon bodde i Estland eller hade estniskt medborgarskap när äktenskapets ingicks.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Att en av makarna var bosatt i Irland den dag förfarandet inleds
ELLER
att en av makarna har haft stadig hemvist i Irland under en oavbruten period av ett år omedelbart före den dagen.
(artikel 39.1 a och b i familjelagen (äktenskapsskillnad), 1996)
Domstolen (grevskapsdomstolen – Circuit Court – tillsammans med High Court, artikel 38.1) ska finna
att makarna den dag då förfarandet inleds har levt åtskilda under en period av minst två år under de föregående tre åren
OCH
att det inte finns några rimliga utsikter till att de kan försonas
OCH
att de åtgärder som domstolen anser vara lämpliga har vidtagits eller kommer att vidtas med avseende på makarna och eventuella familjemedlemmar som är beroende av makarna
(artikel 5.1 i lagen).
Genom domen upplöses äktenskapet och de före detta makarna kan gifta om sig (artikel 10.1).
När domstolen meddelar en dom om äktenskapsskillnad kan den även meddela beslut om fördelning av egendome(artikel 14. 1 i lagen). Egendomen kan säljas, fördelas lika eller individuellt eller överföras till den ena parten.
När en dom om äktenskapsskillnad har meddelats kan domstolen besluta på det sätt den anser vara lämpligt när det gäller välfärden för, vårdnaden om och umgängesrätten med familjens barn (artikel 5.2 i lagen). Barnens bästa går före alla andra hänsyn.
(Närmare upplysningar finns i faktabladet ”Föräldraansvar – Irland”).
När en dom om äktenskapsskillnad har meddelats kan domstolen utfärda ett underhållsbeslut till förmån för en make. Om den underhållsberättigade maken gifter om sig upphör beslutet att gälla (artikel 13 i lagen).
Domstolen kan besluta att en del av den ena makens intjänade pensionsrättigheter ska överföras till den andra maken (artikel 17 i lagen).
(Närmare upplysningar finns i faktabladet ”Underhållsskyldighet – Irland”).
Vid hemskillnad kan separerade makar börja ett nytt liv på varsitt håll och leva permanent åtskilda.
En dom om hemskillnad innebär att den domstol som beviljar hemskillnaden kan fatta kompletterande beslut om barn, underhållsbetalningar, utbetalningar av kapital, pensionsrättigheter, familjens bostad och annan egendom. En dom om hemskillnad innebär inte att äktenskapet upplöses. Separerade makar som erhåller ett dom om hemskillnad och som vill gifta om sig måste först få en dom om äktenskapsskillnad.
(Artikel 8 i lagen om hemskillnad och reform av familjelagen, 1989.)
Ett eller flera av följande villkor måste vara uppfyllda:
(Artikel 2 i lagen om hemskillnad och reform av familjelagen, 1989.)
Hemskillnad innebär att makarna inte längre behöver leva tillsammans, men äktenskapet upplöses inte. Makan får fortsätta att använda makens efternamn.
I ekonomiskt avseende upphör inte försörjningsskyldigheten för den andra maken och underhåll kan tilldelas, även om eventuella beslut omansvarsbördan för den uppkomna situationen inte beaktas. Precis som när det gäller äktenskapsskillnad innebär dock domen att de äktenskapliga banden upphör.
Arvsrätten fortsätter att gälla, utom för makar som separerat på grund av fel som begåtts enbart av den ena maken.
Parterna kan ansöka hos domstol om att få domen upphävd. Domstolen upphäver domen om den finner att makarna har försonats och parterna har för avsikt att leva tillsammans igen.
Omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad:
På begäran av en av makarna kan en dom om hemskillnad omvandlas till äktenskapsskillnad enligt lag om hemskillnaden har varat i tre år. I sådana fall beviljar domstolen äktenskapsskillnad och beslutar om konsekvenserna.
Om hemskillnad har beviljats på gemensam begäran kan den endast omvandlas till äktenskapsskillnad genom en ytterligare gemensam begäran.
Om ett äktenskap annulleras är det detsamma som om makarna aldrig hade varit gifta med varandra.
Ett av följande villkor måste vara uppfyllda:
Äktenskapet anses aldrig ha existerat. Båda parterna är fria att gifta om sig. Parterna har ingen arvsrätt och inga underhållsskyldigheter gentemot varandra. Eventuella barn som fötts under tiden föräldrarna varit gifta anses vara födda utanför äktenskapet.
Frågor som rör ekonomi och egendom och frågor som rör underhållsberättigade barn kan lösas genom medling utan att man vänder sig till domstol, men endast domstolen kan meddela dom om hemskillnad eller äktenskapsskillnad.
Grevskapsdomstolen (Circuit Court) eller High Court har behörighet att behandla ansökningar om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap.
En ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad i grevskapsdomstolen inleds genom att en ansökan (Civil Bill) lämnas till grevskapsdomstolens kansli. Förfarandet styrs av Order 59 Rule 4 i Circuit Court Rules 2001.
Ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad i High Court inleds genom en särskild stämningsansökan (Special Summons) som utfärdas av det centrala kansliet. Förfarandet styrs av Order 70A i Rules of the Superior Courts (S.1 nr 343, 1997). Ansökan om annullering av äktenskap i High Court inleds genom att man lämnar in en ansökan till det centrala kansliet. Förfarandet styrs av Order 70 i Rules of the Superior Courts.
Ja, genom rättshjälpsmyndigheten (Legal Aid Board), förutsatt att du uppfyller de ekonomiska kraven.
Det beslut som High Court meddelar avseende ett beslut från grevskapsdomstolen som överklagats i ett mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap är slutligt och kan inte överklagas (artikel 39 i domstolslagen, 1936).
Alla beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som meddelas av High Court och där förfarandet inletts i High Court kan överklagas till högsta domstolen (Supreme Court).
Vänd dig till domstolen (grevskapsdomstolen eller High Court) i Irland enligt artikel 29.1 d eller e i familjelagen, 1995 för erkännande i ett enskilt fall. En ansökan (Civil Bill) kan göras till grevskapsdomstolen. Ansökan till High Court inleds genom en särskild stämningsansökan (Special Summons).
Domstolarna i Irland – dvs. i det här fallet High Court eller grevskapsdomstolen – avgör med anledning av äktenskapsskillnadens konstitutionella status huruvida äktenskapsskillnad som beviljats utomlands kan erkännas i Irland eller inte.
Villkoren för att få äktenskapsskillnad i Irland anges i artikel 38 i familjelagen (äktenskapsskillnad), 1996.
En make som inte bor i Irland eller som inte är irländsk medborgare kan ansöka om äktenskapsskillnad i Irland om han eller hon uppfyller något av kraven i artikel 39.1 a och b i familjelagen (äktenskapsskillnad), 1996. I Irland är behörigheten i mål om äktenskapsskillnad baserad på hemvist och inte på medborgarskap.
Oasis: Information on Public Services
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Äktenskap kan bara upplösas av domstol genom en slutlig dom på äktenskapsskillnad (artikel 1438 och följande artiklar i civilrättslagen (Αστικός Κώδικας)).
Det kan ske på två sätt:
Grunderna för äktenskapsskillnad om bara en av makarna vill skiljas (artikel 1439 i civilrättslagen) är följande:
Om äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad upphör makarnas skyldighet att leva och fatta beslut tillsammans. Den av makarna som har tagit den andra makens efternamn återtar i regel sitt eget namn, om han eller hon inte önskar behålla den andra makens efternamn på grund av att han eller hon skaffat sig professionellt eller konstnärligt anseende under den andre makens efternamn. Makarnas ansvar för gemensamma skyldigheter upphör. Makarna kan fritt gifta om sig. Under äktenskapet kan makarna inte ställa anspråk mot varandra, men i och med skilsmässan kan sådana anspråk ställas. Släktskap som genom äktenskapet uppstått mellan makarnas släktingar fortsätter dock att existera även efter det att äktenskapet har upplösts.
Vid en äktenskapsskillnad har en make rätt till den lösa egendom som tillhör honom eller henne, eller som förmodas tillhöra honom eller henne, även om egendomen har nyttjats av båda makarna eller bara av den andra maken, om inte den andra maken kan bevisa att han eller hon i själva verket äger egendomen. Det gäller även egendom som är nödvändig för den andra makens behov. Om den av makarna som innehar egendomen vägrar att överlåta den till den make som är rätt ägare, kan ägaren väcka talan enligt sakrättsliga, besittningsrättsliga eller obligationsrättliga regler. I fråga om den gemensamma bostaden kan ägaren väcka talan enligt sakrättsliga eller obligationsrättsliga regler mot den make som nyttjar bostaden. Eventuell egendomsgemenskap upphör i och med en äktenskapsskillnad, och var och en av makarna får det som tillkommer honom eller henne enligt bestämmelserna om fördelning av gemensam egendom. Om en av makarna under äktenskapets gång har förvärvat fast egendom, kan den andra maken göra anspråk på att den ska delas.
När äktenskapet har upplösts kan domstolen reglera föräldraansvaret för eventuella barn på följande sätt:
a) Ena föräldern får föräldraansvar eller vårdnad.
b) Föräldrarna får gemensamt föräldraansvar/gemensam vårdnad.
c) Föräldraansvaret fördelas mellan föräldrarna.
d) En utomstående får föräldraansvaret.
Föräldrarna fortsätter efter skilsmässan att vara underhållsskyldiga gentemot underåriga barn som inte har inkomst från arbete eller tillgångar eller vilkas inkomster inte är tillräckliga för den egna försörjningen. Föräldrarna kan själva bestämma hur denna skyldighet ska fördelas dem emellan. Om en tvist uppstår är det i stället domstolen som fattar detta beslut.
En f.d. make som inte kan försörja sig själv med egna inkomster eller tillgångar har rätt till underhåll i följande fall:
Underhållet kan dock vägras eller begränsas om det finns vägande skäl, t.ex. om äktenskapet varade en kort tid, om den som ansöker om underhåll har vållat äktenskapsskillnaden eller om han eller hon själv har framkallat underhållsbehovet. Rätten till underhåll upphör om den underhållsberättigade gifter om sig eller flyttar ihop med någon annan. Rätten till underhåll upphör inte om den underhållsskyldige maken avlider. Däremot upphör rätten till underhåll om den underhållsberättigade avlider, såvida rätten inte härrör från en tidigare period eller förfallna utbetalningar som fortfarande är utestående då den underhållsberättigade avlider.
Annullering av äktenskap innebär att ett äktenskap som ingicks trots att det förelåg en oriktighet förlorar sina rättsverkningar. Beslut om annullering fattas av domstol. Barn som fötts inom ett äktenskap som annullerats anses dock fortfarande som födda inom äktenskapet. Reglerna om annullering av en ogiltig handling gäller också för ett annullerbart eller ogiltigt äktenskap (artikel 1372 och följande artiklar i civilrättslagen).
Ett äktenskap kan annulleras om vissa äktenskapsvillkor inte var uppfyllda, om det fanns ett ovillkorligt hinder mot äktenskapet eller om äktenskapet var ogiltigt på grund av villfarelse eller tvång.
Äktenskapsvillkoren anses inte vara uppfyllda om någon av makarna inte gett sitt samtycke personligen till giftermålet eller om samtycket varit villkorat eller omfattats av en tidsfrist; om makarna är underåriga och tillstånd från domstol saknas; om någon av makarna har en av domstol utsedd förmyndare som inte samtyckt till äktenskapet och tillstånd från domstol saknas; om någon av makarna vid äktenskapets ingående inte förstod innebörden i handlingen eller inte var vid sina sinnens fulla bruk. Ovillkorliga äktenskapshinder är om makarna är släkt i rakt upp- eller nedstigande led eller släkt på sidolinjen intill fjärde led, om de är släkt genom giftermål i rakt upp- eller nedstigande led eller släkt på sidolinjen intill tredje led, om någon av makarna begått tvegifte eller om ett adoptionsförhållande föreligger mellan makarna.
I vissa fall kan ogiltigheten avhjälpas efter äktenskapets ingående: om makarna fullständigt och frivilligt ger sitt samtycke till äktenskapet, om underåriga makar beviljas dispens av domstol eller om en underårig make erkänner äktenskapet då han eller hon fyller 18 år. Vidare avhjälps ogiltigheten om en omyndigförklarad make återfår sin rättshandlingsförmåga och samtycker till äktenskapet, om en förmyndare eller domstol godkänner äktenskapet eller om den som står under förmyndare samtycker till äktenskapet så snart han eller hon är i stånd till det. Slutligen kan ogiltigheten avhjälpas om den som handlat i villfarelse eller under tvång erkänner äktenskapet efter det att villfarelsen eller tvånget upphört. Äktenskap anses aldrig ha ingåtts om samtycke till äktenskapet inte har lämnats inför borgmästare och vittnen (vid borgerlig vigsel) eller om vigsel inte har förrättats av en präst som tillhör den grekisk‑ortodoxa kyrkan eller något annat trossamfund som är erkänt i Grekland (vid religiös vigsel). I sådana fall saknar äktenskapet rättsverkningar, och vem som helst som har ett intresse av saken kan väcka talan om ogiltigförklaring.
I princip upphävs äktenskapet med retroaktiv verkan. Det gäller alla makarnas personliga förhållanden samt familje- och förmögenhetsförhållanden. Makarnas arvsrätt gentemot varandra upphör med retroaktiv verkan. Dessutom blir samtliga rättshandlingar ogiltiga som makarna ingått i egenskap av äkta makar med godtroende utomstående. Det kan gälla rättshandlingar som krävs för den äktenskapliga samlevnaden eller för förvaltningen av den andra makens egendom. Om den ena eller båda makarna vid äktenskapets ingående inte kände till att äktenskapet var ogiltigt, gäller annulleringen för den make som inte var medveten om ogiltigheten endast för framtiden. Om däremot den ena maken vid äktenskapets ingående inte kände till att äktenskapet var ogiltigt, medan den andra maken visste det, har den förstnämnda rätt till underhåll från den andra maken, eller hans eller hennes arvingar om denne avlider efter annulleringen. Samma bestämmelser om underhåll som gäller vid äktenskapsskillnad tillämpas. Även en make som tvingas till äktenskap genom hot, på ett lagvidrigt sätt eller i strid med tro och heder har rätt till underhåll om äktenskapet annulleras eller upplöses genom den andra makens dödsfall (artikel 1383 i civilrättslagen).
Nej.
Dom på äktenskapsskillnad på grund av djup söndring orsakad av en make eller båda makar, eller på grund av att ena maken förklarats saknad och sannolikt död, meddelas av distriktsdomstolarna för mindre tvistemål (artikel 17.1 i civilprocesslagen (Κώδικας Πολιτικής Δικονομίας)). De beslutar också om annullering av äktenskap, om förklaring att ett äktenskap aldrig existerat och, under äktenskapet, om äktenskapsrelaterade förhållanden mellan makarna. Sådana mål handläggs enligt rättegångsreglerna för äktenskapsmål, vilka ändrades genom lag nr 4055/2012.
Dom på äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan meddelas också av distriktsdomstolarna för mindre tvistemål. Sådana mål handläggs emellertid enligt reglerna för vanliga ansökningsärenden. Behörig är domstolen på den ort där makarna har gemensam hemvist eller där de senast hade gemensam hemvist (artikel 39 i civilprocesslagen), om en av dem fortfarande bor kvar där, eller där svaranden har hemvist (artikel 22 i civilprocesslagen) eller, vid gemensam ansökan, där någon av makarna har hemvist, eller där den make som ansöker om skilsmässa har hemvist om denne haft sin hemvist där i minst ett år innan talan väcks (eller sex månader om det är en grekisk medborgare eller om båda makarna är grekiska medborgare). Eventuella motkrav (genkäromål) prövas av samma domstol. Talan om underhållsskyldighet kan föras tillsammans med talan om äktenskapsskillnad, om annullering eller om förklaring att ett äktenskap aldrig existerat vid en behörig distriktsdomstol för mindre tvistemål. Handläggningen sker enligt reglerna för äktenskapsmål. Talan om föräldraansvar och umgängesrätt kan föras tillsammans med ansökan om äktenskapsskillnad vid en distriktsdomstol för mindre tvistemål. Handläggningen sker enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 681B och följande artiklar i civilprocesslagen.
Ansökan ska lämnas till domstolens kansli. En kanslist bestämmer datum för rättegången och antecknar det på kopiorna av ansökan. Sökandens advokat instruerar domstolens stämningsman att delge svaranden en kopia med dagen för domstolsförhandling och en kallelse till den dag och plats som domstolen har bestämt. Stämningsmannen ska delge svaranden en kopia av ansökan minst 60 dagar före rättegången om han eller hon bor eller vistas i Grekland, och minst 90 dagar före rättegången om svaranden bor eller vistas utomlands eller har okänd hemvist. Om delgivning ska ske till en person i utlandet med känd hemvist tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller Haagkonventionen av den 15 november 1965 eller andra bilaterala eller multilaterala delgivningskonventioner.
Den lag som ska tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden, på äktenskapsskillnad och på hemskillnad (artiklarna 14, 15 och 16 i civilrättslagen) är i fallande ordning
Den lag som ska tillämpas på förhållandet mellan föräldrar och barn (artiklarna 18 och 19 i civilrättslagen) är i fallande ordning
a) lagen i det land där båda makarna senast varit medborgare,
b) lagen i det land där makarna haft sin senaste gemensamma hemvist, eller
c) lagen i det land där barnet är medborgare. Om barnet har både grekiskt och utländskt medborgarskap tillämpas grekisk lag. Om barnet har dubbelt utländskt medborgarskap tillämpas lagen i det land till vilket barnet har närmast anknytning.
I enlighet med principen om att domstolslandets lag gäller tillämpas grekisk processrätt tillämpas vid rättegångar i Grekland. EU‑rätten och andra internationella rättsregler har emellertid företräde (artikel 28 i den grekiska konstitutionen). Advokater som företräder parterna måste ha en särskild fullmakt för att agera på partens vägnar eller inställa sig vid domstolen tillsammans med den part som de företräder. Äktenskapsbevis, civilståndsintyg och andra handlingar måste visas upp för rätten. Vittnesförhör och plädering äger rum inför rätta. Vid mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan krävs att makarna förklarar att de vill upplösa äktenskapet i en handling som skrivs under av dem, deras advokater med fullmakt eller båda delar. De måste också lämna in en skriftlig överenskommelse om vårdnaden av och umgänget med barnen till domstolen. Domstolen godkänner överenskommelsen och utfärdar ett beslut om äktenskapsskillnad. För parternas uttalanden gäller fri bevisvärdering. Det är förbjudet att som bevismaterial använda edsavläggelse från parterna eller vittnesmål från parets barn. Vittnen och sakkunniga måste dock avlägga ed. Domstolen ska försöka få makarna att förlikas. Svarandens utevaro hindrar inte att målet handläggs. Om den ena parten avlider före den slutliga domen avskrivs målet. Vid talan om annullering av äktenskap, som även kan väckas av åklagare, uppmanas åklagaren att yttra sig. Om den ena parten avlider vilandeförklaras målet, men talan kan fullföljas av arvingarna. Talan om annullering eller om förklaring att ett äktenskap aldrig existerat som väcks av åklagare riktas mot båda makarna och, om en av makarna har avlidit, mot den avlidnes arvingar.
Ja, under vissa omständigheter. En part som kan visa att de inte klarar att betala rättegångskostnaderna utan att få svårigheter att försörja sig själva och sin familj kan beviljas rättshjälp, under förutsättning att talan inte är uppenbart ogrundad eller olämplig. Ansökan ska lämnas in till den domstol där målet prövas eller kommer att prövas. Vid distriktsdomstolarna för större tvistemål ska ansökan lämnas till ordföranden. I ärenden som avgörs utan rättegångsförhandling ska ansökan lämnas till distriktsdomstolen för civilrättsliga ärenden (ειρηνοδικείο) på sökandens hemort (artikel 194 och följande artiklar i civilprocesslagen).
Ansökan ska innehålla en kort redogörelse för ärendet, vilka bevis som kommer att åberopas och intyg som visar att villkoren för rättshjälp är uppfyllda. Ansökan ska åtföljas av följande:
Den domstol som beslutar i målet kan kalla svaranden utan kostnad. Advokater måste inte vara närvarande. Om domstolen finner det sannolikt att de ovanstående villkoren för rättshjälp är uppfyllda, beviljas ansökan. Rättshjälp beviljas för varje mål för sig, men gäller å andra sidan i alla instanser och även verkställighet av den slutliga domen. Den som beviljats rättshjälp befrias tillfälligt från skyldigheten att betala domstolsavgifter och rättegångskostnader i allmänhet, dvs. arvoden till notarier och stämningsmän, ersättning till vittnen och sakkunniga, arvoden till advokater och andra juridiska ombud, och från skyldigheten att ställa säkerhet för dessa kostnader. Tillfällig betalningsbefrielse kan också lämnas för endast en del av dessa kostnader.
Beviljandet av rättshjälp påverkar inte skyldigheten att betala motpartens rättegångskostnader. På sökandens begäran kan domstolen i beslutet om rättshjälp eller vid ett senare tillfälle utse en advokat, en notarie eller en stämningsman med uppdrag att hjälpa sökanden. De måste acceptera uppdraget, och beslutet tjänar som fullmakt för uppdraget.
Rättshjälpen upphör om mottagaren avlider, men handlingar som inte kan skjutas upp får utföras enligt tidigare givna instruktioner. Rättshjälp kan också dras in eller begränsas efter beslut av domstol som fattats antingen på domstolens eget initiativ eller på yrkande av åklagare, om det visar sig att villkoren för att bevilja rättshjälp aldrig var uppfyllda eller har ändrats. Betalning av rättegångskostnader regleras i artiklarna 190–193 i civilprocesslagen.
Om domen innebär att rättshjälpstagarens motpart ska betala rättegångskostnaderna ska stämpelavgift, avgift för verkställbar kopia och andra avgifter betalas enligt lagen om inhämtning av offentliga inkomster. Rättshjälpstagarens egna kostnader, arvoden till dennes advokater eller andra juridiska ombud och ersättning till domstolens personal betalas enligt verkställighetsförfarandet. Om rättshjälpstagaren ska betala rättegångskostnaderna drivs beloppen in på samma sätt, så fort det har konstaterats att något av villkoren för rättshjälp inte längre är uppfyllda. Om rättshjälp har beviljats på grundval av osant intygande eller oriktiga uppgifter, beslutar domstolen om indragning av rättshjälpen och ålägger böter på mellan 100 och 200 euro. Böterna tillfaller juristernas försäkringsfond. Rättshjälpstagaren måste dessutom betala tillbaka de belopp som täcktes av rättshjälpen och kan åtalas.
Ja. En dom på äktenskapsskillnad, annullering av äktenskap eller förklaring att ett äktenskap aldrig har existerat kan överklagas av den förlorande parten till appellationsdomstol (Εφετείο). Överklagande ska ske inom trettio dagar från domens delgivning, om den som överklagar bor i Grekland, och inom sextio dagar om han eller hon bor i ett annat land eller har okänd hemvist. Om domen inte delges ska överklagandet ske inom tre år från domens offentliggörande. Om den part som får överklaga avlider börjar överklagandefristen löpa då domen delges den avlidnes arvingar eller testamentstagare.
Enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, som är den förordning som för närvarande är i kraft, ska en dom från en EU‑medlemsstat erkännas i de övriga medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. Den som vill att en dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap ska erkännas i Grekland ska lämna in en ansökan till distriktsdomstolen för mindre tvistemål på den ort där motparten bor eller där domen ska verkställas.
Domstolen fastställer datum för förhandlingen. En kopia av ansökan delges motparten tillsammans med en handling som anger datumet och en kallelse till förhandlingen. Domstolen får inte ompröva domen i sak. Domstolen får däremot kontrollera om det skulle strida mot grunderna för den grekiska rättsordningen att erkänna domen. Den får också kontrollera om en utebliven part har delgivits stämningsansökan i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att han eller hon kunnat förbereda sitt svaromål och, om detta inte är fallet, om svaranden otvetydigt har godtagit domen. Slutligen får domstolen kontrollera om domen är oförenlig med en tidigare dom i ett förfarande mellan samma parter i den medlemsstat där erkännandet begärs, eller i en annan medlemsstat eller i ett land utanför EU, om domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där erkännande begärs. Om dessa villkor är uppfyllda erkänner domstolen domen.
Om en part vill begära omprövning av ett grekiskt beslut om att erkänna en dom från en annan EU‑medlemsstat, ska han eller hon vända sig till den appellationsdomstol som omprövar underrättens avgörande. Överklagande ska ske inom en månad från beslutets delgivning eller inom två månader om motparten bor i en annan medlemsstat än den där erkännandet skedde. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd. Om motparten inte infinner sig måste domstolen vilandeförklara målet så att det kan fastställas att motparten har kallats till rättegången i tillräckligt god tid, eller att alla nödvändiga åtgärder i detta syfte har vidtagits. Appellationsdomstolens beslut kan överklagas till högsta domstolen (Άρειος Πάγος) i rättsfrågor.
Den lag som ska tillämpas på äktenskapsskillnad är i fallande ordning
Grekisk processrätt tillämpas vid rättegångar i Grekland, men EU‑rätten har företräde (artikel 28 i den grekiska konstitutionen).
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Efter den reform som genomfördes genom lag nr 15/2005 finns det inga krav på föregående hemskillnad eller rättsliga grunder för att erhålla äktenskapsskillnad i Spanien.
Skilsmässoförfarandet kan inledas på begäran av en av makarna eller av båda makarna, eller av en av makarna med den andre makens samtycke. För att äktenskapsskillnad ska beviljas är det tillräckligt att följande krav eller omständigheter är uppfyllda:
Av ovanstående framgår att det räcker med att en av makarna inte önskar fortsätta äktenskapet för att det ska vara möjligt för honom eller henne att ansöka om och erhålla äktenskapsskillnad. Svaranden kan inte motsätta sig äktenskapsskillnaden av materiella skäl utan det räcker med den ovannämnda tidsfristen. I det sista fallet är denna tidsfrist dessutom inte ens nödvändig.
Mål om äktenskapsskillnad kan lösas i godo eller vara tvistiga.
I det första fallet ska ansökan lämnas in tillsammans med ett skilsmässoavtal med information om de åtgärder parterna har kommit överens om när det gäller
I det andra fallet ska ansökan åtföljas av ett förslag till åtgärder för att reglera äktenskapsskillnadens eller hemskillnadens verkningar, vilka ska diskuteras under processens gång. Om makarna inte kan enas ska beslut fattas av domstolen.
Domstolar har alltid behörighet att handlägga ansökan om underåriga barn eller äldre barn som omfattas av domstolsbeslut gällande föräldrastöd är berörda.
Om inga barn berörs kan ansökan handläggas av en domstolstjänsteman eller notarius publicus (efter parternas val).
Utfärdande av offentliga handlingar om hemskillnad eller äktenskapsskillnad ingår inte i de notariella uppdrag som åläggs diplomatiska och konsulära tjänstemän.
Bestämmelserna om annullering, hemskillnad och äktenskapsskillnad gäller alla typer av äktenskap, såväl för personer av samma kön som för personer av olika kön, eftersom äktenskap alltsedan införandet av lag nr 13/2005 omfattas av samma villkor och har samma verkningar oavsett om de är samkönade eller inte.
Efter den reform som genomfördes genom lag nr 15/2005 finns det för att få äktenskapsskillnad i Spanien inte längre något krav på särskilda omständigheter, eftersom det står makarna fritt att själva välja om de äktenskapliga banden ska upprätthållas eller inte.
Det enda krav som ställs är att de tidsfrister som anges i avsnitt 1 ska respekteras.
Den första effekten av äktenskapsskillnaden är upplösning av de äktenskapliga banden. Därigenom upphör den skyldighet att leva tillsammans och stödja varandra som är en följd av äktenskapet, och makarna är åter fria att ingå nytt äktenskap.
Enligt spansk lag måste en maka inte ta sin makes efternamn vid giftermålet, till skillnad från i vissa länder.
Äktenskapsskillnaden medför upplösning av äktenskapets egendomsordning och likvidering av den gemensamma egendom som makarna eventuellt har förvärvat, vilket avslutas med att gemensamma tillgångar delas upp dem emellan. Denna process bestäms av vilken egendomsordning som har gällt i äktenskapet.
Hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering av äktenskap innebär ingen förändring av föräldrars skyldigheter gentemot sina barn.
När det gäller personliga åtgärder som berör barnen i äktenskapet ska beslut fattas vad gäller
Alla dessa åtgärder ingår i det”föräldraansvar” som avses i EU-lagstiftningen.
Föräldraansvar ska alltid utövas med hänsyn till barnets bästa och barnets personlighet samtidigt som barnets rättigheter och fysiska och mentala integritet respekteras. I detta ingår följande skyldigheter och befogenheter: 1. Tillhandahålla omvårdnad, vårdnad, uppfostran och en full utbildning. 2. Agera ombud och förvalta egendom. 3. Besluta om den underårigas bosättningsort, som endast kan ändras med båda föräldrarnas godkännande eller – om så inte är möjligt – med rättsligt tillstånd. Om ett underårigt barns bosättningsort ändras utan båda föräldrarnas godkännande kan det betraktas som bortförande av barnet.
När det gäller vårdnaden är det barnets bästa som avgör om gemensam eller ensam vårdnad beviljas.
Spaniens autonoma regioner har olika lagstiftningssystem med egna familjerättsliga regler som måste konsulteras i varje enskilt fall.
I civillagen föreskrivs att gemensam vårdnad av barn måste beviljas om föräldrarna begär detta i förslaget till skilsmässoavtal eller om en sådan överenskommelse nås under förfarandets gång. Om föräldrarna inte kan komma överens kan domstolen på begäran av en av parterna med åklagarmyndighetens (Ministerio Fiscal) tillstyrkan besluta om vårdnaden med motiveringen att det endast är på detta sätt som det är möjligt att sörja för barnets bästa. Högsta domstolen har i sin rättspraxis slagit fast att gemensam vårdnad inte är ett undantag utan snarare en normal och till och med önskvärd åtgärd i den mån detta genomför barnets rätt till kontakt med båda föräldrarna, även i krissituationer, om så är möjligt.
När det gäller underhåll till barn i äktenskapet är principen att föräldrarnas separation inte innebär att de befrias från sina skyldigheter gentemot sina barn och båda måste bidra till barnens underhåll. Underhåll omfattar allt som är nödvändigt i form av mat, logi, kläder och sjukvård, utveckling och utbildning när barnet är underårigt och även senare än så om barnet inte har kunnat slutföra sin utbildning utan egen förskyllan.
Detta innebär vanligtvis att den make som inte tilldelas vårdnaden måste betala underhållsbidrag till den som bor tillsammans med barnen till dess att barnen blir ekonomiskt oberoende eller befinner sig i en situation där de inte är ekonomiskt oberoende som kan anses självförvållad. Vid gemensam vårdnad betalar vardera förälder som regel de ordinarie utgifterna för barnen under den period dessa bor hos honom eller henne (kläder, mat och logi), medan övriga utgifter täckas via ett gemensamt konto som föräldrarna gör månatliga inbetalningar till eller inbetalningar som står i förhållande till deras ekonomiska ställning. Om de båda föräldrarnas ekonomiska omständigheter är mycket olika finns det ingenting som hindrar en av föräldrarna att ge den andra föräldern ett penningbelopp för utgifter för barnen under den tid som han eller hon har barnen.
Domstolarnas allmänna råd (Consejo General del Poder Judicial) har tabeller för att fastställa underhållsbidrag till barn i familjemål och erbjuder en nätbaserad it-applikation där det enkelt kan beräknas för varje enskilt fall. De är endast avsedda som en vägledning.
En make som på grund av hemskillnad eller äktenskapsskillnad hamnar i ekonomisk obalans i förhållande till den andra maken och har fått en sämre ekonomisk ställning än innan äktenskapets upplösning har rätt till kompensation. Kompensationen kan utgöras av tillfälligt eller permanent uppehåll, eller en engångssumma, och fastställs i skilsmässoavtalet eller domen.
I vissa territorier gäller särskilda regler för underhållsskyldighet.
Hemskillnad innebär att makarnas gemensamma liv upphör, det vill säga att skyldigheten att sammanleva upphör, men att de äktenskapliga banden kvarstår. Möjligheten att binda den andra makens tillgångar till hemmets förvaltning upphör också.
I likhet med vad som är fallet för äktenskapsskillnad krävs det efter den reform som genomfördes genom lag nr 15/2005 för hemskillnad i Spanien inte längre några särskilda omständigheter, eftersom det står makarna fritt att själva välja om den äktenskapliga samlevnaden ska fortsätta eller inte.
Det enda kravet för att få hemskillnad är att en minsta möjliga tidsfrist respekteras från dagen för äktenskapets ingående (utom i vissa fall). Tidsfristerna är samma som de tidsfrister som gäller för äktenskapsskillnad och som anges i punkt 1.
Hemskillnad har samma följder som äktenskapsskillnad: makarnas gemensamma liv upphör och den andra makens tillgångar kan inte längre bindas till hemmets förvaltning från dagen slutgiltig dom meddelas eller dekret utfärdas om detta, eller när båda makarna har gett sitt medgivande i en bestyrkt handling. Skillnaden är att de äktenskapliga banden har lättats men inte upplösts.
Eftersom de äktenskapliga banden inte har upplösts är en försoning möjlig. För att försoningen ska vinna laga kraft måste domstolen meddelas av bägge parter var för sig. Om makarna har ingått äktenskap med gemensam egendomsordning (exempelvis sociedad de gananciales, dvs. att hälften av makarnas inkomster anses ägas av den andra), hävs denna egendomsordning varvid egendomen skils åt.
På samma sätt upphäver hemskillnad (och t.o.m. faktisk särlevnad) antagandet om föräldraskap vilket innebär att barn som föds mindre än 300 dagar efter separationen antas vara makens barn.
Annullering av äktenskap (som är tillämplig på alla typer av äktenskap, oavsett kön) är en förklaring av domstolen att det ingångna äktenskapet redan från början var förenat med brister som gör det ogiltigt och att äktenskapet därför aldrig har existerat och således inte har gett upphov till några rättsverkningar. Båda makarna återfår således sin status som ensamstående.
Annulleringen innebär att äktenskapets egendomsordning upplöses och likvideras och att makarna inte längre är skyldiga att sammanleva och bistå varandra.
Till skillnad mot vad som gäller vid hemskillnad och äktenskapsskillnad är det faktum att något äktenskap aldrig har existerat till hinder för fastställande av underhållsbidrag, eftersom ett sådant förutsätter ett giltigt äktenskap. Verkningarna av detta mildras dock av möjligheten att utdöma skadestånd till den make som handlade i god tro, om den andra maken handlade i ond tro när äktenskapet ingicks.
Den rättsliga verkan som redan uppstått före domstolsbeslutet om annullering av äktenskapet är fortsatt tillämplig på barnen. Denna verkan är därför densamma som i fall av hemskillnad eller äktenskapsskillnad.
Förutom beslut om annullering som fattas av tvistemålsdomstolar erkänns i Spanien även de civilrättsliga verkningarna av kyrkliga domstolsbeslut som annullerar kanoniska äktenskap eller påvliga beslut om kortvariga, ofullbordade äktenskap, som kräver ett valideringsförfarande (liknande exekvaturförfarandet), vilket handläggs av förstainstansdomstolarna (Juzgados de Primera Instancia) – de som är specialiserade på familjerättsliga frågor, när sådana finns). Grundvalen för ett sådant erkännande finns i avtalet mellan spanska staten och den heliga stolen gällande rättsliga frågor, undertecknat den 3 januari 1979.
Ett äktenskap, oavsett i vilken form det ingicks, kan annulleras på följande grunder:
Av äktenskapets annullering följer att äktenskapet varit ogiltigt alltsedan det ingicks. Detta innebär att båda makarna återfår sin status som ensamstående.
Emellertid kvarstår de rättsverkningar som rör barn och make eller makar som handlat i god tro och som har uppstått i det ogiltiga äktenskapet under tiden mellan dess ingående och ogiltighetsförklaringen.
Vid upplösningen av det ogiltiga äktenskapets egendomsordning får en make som handlat i ond tro inte någon del av den i god tro handlande makens egendom.
Den make som handlat i god tro kan dessutom, om makarna sammanlevde, få ett skadestånd i syfte att kompensera en eventuell ekonomisk obalans till följd av annulleringen.
I Spanien regleras medling på statlig nivå genom lagen om medling på privaträttens område: lag 5/2012 av den 6 juli 2012 som i spansk lagstiftning införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område.
De allmänna principer som reglerar medling är följande: den ska vara av frivillig karaktär och grundas på ett fritt val, opartiskhet, neutralitet och konfidentialitet. Utöver dessa principer finns regler och riktlinjer för parternas uppförande vid ett medlingsförfarande: de ska handla i god tro med ömsesidig respekt samt samarbeta och stödja medlaren.
Lag nr 5/2012 fastställer också regler för medling vid gränsöverskridande tvister, dvs. där minst en av parterna bor eller har sin hemvist i ett annat land än det där någon av de andra berörda parterna är bosatta, i de fall då parterna kommer överens om att använda medling eller där medling är obligatorisk enligt tillämplig lagstiftning. Detta gäller också tvister som regleras i förväg eller löses genom ett medlingsavtal, oavsett var det ingicks, om en av parterna flyttar och avtalet eller vissa av dess följder är avsedda att verkställas på en annan stats territorium.
De flesta autonoma regioner har genom sina respektive autonoma parlament antagit egna lagar om familjerättslig medling, t.ex.: Andalusien, lag nr 1/2009 av den 27 februari 2009 om familjerättslig medling i Andalusien; Aragonien, lag nr 9/2011 av den 24 mars 2011 om familjerättslig medling i Aragonien; Asturien, lag nr 3/2007 av den 23 mars 2007 om familjerättslig medling; Kanarieöarna, lag nr 15/2003 av den 8 april 2003 om familjerättslig medling; Kantabrien, lag nr 1/2011 av den 28 mars 2011 om medling i den autonoma regionen Kantabrien; Kastilien-La Mancha, lag nr 4/2005 av den 24 maj 2005 om den specialiserade socialtjänsten för familjerättslig medling; Kastilien och León, lag nr 1/2006 av den 6 april 2006 om familjerättslig medling i Kastilien och León; Katalonien (familjerättslig medling är särskilt viktig i denna autonoma region, eftersom den har utvecklat egen lagstiftningsbehörighet på området – i artikel 233.6 i Kataloniens civillag anges att en domstol kan besluta att makarna ska gå på ett informationsmöte om medling om den anser att det med tanke på omständigheterna fortfarande är möjligt att nå fram till en överenskommelse); Valencia, lag nr 7/2001 av den 26 november 2001 om bestämmelser för familjerättslig medling i Valencia; Galicien, lag nr 4/2001 av den 31 maj 2001 om familjerättslig medling; Balearerna, lag nr 14/2010 av den 9 december 2010 om familjerättslig medling i Balearerna; Madrid, lag nr 1/2007 av den 21 februari 2007 om familjerättslig medling i Madrid; Baskien, lag nr 1/2008 av den 8 februari 2008 om familjerättslig medling.
På nationell nivå fastställs i artikel 770.7 i civilprocesslagen att vid frågor gällande hemskillnad och äktenskapsskillnad kan parterna efter gemensam överenskommelse begära att förfarandet vilandeförklaras för att genomföra medling.
Vid gränsöverskridande äktenskapsmål tillämpas artikel 25 i rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 där följande anges: ”Så tidigt som möjligt och under vilket skede som helst av förfarandet ska domstolen antingen direkt, eller i lämpliga fall med biträde av centralmyndigheterna, uppmana parterna att överväga om de är villiga att delta i medling eller annan metod för alternativ tvistlösning såvida detta inte strider mot barnets bästa, är olämpligt i det enskilda fallet eller onödigt skulle försena förfarandet.”
Medling är också möjlig i mål som rör bortförande av barn, men medlingsprocessen måste då genomföras så snabbt som möjligt och alla åtgärder måste koncentreras till så få tillfällen som möjligt. Medlingen får inte skjutas upp längre än den lagstadgade perioden för att lösa tvisten. Om medlingen leder till en överenskommelse (som även kan omfatta andra ärenden) måste den godkännas av domaren. Domaren ska ta hänsyn till gällande lagstiftning och barnets bästa. Behörigheten i ärenden som rör bortförande av barn skiljer sig dock från behörigheten i familjemålsprocesser. Den förstnämnda behörigheten tillkommer domstolar i provinshuvudstäderna, medan den sistnämnda behörigheten kan utövas av alla domstolar, oavsett domkretsar. Om överenskommelsen omfattar flera olika ärenden måste den följaktligen godkännas av olika domstolar (dvs. domstolen i provinshuvudstaden i ärenden som rör bortförande av barn och relevant familjedomstol i övriga ärenden).
I civilrättsliga förfaranden som faller under behörigheten för domstolar som hanterar fall av våld mot kvinnor (Juzgados de Violencia sobre la Mujer) är medling emellertid förbjuden.
a) Var ska jag lämna in min ansökan?
När de spanska domstolarnas internationella behörighet att pröva ärendet väl har fastställts (i enlighet med rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019) och, i förekommande fall, behörighet att pröva ytterligare åtgärder i samband med avgörandet avseende äktenskapet, ska en ansökan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap (förutom där notarius publicus handlägger hemskillnad eller äktenskapsskillnad genom ömsesidig överenskommelse utan underåriga barn) inges till förstainstansdomstolen. I vissa domkretsar finns förstainstansdomstolar som är specialiserade på familjerättsliga frågor. Ansökan inges till behörig förstainstansdomstol enligt följande:
I Spanien skapades genom lag nr 1/2004 av den 28 december 2004 om åtgärder för ett heltäckande skydd mot könsrelaterat våld domstolar för våld mot kvinnor med civilrättslig behörighet för förfaranden avseende hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering där en av parterna i civilmålet är en kvinna som har utsatts för könsrelaterat våld enligt artikel 87b.1 a i lagen om domstolsväsendet och där en av parterna i det civilrättsliga förfarandet står under utredning som gärningsman, anstiftare eller nödvändig medbrottsling i en handling som utgör könsrelaterat våld. I dessa fall måste ansökan inges till den domstol för våld mot kvinnor som handlägger det straffrättsliga förfarandet.
För information om spanska rättsliga institutioner och för att hitta en domstol, se sökmotorn för domstolar på webbplatsen för domstolarnas allmänna råd.
När ärendet handläggs av notarius publicus ska relevant offentlig handling upprättas av notarius publicus på den ort där makarna senast bodde tillsammans, eller där endera av de sökande har sin hemvist eller stadigvarande bostad.
Praktisk vägledning för hur Bryssel IIb-förordningen tillämpas: Publikationer från det europeiska rättsliga nätverket.
b) Formaliteter och handlingar
När domstolsvägen har valts ska ansökan om annullering, hemskillnad eller äktenskapsskillnad inges skriftligen och vara undertecknad av kärandens juridiska företrädare (letrado och procurador). Ombuden kan vara gemensamma för parterna om makarna gemensamt ansöker om hemskillnad eller äktenskapsskillnad.
Ansökan om hemskillnad, annullering eller äktenskapsskillnad ska åtföljas av följande handlingar:
Om förfarandet sker med hjälp av notarius publicus (hemskillnad eller äktenskapsskillnad genom ömsesidig överenskommelse utan underåriga barn) ska makarna enligt lag åtföljas av en yrkesverksam advokat vid upprättandet av den officiella handlingen och måste utöver intygen från folkbokföringsregistret även tillhandahålla skilsmässoavtalet.
I Spanien har spanska medborgare, medborgare från övriga EU-länder och utländska medborgare i Spanien som kan styrka att de saknar tillräckliga ekonomiska tillgångar för att vända sig till domstol rätt till kostnadsfri rättshjälp.
Personer har rätt till rättshjälp om de saknar ekonomiska tillgångar och familjens årliga sammanlagda tillgångar och bruttoinkomster inte överstiger följande tröskelvärden:
Beräkning av Iprem
Beräkning av Iprem: Information om beloppen för Iprem och ändringar av det finns här: http://www.iprem.com.es/
Ansökan ska lämnas in till advokatsamfundet (Colegio de Abogados) på den ort där den domstol som ska handlägga målet är belägen, eller till domstolen på den ort där sökanden har hemvist. I det sistnämnda fallet vidarebefordrar domstolen ansökan till det behöriga advokatsamfundet.
Vid gränsöverskridande tvister skickas ansökan in till advokatsamfundet. Ansökan behandlas i dessa fall av det advokatsamfund som är beläget där sökanden har sin stadigvarande bostad eller hemvist.
EU-medborgare i en stat som är part i Europarådets överenskommelse om översändande av ansökningar om rättshjälp kan sända sin ansökan om att överenskommelsen ska tillämpas till den centrala myndighet som har utsetts av den staten.
Ansökan ska inges innan processen inleds eller, om det är svaranden som ansöker om rättshjälp, innan ansökan besvaras. Såväl käranden som svaranden kan emellertid i efterhand ansöka om rättshjälp om de kan styrka att deras ekonomiska förhållanden har ändrats.
När makarna inte har tillräckliga gemensamma tillgångar och en av makarna inte kan få rättshjälp på grund av den andra makens ekonomiska ställning kan den sistnämnda maken åläggas att bära hela eller delar av rättskostnaden genom en begäran om litis expensas (för utgifter i samband med rättsförfaranden enligt speciella regler vid äktenskapsskillnadsärenden).
Domar som meddelas i Spanien i mål om hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering kan överklagas. Överklagandet ska lämnas in inom tjugo dagar till den förstainstansdomstol som meddelade domen och där överklagandet formellt väcks. Den berörda provinsdomstolen (Audiencia Provincial) är behörig att avgöra målet. I vissa fall kan provinsdomstolens dom överklagas i form av ett kassationsöverklagande eller, i tillämpliga fall, ett överklagande genom särskilda rättsmedel gällande rättegångsfel som lämnas in till civilrättsavdelningen vid Spaniens högsta domstol.
Överklaganden i enlighet med lagen har ingen suspensiv verkan på verkställigheten hos åtgärder som godkänts i domen. Om överklagan endast gäller beslut om åtgärder ska domstolstjänstemannen förklara domen vad beträffar annullering, hemskillnad eller äktenskapsskillnad slutgiltig och den förs då in i folkbokföringsregistret.
I mål om hemskillnad och äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan kan en dom som godkänner det föreslagna skilsmässoavtalet i sin helhet inte överklagas av någon annan än åklagarmyndigheten som, om den är berörd, kan överklaga för att skydda underåriga barns eller omyndigas intressen. Om ingen åtgärd godkänns kan ett överklagande inges.
Vad gäller de interimistiska och preliminära åtgärder som en domare kan besluta om före eller under ett mål om hemskillnad, annullering eller äktenskapsskillnad kan beslutet om att vidta sådana åtgärder inte överklagas med tanke på dess tillfälliga giltighet; det ersätts av domen som meddelas i målet om hemskillnad, annullering eller äktenskapsskillnad.
När det gäller detta område
tillämpas rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning), den s.k. Bryssel IIb-förordningen, som är i kraft i alla medlemsländer utom Danmark,
har rådets förordning (EU) 2019/1111 (Bryssel IIb-förordningen) har ersatt förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel IIa-förordningen) sedan den 1 augusti 2022; beroende på det tidsmässiga tillämpningsområdet ska det ena eller det andra instrumentet tillämpas.
Om avsikten endast är att uppdatera uppgifter i en medlemsstats folkbokföringsregister (och i Förenade kungariket till och med den 31 december 2020) på grundval av en i en annan medlemsstat meddelad dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, som inte kan överklagas enligt lagen i den medlemsstaten, räcker det med att lämna in en ansökan om detta till landets folkbokföringsregister, i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämplig förordning, till vilken det ska fogas
För att en dom om äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som har meddelats i en medlemsstat, utom Danmark, ska erkännas i Spanien måste en ansökan om erkännande inges. Det är inte nödvändigt att den dom som ska erkännas har vunnit laga kraft i den medlemsstat där den meddelades (det räcker att den är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten). Ansökan ska lämnas in till förstainstansdomstolen på bosättningsorten för den person som erkännandet gäller. Om svaranden inte har hemvist i Spanien kan ansökan lämnas in på den ort i Spanien där han eller hon uppehåller sig eller senast var bosatt eller, om ingen av ovanstående omständigheter föreligger, där käranden har hemvist.
Ansökan ska lämnas in skriftligen med advokats eller ombuds underskrift. Samma handlingar som anges ovan ska bifogas.
Ett erkännande av en dom kan vara tillfälligt.
Erkännande i Spanien av domar som meddelats i Danmark regleras i lag nr 29/2015 av den 30 juli 2015 om internationellt rättsligt samarbete i civilrättsliga ärenden. Förfarandet inleds genom en ansökan direkt till behörig förstainstansdomstol.
Om det enda syftet är införande i folkbokföringsregistret krävs inget förhandsgodkännande från domstol eller exekvaturförfarande, eftersom lag nr 20/2011 av den 21 juli 2011 om folkbokföringsregistret är tillämplig.
En ansökan om att en dom inte ska erkännas handläggs på samma sätt som en ansökan om erkännande. Om domen har erkänts med stöd av rådets förordning (EU) nr 2019/1111 kan man endast motsätta sig ett beslut om erkännande efter delgivning av beslutet och inom den fastställda tidsfristen. Det sker genom överklagande till behörig provinsdomstol.
Om det gäller en dom som har meddelats i Danmark ska invändningen göras medan ärendet fortfarande är under behandling vid den förstainstansdomstol där motparten har ansökt om erkännande av domen. I samtliga fall krävs advokat för att göra en formell invändning.
Efter ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1259/2010 av den 21 juni 2012, och i enlighet med artiklarna 5 och 8 i denna förordning, får makarna välja vilken av de lagar som anges i förordningen som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Vid avsaknad av val ska äktenskapsskillnad och hemskillnad omfattas av lagen i den stat
Tillämplig lag för annullering av äktenskap och verkningarna av detta fastställs enligt lagen som är tillämplig på ingående av äktenskap, i enlighet med civillagen.
När det gäller makarnas förmögenhetsförhållanden fastställs tillämplig lag genom rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden, eller om den förordningen inte är tillämplig, genom artikel 9.2 i
Spaniens civillag.
Frågor som rör föräldraansvar för barn regleras enligt Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 av lagen i domstolslandet.
I fråga om interimistiska åtgärder bör samma lag tillämpas som den som reglerar hemskillnad, annullering av äktenskap eller äktenskapsskillnad, utom vid brådskande åtgärder som kan vidtas gällande personer eller egendom i Spanien, också då behörighet saknas att pröva saken.
Tillämplig lag för underhållsskyldighet fastställs enligt Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet.
Tillämplig lag för makarnas förmögenhetsförhållanden fastställs enligt rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016.
När det gäller erkännande av utländsk rätt i Spanien, om så vore fallet, måste dess innehåll och giltighet prövas. Den spanska domstolen kan i sådana fall fastställa detta genom att använda sig av de undersökningsmetoder som den bedömer nödvändiga för detta ändamål.
Slutligen bör det framhållas att rättsliga förfaranden som handläggs i Spanien alltid regleras av spansk processrätt, oavsett vilken lag som är tillämplig när det gäller äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. Dessa förfaranden regleras i avdelning I, kapitel IV i lag nr 1/2000 av den 7 januari 2000, civilprocesslagen.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Det finns en typ av äktenskapsskillnad utanför domstol:
Det finns fyra typer av äktenskapsskillnad:
Äktenskapsskillnaden påverkar inte vårdnadsreglerna nämnvärt. Föräldrarnas anförtros i princip gemensam vårdnad. Domaren kan ändå besluta sig för att ge bara en av föräldrarna vårdnaden om detta ligger i barnets intresse. Villkoren för föräldraansvaret måste fastställas (hemvist, umgängesrätt osv.)
Båda föräldrarna ska fortsätta bidra till barnets underhåll och utbildning. Detta bidrag kan anta formen av ett underhållsbidrag som betalas av den ena föräldern till den andre, men kan också utgöras av betalning av samtliga eller vissa utgifter för barnet. Det kan slutligen betalas i form av nyttjanderätt och besittningsrätt.
Obs: Underhåll som en av makarna betalar den andre är en tillfällig åtgärd och betalas alltså bara tills äktenskapsskillnad har beviljats. När äktenskapsskillnad har beviljats får den ena maken endast begära kompenserande bidrag (prestation compensatoire) eller skadestånd från den andra maken (versement de dommages-intérêts). Vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan till domstol eller utanför domstol kan parterna göra upp i godo. Vid andra former av äktenskapsskillnad fastställs detta av domaren.
I undantagsfall kan det kompenserande bidraget ges i form av livränta som kan komma att sänkas om makarnas resurser eller behov förändras.
(Se Underhållskrav - Frankrike).
Hemskillnad (séparation de corps) är en juridiskt anordnad separation som avslutar vissa äktenskapliga förpliktelser, såsom kravet på att makarna ska bo ihop, utan att man på annat sätt upplöser det äktenskapliga bandet. Det går alltså inte att gifta om sig och försörjningsplikten kvarstår.
Hemskillnadens följder
Omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad
På begäran av en av makarna kan en dom om hemskillnad omvandlas till en dom om äktenskapsskillnad enligt lag, om hemskillnaden har varat i två år. Domaren meddelar då domen om äktenskapsskillnad och beslutar om följderna av denna. Orsaken till hemskillnaden blir orsaken till äktenskapsskillnaden. Tillskrivandet av skuld kan inte ändras.
Alla grader av hemskillnad går att omvandla till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan på begäran av båda makarna. Däremot kan hemskillnad som meddelas i domstol efter gemensam ansökan endast omvandlas till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan.
Annullering av ett äktenskap (annulation du mariage) som förutsätter en dom gör att äktenskapets samtliga följder upphör retroaktivt som om de aldrig hade existerat.
Detta skiljer sig från äktenskapsskillnad eller hemskillnad, vars följder endast märks framåt i tiden.
De krav som måste uppfyllas för annullering av ett äktenskap skiljer sig åt beroende på om det rör sig om ett annullerbart äktenskap (nullité relative) (som åberopas på grund av bristande samtycke eller underlåtenhet att säkerställa godkännande från personer som skulle ha godkänt äktenskapet) eller äktenskap som betraktas som en nullitet (nullité absolue) (i fall av bristande efterlevnad av ett nationellt rättsligt villkor).
Relativa ogiltighetsgrunder
Det finns tre sådana:
Ansökan om ogiltighetsförklaring kan lämnas av ett begränsat antal personer, nämligen av makar vars samtycke var ogiltigt eller av makar som saknade nödvändig rättshandlingsförmåga när äktenskapet ingicks, av personer som skulle ha samtyckt till giftermålet eller av åklagarmyndigheten.
Ansökan om ogiltighetsförklaring kan endast godtas inom fem år räknat från den dag då äktenskapet ingicks (eller fem år från det datum då den berörda personen uppnådde den ålder som krävs för att samtycka till äktenskap).
Absoluta ogiltighetsgrunder
Total underlåtenhet att säkerställa samtycke, att någon av parterna är minderårig, bigami, incest, att någon av makarna inte är närvarande vid vigseln, avsaknad av behörighet hos folkbokföraren och äktenskap som ingåtts i hemlighet.
Ansökan kan lämnas av vem som helst med berättigat intresse eller av åklagarmyndigheten, inom en tidsfrist på trettio år från den dag då äktenskapet ingicks (eller fem år från det datum då den berörda personen uppnådde den ålder som krävs för att samtycka till äktenskap).
Följderna är desamma avsett om det rör sig om relativa ogiltighetsgrunder eller absoluta ogiltighetsgrunder.
Äktenskapsskillnad och dess följder kan avgöras med hjälp av förfarandet för äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan utanför domstol. Vid detta förfarande krävs två advokater och en notarie men ingen domare, förutom om ett barn begär att bli hört.
Övriga fall måste avgöras av en domare, men parterna kan använda sig av familjemedling innan eller samtidigt som de vänder sig till domstol.
Medling kan också föreslås av domstolen. Den anförtros en fysisk person eller en sammanslutning som ansvarar för att höra parterna, jämföra deras synpunkter och hjälpa dem att hitta en lösning på konflikten.
Efter medlingen kan de parter som har nått en överenskommelse lämna in den till domaren för godkännande eller välja äktenskapsskillnad enligt förfarandet med gemensam ansökan utanför domstol.
Var ska man ansöka om äktenskapsskillnad eller hemskillnad?
Ansökan lämnas in i form av en begäran av en advokat till kansliet vid domstolen (tribunal judiciaire).
Den domstol som är territoriellt behörig är
Handlingar som ska lämnas in
Vid äktenskapsskillnad ska makarna alltid lämna alla uppgifter som krävs för att identifiera dem och uppgifter om sin sjukförsäkringskassa samt upplysningar om de inrättningar och organisationer som betalar ut förmåner, pensioner eller andra ersättningar till dem.
När en ansökan om kompenserande bidrag lämnas in till domstolen ska makarna på heder och samvete intyga att uppgifterna om deras inkomster, resurser, tillgångar och levnadsvillkor är korrekta.
Vid äktenskapsskillnad i domstol efter gemensam ansökan behöver ansökan inte innehålla orsaken till äktenskapsskillnaden, men den ska innehålla en bilaga med ett avtal som daterats och undertecknats av makarna och deras advokat/advokater, som till fullo behandlar följderna av äktenskapsskillnaden och som, vid behov, innehåller en likvidation av makarnas egendomsordning (état liquidatif du régime matrimonial).
I alla andra fall ska ansökan varken innehålla uppgifter om den rättsliga grunden eller orsaken till äktenskapsskillnaden men ska, vid behov, innehålla de anspråk som görs i fråga om tillfälliga åtgärder.
Inga särskilda dokument krävs, men sökanden måste kunna lämna in handlingar som styrker att de grunder som åberopats kan resultera i annulleringen av äktenskapet.
Viss eller fullständig rättshjälp kan erhållas efter behovsprövning (se Rättshjälp – Frankrike).
Dessa domstolsbeslut är föremål för gängse överklagandeförfaranden.
Beslut om äktenskapsskillnad erkänns automatiskt utan att något särskilt förfarande behöver inledas.
Detsamma gäller beslut om annullering av äktenskap.
För att bestrida erkännandet av ett sådant beslut kan man väcka talan om att domen saknar juridisk verkan (action en inopposabilité) vid behörig underrätt (tribunal de grande instance). Ett beslut om avsaknad av juridisk verkan gör det möjligt att bestrida en senare ansökan om verkställighet från den andra parten (dvs. en ansökan som syftar till att förklara ett beslut från en annan stat verkställbart i Frankrike). Om talan ogillas innebär detta att beslutet ska verkställas.
Förfarandet är detsamma som vid en talan om verkställighet.
Enligt förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad ska den lag som är tillämplig på makarnas äktenskapsskillnad eller hemskillnad vara den lag som makarna väljer.
I avsaknad av detta val omfattas äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden
Om ansökan däremot rör omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad ska den lag som är tillämplig på äktenskapsskillnad vara den lag som ska tillämpas på hemskillnaden, om inte parterna har bestämt något annat.
Dessa regler gäller även makar vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan via ett privat instrument som undertecknats av advokater och registrerats i det officiella registret hos en notarie. Makarna får dock inte använda ”lagen i domstolslandet” eftersom målet inte har anhängiggjorts vid en domstol.
Justitieministeriets webbplats
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
För att erhålla ett domstolsbeslut om äktenskapsskillnad (civilrättsligt förfarande eller ett förfarande för frivillig rättsvård) måste en behörig person eller behöriga personer (med käranderätt) inleda ett skilsmässoförfarande vid lämplig domstol, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 50, 369 och 453 i familjelagen (Obiteljski zakon) (Narodne Novine (NN) (Kroatiens officiella kungörelseorgan) nr 103/15, 98/19, 47/20, 49/23 och 156/2023). Om makarna har ett gemensamt minderårigt barn måste en ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke åtföljas av lämpliga styrkande handlingar (rapport från obligatorisk rådgivning och planen för delad vårdnad – artikel 55 samt artikel 456 i familjelagen). Liknande bestämmelser gäller när makarna har ett gemensamt minderårigt barn och endast en av makarna väcker talan om äktenskapsskillnad (rapport från obligatorisk rådgivning, artikel 57 samt artikel 379 i familjelagen).
Innan en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke lämnas in eller om en av makarna väcker talan om äktenskapsskillnad måste således makar som har gemensamma minderåriga barn ansöka om obligatorisk rådgivning vid det regionala kontoret för den kroatiska socialtjänsten (Hrvatski zavod za socijalni rad) med geografisk behörighet för platsen där barnet har sin fasta eller tillfälliga bostadsadress, eller för den ort där makarna hade sin senaste gemensamma bostadsadress, oavsett om den var fast eller tillfällig (artiklarna 321, 322 och 323 i familjelagen).
Villkoren för äktenskapsskillnad regleras genom bestämmelserna i artikel 51 i familjelagen. Enligt dessa lagbestämmelser upplöser domstolen ett äktenskap om
En rättslig konsekvens av att ett äktenskap upplöses är att makarnas individuella rättigheter och skyldigheter förverkas (artiklarna 30–33 i familjelagen). Familjelagen innehåller uttryckliga bestämmelser om att var och en av de före detta makarna, när ett äktenskap upplöses (genom annullering eller skilsmässa), får behålla det efternamn som de hade när äktenskapet upplöstes (artikel 48 i familjelagen).
Det allra vanligaste problemet innan giftorättsgodset upplöses (genom överenskommelse eller rättsligt upphävande – inom frivillig rättsvård) är att skilja rättigheter och föremål som ingår i giftorättsgodset från rättigheter och föremål som utgör makarnas enskilda egendom (särskiljande av tre olika typer av egendom). Sådana problem löses genom civilrättsliga förfaranden på grundval av tillämpliga bestämmelser i familjelagen (artiklarna 34–39 och artiklarna 43–46), om makarna inte kunnat enas om ett bodelningsavtal (äktenskapsförord – artiklarna 40–42 i familjelagen), alternativt på grundval av lagen om äganderätt och andra sakrätter (Zakon o vlasništvu i drugim stvarnim pravima), lagen om civilrättsliga skyldigheter (Zakon o obveznim odnosima), fastighetsregistreringslagen (Zakon o zemljišnim knjigama), företagslagen (Zakon o trgovačkim društvima), verkställighetslagen (Ovršni zakon) och civilprocesslagen (Zakon o parničnom postupku) (artiklarna 38, 45 och 346 i familjelagen).
De rättsliga konsekvenserna av att ett äktenskap upplöses med avseende på minderåriga barn inkluderar flera viktiga frågor: vilken förälder som barnet kommer att bo med när äktenskapet har upplösts, hur kontakt ska upprätthållas med föräldern som barnet inte bor med, vilket underhållsbidrag som kommer att betalas till barnet, på vilket sätt övriga delar av vårdnaden kommer att fördelas (företrädande av barnet, vidtagande av rättsliga åtgärder, förvaltning av och förfogande över barnets tillgångar samt barnets utbildning och hälsa). Makarna kan komma överens om dessa rättsliga konsekvenser av äktenskapsskillnaden (en plan för delad vårdnad) och därmed välja att genomföra ett enklare och snabbare förfarande för äktenskapsskillnad utanför domstol (artiklarna 52, 54–55, 106 och 453–460 i familjelagen). Om makarna inte upprättar en plan för delad vårdnad med ett avtal om ovan nämnda rättsliga konsekvenser av äktenskapsskillnaden utfärdar domstolen automatiskt ett beslut inom ramen för civilrättsliga förfaranden som inleds genom att lämna in en ansökan (artiklarna 53–54, 56–57 och 413 i familjelagen). Föräldrarna kan dock komma överens om de rättsliga konsekvenserna av äktenskapsskillnaden under det civilrättsliga förfarandet för äktenskapsskillnad. I sådana fall beslutar domstolen utifrån föräldrarnas överenskommelse, om domstolen anser att överenskommelsen är för barnets bästa (artikel 104.3 samt 420 i familjelagen).
Enligt familjelagen kan en make eller maka begära underhållsbidrag innan skilsmässorättegången slutförts. Om inget underhållsbidrag krävts under skilsmässorättegången kan en före detta make eller maka väcka talan för att begära underhåll inom sex månader från äktenskapets upplösning, om de rättsliga kraven för underhåll uppfylldes när skilsmässorättegången slutfördes och fortfarande uppfylldes när underhållsrättegången slutfördes (artiklarna 295–301 och 423–432 i familjelagen). De rättsliga kraven för underhåll är att maken eller makan som lämnar in ansökan om underhåll inte har tillräckliga medel för att försörja sig eller inte kan skaffa fram sådana medel från sina tillgångar, och att maken eller makan är arbetsoförmögen eller inte kan få sysselsättning, förutsatt att den av makarna som ska betala underhållet har tillräckliga medel och tillräcklig förmåga att fullgöra detta åtagande (artikel 295 i familjelagen). Underhållsbidraget fastställs för en viss tidsperiod. I artikel 298 i familjelagen anges att makarnas underhållsskyldighet kan vara i upp till ett år, beroende på hur länge äktenskapet varade och möjligheterna för den kärande att säkerställa försörjning på annat sätt inom överskådlig tid. I familjelagen regleras även överenskommelser om fullgörande av underhållsskyldighet. Enligt artikel 296 i familjelagen fastställs underhållsbidraget för makar som ett fast belopp som betalas i förskott varje månad. Domstolen kan dock, på en eller båda makars begäran, besluta att underhållsbidraget ska betalas i en klumpsumma, beroende på omständigheterna i ärendet. Enligt artikel 302 i familjelagen kan makar även ingå ett underhållsavtal vid äktenskapsskillnad (artikel 302 och artiklarna 470–473 i familjelagen).
I kroatisk familjerätt finns ingen exakt motsvarighet till begreppet ”hemskillnad” (zakonska rastava). I den nuvarande lagstiftningen finns ett begrepp som liknar ”hemskillnad”, nämligen ”upplösande av äktenskapsförhållande” (prestanak bračne zajednice). ”Upplösande av äktenskapsförhållande” inträffar om makarna avslutar alla ömsesidiga relationer som normalt finns i ett samlevnadsförhållande, det vill säga om de inte längre vill leva som makar men ändå bibehålla sitt förhållande i juridisk mening. ”Upplösande av äktenskapsförhållande” är ett begrepp inom äktenskapsrätten eftersom en av de rättsliga grunderna för att upplösa ett äktenskap enligt artikel 51 i familjelagen är att mer än ett år har gått sedan den äktenskapliga samlevnaden upphörde. ”Upplösande av äktenskapsförhållande” har också en särskild betydelse när det gäller bodelning mellan makarna eftersom egendom som förvärvats av makarna genom arbete under sin tid i äktenskapsförhållandet (i motsats till under äktenskapets varaktighet) eller som härrör från sådan egendom enligt artikel 36 i familjelagen anses vara giftorättsgods.
I kroatisk familjerätt finns ingen exakt motsvarighet till begreppet ”hemskillnad” (zakonska rastava). I den nuvarande lagstiftningen finns ett begrepp som liknar ”hemskillnad”, nämligen ”upplösande av äktenskapsförhållande” (prestanak bračne zajednice). I familjelagen fastställs inga villkor för ”upplösande av äktenskapsförhållande”, eftersom äktenskap är en juridisk form och innebär samlevnad. Ett äktenskapsförhållande upplöses om makarna avslutar alla ömsesidiga relationer som normalt finns i ett samboförhållande, det vill säga om de inte längre vill leva som ett gift par och fortsätta sitt förhållande (t.ex. de slutar att kommunicera). Upplösande av äktenskapsförhållande tar sig vanligen uttryck i att en av makarna lämnar det gemensamma hemmet och den andra maken.
I kroatisk familjerätt finns ingen exakt motsvarighet till begreppet ”hemskillnad” (zakonska rastava). I den nuvarande lagstiftningen finns ett begrepp som liknar ”hemskillnad”, nämligen ”upplösande av äktenskapsförhållande” (prestanak bračne zajednice). ”Upplösande av äktenskapsförhållande” är ett begrepp inom äktenskapsrätten eftersom en av de rättsliga grunderna för att upplösa ett äktenskap enligt artikel 51 i familjelagen är att mer än ett år har gått sedan äktenskapsförhållandet upplöstes. ”Upplösande av äktenskapsförhållande” har också en särskild betydelse när det gäller bodelning mellan makarna eftersom egendom som förvärvats av makarna genom arbete under sin tid i äktenskapsförhållandet (i motsats till under äktenskapets varaktighet) eller som härrör från sådan egendom enligt artikel 36 i familjelagen anses vara giftorättsgods. Logiken bakom dessa bestämmelser är att äktenskapsförhållandets varaktighet inte måste sammanfalla med äktenskapets varaktighet, framför allt då äktenskapet slutar i skilsmässa. I regel upplöses äktenskapsförhållandet innan skilsmässoförfarandena inleds. Skilsmässoförfaranden kan därför pågå efter att ett äktenskapsförhållande har upphört och gör så vanligen (framför allt om rättsmedel utnyttjas under förfarandena).
I kroatisk familjerätt används begreppet poništaj braka snarare än poništenje braka när man talar om annullering av äktenskap. ”Annullering av äktenskap” är ett av skälen till upplösande av äktenskap (artikel 47 i familjelagen) och utgör en av tre äktenskapstvister som regleras i det kroatiska rättssystemet (artikel 369 i familjelagen). ”Annullering av äktenskap” är en familjerättslig påföljd för ett äktenskap som ingåtts i strid mot bestämmelserna om ett äktenskaps giltighet (artiklarna 25–29 i familjelagen). Det verkställs i civilrättsliga förfaranden som inleds genom att en talan väcks (artikel 369 i familjelagen). Bestämmelserna om annullering av äktenskap tillämpas när ett äktenskap är ogiltigt (artiklarna 29, 49 och 369–378 i familjelagen).
kroatisk familjerätt används begreppet poništaj braka snarare än poništenje braka när man talar om annullering av äktenskap. Ett äktenskap är ogiltigt om det ingåtts i strid mot artiklarna 25–28 i familjelagen, det vill säga om äktenskapet ingåtts av ett barn, personer som inte hade förmåga att skilja rätt från fel, personer som fråntagits sin rättskapacitet att lämna uppgift om sin egen situation, anhöriga eller personer som har blivit adopterade eller om makan eller maken redan är gift eller lever i en stabil samlevnadsform. Bestämmelserna om annullering av äktenskap tillämpas för ett sådant äktenskap (artikel 29 i familjelagen).
I kroatisk familjerätt används begreppet poništaj braka snarare än poništenje braka när man talar om annullering av äktenskap. Den rättsliga följden av att äktenskapet annulleras regleras på samma sätt som när ett äktenskap upplöses i äktenskapsskillnad (se svaret på fråga 3).
I det kroatiska rättssystemet regleras äktenskapsskillnad genom domstolsförfaranden, och det finns ingen möjlighet till utomrättsliga skilsmässoförfaranden. En av de grundläggande principerna inom familjerätten, vilken är särskilt viktig i skilsmässoförfaranden, är principen om att familjeförhållanden ska lösas i samförstånd, vilket är en uppgift för alla organ som ger professionell hjälp till familjerna eller fattar beslut om familjeförhållandena (artikel 9 i familjelagen). Enligt familjerätten finns det följaktligen två typer av utomrättsliga förfaranden, som bland annat syftar till att skilsmässofrågor ska göras upp i godo: obligatorisk rådgivning (artiklarna 321–330 i familjelagen) och familjemedling (artiklarna 331–344 i familjelagen). Obligatorisk rådgivning tillhandahålls av en expertgrupp från den kroatiska socialtjänstens regionala kontor (Hrvatski zavod za socijalni rad) och utgör en form av stöd för familjemedlemmar (t.ex. makar som vill inleda skilsmässoförfaranden och som har ett gemensamt underårigt barn) för att i samförstånd besluta om familjeförhållanden, särskilt när det gäller skydd för barn i familjeförhållanden. Detta inkluderar att ta fram en plan för delad vårdnad, som är en överenskommelse om de rättsliga följderna av en äktenskapsskillnad och som måste innehålla utförliga uppgifter om följande: barnets bosättningsort och bosättningsadress, hur mycket tid barnet kommer att tillbringa hos respektive förälder, hur föräldrarna kommer att utbyta information för att få varandras samtycke vid viktiga beslut, hur föräldrarna kommer att utbyta viktig information om barnet, hur stort underhållsbidrag den förälder som barnet inte bor hos ska betala och hur framtida problem ska lösas. Besluten i samförstånd ska även omfatta vilka de rättsliga följderna blir om ett avtal inte nås och om domstolsförfaranden inleds för att besluta om barnets rättigheter. Familjerådgivning är ett förfarande där parterna försöker att lösa familjetvister i samförstånd med stöd av en eller flera familjerådgivare. Huvudsyftet är att upprätta en plan för delad vårdnad och andra överenskommelser med avseende på barnet, samt alla övriga frågor av materiell och icke-materiell karaktär.
Makar utan ett gemensamt minderårigt barn kan inleda domstolsförfaranden genom att någon av dem lämnar in en ansökan om äktenskapsskillnad eller genom att båda makarna lämnar in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke (artikel 50 i familjelagen). I dessa fall genomförs inte det utomrättsliga förfarandena för obligatorisk rådgivning, som är ett slags experthjälp för att familjemedlemmar ska kunna besluta om familjeförhållanden i samförstånd, vilken tillhandahålls av en expertgrupp från den kroatiska socialtjänstens regionala kontor (Hrvatski zavod za socijalni rad) (artiklarna 321–322 i familjelagen). Makarna inleder då skilsmässoförfaranden direkt i domstol (rättsliga eller utomrättsliga), vilka är relativt enkla och snabba. Ovannämnda gäller även vid domstolsförfaranden om annullering av äktenskap där makarna inte har något gemensamt barn.
Makar med ett gemensamt minderårigt barn kan inleda domstolsförfaranden genom att någon av dem lämnar in en ansökan om äktenskapsskillnad eller genom att båda makarna lämnar in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke (artikel 50 i familjelagen). Innan skilsmässoförfarandena inleds (genom att lämna in en ansökan eller en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke) ska makarna, om de har ett gemensamt minderårigt barn, delta i utomrättslig obligatorisk rådgivning. Detta är en form av professionellt stöd till familjemedlemmar så att de i samförstånd kan besluta om familjeförhållanden. Det tillhandahålls av en expertgrupp från den kroatiska socialtjänstens regionala kontor (Hrvatski zavod za socijalni rad) med geografisk behörighet för platsen där barnet har sin fasta eller tillfälliga bostadsadress, eller för den ort där makarna hade sin senaste gemensamma bostadsadress (artiklarna 321–322 i familjelagen). Syftet med bestämmelsen är att makarna ska få professionellt stöd, med bland annat att utarbeta en plan för delad vårdnad, som är ett avtal om de rättsliga följderna av en skilsmässa – som måste innehålla utförliga uppgifter om följande: barnets bosättningsort och bosättningsadress, vilken tid barnet kommer att tillbringa hos varje förälder, hur föräldrarna kommer att utbyta information för att få varandras samtycke vid viktiga beslut, hur föräldrarna kommer att utbyta viktig information om barnet, hur stort underhållsbidrag den förälder som barnet inte bor hos ska betala och hur framtida problem ska lösas. Föräldrarna kan utarbeta planen för delad vårdnad under den obligatoriska rådgivningen, men de kan också göra detta på egen hand eller under familjemedlingen (ett utomrättsligt förfarande där makarna ska försöka göra upp familjetvister i godo med hjälp av en eller flera familjemedlare – artikel 331 i familjelagen). Genom att upprätta en plan för delad vårdnad kan makarna välja ett enklare och snabbare skilsmässoförfarande inom ramen för frivillig rättsvård genom att inge en ansökan (artiklarna 52, 54–55, 106, 453–460 i familjelagen). Makar med ett gemensamt underårigt barn måste inge en rapport från den obligatoriska rådgivning som avses i artikel 324 i familjelagen samt en plan för delad vårdnad enligt artikel 106 i familjelagen tillsammans med sin ansökan om äktenskapsskillnad med ömsesidigt samtycke (artikel 456 i familjelagen).
Om makarna inte upprättar en plan för delad vårdnad med ett avtal om ovan nämnda rättsliga konsekvenser av äktenskapsskillnaden utfärdar domstolen automatiskt ett beslut inom ramen för civilrättsliga förfaranden som inleds genom att lämna in en ansökan (artiklarna 53–54, 56–57 och 413 i familjelagen). Om makarna har ett gemensamt minderårigt barn måste de bifoga rapporten från den obligatoriska rådgivningen som det hänvisas till i artikel 324 i familjelagen i sin ansökan om äktenskapsskillnad.
I det kroatiska rättssystemet regleras ärenden om rättshjälp och möjligheten till betalningsbefrielse för domstolskostnader och domstolsavgifter genom lagen om rättshjälp (Zakon o besplatnoj pravnoj pomoći) (NN nr 143/2013 och 98/2019). En part kan vara berättigad till primär rättshjälp i samtliga förfaranden, även i äktenskapstvister och i andra familjerättsliga förfaranden, förutsatt att denne uppfyller de rättsliga kraven (artiklarna 9–11 i lagen om rättshjälp). En part kan vara berättigad till sekundär rättshjälp i familjerättsliga förfaranden och i andra förfaranden som fastställts enligt lag, förutsatt att denne uppfyller de rättsliga kraven (artiklarna 12–25 i lagen om rättshjälp). Beslut om betalningsbefrielse för kostnader för särskilda domstolsförfaranden, inbegripet familjerättsliga förfaranden, regleras genom artikel 13.3 i lagen om rättshjälp. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt följande bestämmelser:
Uppmärksamhet bör även ägnas åt artiklarna 10 och 11 i lagen om domstolsavgifter (Zakon o sudskim pristojbama) (NN nr 74/95, 57/96, 137/02, (26/03), 125/11, 112/12, 157/13, 110/15, 118/18 och 51/23), med avseende på parter som alltid har betalningsbefrielse när det gäller domstolsavgifter.
Det är möjligt att överklaga ett beslut om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap. Båda parter har denna rättighet under förfarandena. I familjelagen regleras inte uttryckligen överklaganden i äktenskapstvister. I stället anger bestämmelserna i artikel 346 tillämpning av bestämmelserna i civilprocesslagen (Zakon o parničnom postupku, ZPP) (NN nr 53/91, 91/92, 58/93, 112/99, 88/01, 117/03, 88/05, 02/07, 84/08, 123/08, 57/11, 148/11, 25/13, 89/14, 70/19, 80/22, 114/22 och 155/23).
I artikel 348 i civilprocesslagen regleras överklaganden mot en dom, medan artikel 378 reglerar överklagande mot ett beslut. När det gäller rättsmedel anges i familjelagen att en domstolsprövning inte är tillåten mot domar i andra instans vid en äktenskapstvist (artikel 373 i familjelagen).
Enligt artikel 30 i förordning (EU) 2019/1111 erkänns sådana domar i Kroatien utan att något särskilt förfarande krävs.
Dessutom krävs inget särskilt förfarande för att uppdatera uppgifter om civilstånd i relevanta register i en medlemsstat ”på grundval av en i en annan medlemsstat avkunnad dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, om denna dom inte längre kan överklagas enligt lagen i den medlemsstaten”.
Ansökan om erkännande eller icke-erkännande av ett beslut (artikel 21.3 i Bryssel IIa-förordningen) ska lämnas in till distriktsdomstolen (općinski sud) med lokal behörighet. I detta fall tillämpas förfarandet i avsnitt 2 kapitel III i Bryssel IIa-förordningen.
Rättsmedlet, det vill säga en ansökan om ändring enligt artikel 33 i Bryssel IIa-förordningen, ska lämnas in till en domstol i andra instans (regiondomstolen – županijski sud) via den förstainstansdomstol som fattat beslutet (distriktsdomstolen som finns med på ovannämnda förteckning).
Om makarna har valt vilken lag som ska tillämpas på äktenskapsskillnaden kommer en av följande lagar att gälla: lagen i det land där makarna hade sin stadigvarande vistelseort när tillämplig lag valdes, lagen i det land där de hade sin senaste gemensamma stadigvarande vistelseort om en av dem fortfarande har sin stadigvarande vistelseort i det landet, lagen i det land där minst en av dem är medborgare när tillämplig lag valdes, kroatisk lag (artikel 36 i lagen om internationell privaträtt (Zakon o međunarodnom privatnom pravu), NN nr 101/17 och 67/23). Om makarna inte har valt tillämplig lag i enlighet med artikel 36 i lagen om internationell privaträtt gäller en av följande lagar för skilsmässan:
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I lagen anges de juridiska villkoren för att makarna ska kunna få äktenskapsskillnad (se punkt 2). Innan domstolen kan besluta om äktenskapsskillnad måste den kontrollera att dessa juridiska villkor är uppfyllda.
Dessa kontroller måste utföras även om de två makarna lämnar in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. Makarnas överenskommelse utgör inte i sig en grund för äktenskapsskillnad. I själva verket finns det därför inget sådant i Italien som en äktenskapsskillnad genom ömsesidigt samtycke. Domstolen måste alltid fastställa de sakförhållanden som ligger till grund för ansökan innan en äktenskapsskillnad beviljas.
Om äktenskapet ingåtts i enlighet med civillagen kan domstolen upplösa det. Om makarna gift sig kyrkligt och äktenskapet vederbörligen registrerats i folkbokföringen kan domstolen befria makarna från äktenskapets civilrättsliga verkningar. En allmän åklagare måste delta i förfarandet.
Källor: lag nr 898 av den 1 december 1970, ändrad genom lag nr 436 av den 1 augusti 1978, lag nr 74 av den 6 mars 1987 och lag nr 55 av den 6 maj 2015.
En av makarna kan ansöka om äktenskapsskillnad i följande fall:
1) Om den andra maken/makan efter giftermålet dömts av domstol för ett mycket allvarligt brott som begåtts före eller efter giftermålet och denna dom vunnit laga kraft. Detta gäller om den andra maken dömts
- till fängelse på livstid eller i över 15 år, även som en följd av flera olika domar, för uppsåtliga brott med undantag för politiska brott och brott som begåtts av särskilda moraliska eller sociala motiv (motivi di particolare valore morale e sociale),
- till frihetsstraff för incest (artikel 564 i strafflagen) eller sexualbrott i enlighet med artiklarna 609a (sexualbrott), 609c, 609d eller 609g (införda genom lag nr 66 av den 15 februari 1996),
- till frihetsstraff för mord på sin son eller dotter eller för mordförsök på maken eller sin son eller dotter,
- till frihetsstraff efter två eller flera domar för mycket grov misshandel, utebliven betalning av underhåll, misshandel av familjemedlemmar eller barn eller utnyttjande av personer med bristande rättshandlingsförmåga - till skada för maken eller ett barn, utom då den make som ansöker om äktenskapsskillnad har dömts för medverkan eller då det har kunnat fastställas att makarna återigen lever tillsammans.
2) I fall när
- den andra maken frikänts från sådana incest- eller sexualbrott som nämns i punkterna 1b och 1c ovan och domstolen slår fast att svaranden är oförmögen att upprätthålla eller återuppta familjegemenskapen,
- makarna har erhållit hemskillnad, antingen i samförstånd eller på begäran av en av makarna, och levt åtskilda
- rättegången angående de brott som anges i punkterna 1b och 1c avbröts på grund av att en tidsfrist överskridits, men skilsmässodomstolen fastställer att brotten i sig själva annars skulle vara straffbara,
- rättegången angående incest utmynnade i en dom som fastställer att brottet inte är straffbart eftersom det inte skapade någon offentlig skandal,
- den andra maken/makan, med utländskt medborgarskap, har utverkat en annullering eller upplösning av äktenskapet utomlands eller ingått ett nytt äktenskap utomlands,
- äktenskapet inte har fullbordats,
- en av makarna har officiellt bytt kön, ansökan om äktenskapsskillnad kan i detta fall lämnas in av en av makarna.
Sammanfattningsvis kan sägas att förutom i ”straffrättsliga” fall (som utöver domar för mycket allvarliga brott även omfattar fall där personen frikänns på grund av psykisk störning, preskribering samt avsaknad av objektiva grunder för att utdöma ett straff för incest) kan äktenskapsskillnad beviljas på följande grunder: hemskillnad, annullering, upplösning eller ett nytt äktenskap som ingåtts av den andra maken utomlands, avsaknad av fullbordan av äktenskapet, och byte av kön.
En dom om äktenskapsskillnad innebär följande:
För det första upplöses äktenskapet. Varje part återgår till singelstatus och är fri att gifta om sig.
Kvinnan förlorar makens efternamn, om hon har lagt till det till sitt eget. Hon kan dock ansöka inför domstolen om att få behålla makens efternamn tillsammans med sitt eget om det ligger i hennes eller barnens intresse.
Äktenskapsskillnaden bryter inte släktbanden, särskilt inte hindren i samband med släktskap i rakt upp- eller nedstigande led (artikel 87.4 i civillagen).
Utländska makar förlorar inte medborgarskap som förvärvats genom giftermålet.
Äktenskapsskillnaden upplöser makarnas gemensamma egendom (comunione legale, som inkluderar alla inköp som makarna gjort gemensamt eller på egen hand under äktenskapet, med undantag för den personliga egendom som anges i artikel 179 i civillagen) och förmögenhetsfonder (fondo patrimoniale). Om barnen inte har uppnått myndig ålder fortsätter dock fonden att existera. Äktenskapsskillnaden har inga rättsverkningar på vanlig egendom (comunione ordinaria, till exempel tillgångar som förvärvats på proportionell grund före eller under äktenskapet om makarna har gjort en bodelning (separazione dei beni)). Kopplingen för gemensam egendom av detta slag får upplösas på ansökan av en av makarna.
Den förälder som bor med barnet kan ges rätt att bo kvar i makarnas tidigare bostad om det ligger i barnets intresse att få bo kvar där.
Den domstol som beviljar äktenskapsskillnaden beviljar gemensam vårdnad om underåriga barn. Endast i undantagsfall ska barnen placeras i en förälders exklusiva vårdnad. Domstolen fastställer också regler för umgängesrätt för den förälder som inte bor med barnen, ger instruktioner om förvaltning av barnens egendom och fastställer det månatliga bidraget till barnens underhåll som ska betalas till den samboende föräldern.
När en dom om äktenskapsskillnad har meddelats kan domstolen på begäran av en av parterna besluta att ett regelbundet underhåll ska utbetalas till den make som saknar tillräckliga medel och som inte objektivt kan skaffa sig sådana. Skyldigheten att betala underhåll upphör om mottagaren av underhållet gifter om sig. Om båda parterna samtycker kan underhållet också betalas ut vid ett enda tillfälle, exempelvis genom att den make som är underhållsskyldig överlåter fast egendom på den andra maken. (För mer information, se faktabladet ”Underhållskrav – Italien”).
Den make som inte fullgör sin skyldighet att betala underhåll till sin make/maka vid hemskillnad eller sitt/sina barn begår ett brott enligt artikel 570 i strafflagen.
Andra påverkar makar som har skilt sig men inte gift om sig och som är berättigade till underhåll som också är berättigade till en andel av avgångsvederlag som utgår till den andra maken/makan. Om den f.d. maken dör är den efterlevande maken berättigad till efterlevandepension eller till att dela pensionen med andra efterlevande makar samt till en del av den avlidnes kvarlåtenskap, om personen i fråga befinner sig i ekonomiska av svårigheter. Lagen ger också den make som beviljats underhåll möjlighet att inteckna eller ansöka om beslag av egendom som tillhör den andra maken.
Hemskillnad innebär att makarna inte längre är skyldiga enligt lag att leva tillsammans. Ett upphävande av samlevnaden saknar rättsverkningar (med undantag för situationer som uppstått före den omarbetade lagen nr 151 av den 22 maj 1975).
och innebär bara att de äktenskapliga banden försvagas något.
Hemskillnad beslutas av domstol eller av parterna i samförstånd.
Källor: De materiella reglerna fastställs i civillagen (artikel 150 ff.). Om frågor om arv, se artiklarna 548 och 585.
Hemskillnad som beviljas av domstol förutsätter omständigheter som gör en fortsatt samlevnad omöjlig.
Om villkoren är uppfyllda beslutar domstolen på begäran av en av makarna om hemskillnad även om detta är mot den andra makens/makans vilja.
I undantagsfall kan domstolen även ålägga en av makarna ansvaret för separationen. Detta får konsekvenser för beviljandet av underhåll under hemskillnaden och efter äktenskapsskillnaden samt för arvsrätten. En allmän åklagare deltar i förfarandet.
Hemskillnad i samförstånd bygger på en överenskommelse mellan makarna, men blir gällande endast om domstolen ger sitt godkännande. Domstolen har till uppgift att kontrollera att makarnas överenskommelse ligger i familjens överordnade intresse. Särskilt om överenskommelsen om vårdnad och underhåll till barnen inte ligger i barnens intresse kallar domstolen in parterna igen för att gå igenom nödvändiga ändringar. Om lösningen är oacceptabel kan domstolen vägra att godkänna hemskillnaden.
Personliga förhållanden: Vid hemskillnad (som beslutas av domstol eller i samförstånd) försvinner alla typer av biståndsplikt som förutsätter samlevnad helt. Dessutom upphör faderskapspresumtionen. Kvinnan förlorar inte makens efternamn som lagts till hennes eget, men maken kan ansöka om att domstolen ska förbjuda användningen av namnet om detta kan vålla skada. Domstolen kan också ge makan rätt att inte använda makens efternamn om detta kan skada henne.
Makarnas gemensamma tillgångar: De gemensamma tillgångarna upplöses vid en förklaring om att en av makarna är försvunnen eller förmodas ha avlidit, vid annullering, upplösning eller upphörande av äktenskapets civilrättsliga följder, hemskillnad, bodelning, beslut om ändring av makars förmögenhetsförhållanden som fattats i samförstånd eller om en av makarna försätts i konkurs.
Vid hemskillnad upplöses makarnas gemensamma tillgångar när domstolen beviljar makarna tillstånd att leva åtskilda, eller från och med den dag makarna undertecknar överenskommelsen om hemskillnad i samförstånd inför domstolens ordförande, förutsatt att överenskommelsen godkänns. Domen om hemskillnad översänds till folkbokföringsmyndigheten så att upplösningen av det gemensamma boet kan registreras.
Föräldraansvar: Den domstol som meddelar dom om hemskillnad fattar också beslut om vårdnad av barn och fastställer storleken på det underhåll som ska betalas av den förälder som inte bor med barnet (den förälder som barnet inte bor hos) eller, i de få fall då ensam vårdnad utdöms, av den förälder som inte har vårdnaden. Den make som bor med barnet prioriteras vid beslutet om vem som ska få rätt att bo kvar i makarnas bostad (för mer information, se faktabladet ”Föräldraansvar – Italien”).
Beviljande av underhållsbidrag: Den make som inte bär ansvar för separationen kan hos domstolen begära och beviljas underhåll från den andra maken om han eller hon saknar tillräckliga ekonomiska medel. En behövande make är berättigad till underhåll, dvs. en regelbunden summa som täcker uppehället, även om han eller hon är ansvarig för separationen (se faktabladet ”Underhållskrav – Italien”).
Automatisk justering av underhållsbidrag för inflation föreskrivs uttryckligen för frånskilda par, rättspraxis har utvidgat detta till att omfatta separerade par.
Beslut om vårdnaden om barnen och beräkningen av underhållet (för maken och barnen) kan ändras. Att inte betala det fastställda underhållet är ett brott enligt artikel 570 i strafflagen.
Separation med och utan ansvar: En make som separerat men som inte hålls ansvarig för separationen behåller samma arvsrättigheter som makar som fortfarande lever tillsammans.
Makar som hålls ansvariga för en separation är bara berättigade till underhåll om de är berättigade till underhållsbidrag från den avlidna maken när arvsförfarandet inleds (artiklarna 548 och 585 i civillagen).
Övriga effekter: I händelse av bristande efterlevnad ger separationsbeslutet rätt till registrering av en inteckning i en dom och efter den berättigade personens ansökan kan domstolen besluta att den underhållsskyldiga makens/makans tillgångar ska beslagtas eller utfärda ett beslut om utmätning i lön.
Enligt artikel 117 ff. i civillagen kan ett äktenskap ogiltigförklaras eller annulleras. Det är mest praktiskt att utgå från begreppet ogiltighet och gå igenom de olika typerna av ogiltighet och den lag som tillämpas på dem.
Ett äktenskap är ogiltigt om det är felaktigt på något av de sätt som anges i lagstiftningen, vilket i så fall måste åberopas i domstol.
En ansökan om annullering av äktenskap delges inte arvtagare, om inte ärendet redan pågår. En allmän åklagare måste delta i förfarandet.
Källor: De materiella reglerna anges i artiklarna 117 till 129a i civillagen.
Ett äktenskap kan ogiltigförklaras på följande grunder (artikel 117 ff. i civillagen):
1) En av makarna befann sig fortfarande i ett tidigare äktenskap; ogiltigheten är absolut och kan inte preskriberas; en ansökan får lämnas in av en av makarna, av en släkting i rakt uppstigande led, av den allmänna åklagaren eller av någon som har ett legitimt intresse.
2) Impedimentum criminis; ett äktenskap ingås av två personer, varav den ena har dömts för mord eller försök till mord på den andras make; ogiltigheten är absolut och oåterkallelig och kan åberopas av en av makarna, den allmänna åklagaren eller av någon som har ett legitimt intresse.
3) Äktenskapet kan inte ingås på grund av en av makarnas psykiska funktionsnedsättning; beslutet om sådan invaliditet kan utfärdas även efter bröllopet om det visar sig att invaliditeten har funnits vid tidpunkten för bröllopet; äktenskapet kan bestridas av en förmyndare, av den allmänna åklagaren eller av någon som har ett legitimt intresse.
4) En av makarna var inte vid sina sinnens fulla bruk (incapacità naturale); äktenskapet kan bestridas av en make/maka som, även om han eller hon inte är intygat omyndig, bevisar att han eller hon ingick äktenskapet när han eller hon var psykiskt sjuk; ansökan får inte lämnas in om paret har levt tillsammans i mer än ett år sedan sökanden återfick sin mentala förmåga.
5) En av makarna var redan gift; en ansökan får lämnas in av antingen make/maka, åklagare eller föräldrar; den underåriga personens rätt att lämna in ansökan upphör ett år efter det att han/hon har blivit myndig.
6) Det fanns släktskapsband, tillhörighet eller adoption; äktenskapets giltighet kan bestridas av makarna, den allmänna åklagaren och övriga berörda. Ansökan om ogiltigförklaring kan dock inte lämnas in om det har gått över ett år sedan äktenskapet ingicks och det skulle ha varit möjligt att få tillstånd för giftermål.
7) Stress, rädsla och fel; medgivandet gavs under tvång eller på grund av exceptionellt allvarlig rädsla för händelser utanför makens kontroll, eller det fanns en felaktig identitet eller ett fel avseende en väsentlig personlig förutsättning för den andra maken i enlighet med artikel 122 i civillagen; ansökningar får lämnas in av den make vars samtycke var bristfälligt på någon av dessa grunder, såvida inte makarna har levt tillsammans ett år efter det att hotet om våld eller rädslan har upphört eller efter det att felet upptäckts.
8) Simulering; äktenskapet kan bestridas av en av makarna om de har avtalat om att inte fullgöra de skyldigheter eller utöva de rättigheter som följer av äktenskapet; ansökan om upplösande ska inges inom ett år från bröllopet; den kan inte anhängiggöras om makarna har levt tillsammans som make och maka efter bröllopet, inte ens under en kort tid.
Om makarna handlade i god tro (dvs. de var omedvetna om att ett äktenskapshinder förelåg när de gifte sig) anses äktenskapet vara giltigt ända tills det har annullerats som ett ogiltigt men i god tro ingånget äktenskap (s.k. ogiltigt äktenskap (matrimonio putativo)). Ett äktenskap som ogiltigförklarats har samma rättsverkningar som ett giltigt äktenskap för eventuella barn, även om båda makarna handlade i ond tro.
Domstolen kan också ålägga en av makarna att betala regelbundet underhåll till den andra maken i högst tre år om vederbörande inte har tillräckliga ekonomiska resurser och inte har gift om sig.
Om bara en av makarna handlade i god tro, tillämpas rättsverkningarna av det putativa äktenskapet på den maken och eventuella barn. Den make som agerat i ond tro måste betala en lämplig ersättning som motsvarar tre års underhåll och betala underhållsbidrag om det inte finns några andra underhållsskyldiga.
Genom lagdekret nr 132 av den 12 september 2014, som omvandlats till lag nr 162 av den 10 november 2014, införde den italienska regeringen följande två nya alternativa utomrättsliga förfaranden:
1) Parterna kan upprätta ett avtal inför en advokat (convenzione di negoziazione assistita) (med föregående behörighet eller tillstånd från den allmänna åklagaren) och kan således lösa sin tvist i godo utanför domstolen med bistånd från advokater. Denna möjlighet kan utnyttjas av makar som vill ha hemskillnad i samförstånd, i syfte att de civilrättsliga verkningarna av äktenskapet ska upphöra att gälla eller att äktenskapet ska upplösas, eller att de villkor som reglerar makarnas hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska ändras, även om de har underåriga barn eller barn med allvarliga funktionsnedsättningar eller som inte är självförsörjande. Om ett par väljer detta alternativ inleds inget domstolsförfarande (artiklarna 2 och 6).
2) Om makarna inte har några underåriga barn eller har vuxna barn som har en allvarlig funktionsnedsättning eller inte är självförsörjande, har makarna möjlighet att inför en tjänsteman vid ett folkbokföringskontor ingå ett avtal som bekräftar deras hemskillnad, upplösningen av deras äktenskap eller upphörandet av de civilrättsliga följderna av deras äktenskap eller som ändrar de villkor som reglerar deras hemskillnad eller äktenskapsskillnad (artikel 12).
Hela frågan har reformerats genom artikel 3.33 i lagdekret nr 149 av den 10 oktober 2022, genom vilket avdelning IVa (regler för förfaranden rörande personer, minderåriga och familjer) infördes i civilprocesslagen.
Till följd av dessa ändringar infördes ett nytt avsnitt II i kapitel III i civillagen om förfaranden för separation, upplösning eller upphörande av de civila verkningarna av äktenskapet, upplösning av civilrättsliga partnerskap och reglering av utövandet av föräldraansvar samt ändringar av de relevanta villkoren.
Enligt artikel 473a.1 i civilprocesslagen, om inte annat föreskrivs i lagen, ska ansökan inges till domstolen för personer, underåriga och familjer (Tribunale per le persone, per i minorenni e le famiglie) som beslutar som en rätt. Fallet kan dock prövas av en delegerad ledamot i rätten. Den domstol som har territoriell behörighet är domstolen på den ort där barnet har sin vanliga hemvist om åtgärder som rör ett underårigt barn ska vidtas i förfarandet. I alla andra fall gäller de allmänna reglerna om territoriell behörighet och är därför kriteriet för svarandens hemvist (artikel 473a.11 i civilprocesslagen). Om svaranden inte kan spåras eller är bosatt utomlands är domstolen på kärandens bosättningsort behörig eller, om käranden är bosatt utomlands, får vilken domstol som helst i Italien pröva målet.
Den inlämnade ansökan ska innehålla följande:
Ansökan ska också innehålla uppgift om att det förekommer andra förfaranden som helt eller delvis rör samma eller relaterade ansökningar. En kopia av eventuella åtgärder, inklusive interimistiska åtgärder, som redan vidtagits i dessa förfaranden ska bifogas ansökan.
De handlingar som avses i artikel 473a.12 tredje stycket ska alltid bifogas ansökan och svaromålet, särskilt följande:
I enlighet med bestämmelserna i artikel 473a.49 i civilprocesslagen kan parterna också ansöka om upplösning eller upphörande av äktenskapets civilrättsliga verkningar och de relaterade fordringarna i ansökan om hemskillnad. Ansökningar som görs på detta sätt kan tas upp till prövning efter utgången av den lagstadgade perioden för detta ändamål och efter det att domen om hemskillnaden har vunnit laga kraft.
Ansökan ska inges till behörig domstol tillsammans med de handlingar som det hänvisas till i ansökan.
Inom tre dagar efter det att ansökan har lämnats in utser ordföranden den föredragande som kan delegeras till att pröva förfarandet, schemalägger förhandlingen för parternas första inställelse och fastställer tidsfristen för svarandenas inställelse som måste äga rum minst 30 dagar före förhandlingen. Ordföranden utser en särskild förmyndare om svaranden är psykiskt sjuk eller rättsligt oförmögen att fullgöra sina uppgifter.
Den längsta tiden mellan ingivandet av ansökan och den muntliga förhandlingen är 90 dagar.
Artikel 473a.51 reglerar förfarandet för gemensamma ansökningar från parterna.
En gemensam ansökan som rör de förfaranden som avses i artikel 473a.47 ska inges till domstolen på endera partens bosättnings- eller hemvistort. Ansökan ska undertecknas av parterna och innehålla uppgifter om de senaste tre årens inkomster och tillgångar och om de kostnader som parterna ska bära samt de villkor som är knutna till barnen och de ekonomiska förbindelserna. Genom ansökan får parterna också reglera sina förmögenhetsförhållanden, helt eller delvis. Om de vill använda sig av möjligheten att ersätta förhandlingen med ingivande av skriftliga anteckningar måste de begära detta i ansökan och ange att de inte vill förena och inge de handlingar som avses i artikel 473a.13. Efter ingivandet schemalägger ordföranden förhandlingen och att parterna ska inställa sig inför referenten och ser till att handlingarna skickas till den allmänna åklagaren, som avger sitt yttrande senast tre dagar före förhandlingen. Vid förhandlingen hänvisar domaren, efter att ha hört parterna och noterat deras önskan att inte göra upp i godo, frågan för avgörande. Domaren kan alltid begära förtydliganden vid behov och begära att parterna inger de handlingar som avses i artikel 473a.12. Rätten utfärdar ett beslut genom vilket den godkänner eller noterar avtalen mellan parterna. Om avtalen strider mot barnens intressen sammankallar rätten parterna och anger vilka ändringar som ska antas; om en lämplig lösning inte nås avvisas ansökan i dess befintliga form. Vid en gemensam ansökan om ändring av villkoren för utövande av föräldraansvar för barn och ekonomiska bidrag till dem eller till parterna utser ordföranden föredraganden, som efter att ha inhämtat den allmänna åklagarens yttrande föredrar ärendet ( i camera di consiglio). Domarna beslutar att parterna ska närvara personligen när de gemensamt begär det eller om det behövs förtydliganden om de nya villkor som föreslås.
Det är möjligt att få rättshjälp (patrocinio a spese dello Stato) och därmed låta sig biträdas av ett juridiskt ombud utan att betala ombudskostnader och andra domstolsavgifter. Utländska medborgare som lagligen vistas i Italien har också rätt att ansöka om rättshjälp. Villkoren för att få rättshjälp finns i lag nr 217 av den 30 juli 1990 och faktabladet om rättshjälp. Ansökan om rättshjälp ska lämnas in till det berörda advokatsamfundet (consiglio dell'ordine degli avvocati). Se advokatsamfundens webbplatser (t.ex. för advokatsamfundet i Rom) och justitieministeriets webbplats.
Källor: Lag nr 217 av den 30 juli 1990, ändrad genom lag nr 134 av den 29 mars 2001.
Det är möjligt att överklaga domar om hemskillnad, äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap. Överklagandet inges genom ansökan som måste innehålla de uppgifter som föreskrivs i artikel 342 i civilprocesslagen.
Beslut som meddelats i en medlemsstat före den 1 augusti 2022 genomförs i de andra medlemsstaterna enligt de enhetliga regler för erkännande som fastställs i förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel IIa). Beslut som meddelas efter den 1 augusti 2022 erkänns i EU:s medlemsstater enligt senare förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel IIb).
Enligt båda förordningarna är erkännande av domar i äktenskapsmål automatiskt. Beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering som det inte längre är möjligt att överklaga mot i ursprungsmedlemsstaten genomförs, tillsammans med relevant intyg, utan att uppgifterna i den anmodade medlemsstatens folkbokföring behöver uppdateras. Andra avtal i äktenskapsmål (t.ex. förhandlingsavtal som ingåtts i slutet av det förfarande som fastställs i lagdekret nr 132 av den 12 september 2014, omvandlat till lag nr 162 av den 10 november 2014) genomförs också inom EU mot bakgrund av Bryssel IIb-förordningen.
En berörd part kan få fastställt att domen ska erkännas eller inte erkännas, och grunderna för vägran av erkännande anges uttryckligen och uttömmande i den tillämpliga förordningen. Handlingen, i form av en ansökan till domstolen (ricorso), måste lämnas in till den appellationsdomstol (corte di appello) som har territoriell behörighet på den plats där beslutet ska verkställas och i enlighet med italiensk nationell lagstiftning. Domstolen ska fatta beslut utan dröjsmål (och utan kontradiktoriskt förfarande) och beslutet ska delges sökanden. I enlighet med artikel 30a i lagstiftningsdekret nr 150 av den 1 september 2011, ändrat genom lagstiftningsdekret nr 149/2022, genomförs förfarandet i olika avdelningar utan den andra parten.
Ett avgörande som meddelats i olika avdelningar får överklagas inom 60 dagar från delgivningen av beslutet.
Det lämnade avgörandet om denna invändning kan i sin tur överklagas till högsta domstolen (se bilagorna till förordningen).
Italien är part i förordning (EU) nr 1259/2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (Rom III). Tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad i situationer som rör utländska element är den lag som parterna väljer i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5, 6 och 7 i förordningen och, om inget val görs, den lag som fastställs genom de anknytningsfaktorer som anges i artikel 8. De enhetliga begränsningar för tillämpningen av utländsk lagstiftning som fastställs i den förordningen börjar gälla.
I artikel 31 i lag nr 218 av den 31 maj 1995 om reformering av italiensk internationell privaträtt, ändrad genom lagstiftningsdekret nr 149/2022 och tillämplig när enhetlig europeisk internationell privaträtt inte är tillämplig, hänvisas också i sin helhet till bestämmelserna i förordning nr 1259/2010, där det anges att parterna får utse tillämplig lag genom skriftlig överenskommelse, i den mening som avses i artikel 5 i den förordningen, och att utnämningen också får ske under förfarandets gång fram till dess att förhandlingen för parternas första inställelse avslutas, även genom ett uttalande i protokollet av makarna, antingen personligen eller genom ett särskilt juridiskt ombud.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Vid äktenskap som ingåtts genom kyrklig vigsel inleds ett förfarande för äktenskapsskillnad genom skriftlig anmälan till biskopen i det stift där den sökande har sin hemvist. En ansökan om äktenskapsskillnad kan inges senast 3 månader efter anmälan till biskopen. Någon sådan anmälan behövs ej när äktenskapsskillnad begärs på grund av ett försvinnande eller mentalsjukdom.
Äktenskapsskillnad innebär att äktenskapet upplöses, men har inte någon automatisk inverkan vad gäller namnbyte. Det är den berörda partens sak att göra en försäkran på heder och samvete om att ändra sitt namn.
Äktenskapsskillnaden påverkar inte egendomstvister. Egendomstvister måste drivas genom särskild ansökan eftersom det rör sig om separata förfaranden.
Nej, eftersom förfarandet för äktenskapsskillnad är skilt och oberoende från ett vårdnadsförfarandet, såvida inte äktenskapsskillnad beviljades på grund av livsfarligt våld mot barnen eller fysiska övergrepp mot dem.
Äktenskapsskillnaden påverkar inte frågor som rör makarnas minderåriga barn (t.ex. underhåll). En separat ansökan ska inges för dessa frågor.
Äktenskapsskillnad medför inte automatiskt en skyldighet att betala underhållsbidrag till den andra maken. En särskild ansökan ska inges så snart paret har separerat.
Begreppet ”hemskillnad” finns inte i cypriotisk familjerätt.
Ej tillämpligt.
Ej tillämpligt.
Från och med det datum då äktenskapet annullerats har det inte längre någon rättslig verkan.
Enligt med artikel 17 i lagen om äktenskap 104(I)/2003), ändrad genom lag 66(I)/2009, är ett äktenskap ogiltigt om det ingåtts
a) före slutlig upplösning eller annullering av ett befintligt äktenskap mellan någon av parterna, inbegripet ett religiöst eller civilt äktenskap,
b) mellan släktingar i upp- eller nedstigande släktskap eller släktingar i sidled upp till femte graden,
c) mellan släktingar genom äktenskap i direkt led eller i sidled upp till tredje graden,
d) mellan en adoptant och en adoptivperson eller deras avkomlingar,
e) mellan ett barn som fötts utom äktenskapet och fadern som har erkänt barnet eller dennes släktingar.
Ett äktenskap som ogiltigförklaras genom lagakraftvunnet domstolsbeslut upphör att ha verkan från och med den dag då beslutet meddelas.
Ja, det finns alternativa metoder för att lösa frågor om äktenskapsskillnad utanför domstol som föreskrivs i lagen om medling i familjetvister, lag 62(Ι)/2019, som trädde i kraft den 25 april 2019. Särskilda förordningar (RAA 507/2022) utfärdades den 30 december 2022 för att underlätta genomförandet.
Ansökan om upplösning/annullering av äktenskap ska göras vid familjemålsdomstolen (ikogeneiakó Δikastírio) i det distrikt (eparchía) där den ena eller båda parterna är bosatta. Ansökan ska motsvara mall 1 i högsta domstolens rättegångsregler från 1990 (Týpo 1 ton Diadikastikón Kanonismón tou Anótatou Dikastiríou tou 1990). Avsändningsbevis för anmälan till biskopen eller mottagningsbevis för rekommenderat brev från biskopen om anmälan, liksom även vigselbeviset ska bifogas till ansökan som bevisning.
Ja. En ansökan ska lämnas in till behörig familjedomstol (Oikogeneiakó Δikastírio).
Ja, det är möjligt att överklaga ett beslut om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap till familjedomstolen i andra instans (Δevterováthmio ’ikogeneiakó Δikastírio).
En ansökan bör lämnas in till den behöriga familjedomstolen i Republiken Cypern på grundval av rådets förordning (EG) nr 44/2001.
Invändning ska inges till den familjedomstol som tar emot ansökan om erkännande och registrering av det andra landets beslut.
Familjedomstolarna i Republiken Cypern får behörighet att handlägga ett mål om upplösning eller annullering av äktenskap endast i de fall där parterna i målet har varit bosatta i Cypern i minst tre månader. Domstolen kommer att tillämpa cypriotisk lagstiftning.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Mål om äktenskapsskillnad regleras av bestämmelserna i avdelningen om familjerätt i den lettiska civillagen och i avdelning P i lagen om notarier. Allmänna bestämmelser om äktenskap fastställs i avdelningen om familjerätt i civillagen.
I Lettland kan äktenskap bara upplösas av en domstol eller en notarie (notārs). En domstol kan upplösa ett äktenskap på begäran av en eller båda makarna. En notarie kan upplösa ett äktenskap om makarna är överens om att upplösa sitt äktenskap och inte har gemensamma minderåriga barn eller gemensam egendom. En notarie kan även upplösa ett äktenskap om parterna har ett gemensamt minderårigt barn och gemensam egendom, men i ett skriftligt avtal har kommit överens om vårdnaden om det gemensamma minderåriga barnet, umgängesrätt, vem som ska stå för barnets underhåll och fördelningen av makarnas gemensamma egendom.
Ett av villkoren för denna typ av äktenskapsskillnad är därför att makarna har kommit överens om vårdnaden om barn som fötts inom äktenskapet, vem som ska stå för barnets uppehälle och fördelningen av makarnas gemensamma egendom.
För att en domstol ska upplösa ett äktenskap krävs att domstolen konstaterar att det råder djup och varaktig söndring i äktenskapet. Denna förutsättning anses föreligga om makarna inte lever tillsammans längre och inte kan förväntas återuppta den äktenskapliga samlevnaden.
Ett av villkoren för denna typ av äktenskapsskillnad är därför att makarna har kommit överens om vårdnaden om barn som fötts inom äktenskapet, vem som ska stå för barnets uppehälle och fördelningen av makarnas gemensamma egendom. Om makarna inte lyckas komma överens måste dessa frågor prövas i domstol tillsammans med en ansökan om äktenskapsskillnad.
Notaries upplösning av äktenskap
Ett äktenskap kan upplösas om det råder djup och varaktig söndring i äktenskapet, makarna har kommit överens om att upplösa sitt äktenskap, och notarien har mottagit en gemensam ansökan som undertecknats av båda makarna. Om makarna har ett gemensamt minderårigt barn eller gemensam egendom, ska en skriftlig överenskommelse om vårdnaden om det gemensamma minderåriga barnet, umgängesrätt, barnets underhåll och fördelningen av makarnas gemensamma egendom bifogas ansökan.
Domstols upplösning av äktenskap
Ett äktenskap får upplösas av domstol om makarna inte är överens om upplösningen av sitt äktenskap och ett av följande villkor är uppfyllda:
Makarna har levt åtskilda i över ett år. Makarna delar inte hushåll och en av dem utesluter möjligheten att i framtiden dela hushåll på nytt, med följden att den äktenskapliga samlevnaden måste anses ha upphört. Enbart det förhållandet att makarna delar bostad är inte alltid tillräckligt för att äktenskaplig samlevnad ska anses föreligga.
Om makarna har levt åtskilda kortare tid än ett år får domstolen bara upplösa äktenskapet om
Om makarna har levt åtskilda kortare tid än ett år, en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad på andra grunder än de tre som anges ovan och den andra maken invänder mot ansökan om äktenskapsskillnad får domstolen inte upplösa äktenskapet och måste skjuta upp prövningen av målet för att makarna eventuellt ska kunna försonas.
Om makarna har levt åtskilda kortare tid än ett år får en notarie upplösa äktenskapet endast om båda makarna samtycker till äktenskapets upplösande och har lämnat in en ansökan om äktenskapsskillnad till notarien i enlighet med förfarandet i lagen om notarier.
Om domstolen anser att det under ovannämnda omständigheter fortfarande finns en möjlighet för makarna att rädda sitt äktenskap, kan förfarandet för äktenskapsskillnad uppskjutas i upp till sex månader för att makarna eventuellt ska kunna försonas.
Då en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad innan de har levt åtskilda i tre år och ansökan om äktenskapsskillnad baseras på andra skäl än de tre som anges ovan får domstolen inte upplösa äktenskapet förrän den föreskrivna separationstiden på tre år har löpt ut. I sådana fall måste domstolen skjuta upp prövningen av målet för att makarna eventuellt ska kunna försonas.
Om makarna har levt åtskilda kortare tid än tre år får en notarie upplösa äktenskapet endast om båda makarna samtycker till äktenskapets upplösande och har lämnat in en ansökan om äktenskapsskillnad till notarien i enlighet med förfarandet i lagen om notarier.
En domstol får inte upplösa ett äktenskap, även om det råder djup och varaktig söndring, om det under exceptionella omständigheter är nödvändigt att äktenskapet fortbestår av hänsyn till makarnas gemensamma minderåriga barn.
Så snart en dom om äktenskapsskillnad vinner laga kraft, eller så snart en behörig notarie har utfärdat ett skilsmässointyg, upphör alla rättigheter och skyldigheter som är knutna till det rättsliga förhållandet mellan makarna att gälla. Äktenskapsskillnaden kan dock innebära nya skyldigheter och rättigheter för de före detta makarna. När äktenskapet väl har upplösts kan makarna ingå ett annat äktenskap.
I civillagen föreskrivs att en make som har ändrat sitt efternamn i samband med äktenskapets ingående har rätt att behålla detta efternamn efter äktenskapsskillnaden, men att domstolen eller en notarie på begäran ska ge honom eller henne rätt att använda sitt namn som ogift.
På begäran av den andra maken kan domstolen förbjuda den make som har orsakat den djupa och varaktiga söndringen att behålla makarnas gemensamma efternamn, förutsatt att det inte skadar inomäktenskapliga barns intressen.
En notarie får upplösa ett äktenskap om makarna i förväg har gjort en skriftlig överenskommelse om fördelningen av sin gemensamma egendom och om överenskommelsen bifogas ansökan om äktenskapsskillnad.
När en domstol upplöser ett äktenskap kan makarna komma överens om en fördelning av sin gemensamma egendom. Om makarna misslyckas med att nå en överenskommelse kommer denna fråga att regleras i domstol på grundval av civillagen eller enligt bestämmelserna i ett äktenskapsförord. Civillagen föreskriver två sätt att gå till väga med makars egendom i händelse av äktenskapsskillnad: frågor om makars egendom kan regleras enligt lagens bestämmelser eller enligt bestämmelserna och villkoren i ett äktenskapsförord.
Om fördelningen av egendomen ska regleras genom lagstiftningen får var och en av makarna behålla den egendom som vederbörande ägde före äktenskapets ingående samt enskild egendom som vederbörande förvärvat under äktenskapet. Egendom som under äktenskapet har förvärvats gemensamt av makarna eller av en av makarna med gemensamma medel eller med bidrag från den andra maken anses vara giftorättsgods. Giftorättsgods förutsätts till lika del ägas gemensamt av båda makarna, om inte en av dem kan styrka att egendomen bör fördelas på annat sätt.
Om makarnas egendom omfattas av ett äktenskapsförord kan det i detta anges att makarna äger all egendom gemensamt eller var för sig. I ett sådant fall regleras frågor om fördelningen av egendomen vid äktenskapsskillnad i enlighet med det förfarande som lagen föreskriver för den typ av egendomsförhållande som anges i äktenskapsförordet.
Vid äktenskapsskillnad får de frågor som följer av ovannämnda familjerättsliga förhållanden, och framför allt frågor som följer av det rättsliga förhållandet mellan föräldrar och barn, inte behandlas separat.
Om ett äktenskap upplöses av en notarie måste makarna inte bara vara överens om äktenskapsskillnaden utan även om vårdnaden om barn, umgängesrätt och underhåll till barnen. En tidigare skriftlig överenskommelse om vårdnaden om ett gemensamt minderårigt barn, umgängesrätt och underhåll till barnet måste inges tillsammans med ansökan om äktenskapsskillnad.
Om ett äktenskap upplöses av en domstol måste makarna vara överens om vårdnaden om ett gemensamt minderårigt barn, umgängesrätt och underhåll till barnet. Om det inte har ingåtts någon sådan överenskommelse måste kraven väckas tillsammans med ansökan om äktenskapsskillnad. I annat fall kan domstolen inte bevilja äktenskapsskillnaden.
Äktenskapsskillnadens konsekvenser i fråga om föräldraansvar
Föräldrarnas ansvar för att ta hand om sitt barn upphör inte om barnet inte längre bor hos en eller båda föräldrarna.
Även om föräldrarna lever åtskilda kvarstår deras gemensamma ansvar. Det är dock den förälder som barnet lever tillsammans med som utövar det dagliga ansvaret.
Föräldrarna ska gemensamt fatta beslut i frågor som kan få stora konsekvenser för barnets utveckling. Tvister mellan föräldrarna avgörs av ungdomsdomstolen (bāriņtiesa), om inte annat anges i lagstiftningen.
Föräldrarnas gemensamma vårdnad upphör när en överenskommelse mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut ger en av föräldrarna ensam vårdnad.
Om en förälder har ensam vårdnad om ett barn omfattas den föräldern av de rättigheter och skyldigheter som vårdnadsrätten innebär. Den andra föräldern måste ges umgängesrätt (rätt att hålla kontakt med och ha ett personligt förhållande med barnet).
Äktenskapsskillnadens konsekvenser i fråga om underhållsskyldighet gentemot barn
Frågan om underhållsskyldighet gentemot ett barn ska fastställas i samband med skilsmässoförhandlingarna. Föräldrarna är skyldiga att betala underhåll för ett barn i förhållande till sin förmåga och ekonomiska situation. Föräldrarna är skyldiga att stå för barnets uppehälle tills det kan försörja sig själv. Skyldigheten att stå för barnets uppehälle upphör inte om barnet lever åtskilt från familjen eller om barnet inte längre bor tillsammans med en eller båda föräldrarna. I samband med upplösningen av äktenskapet kan föräldrarna gemensamt komma överens om underhållet till ett barn, men om detta misslyckas ska domstolen avgöra tvisten under skilsmässoförhandlingarna.
Enligt civillagen kan en make under förfarandet för äktenskapsskillnad eller till och med efter äktenskapsskillnaden yrka medel från den andra maken, i förhållande till dennes ekonomiska situation, för att kunna upprätthålla sin tidigare levnadsstandard. Skyldigheten att se till att den före detta maken kan upprätthålla sin levnadsstandard upphör om
Begreppet hemskillnad förekommer inte i det lettiska rättssystemet.
Begreppet hemskillnad förekommer inte i det lettiska rättssystemet.
Begreppet hemskillnad förekommer inte i det lettiska rättssystemet.
Ett äktenskap kan annulleras om det har ingåtts i strid med gällande bestämmelser, och därmed inte har ingåtts på giltigt sätt. Från den tidpunkt då ett domstolsavgörande om annullering av ett äktenskap vinner laga kraft behandlas båda parter som om de aldrig hade varit gifta och äktenskapet anses ogiltigt från den tidpunkt då det ingicks. Påpekas bör att ett äktenskap kan annulleras också efter det att en dom om äktenskapsskillnad har meddelats.
Ett äktenskap kan annulleras endast om någon av följande i lag fastställda förutsättningar är uppfyllda:
I samtliga dessa fall får en berörd part eller allmänna åklagaren när som helst begära att äktenskapet ska annulleras. Om äktenskapet har upphört till följd av dödsfall eller äktenskapsskillnad är det endast de personer vars rättigheter har kränkts till följd av äktenskapet som kan begära annullering. Det är inte möjligt att annullera ett äktenskap efter det att båda makarna har avlidit.
En make vars äktenskap har annullerats ska återta det namn vederbörande hade före äktenskapet. En person som inte kände till att äktenskapet borde annulleras när det registrerades kan, efter ansökan till domstol, få rätt att behålla det namn vederbörande erhållit genom äktenskapet.
Om en av makarna kände till att äktenskapet kunde komma att annulleras när det ingicks har den andra maken rätt att, utöver underhåll motsvarande den tidigare levnadsstandarden, kräva ersättning för ideell skada.
Liksom vid äktenskapsskillnad gäller vid annullering att en före detta make under vissa omständigheter inte behöver upprätthålla den andra makens tidigare levnadsstandard (se fråga 3.4).
Vid bodelning efter annullering av ett äktenskap gäller att var och en av makarna har rätt att behålla vad vederbörande förvärvat före äktenskapets ingående samt den enskilda egendom som förvärvats under samlevnaden. Gemensam egendom ska i princip fördelas lika mellan de före detta makarna.
Om ingen av makarna vid tidpunkten för äktenskapets ingående var medveten om att äktenskapet borde annulleras ska den gemensamma egendomen fördelas i enlighet med civillagens bestämmelser om bodelning vid äktenskapsskillnad. Om emellertid endast en av makarna var ovetande om att äktenskapet borde annulleras ska fördelningen av egendom vid annullering av äktenskapet ske på samma sätt som vid äktenskapsskillnad, men endast med avseende på den make som inte kände till att äktenskapet borde annulleras.
I Lettland kan ett äktenskap upplösas av en notarie efter en gemensam ansökan från båda makarna. Förfarandet för att upplösa ett äktenskap med hjälp av en notarie anges i avdelning P i lagen om notarier. En behörig notarie upplöser äktenskap där makarna är överens om äktenskapsskillnaden och saknar gemensamma minderåriga barn eller gemensam egendom. Notarien kan även upplösa äktenskap om makarna har ett gemensamt minderårigt barn och har ingått en skriftlig överenskommelse om vårdnaden om barnet, umgängesrätt, barnets underhåll och fördelningen av gemensam egendom.
Notaries upplösning av äktenskap
Vid äktenskap som ska upplösas av en notarie saknas krav på territoriell behörighet. Parterna kan vända sig till valfri notarie i landet. Detta gäller inte gränsöverskridande ärenden där behörigheten styrs av rådets förordning (EG) nr 2201/2003. Om en gränsöverskridande äktenskapsskillnad enligt EU-rätten eller andra internationella bestämmelser inte omfattas av Lettlands behörighet får en behörig notarie inte inleda ett förfarande för äktenskapsskillnad och måste upplysa makarna om detta.
I ärenden som rör gränsöverskridande äktenskapsskillnad fastställs tillämplig lag i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad.
En ansökan om äktenskapsskillnad som inges till en notarie måste innehålla följande:
Till ansökan ska bifogas vigselbeviset i original, eller en kopia av detta, eller ett utdrag ur eller förklaring från folkbokföringsregistret.
Om makarna har ett gemensamt minderårigt barn eller gemensam egendom, ska en skriftlig överenskommelse om vårdnaden om det gemensamma minderåriga barnet, umgängesrätt, barnets underhåll och fördelningen av makarnas gemensamma egendom bifogas ansökan.
Domstols upplösning av äktenskap
En ansökan om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap ska inges vid behörig distrikts- eller stadsdomstol (rajona (pilsētas) tiesa) – vanligtvis domstolen där svaranden har uppgett sin hemvist, eller om detta inte är möjligt där svaranden faktiskt vistas. En ansökan får inges till domstolen där sökanden har uppgett sin hemvist, eller om detta inte är möjligt där sökanden faktiskt vistas, om
Bestämmelserna om behörighet i frågor som rör äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap när en av makarna har sin hemvist i ett annat medlemsland, eller är medborgare i ett annat medlemsland, fastställs i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000.
När behörigt medlemsland väl har fastställts gäller det medlemslandets nationella civilrättsliga förfarande.
Bestämmelser om behörighet i frågor som rör äktenskapsskillnad anges även i bilaterala internationella avtal om rättshjälp och rättsligt samarbete som Lettland har ingått med länder utanför EU och som är bindande för Lettland.
Enligt artiklarna 128 och 2351 i civilprocesslagen måste följande anges i en ansökan som inges till domstol:
I en ansökan om äktenskapsskillnad måste även följande anges:
Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller sökandens ombud. Vid äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap måste en parts ombud ha fullmakt att handlägga ärendet. En fullmakt att agera i ett mål om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap omfattar även alla närbesläktade krav.
Följande måste bifogas ansökan:
Generellt beviljar staten rättshjälp om en persons medel eller inkomstnivå hindrar denne från att skydda sina rättigheter, eller om denne plötsligt hamnar i en ekonomisk situation som omöjliggör detta (t.ex. på grund av en naturkatastrof, force majeure eller andra omständigheter utanför personens kontroll), eller om personen är helt beroende av staten eller den lokala myndigheten och därför ur objektiv synvinkel kommer att få svårt att skydda sina rättigheter. Rättshjälp beviljas i enlighet med bestämmelserna i lagen om rättshjälp.
I allmänhet täcker rättshjälpen kostnader för att utarbeta inlagor samt för rådgivning under rättegången, biträde vid domstolsförhandlingarna och verkställighet av domstolsavgöranden.
Lettland tillhandahåller även rättshjälp i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003.
I första instans prövas mål om äktenskapsskillnad av en distrikts- eller stadsdomstol (rajona (pilsētas) tiesa). Beslut kan överklagas till regiondomstolen (apgabaltiesa). Även kassationsbesvär (kasācija) är möjligt.
Om ett äktenskap ska upplösas av en notarie bör det påpekas att handlingar som bestyrkts enligt det lagstadgade förfarandet inte kan ifrågasättas. De kan dock bestridas i en separat talan.
Alla klagomål om att en behörig notarie har begått fel vid fullgörandet av sina åligganden, eller har vägrat att fullgöra sina åligganden, måste ges in till den regiondomstol som utövar tillsyn över notarien inom en månad från den dag då notarien utförde den handling som klagomålet avser eller underlät att utföra den begärda handlingen.
Varje dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som har meddelats i ett annat medlemsland erkänns i Lettland i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003. Enligt bestämmelserna i den förordningen ska en dom som har meddelats i ett medlemsland erkännas i de andra medlemsländerna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. För att säkerställa att en dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap erkänns i Lettland kan en berörd part, genom att anlita de förfaranden som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 2201/2003, få fastställt att domen ska erkännas eller inte erkännas genom att inge en ansökan om erkännande (atzīšana) eller en ansökan om erkännande och verkställighet (atzīšana un izpildīšana) av den utländska domen till den distrikts‑ eller stadsdomstol där domen ska verkställas eller inom vars domkrets svaranden har sin hemvist, eller om detta inte går till domstolen på svarandens faktiska vistelseort.
Ett beslut om erkännande eller erkännande och verkställighet av en dom som har meddelats av en utländsk domstol ska fattas av en ensam domare, på grundval av den ansökan som ingetts och de handlingar som bifogats denna, inom tio dagar från det att ansökan inkom och utan att kalla parterna. Domaren får vägra att erkänna domen i Lettland endast av ett av de skäl för icke-erkännande som anges i artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003. Enligt den artikeln får en domare vägra att erkänna en dom i Lettland som har meddelats i ett annat medlemsland
Enligt artikel 638 i civilprocesslagen ska följande uppgifter anges i en ansökan om erkännande av en dom:
Enligt artikel 37 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 ska den som ansöker om erkännande av en dom som meddelats av en domstol i ett annat medlemsland utöver själva ansökan ge in följande handlingar:
Enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 finns det två möjligheter för en berörd part att invända mot ett erkännande i Lettland av en i ett annat medlemsland meddelad dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap.
För det första kan en berörd part i enlighet med bestämmelserna i artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 ge in en ansökan till en domstol om att en dom som meddelats i ett annat medlemsland inte ska erkännas i Lettland.
För det andra kan svaranden i ett mål om erkännande av en dom invända mot erkännande i Lettland även när en annan person redan har ansökt om erkännande av domen, och där distrikts- eller stadsdomstolen på grundval av denna ansökan redan har erkänt domen. Svaranden kan invända mot erkännandet i Lettland av en dom som har meddelats i ett annat medlemsland genom att överklaga distrikts- eller stadsdomstolens beslut om erkännande av domen. Enligt artikel 33 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 kan distrikts- eller stadsdomstolens beslut i ett ärende om erkännande av en dom som meddelats i en annan medlemsstat överklagas till en regional domstol genom en kompletterande inlaga (blakus sūdzība) till den domstol som meddelat beslutet, samt en ansökan till behörig regional domstol. Svaranden eller sökanden kan överklaga ett beslut om erkännande som meddelats av en regional domstol till Högsta domstolens tvistemålsavdelning (Augstākās tiesas Senāts) genom en kompletterande inlaga till den domstol som meddelat beslutet, samt en ansökan till Högsta domstolens tvistemålsavdelning.
Svaranden kan invända mot erkännandet av en dom som meddelats i ett annat medlemsland enbart på en av de grunder om icke-erkännande som anges i artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (se fråga 14).
Förfarandet för att fastställa tillämplig lag anges i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (Rom III-förordningen).
https://www.llrx.com/2002/11/features-latvian-law-guide/ (på engelska)
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Äktenskapsskillnad regleras i kapitel 4 i del 2 i volym III (”Familjerätt”) i Republiken Litauens civillag (nedan kallad den litauiska civillagen) (Civilinis kodeksas).
I artikel 3.51 anges villkoren för att beviljas äktenskapsskillnad i samförstånd. Ett äktenskap kan upplösas om samtliga av följande villkor är uppfyllda:
I så fall beviljas äktenskapsskillnad enligt ett förenklat förfarande.
I artikel 3.55 i den litauiska civillagen anges villkoren för äktenskapsskillnad på begäran av en av makarna. En sådan ansökan måste inges till distriktsdomstolen på den ort sökanden har hemvist. Ett äktenskap kan upplösas i så fall om minst ett av följande villkor är uppfyllt:
I artikel 3.60 i den litauiska civillagen anges villkoren för äktenskapsskillnad på grund av att en av (eller båda) makarna anses bära skuld till att äktenskapet inte längre fungerar. En make kan ansöka om äktenskapsskillnad om det har uppstått djup söndring i äktenskapet på grund av den andra makens handlingar. En make anses ha skuld till söndringen i äktenskapet om han eller hon på betydande sätt har försummat sina äktenskapliga skyldigheter enligt volym III (familjerätt) i den litauiska civillagen (Civilinis kodeksas), och detta har lett till att det är omöjligt för makarna att fortsätta leva tillsammans. Söndring i ett äktenskap på grund av den andra makens handlingar anses föreligga om han eller hon har dömts för ett planerat brott, begått äktenskapsbrott, misshandlat den andra maken eller andra familjemedlemmar eller har övergivit familjen och inte tagit hand om den i över ett år.
Svaranden kan bestrida sin skuld och lägga fram bevis på att sökanden bär skulden för äktenskapets söndring. Efter att domstolen begrundat omständigheterna i fallet kan den fastställa att båda makarna bär skulden till äktenskapets söndring. I så fall är de rättsliga konsekvenserna desamma som vid äktenskapsskillnad i samförstånd.
Ett äktenskap upphör om en av makarna avlider eller om det avslutas enligt lag. Ett äktenskap kan upplösas om båda makar samtycker till äktenskapsskillnaden, om en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad eller om en av, eller båda, makarna anses har orsakat söndring i äktenskapet.
Äktenskapet upphör den dag då domen om äktenskapsskillnad träder i kraft. Domstolen måste inom tre arbetsdagar från domens ikraftträdande skicka en kopia av domen till det lokala folkbokföringskontoret, som därefter registrerar skilsmässan.
Efter en äktenskapsskillnad kan en make behålla det efternamn han eller hon använt som gift eller välja att återuppta det efternamn som han eller hon använde före giftermålet. Om ett äktenskap upplöses på grund av att en av makarna orsakat söndring i äktenskapet kan domstolen, på begäran av den andra maken, förbjuda den felande maken att behålla sitt efternamn från giftermålet, förutom då paret har gemensamma barn.
Fördelningen av makarnas gemensamma egendom görs enligt den egendomsordning som fastställts för äktenskapet i fråga. Egendomsordningen kan fastställas genom lag eller kontrakt. Om inget äktenskapsförord har upprättats tillämpas den lagstadgade egendomsordningen. Reglerna för denna återfinns i kapitel VI i del 3 i volym III i den litauiska civillagen.
Om makarnas gemensamma hem ägs av endast av dem kan domstolen besluta att den andra maken har nyttjanderätt och får stanna i det gemensamma hemmet, om det finns underåriga barn som fortsätter att bo hos denna make efter skilsmässan. Nyttjanderätten gäller fram till dess att alla barn har blivit myndiga. Om det gemensamma hemmet hyrs kan domstolen överföra hyreskontraktet till den make hos vilken de underåriga barnen kommer att bo, eller till en make som inte är arbetsför. Domstolen kan besluta om vräkning av den andra maken om en dom om hemskillnad har meddelats.
Samtidigt som domstolen fattar beslut om äktenskapsskillnad beslutar den också om underhåll ska betalas till en f.d. make som är i behov av stöd, såvida denna fråga inte redan har lösts av makarna i ett skilsmässoavtal. En make har inte rätt till underhåll om dennes tillgångar eller inkomster räcker till för dennes försörjning. En make antas ha behov av underhåll om han eller hon har vårdnaden om underåriga barn från äktenskapet eller inte kan arbeta av ålders- eller hälsoskäl. En make som inte haft möjlighet att avsluta sina studier på grund av äktenskapet och familjens gemensamma intresse, eller på grund av att han eller hon har tagit hand om barnen, har rätt att kräva att den andra maken står för kostnaderna för hans eller hennes slutförande av studierna eller omskolning.
En make som anses bära skuld till äktenskapets söndring har inte rätt till underhåll.
Då domstolen beslutar om eventuellt underhåll och beloppet för detta ska den ta hänsyn till äktenskapets längd, behovet av underhåll, båda de tidigare makarnas tillgångar, deras hälsa, ålder och arbetskapacitet, hur troligt det är att en arbetslös make kommer att få jobb och andra viktiga omständigheter.
Underhåll minskas, beviljas på tillfällig basis eller nekas om någon av följande omständigheter föreligger:
Domstolen kan kräva att den underhållsskyldiga f.d. maken ger en tillräcklig garanti för att denna skyldighet kommer att uppfyllas. Underhåll kan betalas i form av ett engångsbelopp, regelbundna månatliga betalningar eller en överföring av tillgångar.
Om en make ansöker om äktenskapsskillnad på grund av att den andra maken lider av en funktionsnedsättning måste sökanden betala för den andra makens behandling och vård, om denne inte har tillgång till statligt stöd.
Ett beslut om underhåll kan leda till att svarandens tillgångar intecknas. Om den f.d. maken underlåter att betala underhåll kan dennes tillgångar enligt lagen användas för att täcka betalningarna.
Om den underhållsskyldige maken avlider tar dennes arvingar över skyldigheten i den utsträckning som den ärvda egendomen tillåter, oberoende av det sätt på vilket egendomen överlåts.
Om en underhållsberättigad make avlider eller gifter om sig upphör underhållet. Arvingarna till en avliden underhållsberättigad make har emellertid rätt till eventuellt kvarstående underhåll eller tilldömt underhåll som ännu inte betalats ut. Om det nya äktenskapet upplöses kan den f.d. maken ansöka om förnyat underhåll om denne uppfostrar ett barn eller vårdar ett handikappat barn från det tidigare äktenskapet. I alla andra fall är det maken från det senare äktenskapet som är underhållsskyldig.
Om domstolen fattar beslut om hemskillnad bor makarna inte längre tillsammans, men deras rättigheter och skyldigheter gentemot varandra kvarstår. Hemskillnad kan vara ett första steg mot en äktenskapsskillnad. Det är emellertid inte uteslutet att makarna flyttar ihop på nytt. Till skillnad från en äktenskapsskillnad har makar som beviljats hemskillnad inte rätt att gifta om sig, eftersom de inte är formellt skilda.
En av makarna kan ansöka om hemskillnad vid domstol om vissa omständigheter (som inte nödvändigtvis beror på den andra maken) föreligger, som innebär att makarnas liv tillsammans har blivit outhärdligt/omöjligt eller eventuellt kan skada gemensamma underåriga barns intressen. Detta gäller också om makarna inte längre önskar leva tillsammans. Makarna kan lämna in en gemensam ansökan om hemskillnad till domstolen, om de har skrivit under ett hemskillnadsavtal där villkoren fastställs för underåriga barns bosättning, underhåll och utbildning, fördelning av den gemensamma egendomen samt ömsesidigt underhåll.
En hemskillnad påverkar inte makarnas rättigheter och skyldigheter gentemot sina underåriga barn. Det innebär endast att makarna inte längre bor ihop. Då domstolen fattar beslut om hemskillnad måste den också utfärda ett beslut om fördelning av egendom, om denna fråga inte redan har reglerats i ett äktenskapsförord mellan makarna. Hemskillnadens rättsliga konsekvenser när det gäller egendomen gäller från den tidpunkt då förfarandet inleds. Emellertid kan en make som inte anses bära skulden till hemskillnaden begära att domstolen tillämpar hemskillnadens rättsliga konsekvenser för egendomen retroaktivt, till den tidpunkt då makarna flyttade isär. Om en av makarna avlider efter ett beslut om hemskillnad har den efterlevande maken samma lagstadgade rättigheter som före hemskillnaden. Undantaget är om domstolen har fastställt att den efterlevande maken bär skulden till hemskillnaden. Detsamma gäller då domstolen beviljar hemskillnad på gemensam begäran av makarna, såvida makarna inte har upprättat ett hemskillnadsavtal där andra villkor fastställs. Den efterlevande maken kan emellertid inte ärva den avlidna makens egendom.
Då domstolen utfärdar ett beslut om hemskillnad kan den beordra den make som bär skulden att betala underhåll till den andra maken om denne har behov av stöd. Det gäller dock inte om makarna redan har fattat ett annat beslut gällande underhåll i ett hemskillnadsavtal.
Hemskillnaden kan upphöra om makarna på nytt flyttar ihop och har för avsikt att leva tillsammans permanent. Makarna lämnar in en gemensam ansökan om att få beslutet om hemskillnad upphävt. Då domstolen har beviljat denna begäran har hemskillnaden inte längre laga kraft.
Då makarna återgår till att leva tillsammans förblir deras egendom separat tills de upprättar ett nytt äktenskapskontrakt och väljer en ny äktenskaplig egendomsordning. Hemskillnadens upphörande får rättsliga följder för tredje man endast om makarna upprättar ett nytt äktenskapskontrakt och registrerar det enligt det förfarande som anges i artikel 3.103 i den litauiska civillagen.
Om hemskillnaden har varit i kraft i över ett år har var och en av makarna rätt att ansöka om äktenskapsskillnad.
Ett äktenskap kan endast annulleras genom ett domstolsbeslut. Ett äktenskap som har annullerats av domstol betraktas ha varit ogiltigt ända sedan det ingicks. Vilka rättsliga konsekvenser annulleringen får (se punkt 9) beror på huruvida makarna, eller minst en av dem, handlade i god tro när äktenskapet ingicks. Eventuella barn i ett annullerat äktenskap har emellertid samma rättigheter som barn som fötts inom ett lagligt äktenskap. Efter annulleringen får parterna ingå äktenskap eller registrerat partnerskap på nytt.
För att ett äktenskap ska vara giltigt måste de olika bestämmelserna nedan efterlevas. I annat fall kan äktenskapet annulleras.
Äktenskap kan endast ingås av personer av olika kön.
En man och en kvinna måste ingå äktenskap av fri vilja. Hot, utpressning, bedrägeri eller annan avsaknad av fri vilja utgör en grund för annullering.
Äktenskap kan endast ingås av personer som är minst 18 år på dagen för giftermålet. På begäran av en person som vill ingå äktenskap före 18 års ålder kan domstolen sänka minimiåldern genom ett förenklat förfarande, men inte med mer än två år. Graviditet räknas som ett viktigt skäl till att sänka minimiåldern för att ingå äktenskap. Om sökanden är gravid kan domstolen tillåta äktenskap för personer som ännu inte fyllt 16 år.
En person som har blivit omyndigförklarad genom ett domstolsbeslut som trätt i kraft får inte ingå äktenskap. Om det framkommer att talan har väckts vid domstol i syfte att få en parterna i ett planerat äktenskap omyndigförklarad, måste registreringen av äktenskapet skjutas upp tills domen i målet har trätt i kraft.
En person som är gift och inte har beviljats äktenskapsskillnad i enlighet med det lagstadgade förfarandet har inte rätt att ingå ett annat äktenskap.
Äktenskap mellan förälder och barn, adoptivförälder och adoptivbarn, mor- eller farförälder och ett barnbarn, syskon eller halvsyskon, kusiner samt mellan en förälders syskon och ett syskonbarn är förbjudet.
Ett skenäktenskap kan också annulleras. Ett äktenskap som ingicks för syns skull och inte i avsikt att bilda ett lagstadgat familjeförhållande kan annulleras på begäran av en av makarna eller av en åklagare.
Ett äktenskap kan annulleras om det inte ingåtts frivilligt. En make kan ansöka om annullering om han eller hon kan bevisa att han eller hon då äktenskapet ingicks inte var förmögen att förstå innebörden av sina handlingar eller inte kontrollerade sina handlingar. Annullering kan begäras av en make som pressades att ingå äktenskap genom hot, tvång eller bedrägeri.
En make som samtyckte till äktenskap på grund av ett väsentligt fel kan också ansöka om annullering av äktenskapet. Ett fel anses väsentligt om det innefattar omständigheter gällande den andra parten som, om de varit kända, hade fått sökanden att avstå från giftermålet. Felet betraktas som väsentligt om det rör sig om i) den andra partens hälsa eller en sexuell anomali som gör ett normalt familjeliv omöjligt, eller ii) ett allvarligt brott som begåtts av den andra parten.
Barn som föds inom ett äktenskap som senare annulleras anses ha fötts inom ett giltigt äktenskap. Om båda makarna handlade i god tro, dvs. de kände inte till, och kunde inte ha känt till, hindren för äktenskapet, är äktenskapets rättsliga konsekvenser, även om detta ogiltigförklaras, desamma som för ett giltigt äktenskap, med undantag för arvsrätten. Bevis på att makarna handlade i god tro måste inkluderas i domstolens beslut.
Om en av makarna eller båda två ingick äktenskapet i ond tro för detta med sig andra rättsliga konsekvenser: Om en av parterna handlade i god tro har denne samma rättigheter som en person i ett giltigt äktenskap. Om båda parter handlade i ond tro har ingen av parterna de rättigheter eller skyldigheter som ett giltigt äktenskap medför. Var och en av dem har rätt att återfå sin privata egendom, inbegripet gåvor till den andra parten. Om en make som handlade i god tro har behov av underhåll kan denne begära underhåll från den make som handlade i ond tro i upp till tre år. Beloppet fastställs av domstolen, som vid sitt beslut tar hänsyn till båda parters ekonomiska situation. Domstolen kan besluta om regelbundna månatliga utbetalningar eller betalning av ett engångsbelopp. Om den ekonomiska situationen för en av parterna ändras kan den berörda parten begära att domstolen beslutar om ökning, minskning eller upphörande av underhållet. Ett underhållsbeslut till förmån för den make som handlade i god tro upphör automatiskt om denne gifter om sig eller då tre år har gått från det att beslutet om underhåll trädde i kraft.
Litauens lagstiftning innehåller inga bestämmelser om alternativa, utomrättsliga medel för att lösa problem i samband med en äktenskapsskillnad. Problemen måste lösas i domstol.
En ansökan om äktenskapsskillnad med båda makarnas samtycke ska lämnas in till distriktsdomstolen (apylinkės teismas) på den ort där minst en av makarna är bosatt. I ansökan måste det anges vilka skälen till äktenskapsskillnad är och hur sökanden kommer att uppfylla sina skyldigheter gentemot den andra maken och eventuella gemensamma underåriga barn. Dessutom måste ansökan innehålla de övriga uppgifter som anges i artikel 384 i den litauiska civilprocesslagen (Civilinio proceso kodeksas).
En ansökan om äktenskapsskillnad som lämnas in av en av makarna ska lämnas in till distriktsdomstolen på den ort sökanden är bosatt.
En ansökan om äktenskapsskillnad där en av makarna bär skulden ska lämnas in till distriktsdomstolen på den ort där svaranden är bosatt. Om sökanden har underåriga barn boende hos sig kan ansökan också lämnas in till distriktsdomstolen där sökanden bor.
En ansökan om annullering av äktenskap ska lämnas in till domstolen på den ort där svarandena är bosatta, eller, om de inte bor på samma plats, där en av dem är bosatt.
En ansökan om hemskillnad handläggs av domstolen på den ort där svaranden är bosatt.
Litauens lag om statligt garanterad rättshjälp (Lietuvos Respublikos Valstybės garantuojamos teisinės pagalbos įstatymas) innehåller bestämmelser om kostnadsfri rättshjälp till låginkomsttagare. Rättshjälp kan också beviljas i samband med familjefrågor.
Ja. En dom om äktenskapsskillnad/annullering av äktenskap kan överklagas enligt de allmänna bestämmelserna om överklagande.
En dom om äktenskapsskillnad/hemskillnad/annullering av äktenskap som utfärdats i en annan EU‑medlemsstat erkänns i Litauen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003. Enligt förordningen ska en dom från en EU‑medlemsstat erkännas i de övriga medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
Enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 kan en berörd part invända mot att en dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som utfärdats i en annan EU‑medlemsstat ska erkännas i Litauen.
Enligt artikel 21 i förordningen kan en berörd part lämna in en ansökan till distriktsdomstolen (apylinkės teismas) om att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat inte ska erkännas i Litauen.
Den person mot vilken en dom görs gällande kan också invända mot dess erkännande i Litauen under ett pågående erkännandeförfarande och efter distriktsdomstolens beslut att erkänna domen. Svaranden kan i detta fall motsätta sig ett erkännande av domen i Litauen genom att överklaga distriktsdomstolens beslut om erkännande. Enligt artikel 33 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 kan distriktsdomstolens beslut att erkänna en dom från en annan medlemsstat överklagas i regiondomstolen (apygardos teismas).
Svaranden kan invända mot erkännandet av en dom från en domstol i en annan medlemsstat enligt de skäl för att vägra erkännande som anges i artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003.
Hemskillnad och äktenskapsskillnad regleras enligt lagen på den plats där makarna har sin hemvist. Om makarna inte har hemvist på samma plats gäller lagen i det land där de senast hade gemensam hemvist, eller, om detta inte är tillämpligt, lagen i det land där domstolen är belägen. Om lagen i det land där båda makar är medborgare inte tillåter äktenskapsskillnad eller sätter upp särskilda villkor för äktenskapsskillnad, kan äktenskapsskillnad beviljas enligt Litauens lagstiftning om en av makarna också är litauisk medborgare eller har sin hemvist i Litauen.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I luxemburgsk lag skiljer man mellan två former av äktenskapsskillnad: äktenskapsskillnad i samförstånd och äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Makarna kan gemensamt ansöka om äktenskapsskillnad i samförstånd om de är överens om att det råder söndring i äktenskapet och om äktenskapsskillnadens följder.
Om makarna har egendom som ska fördelas ska den inventeras och värderas av en notarie. Därefter kan makarna fritt bestämma vem som ska ha vad av egendomen. Om det däremot inte finns någon egendom att fördela behöver man inte vända sig till en notarie.
Makarna måste också komma överens om var de ska bo medan skilsmässoförfarandet pågår. De ska även besluta om barnens situation under och efter förfarandet och om respektive makes bidrag till barnens utbildning och underhåll före och efter skilsmässan. Slutligen måste de enas om huruvida en make ska betala underhåll till den andre under förfarandet och efter det att äktenskapsskillnad beviljats. Makarnas överenskommelse ska dokumenteras i ett avtal (convention) som upprättas av en advokat eller notarie. Avtalet måste godkännas av domstolen, som kontrollerar att barnens bästa beaktas och att avtalet inte får oproportionellt stora negativa konsekvenser för en av makarna. Det godkända avtalet utgör den del av domen om äktenskapsskillnad.
En ansökan om äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet kan inges av en av makarna, eller gemensamt av båda makarna om de i princip är överens om äktenskapsskillnad, men inte om alla dess följder.
Djup och varaktig söndring i äktenskapet anses styrkt om makarna i princip är överens om äktenskapsskillnad eller om en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad och går vidare med ansökan efter en betänketid som inte får vara längre än tre månader, men som kan förlängas en gång.
I luxemburgsk lag skiljer man mellan två former av äktenskapsskillnad: äktenskapsskillnad i samförstånd och äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Äktenskapet upplöses genom beslut om äktenskapsskillnad. Makarnas respektive skyldigheter upphör, dvs. skyldigheten att vara trogen, bidra till varandras underhåll och hjälpa varandra.
Enligt luxemburgsk rätt får en medborgare endast använda det för- och efternamn som anges i födelsebeviset. Den som slutat använda dessa namn måste återta dem. En ändring av civilståndet, t.ex. genom äktenskap, leder således inte till namnbyte för en av makarna. Det är ingen rättighet att bära sin makes/makas efternamn. Maken/makan måste ge sitt tillstånd till att efternamnet används.
Domstolarna i Luxemburg har yttrat sig om hur en skilsmässa påverkar namnanvändningen.
Den frånskilda makan får endast fortsätta att använda sin tidigare makes efternamn med dennes tillstånd, som alltid kan tas tillbaka. Den frånskilde makens rätt att motsätta sig användningen av hans efternamn är oinskränkt. Domstolen kan därför inte ge den frånskilda kvinnan rätt att fortsätta bära makens efternamn på obestämd tid mot dennes vilja. Detta gäller även mot bakgrund av makans professionella behov. Med tanke på det anseende som makan förvärvat i sitt yrke under makens efternamn, och för att hon inte ska drabbas av ekonomisk skada, kan domstolen emellertid bevilja henne en tidsfrist inom vilken hon kan meddela sin kundkrets sitt eget efternamn. – appellationsdomstolen (Cour), den 24 maj 2006, s. 33, 258.
I princip ändras inte villkoren för utövandet av föräldraansvar vid en skilsmässa. Båda föräldrarna fortsätter att gemensamt utöva föräldraansvaret. De måste även fortsättningsvis gemensamt fatta beslut i viktiga frågor som rör barnet (underhåll, uppfostran, skolgång osv.).
Domstolen ger endast ensam vårdnad till en förälder om detta är bäst för barnet. I så fall fattar den förälder som getts vårdnaden själv alla beslut som rör barnet. Den andra föräldern behåller dock rätten att underrättas om och övervaka barnets underhåll och uppfostran. Denna förälder har även umgängesrätt och rätt att i bland få ha barnets hos sig, om det inte finns några allvarliga hinder mot detta. Om föräldrarna separerar måste var och en av dem därför upprätthålla kontakten med barnet och respektera barnets band till den andra föräldern.
I händelse av äktenskapsskillnad måste föräldrarna fortsätta att bidra till kostnaderna för barnets underhåll och uppfostran, om inte annat beslutas. Detta bidrag sker i form av ett underhållsbidrag och upphör inte automatiskt när barnet når vuxen ålder. Det kan betalas direkt till ett vuxet barn och kan revideras utifrån barnets behov och förändrade ekonomiska förutsättningar och kostnader för respektive förälder.
När det gäller var barnet ska bo finns det två möjliga scenarier (med undantag för när domstolen i exceptionella fall anförtror barnet till en tredje part).
Om föräldrarna är överens om hur föräldraansvaret ska utövas, var barnet ska ha sin hemvist och faktiska bosättning, den andra förälderns umgängesrätt och rätt att i bland få ha barnet hos sig, och bidraget till barnets underhåll och uppfostran, kan de ingå ett avtal om detta och inge avtalet till domstolen under skilsmässoförfarandet. Domstolen kan ta hänsyn till detta avtal i sin dom om den anser att avtalet ser till barnets bästa och föräldrarna frivilligt har samtyckt till avtalet.
Föräldrarnas skilsmässa innebär inte att barnen förlorar de förmåner de annars hade erhållit. De behandlas precis likadant som barn till föräldrar som inte har skilt sig.
Domstolen kan förordna att en av makarna ska betala underhåll till den andra maken. Underhållsbeloppet fastställs utifrån den underhållsberättigade makens behov och inom gränserna för den underhållsskyldige makens betalningsförmåga. Om makarna är överens kan domstolen besluta att underhållet ska betalas som en klumpsumma och fastställa storleken på beloppet samt betalningsvillkoren.
När domstolen bedömer behoven och betalningsförmågan ska den bland annat ta hänsyn till följande:
1. Makarnas ålder och hälsotillstånd.
2. Äktenskapets längd.
3. Den tid som lagts ned eller kommer att behöva läggas ned för att uppfostra barnen.
4. Makarnas yrkesmässiga kvalifikationer och situation på arbetsmarknaden.
5. Deras tillgänglighet för nya arbeten.
6. Deras befintliga och förutsebara rättigheter.
7. Deras tillgångar, både i form av kapital och inkomster, efter avvecklingen av deras förmögenhetsförhållanden som makar.
Underhållsbidrag kan inte betalas för en längre tid än längden på äktenskapet, om inte exceptionella omständigheter föreligger.
Förutom i de fall underhållsbidraget betalas ut i form av en klumpsumma kan det revideras och avslutas.
Om en av makarna, i en dom som har vunnit laga kraft, har dömts för ett av de brott som anges i artiklarna 372, 375, 376, 377, 393, 394, 396, 397, 398, 399, 400, 401, 401 bis, 402, 403, 404, 405 och 409 i strafflagen (sexuellt ofredande, våldtäkt, misshandel, dråp och uppsåtlig kroppsskada, mord, lönnmord, barnamord och förgiftning), och brottet begåtts under äktenskapet mot den andra maken eller ett barn i det gemensamma hemmet, eller om vederbörande dömts för ett försök att begå ett av de brott som anges i artiklarna 372, 375, 376, 377, 393, 394, 396, 397, 401, 403, 404 och 405 i strafflagen mot samma personer under äktenskapet, förverkar han eller hon, på den andra makens begäran, all rätt till underhåll.
En hemskillnad lättar på äktenskapsbanden men innebär inte att äktenskapet upplöses. Makarna är inte längre skyldiga att leva tillsammans, men de måste fortfarande vara varandra trogna och hjälpa varandra.
Grunderna för hemskillnad är desamma som för äktenskapsskillnad.
Hemskillnad innebär alltid att egendomen ska fördelas. Om hemskillnaden har varat i tre år kan en make vända sig till domstol för att få äktenskapsskillnad. Domstolen beviljar äktenskapsskillnad om den andra maken inte omedelbart går med på att upphäva hemskillnaden.
Annullering av äktenskap innebär att äktenskapet återgår genom ett domstolsbeslut. Äktenskapet anses aldrig ha existerat.
Det finns flera olika grunder till annullering av äktenskap:
Om ett äktenskap ogiltigförklaras behåller det ändå sina rättsverkningar för
Ett äktenskap som ogiltigförklaras får dock aldrig rättsverkan för den make som handlade i ond tro.
I Luxemburg kan ett äktenskap endast upplösas genom domstolsbeslut och aldrig genom alternativa utomrättsliga metoder eller medling. Däremot kan man använda medling i familjefrågor i samband med frågor som rör avveckling och delning av gemensam egendom, underhållsskyldighet och hushållsutgifter, vårdnadsplikt för barn samt utövande av föräldramyndighet.
Vart riktar jag min ansökan?
Ansökningar prövas av familjedomstolen (juge aux affaires familiales).
Formaliteter som ska iakttas och handlingar som ska inges
Domstolsförfarandet inleds genom att båda makarna inger en gemensam ansökan till domstolens kansli. Parterna behöver inte anlita en advokat för att väcka talan vid domstol.
Ansökan måste innehålla följande:
1. Datum för ansökan.
2. Makarnas för- och efternamn, yrken och adress(er).
3. Makarnas födelsedatum och födelseorter.
4. I förekommande fall gemensamma barns identitet.
5. Föremålet för ansökan.
6. En kort beskrivning av de faktiska omständigheter och grunder som åberopas.
Utöver ovannämnda avtal måste följande handlingar bifogas ansökan:
1. Vigselbevis.
2. Makarnas födelsebevis.
3. Eventuella gemensamma barns födelsebevis.
4. En handling som styrker makarnas nationalitet.
5. I förekommande fall det avtal om vilken lag som ska tillämpas på makarnas äktenskapsskillnad som avses i artikel 5 i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, i den form som anges i den förordningen. Makarna kan även i avtalet om äktenskapsskillnad i samförstånd ange vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1259/2010, i den form som anges i den förordningen.
6. Varje annan handling som makarna tänker använda.
Instrument och handlingar som inges tillsammans med ansökan, och som parterna tänker använda, måste i förekommande fall legaliseras, om de har utfärdats av en utländsk offentlig myndighet.
Ansökan måste innehålla följande:
1. Datum för ansökan.
2. Makarnas för- och efternamn, yrken och adress(er).
3. Makarnas födelsedatum och födelseorter.
4. I förekommande fall gemensamma barns identitet.
5. Föremålet för ansökan.
6. En kort beskrivning av de faktiska omständigheter och grunder som åberopas.
Ansökan kan också innehålla en begäran om interimistiska åtgärder beträffande makarnas och deras barns person, underhåll och egendom.
Följande handlingar måste bifogas ansökan:
1. Vigselbevis.
2. Makarnas eller sökandens födelsebevis.
3. Eventuella gemensamma barns födelsebevis.
4. En handling som styrker makarnas eller sökandens nationalitet.
5. I förekommande fall det avtal om vilken lag som ska tillämpas på makarnas äktenskapsskillnad som avses i artikel 5 i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, i den form som anges i den förordningen.
6. I förekommande fall ett avtalsutkast om de följder av äktenskapsskillnaden som makarna har kommit överens om.
7. I förekommande fall en kopia av den dom i vilken en av makarna har dömts för ett av de brott som räknades upp i frågorna 3.2 och 3.4 ovan.
8. Varje annan handling som sökanden eller sökandena tänker använda.
Instrument och handlingar som inges tillsammans med ansökan, och som parterna tänker använda, måste i förekommande fall legaliseras, om de har utfärdats av en utländsk offentlig myndighet.
1. Datum för ansökan.
2. Parternas för- och efternamn och adresser.
3. Parternas födelsedatum och födelseorter.
4. Föremålet för ansökan.
5. En kort beskrivning av de faktiska omständigheter och grunder som åberopas.
Instrument och handlingar som inges tillsammans med ansökan, och som parterna tänker använda, måste i förekommande fall legaliseras, om de har utfärdats av en utländsk offentlig myndighet.
Personer vars inkomster betraktas som otillräckliga enligt luxemburgsk lag kan få rättshjälp. För att få rättshjälp måste de fylla i en ansökningsblankett som kan erhållas från det luxemburgska advokatsamfundet (Barreau de Luxembourg). Blanketten ska sändas till ordföranden i det advokatsamfund (Bâtonnier de l'Ordre des avocats) som är territoriellt behörigt, som fattar beslutet.
Rättshjälpen täcker alla kostnader med anknytning till de processer, förfaranden eller handlingar för vilka den beviljats. Den täcker bland annat stämpel- och registreringsavgifter, kanslikostnader, advokatarvoden, exekutionsbiträdens kostnader och arvoden, notariers kostnader och arvoden, sakkunnigas kostnader och arvoden, vittnesersättning, arvoden till översättare och tolkar, avgifter för sedvanliga intyg (certificats de coutume), resekostnader, avgifter och kostnader för inskrivning, inteckningar och pantsättning samt eventuella kostnader för kungörelser i tidningar.
I Luxemburg kan ett sådant avgörande överklagas. Överklagandefristen är i princip 40 dagar, men fristen kan förlängas om den som överklagar är bosatt i utlandet. Överklagande sker till högsta domstolen (Cour supérieure de justice).
I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 ska ett beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som meddelats av en domstol i ett annat EU-land erkännas i Luxemburg enligt principen om automatiskt erkännande. Det innebär att beslutet erkänns utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
Uppdatering av civilståndsregistret i Luxemburg efter ett lagakraftvunnet beslut från en domstol i ett EU-land sker också utan att något särskilt förfarande krävs. Uppgift om att äktenskapsskillnad beviljats av domstol ska föras in i makarnas vigselbevis och födelsebevis. Om äktenskapet har ingåtts utomlands ska domstolens beslut registreras i det kommunala folkbokföringsregister där äktenskapet registrerades, i annat fall i folkbokföringsregistret för staden Luxemburg. Dessutom måste det föras in i respektive makes födelsebevis.
En berörd part kan vända sig till ordföranden för distriktsdomstolen för att ansöka om att ett beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som meddelats av en domstol i ett annat EU-land inte ska erkännas.
Ordföranden för distriktsdomstolen ska fatta beslut utan dröjsmål, utan att den person mot vilken ansökan riktas får lämna synpunkter i detta skede av förfarandet. Ansökan kan endast prövas i sak på följande grunder:
Båda parter kan överklaga det beslut som meddelats av ordföranden för distriktsdomstolen till appellationsdomstolen (Cour d’appel). Båda parter måste ges tillfälle att yttra sig under överklagandeförfarandet. Appellationsdomstolens beslut kan överklagas till kassationsdomstolen (Cour de cassation).
Luxemburg tillämpar rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, som har tillämpats sedan den 21 juni 2012 mellan Österrike, Belgien, Bulgarien, Estland (sedan den 11 februari 2018), Frankrike, Tyskland, Grekland (sedan den 29 juli 2015), Ungern, Italien, Lettland, Litauen (sedan den 22 maj 2014), Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien. I förordningen anges att makarna får enas om att välja vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad under förutsättning att denna är någon av följande lagar:
Vid avsaknad av val enligt ovannämnda stycke ska äktenskapsskillnad och hemskillnad enligt samma förordning omfattas av lagen i den stat
Om förordning (EG) nr 1259/2010 inte är tillämplig regleras äktenskapsskillnad och hemskillnad enligt luxemburgsk lag
Broschyr: Le divorce au Grand-Duché de Luxembourg;
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
En dom om äktenskapsskillnad meddelas av domstolen på begäran av någon av makarna eller på gemensam begäran av båda makarna vid en total och slutgiltig söndring i deras äktenskap. När domen om äktenskapsskillnaden har meddelats bör hänsyn tas till de gemensamma underåriga barnens intressen.
En total och slutgiltig söndring i äktenskapet är ett giltigt skäl för en äktenskapsskillnad. Domstolen genomför bevisupptagningen för den totala och slutgiltiga söndringen i äktenskapet. Domstolen kan även förordna bevisupptagning på eget initiativ om det anses nödvändigt. Om makarna uttrycker en slutgiltig och gemensam vilja (ömsesidig viljeförklaring), fri från otillbörlig påverkan, att erhålla äktenskapsskillnad markerar detta den totala och slutgiltiga söndringen i äktenskapet. Den totala och slutgiltiga söndringen i äktenskapet kan framför allt fastställas om den äktenskapliga samlevnaden har hävts – på grundval av den process som ledde fram till hävandet av den äktenskapliga samlevnaden och hur länge den faktiska separationen har pågått – utan några möjligheter till att den äktenskapliga samlevnaden kan återupprättas.
Domstolen meddelar en dom om äktenskapsskillnad utan att undersöka omständigheterna som ledde till äktenskapsskillnaden om makarna har ansökt om den gemensamt och åberopar sitt avtal som är fritt från otillbörlig påverkan och som grundar sig på deras slutgiltiga beslut.
Beslutet kan anses vara slutgiltigt när makarna har enats när det gäller frågor som rör vårdnad av de gemensamma barnen, bibehållande av kontakten mellan den frånskilda föräldern och barnen, underhållsbidrag som ska betalas för barnen, hur makarnas gemensamma bostad ska användas samt – i förekommande fall – underhållsbidrag som ska betalas till den andra maken, och deras överenskommelse ska godkännas av domstolen. Om makarna kommer överens om en gemensam vårdnad måste de inte nå fram till en överenskommelse om att bibehålla kontakten, men de måste ange var barnet ska ha sin bostad. Vid äktenskapsskillnad genom ömsesidigt medgivande beror föremålet för avtalet följaktligen på om det finns eller inte finns en överenskommelse mellan makarna om gemensam vårdnad av barnen.
Det bör framhållas att civillagen, till skillnad från tidigare förordningar, inte längre kräver att det finns ett avtal om fördelning av gemensam egendom.
Äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnaden. Vid äktenskapsskillnad ska vårdnad av de gemensamma barnen, underhållsbidrag som ska betalas för barnen, bibehållande av kontakten mellan den frånskilda föräldern och barnen, underhållsbidrag som ska betalas till den andra maken, användningen av makarnas gemensamma bostad samt barnets bostad vid gemensam vårdnad fastställas genom ett avtal som har godkänts av domstolen om parterna enas, under förutsättning av att avtalet är förenligt med lagen. Om ett sådant avtal inte finns ska ovannämnda frågor fastställas genom en dom. Parterna behöver inte komma överens om fördelning av gemensam egendom för att domstolen ska kunna meddela en dom om äktenskapsskillnad.
Efter att ett äktenskap har upplösts eller annullerats behåller makarna det efternamn de hade under äktenskapet. Om de vill frångå denna bestämmelse kan de meddela folkbokföraren om detta efter att deras äktenskap har upplösts eller annullerats. Den före detta makan får dock inte använda sin före detta makes efternamn med ett suffix som hänvisar till hennes status som gift om hon inte använde det på detta sätt under äktenskapet. På den före detta makens begäran kan domstolen förbjuda den före detta makan att ha ett efternamn som hänvisar till hennes före detta makes efternamn om hon har dömts till fängelsestraff för uppsåtligt brott och domen är slutgiltig. Om den före detta makan gifter om sig kan hon inte längre använda efternamnet med ett suffix som hänvisar till hennes före detta makes efternamn och detta gäller även om hennes nya äktenskap skulle upphöra.
I och med att livsgemenskapen upphör, upphör även egendomsgemenskapen, och vem som helst av makarna kan göra anspråk på fördelningen av gemensam egendom. Under förfarandet är det möjligt att begära återbetalning av investeringar i enskild egendom som har betalats med gemensam egendom och återbetalning av investeringar i gemensam egendom som har betalats med enskild egendom samt återbetalning av driftskostnader och underhåll av egendom. Om utgifterna har uppstått i avsikt att att ge avkall på dem kan de inte återbetalas. Återbetalning av enskild egendom som har använts eller förbrukats inom ramen för den äktenskapliga samlevnaden är endast möjlig i fall som motiveras av särskilt tvingande skäl. Den andel av den gemensamma egendomen som existerade när den äktenskapliga samlevnaden upphörde och som tillfaller makarna måste så långt det är möjligt likvideras in natura. Enskild egendom som existerade när den äktenskapliga samlevnaden upphörde måste också likvideras in natura. Om detta av något skäl inte är möjligt eller om det riskerar att medföra en betydande värdeminskning av egendomen, i händelse av en tvist, ska villkoren för fördelningen beslutas av domstolen. Om det inte existerar någon gemensam egendom när den äktenskapliga samlevnaden upphör och den återbetalningsskyldiga parten inte förfogar över någon enskild egendom kan inte den gemensamma eller enskilda egendom som saknas återbetalas.
Om makarna fördelar sin gemensamma egendom genom ett avtal är avtalet giltigt om det har fastställts i en officiell handling eller en handling som har upprättats av parterna och som har kontrasignerats av en advokat. Denna bestämmelse gäller inte fördelning av lös egendom som tillhör den gemensamma egendomen om fördelningen redan har utförts.
Om makarna inte har ingått ett avtal vad gäller fördelningen av den gemensamma egendomen eller om avtalet inte omfattar alla fordringar som har samband med den äktenskapliga samlevnadens upphörande är det möjligt att att begära att domstolen ska besluta om fördelningen av den gemensamma egendomen mellan makarna och om fordringar som ännu inte har betalats. Domstolen ska se till att ingen av makarna erhåller några otillbörliga ekonomiska fördelar till följd av betalningen av de materiella eller ekonomiska fordringarna.
Föräldrarna ska dela sin egendom med sina underåriga barn för att tillgodose deras gemensamma grundläggande behov, även om det sker på bekostnad av deras egna behov. Denna regel är inte tillämplig om barnets arbetsinkomst eller förmögenhetsinkomst täcker barnets berättigade behov eller om barnet har en annan släkting i rakt uppstigande led som skulle kunna bli skyldig att betala underhållsbidrag för barnet. Den förälder som har vårdnaden om barnet ska säkerställa barnets underhåll in natura medan den frånskilda föräldern i första hand ska säkerställa underhållet kontant (underhållsbidrag).
Om domstolen har beslutat om underhållsbidraget måste dess exakta belopp fastställas. Domstolen kan i sin dom föreskriva att beloppet för underhållsbidraget från och med den 1 januari följande år ska räknas upp årligen och automatiskt enligt ökningstakten i det årliga konsumentprisindex som publiceras av den ungerska centrala statistikbyrån (Központi Statisztikai Hivatal).
Det är i första hand föräldrarna som ansvarar för hur vårdnaden ska utövas och de ska besluta om detta gemensamt.
Om föräldrarna inte kommer överens ska domstolen besluta att rätten att utöva vårdnad ska tillfalla den förälder som bäst kan säkerställa barnets fysiska intellektuella och moraliska utveckling. Om barnets intressen hotas av att barnet bor hos denna förälder kan domstolen besluta att barnet ska placeras hos en tredje part, under förutsättning av att denna tredje part själv begär att barnet ska placeras där.
Barnet har rätt att få upprätthålla en personlig och direkt kontakt med den frånskilda föräldern. Den frånskilda föräldern har rättigheten och skyldigheten att upprätthålla kontakten med sitt barn och att träffa barnet regelbundet (umgängesrätt). Föräldern eller en tredje part som har vårdnaden om barnet är skyldig att se till att relationerna är avspända.
För att barnet ska få en balanserad utveckling måste den förälder som har vårdnaden och den frånskilda föräldern samarbeta och samtidigt respektera varandras familjeliv och sinnesfrid. Den förälder som har vårdnaden ska med jämna mellanrum informera den frånskilda föräldern om deras barns utveckling, hälsotillstånd och studier, och om den frånskilda föräldern begär information om barnet ska den förälder som har vårdnaden tillhandahålla denna information.
De frånskilda föräldrarna ska utöva sina rättigheter gemensamt för alla viktiga frågor som rör barnets framtid, även om föräldrarnas avtal eller domstolens dom innebär att vårdnaden om barnet har anförtrotts en av dem, med undantag för sådana fall där domstolen har begränsat eller fråntagit den frånskilda föräldern rätten att utöva vårdnad. Viktiga frågor som rör barnets framtid kan vara val och ändring av det underåriga barnets efternamn och/eller förnamn, val av barnets bostadsort om denna skiljer sig från den hemvist som barnet delar med sin förälder, att välja barnets bostadsort utomlands för en varaktig vistelse eller bosättning, byte av medborgarskap samt val av barnets skola och levnadsbana.
Vid upphörande av livsgemenskap och upplösning av äktenskap kan en make eller ex-make som utan egen förskyllan har ett hjälpbehov göra anspråk på underhållsbidrag, utom om han/hon på grund av sitt beteende under äktenskapet har visat sig oförtjänt av det. Det är endast möjligt att göra anspråk på underhållsbidrag i den mån det inte äventyrar försörjningen för den före detta maken och den person som den före detta maken är ansvarig att försörja på samma sätt som han/hon är ansvarig att försörja den person som gör anspråk på underhållsbidrag. Underhållsbidraget kan också föreskrivas för en bestämd period om det kan antas att betalningsmottagarens hjälpbehov kommer att upphöra efter denna period.
Om maken eller ex-maken fortfarande har behov av underhållsbidrag fem år efter livsgemenskapens upphörande kan denne endast göra anspråk på det i sådana fall som kräver särskild hänsyn. Om livsgemenskapen mellan makarna varade under en kortare period än ett år och de inte har fått några barn kan ex-maken med hjälpbehovet göra anspråk på underhållsbidrag under en period av motsvarande längd som den äktenskapliga samlevnaden varade. I fall som kräver särskild hänsyn kan domstolen även besluta om att underhållsbidrag ska betalas under en längre period.
Hemskillnad innebär att den äktenskapliga samlevnaden upphör. Vid hemskillnad är det möjligt att begära att domstolen ska fördela, exempelvis, gemensam egendom.
Livsgemenskapens början och slut, och därmed också egendomsgemenskapens varaktighet, ska fastställas av domstolen. Under bedömningen ska domstolen noggrant undersöka de huvudsakliga aspekterna i makarnas äktenskapliga samlevnad, såsom deras sexuella relation, deras ekonomiska samarbete, deras gemensamma bostad, deras gemensamma skötsel av hushållet, skillnader i sättet att visa tillhörighet till en gemenskap, uppfostran av de gemensamma barnen, omsorg om en av parternas föräldrar eller barn osv. Domstolen kan på så sätt konstatera huruvida det finns en livsgemenskap eller inte, med utgångspunkt i ekonomiska, familjemässiga och känslomässiga faktorer som samverkar och som kan bedömas tillsammans. Om någon av dessa faktorer saknas behöver det inte nödvändigtvis innebära att det inte finns någon livsgemenskap, i synnerhet om det går att hitta objektiva skäl till denna avsaknad.
När livsgemenskapen har upphört kan makarna göra anspråk på fördelning av den gemensamma egendomen. I detta fall har äktenskapet ännu inte upphört i juridisk mening, men från och med det att deras livsgemenskap har upphört kan makarna förvärva egendom oberoende av varandra. Däremot har de, i och med att presumtionen om samtycke upphör, endast rätt att förfoga gemensamt över redan befintlig gemensam egendom. Om de har gemensamma barn måste de ha gemensam vårdnad.
Ett äktenskap kan endast anses vara annullerat om det har annullerats genom en dom som har meddelats efter ett annulleringsmål. En dom om annullering av äktenskap kan göras gällande mot vem som helst. Ett ogiltigt äktenskap får rättsliga konsekvenser som är fastställda genom lagstiftning.
Ett äktenskap är ogiltigt om det har ingåtts när en av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap. Ett äktenskap är ogiltigt om det har ingåtts trots att makarna är släkt i rakt nedstigande led, om de är bror och syster, om den ena maken är släkt i rakt nedstigande led med den andra makens bror eller syster samt om äktenskapet har ingåtts mellan en adoptivförälder och dennes adoptivbarn. Ett äktenskap är ogiltigt om någon av makarna var omyndigförklarad och inte hade någon möjlighet att agera vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Ett äktenskap är ogiltigt om någon av makarna var totalt oförmögen att agera vid tidpunkten för äktenskapets ingående, även om hon/han inte var omyndigförklarad. Ett äktenskap är ogiltigt om makarna vid tidpunkten för äktenskapets ingående inte var närvarande samtidigt under den avsiktsförklaring då de uttryckte sin vilja att ingå äktenskap. Ett äktenskap är ogiltigt om det har ingåtts när någon av makarna var underårig. I undantagsfall kan underåriga ingå äktenskap, under förutsättning att de har fått tillstånd av överförmyndarnämnden. Överförmyndarnämnden kan endast tillåta ett sådant äktenskap i vederbörligen motiverade fall och om maken/makan har fyllt 16 år.
Om de två makarna var i god tro vid tidpunkten för äktenskapets ingående gäller samma rättsliga konsekvenser som för ett giltigt äktenskap. Vid annullering av ett sådant äktenskap kan båda makarna ha materiella och ekonomiska fordringar enligt samma tillvägagångssätt som hade gällt om äktenskapet hade upplösts av domstol när det annullerades. Om endast en av makarna var i god tro vid tidpunkten för det ogiltiga äktenskapets ingående är ovannämnda bestämmelser endast tillämpliga på dennes begäran.
Efter att ett äktenskap har annullerats ska de före detta makarna fortsätta att använda det efternamn som de hade under äktenskapet. Om en av dem vill frångå denna bestämmelse kan han/hon meddela folkbokföraren om detta efter att äktenskapet har annullerats. Inte heller i detta fall kan den före detta makan använda sin före detta makes efternamn med ett suffix som hänvisar till hennes status som gift om hon inte använde det på detta sätt under äktenskapet.
Annullering av äktenskap har ingen inverkan på faderskapspresumtionen.
Annullering av äktenskap och äktenskapsskillnad kan endast vara föremål för beslut av domstol.
Vid annullering av äktenskap eller äktenskapsskillnad ska domstolen, i förekommande fall, fatta ett beslut om de gemensamma underåriga barnens vårdnad och underhåll, även om det inte har inkommit någon ansökan därom. Vad gäller andra underordnade frågor som rör exempelvis underhållsbidrag som ska betalas till den andra maken, användningen av makarnas gemensamma bostad och fördelningen av makarnas gemensamma egendom beslutar domstolen om detta till följd av en inlämnad ansökan. Om parterna inte lämnar in någon ansökan för att lösa dessa underordnade frågor beslutar inte domstolen om dem och därmed är det upp till parterna att reglera dem utomrättsligt, genom ett avtal.
Innan de väcker talan om äktenskapsskillnad eller under skilsmässan kan makarna, på eget eller domstolens initiativ, använda medling för att i godo lösa de tvister som har att göra med upplösningen av deras relation eller äktenskap. De kan registrera den överenskommelse som de har uppnått efter medling i en tvist.
Vad gäller de underordnade frågorna beträffande äktenskapsskillnad kan domstolen, i motiverade fall, tvinga föräldrarna att använda medling för att utöva vårdnad på ett lämpligt sätt och för det samarbete som krävs för detta, inbegripet kontakten mellan den frånskilda föräldern och barnet.
Ansökan om äktenskapsskillnad ska lämnas in av en av makarna avseende den andra maken. Vad gäller annullering av äktenskap ska talan väckas av en av makarna mot den andra maken, medan åklagaren och en tredje part som är behörig att väcka talan ska väcka talan mot de två makarna. Om den part mot vilken talan ska väckas är avliden ska talan väckas mot en förvaltare som har utsetts av domstol.
Talan väcks genom att en ansökan om detta lämnas in, i vilken följande information bör anges: den domstol där talan väcks, efternamn, förnamn, parternas och deras representanters hemvist och ställning i samband med en tvist, fordringarna, en redogörelse för vilka omständigheter fordringarna grundar sig på och bevis för dessa omständigheter, uppgifter som gör det möjligt att fastställa domstolens juridiska behörighet och befogenheter, en tydlig ansökan om domstolsavgörande (skriftlig ansökan). I ansökan om äktenskapsskillnad bör uppgifter som rör äktenskapet och barn födda inom äktenskapet som är i livet anges samt, i möjligaste mån, den information som ligger till grund för fastställandet av rätten att väcka talan. Tillsammans med ansökan om väckande av talan bör följande handlingar bifogas: handlingar som styrker de lämnade uppgifterna, originalet eller kopian (utdrag) av den handling vars innehåll den ansökande hänvisar till som bevis, originalet eller kopian (utdrag) av den handling som krävs för att att fastställa domstolens behörighet och befogenheter samt originalet eller kopian (utdrag) av den handling som krävs för att styrka andra omständigheter som ska beaktas å ämbetets vägnar, såvida det inte är möjligt att styrka dem med ett identitetskort. Dessa dokument ska nämnas i ansökan.
En domstols behörighet för en äktenskaplig tvist följer de allmänna bestämmelserna om behörighet: en domstol i det land där svaranden bor är behörig. Om svaranden inte har sin hemvist i Ungern ska domstolens behörighet anpassas till svarandens bostadsort. Om svarandens bostadsort är okänd eller om han/hon är bosatt utomlands ska man utgå från svarandens senaste hemvist i Ungern. Om den inte kan fastställas eller om svaranden inte har haft sin hemvist i Ungern ska domstolens behörighet utgå från svarandens hemvist, och om denna saknas, från svarandens bostadsort. Vad gäller äktenskapliga tvister är även en sådan domstol behörig som ligger i samma land som makarnas senaste gemensamma bostad. Svaranden har följaktligen ett val: Han/hon kan antingen lämna sin ansökan om väckande av talan vid en domstol som är behörig enligt de allmänna bestämmelserna för behörighet eller vid en domstol som är behörig enligt makarnas senaste gemensamma bostad.
Om det i enlighet med ovan angivna bestämmelser inte finns någon inhemsk domstol som är behörig för den äktenskapliga tvisten har Pests centrala domstol (Pesti Központi Kerületi Bíróság) behörighet.
Om en äktenskaplig tvist redan har inletts kan en ny äktenskaplig tvist och en tvist om makars egendomsordning som gäller samma äktenskap inte inledas förrän efter det att den första tvisten har fått sin dom.
Se formuläret Rättshjälp.
Dessa beslut kan överklagas. En dom om annullering av äktenskap eller äktenskapsskillnad kan emellertid inte överklagas i kassationsdomstol och förfarandet kan inte heller tas upp på nytt vad gäller annulleringen eller upplösningen.
I enlighet med artikel 21.1 i förordning (EG) nr 2201/2003 ska domar som meddelats i en medlemsstat erkännas automatiskt i de andra medlemsstaterna utan att något ytterligare förfarande behöver tillgripas. I enlighet med artikel 37 i denna förordning ska den part som gör gällande att domen ska erkännas tillhandahålla följande handlingar:
För övrigt kan domstolen eller myndigheten bevilja parten undantag från skyldigheten att tillhandahålla de två sistnämnda handlingarna i enlighet med artikel 38 i ovannämnda förordning om det finns tillräckliga uppgifter för att uppnå erkännande utan dessa handlingar. Domstolen eller myndigheten kan uppmana parten att bifoga en översättning av de ovannämnda handlingarna, vilket de ungerska domstolarna och myndigheterna gör i praktiken.
I enlighet med artikel 21.3 i ovannämnda förordning kan en berörd part begära att domstolen ska meddela ett beslut om erkännande av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat. I detta fall ska ansökan från den part som gör gällande att en dom ska erkännas, till vilken ovan nämnda handlingar bör bifogas, lämnas till den behöriga domstolen, som är den följande: distriktsdomstolen vid sätet för den regionala domstolen i det land där den andra parten har sin hemvist eller stadigvarande bostadsort (i Budapest, Budas centrala domstol, Budai Központi Kerületi Bíróság) och om detta inte är möjligt ska ansökan i stället lämnas till distriktsdomstolen vid sätet för den regionala domstolen i det land där sökanden har sin hemvist eller stadigvarande bostadsort (i Budapest, Budas centrala domstol) och om sökanden inte heller har sin hemvist eller bostadsort i landet, Budas centrala domstol. Domstolen ska fälla sitt utslag i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 28–36 i ovannämnda förordning, och hänsyn ska tas till de konkreta förhållandena.
Om erkännandet är nödvändigt för registrering av uppgifter om civilstånd i ungerska folkbokföringshandlingar ska ansökan – till vilken ovan angivna handlingar ska bifogas – i enlighet med artikel 21.2 i förordningen skickas till en behörig folkbokförare.
I enlighet med artikel 21.3 i förordning (EG) nr 2201/2003 kan en berörd part begära att domstolen ska meddela ett beslut om icke-erkännande av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat. I detta fall ska den part som gör gällande att en dom inte ska erkännas tillsammans med sin ansökan bifoga en kopia av domen som uppfyller kraven för att den ska kunna konstateras vara äkta och det bevis som anges i artikel 39 i nämnda förordning, utfärdat av domstolen eller den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, på det formulär som finns i bilaga I till förordningen. Den behöriga domstolen är den följande: distriktsdomstolen vid sätet för den regionala domstolen i det land där den andra parten har sin hemvist eller stadigvarande bostadsort (i Budapest, Budas centrala domstol) och om detta inte är möjligt ska ansökan i stället lämnas till distriktsdomstolen vid sätet för den regionala domstolen i det land där sökanden har sin hemvist eller stadigvarande bostadsort (i Budapest, Budas centrala domstol) och om sökanden inte heller har sin hemvist eller bostadsort i landet, Budas centrala domstol. Domstolen ska fälla sitt utslag i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 28–36 i ovannämnda förordning, och hänsyn ska tas till de konkreta förhållandena.
Förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförandet av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är tillämplig i Ungern och därmed tillämpar de ungerska domstolarna den lagstiftning som föreskrivs i denna förordning i samtliga fall där det finns ett internationellt inslag i målet. Denna förordning gör det möjligt för parterna att – inom ett begränsat urval – välja vilken lag som ska tillämpas (artiklarna 5–7) och i förordningen fastställs principerna för att bestämma vilken lag som ska tillämpas endast för de fall där det saknas ett giltigt avtal (artiklarna 8–10).
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Skilsmässoansökan ska lämnas in av båda makarna eller av en av dem. När ärendet inleds ska makarna har levt åtskilda i sammanlagt minst fyra år under den femårsperiod som föregår ansökan eller också ska det ha gått minst fyra år från datumet för separationen. Dessutom ska domstolen anse att det inte finns några rimliga utsikter till en återförening mellan makarna. Ett annat villkor är att makarna och deras barn ska ha tillräckligt underhåll, men parterna kan när som helst avstå från underhållsrätten. En skilsmässa som beviljas makar som har separerat enligt ett avtal eller en dom medför inga ändringar av det som domstolen eller parterna själva har bestämt, med undantag av följderna av en skilsmässa enligt lag. Observera att makarna inte behöver ha levt separerade enligt ett avtal eller en dom för att kunna begära skilsmässa.
Lagen anger inga skilsmässogrunder. Som framgår av svaret på fråga 1 ska makarna när ärendet inleds har levt åtskilda i sammanlagt minst fyra år under den femårsperiod som föregår ansökan eller också ska det ha gått minst fyra år från datumet för separationen.
En skilsmässa som beviljas makar som har separerat enligt ett avtal eller en dom medför inga ändringar av det som domstolen eller parterna själva har bestämt, med undantag av följderna av en skilsmässa enligt lag. Lagen om separation omfattar efternamn och makan kan därför välja att återta sitt flicknamn efter separationen. Hon måste i så fall bifoga en förklaring till de officiella separationshandlingarna. Om det är fråga om hemskillnad ska förklaringen registreras innan domen meddelas. När skilsmässan har beviljats upphör den civilrättsliga verkan och skyldigheten att bo tillsammans. Dessutom upphör makarnas inbördes arvsrätt från den dag då skilsmässan beviljas eller domen vinner laga kraft.
En skilsmässa som beviljas makar som har separerat enligt ett avtal eller en dom medför inga ändringar av det som domstolen eller parterna själva har bestämt. Enligt artikel 66D(5) i Maltas Civil Code har makar vars giftorättsgemenskap har upphört, rätt att skiljas (om de är ense) utan att avveckla sina gemensamma tillgångar.
Skilsmässodomen påverkar inte föräldrarnas rättigheter och skyldigheter gentemot sina barn eller eventuella avtal mellan parterna om vårdnaden om barnen. En av parterna kan dock hävda att den andra parten inte är lämpad att ha vårdnaden av deras underåriga barn. Om domstolen håller med, får den part som anses olämplig inte överta vårdnaden utan domstolens tillstånd förrän den andra parten har avlidit. Underhåll ska betalas till barnen fram till 18-årsdagen. Om barnen fortsätter att studera efter gymnasiet ska underhållet fortsätta tills de fyller 23 år om inte parterna kommer överens om något annat.
En skilsmässa som beviljas makar som har separerat enligt ett avtal eller en dom medför inga ändringar av det som domstolen eller parterna själva har bestämt. Underhållsskyldigheten upphör därför inte vid en skilsmässa, om inte parterna kommer överens om något annat. Den part som har rätt till underhåll till sig själv eller barnen kan under behandlingen av ärendet begära att betalningen av underhållet ska säkras i form av en lämplig och rimlig garanti som fastställs utifrån parternas situation. Garantin ska täcka högst fem års underhållsbidrag. Begäran om en garanti kan också lämnas in när som helst efter domen.
Om en av parterna eller båda (om de är eniga om att äktenskapet bör upplösas) lämnar in en skilsmässoansökan till behörig civildomstol och makarna inte har separerat enligt ett avtal eller en dom, kallas de till ett möte med en medlare som utsetts antingen av domstolen eller av parterna själva. Om medlaren inte lyckas återförena makarna och de inte redan har enats om villkoren för skilsmässan ska medlaren göra det möjligt för makarna att genomföra skilsmässan på grundval av ett avtal. Avtalet ska innehålla alla eller några av följande punkter:
Hemskillnad betyder att att en av makarna drar den andra inför domstol. Domstolen meddelar sedan en dom om makarnas rättigheter och skyldigheter efter separationen.
Ett eller flera av följande villkor ska vara uppfyllda:
Den tappande parten ska betala underhåll till den andra parten och till barnen tills dessa fyllt 18 år. Om barnen fortsätter att studera på heltid har de rätt till underhåll upp till 23 år. Underhållsbidraget fastställs med hänsyn till makarnas och barnens situation, t.ex.
Domstolen kan på begäran av en av parterna besluta att det gemensamma hemmet ska tilldelas en av parterna för den period och på de villkor som domstolen beslutar. Domstolen kan också besluta att hemmet ska säljas om den anser att båda parter och barnen har en annan, lämplig bostad. Intäkterna av försäljningen ska fördelas mellan parterna. Om det gemensamma hemmet ägs av båda parterna ska det tilldelas en av parterna som i sin tur ska gottgöra den andra parten för den ekonomiska förlusten.
I domen om separation beslutar domstolen också vem som ska få vårdnaden om barnen med hänsyn till barnens bästa. En av parterna kan dock hävda att den andra parten inte är lämpad att ha vårdnaden av deras underåriga barn. Om domstolen håller med får den part som anses olämplig inte överta vårdnaden utan domstolens tillstånd förrän den andra parten har avlidit.
Makan kan välja att återta sitt flicknamn efter separationen. Hon måste i så fall bifoga en förklaring till de officiella separationshandlingarna. Om det är fråga om hemskillnad ska förklaringen registreras innan domen avkunnas.
Under alla omständigheter får separationen ingen verkan för tredje parter förrän den har registrerats offentligt.
Annullering av ett äktenskap innebär att det inte längre har någon verkan och förklaras ogiltigt.
Ett äktenskap är ogiltigt i följande fall:
Följderna av ett giltigt äktenskap anses alltid ha existerat när det gäller barn som fötts eller avlats inom ett äktenskap som förklaras ogiltigt, eller när det gäller barn som fötts före äktenskapet och som erkänts före domen om annullering. Om bara en av makarna har handlat i god tro gäller följderna för både honom eller henne och barnen. Om båda makarna har handlat i ond tro gäller följderna av ett giltigt äktenskap bara för barn som fötts eller avlats inom det äktenskap som har förklarats ogiltigt. Den part som är skyldig till äktenskapets annullering ska betala underhåll till den andra parten, som handlat i god tro, i fem år. Skyldigheten upphör dock om den part som handlat i god tro gifter om sig under denna period.
Nej, det finns inga andra alternativ.
En ansökan om skilsmässa, hemskillnad eller annullering av ett borgerligt äktenskap ska lämnas in till Civil Court (Family Section), medan registrering av en annullering som beviljats av Ecclesiastical Tribunal (kyrkodomstolen) på Malta ska lämnas in till Court of Appeal (appellationsdomstolen). Ansökan om skilsmässa, hemskillnad eller annullering av ett borgerligt äktenskap ska vara edsvuren. Svaret på ansökan ska föreligga inom 20 dagar. Vilka handlingar som ska bifogas beror på vad ansökan gäller. Om det gäller registrering av en annullering från Ecclesiastical Tribunal måste man bifoga domen från Metropolitan Tribunal på Malta, beslutet från Reginal Tribunal (Second Instance), verkställighetsbeslutet samt vigselbeviset.
Båda parterna i ett separationsärende kan när som helst under ärendets gång (men inte efteråt) begära att ansökan om separation i stället ska betraktas som en ansökan om skilsmässa.
Ja, det går att få rättshjälp om villkoren i artikel 912 i Code of Organisation and Civil Procedure är uppfyllda.
Ja, det är möjligt att överklaga en dom om skilsmässa, hemskillnad eller annullering. Observera dock att beslut om registrering av en annullering som beviljats av Ecclesiastical Tribunal på Malta inte kan överklagas.
Ett avgörande från en utländsk domstol som gäller en gift persons status eller påverkar denna status erkänns enligt maltesisk lagstiftning. Villkoret är dock att avgörandet ska komma från en behörig domstol i det land där en av parterna i ärendet bor eller är medborgare. Erkännandet registreras i Maltas offenliga register (Evans Building, Merchant's Street, Valletta VLT 2000).
Förutom Maltas lagstiftning tillämpas även EU-lagstiftningen, dvs. rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. I artikel 22 i förordningen anges skälen till att vägra erkännande av domar om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap:
a) Om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där domen görs gällande (ordre public).
b) Om domen har meddelats mot en utebliven svarande och denne inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att svaranden kunnat förbereda sitt svaromål, såvida det inte kan fastställas att svaranden otvetydigt har godtagit domen.
c) Om den är oförenlig med en dom som har meddelats i ett mål mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande.
d) Om den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en icke-medlemsstat mellan samma parter, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande.
Civil Court (Family Section) omprövar beslut om erkännande av domstolsavgöranden om skilsmässa, hemskillnad eller annullering. Förfarandet är fastställt i kapitel 12 i Laws of Malta.
Tvistemålsdomstolarna har bara behörighet att behandla och avgöra skilsmässoärenden om minst ett av följande villkor är uppfyllt:
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Skilsmässa kan inges av båda makarna tillsammans (gemensam ansökan) eller av en av makarna (ensidig ansökan). I båda fallen måste förfarandet inledas genom ingivande av en ansökan (verzoekschrift) (se fråga 11).
Vid skilsmässoförfaranden, oavsett om de inletts gemensamt eller ensidigt, måste makarna företrädas av en advokat. Skilsmässoförfaranden handläggs av distriktsdomstolen (rechtbank) på den ort där de sökande eller sökanden har sin hemvist. Man kan ansöka om äktenskapsskillnad när som helst efter det att äktenskapet ingåtts. Det finns inget krav på att makarna ska ha varit gifta en viss tidsperiod. Äktenskapsskillnaden blir giltig genom att domen förs in i folkbokföringsregistret (registers van de burgerlijke stand). Domen kan inte registreras förrän den har vunnit laga kraft och inte kan överklagas längre. Registreringen av äktenskapsskillnaden måste göras inom sex månader från det att domen vunnit laga kraft, annars är domen inte längre gällande och registrering kan inte längre ske. Om äktenskapet har ingåtts utomlands och det utländska äktenskapsbeviset inte har registrerats i det nederländska folkbokföringsregistret registreras den nederländska domstolens dom om äktenskapsskillnad i det särskilda folkbokföringsregistret i kommunen Haag.
Det finns bara en grund för äktenskapsskillnad i Nederländerna: djup och varaktig söndring i äktenskapet. Det är fråga om varaktig söndring om det har blivit omöjligt för makarna att fortsätta leva tillsammans och det inte finns några utsikter till att de ska återgå till ett normalt äktenskapligt förhållande. Vid en ensidig ansökan måste den av makarna som ansöker om äktenskapsskillnad åberopa att det är fråga om djup och varaktig söndring och bevisa detta om den andra maken förnekar det. Domstolen avgör om det är fråga om djup och varaktig söndring eller inte. Vid en gemensam ansökan beviljas äktenskapsskillnad om båda makarna anser att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet.
En frånskild person får gifta om sig eller ingå ett registrerat partnerskap. Äktenskapsskillnaden kan få följder i fråga om den före detta partnerns efternamn. En före detta make eller maka kan ansöka hos domstolen om att få den andras rätt att använda dennes efternamn återkallad. En sådan ansökan förutsätter att det finns goda skäl och att det inte finns några barn födda i äktenskapet.
Lagstadgat system
Det lagstadgade system som gäller sedan den 1 januari 2018 är en begränsad egendomsgemenskap (beperkte gemeenschap van goederen). Detta innebär att egendomsgemenskapen är begränsad till de tillgångar och skulder som makarna hade gemensamt före äktenskapet samt alla tillgångar och skulder som makarna förvärvat under äktenskapet. Alla tillgångar som förvärvats gemensamt före äktenskapet och tillgångar som förvärvats under äktenskapet utgör tillsammans den gemensamma egendomen (boedelmenging). Skulder som uppkom gemensamt före äktenskapet eller som har uppstått under äktenskapet innehas gemensamt av makarna, oavsett vilken make som ådragit sig skulden. En fordringsägare kan driva in skulden från de tillgångar som ingår i den gemensamma egendomen. Tillgångar och skulder som tillhörde endast en av makarna före äktenskapet ingår inte i den lagstadgade egendomsgemenskapen. De förblir den makens enskilda egendom. Även arv och gåvor faller utanför den lagstadgade begränsade egendomsgemenskapen, oavsett när man fick dem. Arv och gåvor som erhållits både före och under äktenskapet förblir den berörda makens enskilda egendom.
Makar som gifte sig före införandet av det lagstadgade begränsade egendomsgemenskapen (dvs. före den 1 januari 2018) omfattas av det lagstadgade systemet med full egendomsgemenskap. I den gemensamma egendomen ingår i princip makarnas hela egendom, oavsett om egendomen förvärvats före eller under äktenskapet. Alla tillgångar som ägs av någon av makarna utgör gemensam egendom (boedelmenging). Även alla skulder är i princip gemensamma skulder, oavsett om de uppstått före eller under äktenskapet, oberoende av vilken av makarna som ådragit sig skulden. En fordringsägare kan kräva att få ut sin fordran ur den fulla gemensamma egendomen.
Både enligt reglerna om begränsad egendomsgemenskap och reglerna om full egendomsgemenskap som tillämpades före den 1 januari 2018 upplöses egendomsgemenskapen vid äktenskapsskillnad, dvs. på grundval av införandet av domen om äktenskapsskillnad i folkbokföringsregistret. I och med detta upphör den gemensamma egendomen. Vid äktenskapsskillnad måste den gemensamma egendomen delas upp. Det måste då fastställas vad av den gemensamma egendomen var och en av makarna har rätt till. Lagens utgångspunkt är att egendomen delas lika mellan makarna. Makarna kan besluta att avvika från den regeln och enas om en annan fördelning i ett skilsmässoavtal (echtscheidingsconvenant) eller i samband med den faktiska fördelningen av egendomen.
Äktenskapsförord
Makar kan välja ett annat system än det lagstadgade genom att ingå ett äktenskapsförord före eller (mer sällan) under äktenskapet. Fördelningen av egendomen vid en äktenskapsskillnad regleras då av villkoren i äktenskapsförordet eller av det avtal som ingåtts efter giftermålet.
Vårdnad
Efter äktenskapsskillnaden behåller föräldrarna gemensam vårdnad om sina barn, liksom de hade under äktenskapet. Endast i undantagsfall kan domstolen uppmanas att tilldela endast en av föräldrarna vårdnaden. Ansökan om enskild vårdnad kan göras av båda föräldrarna tillsammans eller av en av dem. En förälder som inte får vårdnaden har rätt till umgänge med barnet. Båda föräldrarna (eller en av dem) kan begära att domstolen fastställer ett schema för umgängesrätten.
Underhåll till barn
Om föräldrarna behåller gemensam vårdnad efter skilsmässan bör de ingå ekonomiska överenskommelser för vård och omsorg om barnen. De kan också begära att domstolen fastställer vad som ska gälla. Om de inte kan komma överens kan domstolen fastställa ett underhållsbidrag. Om en av föräldrarna beviljas ensam vårdnad kommer domstolen på begäran att bedöma hur mycket den andra föräldern bör bidra med till kostnaderna för barnets vård och omsorg. Principen är att föräldrarna kommer överens om betalningarna själva. Mer information om dessa frågor finns på webbplatsen för nationella byrån för inkassering av underhållsbidrag (Landelijk Bureau Inning Onderhoudsbijdragen).
Underhållsskyldigheten mellan makar kvarstår sedan äktenskapet har upplösts. En före detta maka/make vars inkomst inte är tillräcklig för dennes försörjning och som inte rimligen kan förväntas uppbära en sådan inkomst, kan av domstolen, på dennes begäran, i domen om äktenskapsskillnad eller i ett senare beslut beviljas ett underhållsbidrag som ska betalas av den före detta makan/maken. Ersättningen kan fastställas av domstolen i domen om äktenskapsskillnad eller i ett senare beslut. Vid fastställandet av beloppet beaktar domstolen den underhållsberättigade makens behov och den underhållsskyldige makens betalningsförmåga. Även icke-finansiella faktorer kan spela en roll, till exempel hur länge äktenskapet har varat och hur länge makarna har bott tillsammans. Om domstolen inte fastställer någon tidsfrist för underhållsskyldigheten upphör den efter tolv år. Domstolen kan förlänga denna tidsfrist på begäran av en före detta make/maka som kräver underhåll på grund av ekonomiska svårigheter. Efter ett kort (högst fem år) och barnlöst äktenskap varar underhållsskyldigheten i princip inte längre än den tid som äktenskapet varade. Om makarna eller de före detta makarna är överens om underhållet kan de fastställa detta i ett skilsmässoavtal.
Hemskillnad (scheiding van tafel en bed) är ett sätt att bryta sammanlevnaden utan att upplösa äktenskapet. Hemskillnad är av betydelse för makar som vill separera och reglera de juridiska följderna av separationen men som av t.ex. religiösa eller ekonomiska skäl inte vill skiljas. Hemskillnad erbjuder en möjlighet till försoning. Det kan också vara en mellanfas innan äktenskapet upplöses. Hemskillnaden vinner laga kraft när domstolens beslut förs in i registret gällande makarnas förmögenhetsförhållanden. Liksom vid äktenskapsskillnad måste detta göras inom sex månader.
Den enda grunden för hemskillnad är djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Hemskillnaden har samma följder för makarnas förmögenhetsförhållanden, vårdnad och umgänge med barn samt underhåll och pensioner som vid en äktenskapsskillnad. Äktenskapet består emellertid. Enligt lagen ärver inte makar som beviljats hemskillnad varandras egendom om en av dem avlider. Om makarna efter en hemskillnad vill skiljas fullt ut kan de ansöka om äktenskapsskillnad. Makar som beviljats hemskillnad kan leva tillsammans med en ny partner och skapa sig ett nytt liv, däremot kan de inte ingå ett nytt äktenskap eller registrerat partnerskap.
En ensidig ansökan om upplösning av äktenskapet efter hemskillnad kan inte inges när som helst. Vid en ensidig ansökan gäller en väntetid på tre år som domstol i särskilda fall kan förkorta till ett år. Fristen på tre år börjar löpa när hemskillnaden har registrerats. Vid en gemensam ansökan om upplösning av äktenskapet efter hemskillnad finns ingen väntetid. Äktenskapsskillnaden blir giltig genom att domen förs in i folkbokföringsregistret.
Ett äktenskap får endast annulleras genom ett domstolsbeslut efter det att en ansökan har ingetts. Ett äktenskap som har ingåtts mellan parterna kan alltså inte vara rättsligt (automatiskt) ogiltigt. Så länge ett äktenskap inte har annullerats är det giltigt. I lagen anges på vilka grunder en annullering kan ske och vem som kan ansöka om det.
Följande grunder finns i lagstiftningen för en ansökan om annullering. Parterna har gift sig trots att det förelåg
En annullering har retroaktiv verkan och gäller från den tidpunkt då äktenskapet ingicks. När domstolen har annullerat äktenskapet anses äktenskapet aldrig ha existerat. Under vissa omständigheter kan det göras undantag från denna regel. I sådant fall får annulleringen samma konsekvenser som en äktenskapsskillnad. På så sätt har barn som fötts i ett annullerat äktenskap i familjerättslig mening samma förhållande till föräldrarna. Ett annat undantag gäller en make eller maka som ingått äktenskapet i god tro, dvs. inte var medveten om att äktenskapet var ogiltigt. Se även grunderna för annullering av äktenskap i fråga 8. En make eller maka som ingått äktenskap i god tro kan till exempel begära underhåll från den andra.
Medling vid äktenskapsskillnad förekommer ganska ofta i Nederländerna. Makarna försöker med hjälp av en medlare och eventuellt sina advokater komma överens om äktenskapsskillnaden och följderna av den. Sådana överenskommelser tas upp i en skriftlig handling, ett så kallat skilsmässoavtal. Avtalet får omfatta frågor som uppdelning av egendom, underhållsskyldighet och kostnader för vård och omsorg om barnen. Domstolen kan ta med avtalet som förberetts under medlingen i sin dom.
Det finns en sammanslutning av familjerättsadvokater och medlare vid äktenskapsskillnad (Vereniging van Familierechtadvocaten en Scheidingsbemiddelaars) vars medlemmar är specialiserade på områden som äktenskapsskillnad och underhåll. De är också specialiserade på medling vid äktenskapsskillnad och allting som det innefattar. Mer information hittar du på https://www.verenigingfas.nl/.
Ansökan
Ett förfarande om äktenskapsskillnad inleds alltid med en ansökan till domstol (verzoekschrift). Ansökan ska innehålla uppgifter om makarnas för- och efternamn och deras bostads- eller uppehållsadress. Om det finns underåriga barn måste samma uppgifter lämnas för barnen. Man kan också ansöka om kompletterande beslut (nevenvoorzieningen) i frågor som har samband med äktenskapsskillnaden. Domstolen kan fatta kompletterande beslut om bland annat
En ansökan om äktenskapsskillnad ska ges in till distriktsdomstolen (rechtbank) av sökandens advokat. Om den sökande bor i Nederländerna kan ansökan ges in till domstolen i den domkrets där han eller hon bor. Om den sökande inte bor i Nederländerna men den andra maken/makan gör det ska ansökan ges in till domstolen i den domkrets där den andra bor. Om båda bor utanför Nederländerna måste ansökan ges in till domstolen i Haag.
Vilka handlingar ska bifogas?
Om sökanden inte kan bära hela eller delar av kostnaderna för en advokat eller medlare kan han eller hon på vissa villkor vara berättigad till subventionerad rättshjälp. Rättshjälpsmyndigheten (Raad voor de rechtsbijstand) beviljar rättshjälp genom särskilda medlare som är registrerade där. Mer information om villkoren för att få rättshjälp finns på https://www.rvr.org/.
Rätten till subventionerad rättshjälp gäller även gränsöverskridande tvister om sökanden bor utanför Nederländerna men inom EU, i enlighet med det europeiska direktivet om rättshjälp vid gränsöverskridande tvister (EGT L 26, 31.1.2003). Med hjälp av det standardformulär som hör till direktivet och är identiskt i alla medlemsstater kan man ansöka till rättshjälpsmyndigheten i Haag om rättshjälp. Vid behov kan rättshjälpsmyndigheten hjälpa till att utse en advokat. Mer information hittar du på https://www.rvr.org/.
Sökande som bor utanför EU kan få rättshjälp i Nederländerna under vissa omständigheter som omfattas av ett fördrag eller en konvention. Följande konventioner är av betydelse: 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, 1977 års europeiska överenskommelse om översändande av ansökningar om rättshjälp och 1980 års Haagkonvention om internationell rättshjälp. Dessa konventioner innehåller bestämmelser som generellt innebär att medborgare i konventionsstaterna kan få kostnadsfri rättshjälp i alla andra konventionsstater på samma villkor som de egna medborgarna. Om ett sådant fall uppstår i Nederländerna kan en förklaring om bristande betalningsförmåga (verklaring van onvermogen) erhållas från den behöriga myndigheten där sökanden har sin hemvist. Ansökan om rättshjälp skickas tillsammans med denna förklaring till den behöriga myndigheten i det land där rättshjälpen ska ges. Det landet bedömer om sökanden har rätt till rättshjälp eller inte.
Ja. Överklagan kan göras genom kansliet till en appellationsdomstol (gerechtshof) inom tre månader från det att domen på äktenskapsskillnad utfärdats. Appellationsdomstolens dom kan i rättsfrågor i de flesta fall överklagas till Högsta domstolen (Hoge Raad der Nederlanden). Parterna måste företrädas av en advokat.
Sedan den 1 augusti 2022 har rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning) (Bryssel IIb-förordningen) varit tillämplig i EU:s medlemsstater. Den upphäver Bryssel IIa-förordningen, rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. Bryssel IIa-förordningen fortsätter att gälla endast för förfaranden som inletts före den 1 augusti 2022 och för officiella handlingar och avtal som formellt upprättats, registrerats eller blivit verkställbara före den 1 augusti 2022. Bryssel IIb-förordningen gäller för äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap. Med stöd av denna förordning kan domar om äktenskapsskillnad som har meddelats i de övriga medlemsstaterna (utom Danmark) erkännas i Nederländerna utan något särskilt förfarande (se artikel 30.1). Det krävs inte heller något särskilt förfarande för att uppdatera uppgifter om civilstånd i relevanta register, t.ex. när en anteckning beträffande äktenskapsskillnaden måste göras i akten.
En berörd part kan inleda ett rättsligt förfarande för att få det fastställt om en utländsk dom om äktenskapsskillnad ska erkännas eller inte. I Bryssel IIb-förordningen anges ett antal grunder för att vägra erkännande av äktenskapsskillnad. Ett erkännande får t.ex. inte strida mot grunderna för rättsordningen. Man beaktar också frågan om svaranden (dvs. den part som inte har ansökt om äktenskapsskillnad) på ett korrekt sätt har fått vetskap om förfarandet. Själva beslutet kan dock inte omprövas i sak. Enligt förordningen ska domstolen i den medlemsstat som har meddelat ett avgörande, på begäran av en part, utfärda ett intyg om det avgörandet (med hjälp av ett standardformulär). I intyget anges i vilket land domen har meddelats, uppgifter om parterna, om domen har meddelats i någons utevaro, vilken typ av dom det är fråga om (t.ex. äktenskapsskillnad eller hemskillnad), datum för domen och vilken instans som har meddelat domen.
En berörd part som vill motsätta sig att en utländsk dom om äktenskapsskillnad erkänns i Nederländerna kan vända sig till den domstol som beslutar om interimistiska åtgärder i den domkrets där han eller hon är stadigvarande bosatt (voorzieningenrechter) och ansöka om att domen inte ska erkännas.
Den 1 januari 2012 trädde avdelning 10 av den nederländska civilrättslagen (Burgerlijk Wetboek) i kraft. Här fastställs vilken lagstiftning som ska ha företräde då det föreligger en lagkonflikt.
Huvudregeln är att domstolarna tillämpar Nederländernas lagstiftning för äktenskapsskillnad, oberoende av makarnas nationalitet och hemvist. Om t.ex. en ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in i Nederländerna av ett äkta par där båda makarna har belgiskt medborgarskap men bor i Nederländerna, tillämpas nederländsk lagstiftning automatiskt. Det enda fall där detta inte gäller är då makarna själva väljer vilken lagstiftning som ska tillämpas på äktenskapsskillnaden. Makar av samma nationalitet kan välja att lagen i deras ursprungsland ska tillämpas under förfarandet för äktenskapsskillnad, snarare än nederländsk lag. Ett belgiskt par kan med andra ord välja att belgisk lag ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Enligt österrikisk lag finns det tre slag av äktenskapsskillnad: äktenskapsskillnad på grund av grovt eller upprepat åsidosättande av de äktenskapliga förpliktelserna, äktenskapsskillnad på grund av att hushållsgemenskapen upplösts sedan minst tre år och äktenskapsskillnad genom gemensam ansökan.
En make kan ansöka om äktenskapsskillnad om den andra maken allvarligt brutit mot de äktenskapliga plikterna eller genom trolöst eller osedligt beteende orsakat en så djup söndring i äktenskapet att man kan räkna med att fortsatt samlevnad är ohållbar.
Om makarnas hushållsgemenskap är upplöst sedan minst tre år tillbaka kan endera maken begära äktenskapsskillnad på grund av djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Om makarnas samlevnad har upphört sedan minst ett halvår tillbaka kan de gemensamt ansöka om äktenskapsskillnad, om båda medger att äktenskapet är varaktigt söndrat och de är överens om att skiljas.
Den viktigaste grunden för äktenskapsskillnad är en varaktig söndring i äktenskapet. En sådan söndring kan framkallas genom att den ena maken allvarligt bryter mot de äktenskapliga plikterna, till exempel genom äktenskapsbrott, misshandel eller tillfogande av svårt psykiskt lidande. Även när söndringen inte orsakas av ett brott mot de äktenskapliga plikterna utan beror på en psykisk sjukdom eller en därmed jämförlig funktionsnedsättning, men äktenskapet ändå är så djupt söndrat att fortsatt samlevnad blivit ohållbar, kan en make ansöka om äktenskapsskillnad. Detsamma gäller om en av makarna lider av en allvarlig smittsam eller motbjudande sjukdom. I samtliga fall måste den make som ansöker om äktenskapsskillnad styrka att grund för skilsmässa föreligger. Om makarnas hushållsgemenskap har varit upplöst i tre år behöver dock ingen skilsmässogrund åberopas eller styrkas.
I princip behåller båda makarna det efternamn de hade under äktenskapet. En make som tog den andra makens namn när äktenskapet ingicks kan dock återta sitt tidigare namn.
Makarna kan i princip helt fritt träffa avtal om vad som ska hända med deras egendom. Detta kan göras antingen genom ömsesidigt avstående (varvid den lagstadgade egendomsuppdelningen under äktenskapet kvarstår även sedan äktenskapet upplösts), genom delning av eventuell gemensam egendom eller genom överföring av tillgångar mellan makarna.
Om makarna inte har träffat något avtal i detta avseende kan vardera maken begära att domstolen delar upp vissa av makarnas tillgångar. Man skiljer då mellan ”äktenskapliga brukstillgångar” (eheliche Gebrauchsvermögen) och ”äktenskapliga besparingar” (eheliche Ersparnisse). Till äktenskapliga brukstillgångar hör, utöver den gemensamma bostaden och bohaget, alla andra föremål som under den äktenskapliga samlevnaden faktiskt tjänade båda makarnas livsföring. Äktenskapliga besparingar är alla kapitaltillgångar makarna samlat på sig under den äktenskapliga samlevnaden.
Egendom som en make fört med sig i boet eller som har erhållit genom arv, eller genom gåva från en tredje part, undantas från egendomsuppdelningen. Det gäller även egendom som en make har haft för sitt personliga bruk eller använt i sin yrkesverksamhet, liksom företag eller är andelar i företag, förutsatt att det inte rör sig om rena investeringar.
Domstolen ska dela egendomen rättvist med hänsyn till alla relevanta omständigheter. Särskild hänsyn ska tas till betydelsen och omfattningen av respektive makes bidrag till anskaffningen av de äktenskapliga brukstillgångarna och besparingarna. Dessutom ska hänsyn tas till barnens bästa. Som bidrag ska också räknas underhåll, medverkan till försörjningen, skötsel av det gemensamma hushållet, vård och uppfostran av gemensamma barn och allt annat bistånd under äktenskapet.
Sedan 2001 års lag om ändring av barnrättslagen (Kindschaftsrechts-Änderungsgesetz 2001) trädde i kraft den 1 juli 2001 har föräldrar stort utrymme att själva besluta i vårdnadsfrågor efter en äktenskapsskillnad. Efter en äktenskapsskillnad fortsätter i princip båda föräldrarna att ha gemensam vårdnad om gemensamma underåriga barn. Om båda föräldrarna vill fortsätta att ha full vårdnad som under bestående äktenskap, måste de dock inom skälig tid lämna in ett avtal om var barnet huvudsakligen ska bo till domstol. Föräldrarna kan också inför domstol träffa ett avtal om att endast en förälder ska ha vårdnaden om barnet eller om att vårdnaden för en förälder ska begränsas till vissa angelägenheter.
Sedan 2013 års lag om ändring av barn- och namnrättslagen (Kindschafts- und Namensrechtsänderungsgesetz 2013) trädde i kraft kan domstolen ge föräldrarna gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja eller mot båda föräldrarnas vilja, om domstolen anser att det bättre skulle tjäna barnets bästa än om en förälder skulle ha ensam vårdnad av barnet. Också i sådana fall ska föräldrarna träffa ett avtal om var barnet huvudsakligen ska bo. Om gemensam vårdnad inte är förenligt med barnets bästa ska domstolen besluta om vilken förälder som ska ha ensam vårdnad om barnet.
Den make som ensam eller till övervägande del bär ansvaret för skilsmässan ska betala underhållsbidrag till den andra maken. Underhållsbidraget är anpassat till makarnas levnadsförhållanden. En förutsättning är att den andra makens tillgångar och förvärvsförmåga är otillräckliga. Är båda makarna lika ansvariga för skilsmässan, kan den make som inte kan försörja sig själv få underhållsbidrag, om det är skäligt med hänsyn till den andra makens behov, tillgångar och förvärvsförmåga. Underhållsskyldigheten kan begränsas i tiden. Om makarna gemensamt ansökt om skilsmässa, står det dem fritt att avtala att en av dem ska betala underhåll till den andra eller att båda ska avstå från krav på underhåll.
Hemskillnad förekommer inte i österrikisk rätt.
Se svaret på fråga 4.
Se svaret på fråga 4.
I den österrikiska äktenskapslagen finns bestämmelser om äktenskaps ogiltighet (Ehenichtigkeit). Ett äktenskap är ogiltigt om det inte har ingåtts i föreskriven form. Det är också ogiltigt om en av makarna vid äktenskapets ingående saknade rättshandlingsförmåga eller var medvetslös eller tillfälligt sinnesförvirrad. Skenäktenskap är också grund för ogiltighet, det vill säga ett äktenskap som uteslutande eller huvudsakligen ingåtts för att en av makarna ska kunna använda den andra makens efternamn eller förvärva den andra makens medborgarskap utan att makarna har för avsikt att leva tillsammans. Slutligen är ett äktenskap ogiltigt om en av makarna vid tidpunkten för äktenskapets ingående redan var gift (tvegifte) eller om äktenskapet ingåtts mellan släktingar som enligt lag inte får gifta sig.
Ett äktenskap kan upphävas genom domstolsbeslut om en av makarna vid äktenskapets ingående hade begränsad rättshandlingsförmåga och hans eller hennes rättsliga företrädare inte gett sitt tillstånd till äktenskapet. Detsamma gäller om en av makarna vid äktenskapets ingående inte visste att det var fråga om att ingå äktenskap eller om han eller hon kände till detta, men inte hade för avsikt att samtycka till äktenskap. Ett äktenskap kan vidare upphävas om en make misstog sig på den andre makens identitet eller om han eller hon vid äktenskapets ingående misstog sig på sådana faktiska förhållanden rörande den andre makens person som, om han eller hon känt till dem och gjort en riktig bedömning av äktenskapets innebörd, skulle ha avhållit honom eller henne från att ingå äktenskap. Slutligen kan ett äktenskap upphävas om en make har förmåtts ingå äktenskap genom vilseledande om viktiga omständigheter eller genom tvång.
Se svaret på fråga 7.
Om äktenskapet är ogiltigt, behandlas det som om det aldrig hade ingåtts. Om endast en av makarna när äktenskapet ingicks var ovetande om att det var ogiltigt, ska de bestämmelser som gäller för äktenskapsskillnad tillämpas på makarnas egendomsordning. De barn som är födda inom ett äktenskap ska även sedan äktenskapet ogiltigförklarats anses vara födda inom äktenskapet.
Äktenskapsskillnad och ogiltigförklaring kan endast beviljas av domstolarna. Problem som uppstår i samband med äktenskapsskillnaden kan dock lösas utanför domstol (exempelvis genom medling).
Distriktsdomstolarna (Bezirksgerichte) är behöriga i tvister som gäller äktenskapsskillnad, upphävande eller ogiltigförklaring av äktenskap eller ett äktenskaps existens. I sådana tvister är distriktsdomstolen på den ort där makarna har eller senast har haft gemensam hemvist behörig. Om ingen av makarna har sin hemvist på denna ort när talan väcks, eller om de aldrig har haft gemensam hemvist i Österrike, är behörig domstol distriktsdomstolen på den ort där svaranden har sin hemvist. Om svaranden inte har sin hemvist i Österrike är distriktsdomstolen på den ort där käranden har sin hemvist behörig. I övriga fall är distriktsdomstolen för centrala Wien (Bezirksgericht Innere Stadt Wien) behörig. Österrikiska domstolar är behöriga i denna typ av mål om en av makarna är österrikisk medborgare, om svaranden har sin hemvist i Österrike (vid talan om ogiltigförklaring mot båda makarna måste minst en av dem ha sin hemvist i Österrike) eller om käranden har sin hemvist i landet och antingen båda makarna hade sin senaste gemensamma hemvist i landet eller käranden är statslös eller vid äktenskapets ingående var österrikisk medborgare. Dessa domstolar är i princip exklusivt behöriga, men avtal får träffas om att en annan domstol ska vara behörig.
Mål om äktenskapsskillnad handläggs enligt de allmänna rättegångsreglerna och allmänna formkrav gäller. En gemensam ansökan om äktenskapsskillnad måste undertecknas av båda makarna; den handläggs som ett ansökningsärende. Ett äktenskapsbevis ska alltid bifogas. Det är också tillrådligt att bifoga alla andra handlingar som kan ligga till grund för ansökan.
Det är möjligt att ansöka om rättshjälp i äktenskapsmål. Detta följer av de allmänna reglerna om rättshjälp (jfr ”Rättshjälp – Österrike”). I mål om äktenskapsskillnad råder ett relativt advokattvång, vilket innebär att en make som inte själv vill inställa sig inför domstol måste företrädas av en advokat.
En distriktsdomstols dom på äktenskapsskillnad, upphävande eller ogiltigförklaring av ett äktenskap eller avgörande av om ett äktenskap existerar eller ej kan överklagas till högre instans, dvs. till den regiondomstol (Landesgericht) som är överordnad distriktsdomstolen.
Regiondomstolens dom kan endast överklagas till högsta domstolen (Oberster Gerichtshof) om avgörandet är beroende av en material- eller processrättslig fråga av stor betydelse för en enhetlig rättsskipning, rättssäkerheten eller rättsutvecklingen, till exempel därför att underinstansen har avvikit från högsta domstolens praxis, rättspraxis saknas eller inte är enhetlig.
Sådana domar (med undantag för domar meddelade i Danmark) ska automatiskt erkännas i Österrike i enlighet med rådets förordning (EU) nr 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (EUT 178, 2.7.2019, s. 1) (”Bryssel IIb-förordningen”). Bryssel IIb är tillämplig ratione temporis på förfaranden som inletts efter den 31 juli 2022 och på officiella handlingar som upprättats och förlikningar inför domstol som ingåtts efter den dagen. Äldre fall regleras i första hand av Bryssel IIb-förordningens föregångare – förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel IIa) – som emellertid även tillät erkännande utan något särskilt förfarande. För domar som meddelats i Danmark krävs som regel fortfarande ett särskilt förfarande för erkännande.
En ansökan om att ett utländskt beslut om upplösning av äktenskap inte ska erkännas görs hos den distriktsdomstol inom vars domkrets parterna har hemvist eller senast hade sin hemvist. Om ingen av parterna har sin hemvist på denna ort eller om de aldrig har haft gemensam hemvist i Österrike, är distriktsdomstolen på den ort där svaranden har sin hemvist behörig. Om svaranden inte har sin hemvist i Österrike är distriktsdomstolen på den ort där sökanden har sin hemvist behörig. I övriga fall är Bezirksgericht Innere Stadt Wien behörig (§ 76 i lagen om domstols behörighet (Jurisdiktionsnorm).
Förfarandet regleras av bestämmelserna i den österrikiska lagen om rättsvård. I enlighet med artikel 31 i Bryssel IIb-förordningen måste sökanden inge både en kopia av domen samt ett intyg från behörig domstol eller behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med artikel 36 i ovanstående förordning.
Vilken rätt som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad i ärenden med koppling till en annan stat regleras genom rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 29.12.2010, s. 10) (Rom III-förordningen). Bestämmelserna om lagkonflikter i Rom-III-förordningen gäller även då den lag som ska tillämpas inte utgör lag i någon av de deltagande medlemsstaterna som deltar i det fördjupade samarbetet (universell tillämpning).
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
För att beviljas äktenskapsskillnad måste en ansökan inges till behörig regional domstol (sąd okręgowy) på den plats där parterna senast hade sin gemensamma hemvist. Domstolen meddelar dom efter förhandling. Ett beslut om hemskillnad är inte ett villkor för att beviljas äktenskapsskillnad. Det måste konstateras att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Äktenskapsskillnad grundar sig på att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet. Båda förutsättningarna måste föreligga samtidigt (artikel 56.1 i familje- och förmyndarskapslagen, KRiO).
Även om det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet får en dom om äktenskapsskillnad inte meddelas om detta skulle äventyra parets gemensamma minderåriga barns bästa eller på annat sätt vara oförenligt med reglerna om social samexistens. Äktenskapsskillnad är inte heller tillåtet om ansökan inges av den make som bär hela skulden för söndringen, såvida inte den andra maken går med på äktenskapsskillnad eller dennes vägran att samtycka till äktenskapsskillnad i den aktuella situationen är oförenlig med reglerna om social samexistens.
En frånskild make som ändrade sitt efternamn när han eller hon gifte sig kan inom tre månader från det att domen om äktenskapsskillnad vann laga kraft återta sitt tidigare efternamn. I så fall måste en förklaring om detta lämnas in till chefen för folkbokföringskontoret eller en konsul. En frånskild make får dessutom ingå nytt äktenskap.
När makarna ingår äktenskap upprättas en förmögenhetsgemenskap enligt lag (lagstadgad giftorätt). I förmögenhetsgemenskapen ingår egendom som förvärvats av en make eller makarna tillsammans under den period som den lagstadgade giftorätten gäller (gemensam egendom). Egendom som inte omfattas av lagstadgad giftorätt utgör makens personliga egendom. På begäran av en av makarna kan domstolen dela upp den gemensamma egendomen i domen om äktenskapsskillnad, så länge som bodelningen inte medför allt för stora förseningar i förfarandet. Båda makarna har lika stor andel i den gemensamma egendomen. Vid tungt vägande skäl får endera maken emellertid begära att domstolen fastställer deras andelar i den gemensamma egendomen i proportion till makarnas respektive insatser i förvärvandet av egendomen.
Om makarna har en gemensam bostad fastställer domstolen dessutom i sin dom om äktenskapsskillnad hur bostaden ska användas under den tid som de frånskilda makarna fortfarande bor tillsammans i den. I undantagsfall, där en av makarna genom mycket klandervärt beteende gör det omöjligt för dem att bo tillsammans, kan domstolen på den andra makens begäran förordna att maken ska avhysas.
På gemensam begäran av parterna kan domstolen i domen om äktenskapsskillnad också besluta om delning av en gemensam bostad eller att tilldela en av makarna bostaden (om den andra maken samtycker till att lämna den utan att anvisas en ersättningsbostad och ersättningsutrustning) i den mån det är möjligt att dela eller tilldela bostaden på detta sätt. Vid beslut om den gemensamma bostaden tar domstolen först och främst hänsyn till behoven hos barnen och den förälder som anförtrotts föräldraansvaret.
I domen om äktenskapsskillnad beslutar domstolen om föräldraansvaret för gemensamma minderåriga barn och hur kontakten mellan föräldrarna och barnen ska utformas. Den beslutar också i vilken utsträckning vardera maken är skyldig att stå för kostnaderna för barnens underhåll och uppfostran. Domstolen beaktar skriftliga överenskommelser mellan makarna om hur föräldraansvaret och umgängesrätten med barnet ska utövas efter äktenskapsskillnaden, så länge överenskommelsen ser till barnets bästa. Syskon bör uppfostras tillsammans om inte barnets bästa gör andra arrangemang nödvändiga.
Om det inte finns någon överenskommelse mellan makarna beslutar domstolen hur föräldraansvaret och umgängesrätten ska utövas efter äktenskapsskillnaden. Domstolen ska i sitt beslut ta hänsyn till barnets rätt att uppfostras av båda föräldrarna. Domstolen kan tillerkänna en av föräldrarna föräldraansvaret och begränsa föräldraansvaret för den andra föräldern till vissa skyldigheter och rättigheter i förhållande till barnet, om detta är till barnets bästa.
På begäran av föräldrarna kan domstolen avstå från att reglera umgängesrätten.
En frånskild make som inte har konstaterats ensam skyldig till söndringen i äktenskapet och som befinner sig i en svår ekonomisk situation kan kräva den andra maken på underhåll motsvarande hans eller hennes rättmätiga behov och den andra makens ekonomiska kapacitet.
Om en av makarna har konstaterats vara ensam skyldig till söndringen i äktenskapet och äktenskapsskillnaden medför en väsentlig försämring av den andra makens ekonomiska situation får domstolen, på begäran av den oskyldiga maken, ålägga den make som konstaterats skyldig till söndringen att betala ett underhållsbidrag till den oskyldiga maken för att i rimlig utsträckning tillgodose dennes behov, även om den sistnämnda inte befinner sig i ekonomiska svårigheter.
Underhållsskyldigheten gentemot en make upphör när han eller hon gifter om sig. Om en frånskild make som inte har konstaterats skyldig till söndringen i äktenskapet förpliktas att betala underhåll upphör underhållsskyldigheten också att gälla fem år efter domen om äktenskapsskillnad, såvida inte domstolen på den underhållsberättigades begäran förlänger denna femårsperiod på grund av exceptionella omständigheter.
Det är en formell separation, dvs. beslutad av domstol enligt artiklarna 1 till 6 i familje- och förmyndarskapslagen (KRiO).
Villkoret för hemskillnad är att det har konstaterats att det föreligger djup söndring i äktenskapet. Även om det råder djup söndring i äktenskapet får emellertid hemskillnad inte beviljas om detta skulle äventyra parets gemensamma minderåriga barns bästa eller på annat sätt vara oförenligt med reglerna om social samexistens. Om makarna inte har några gemensamma minderåriga barn kan domstolen utfärda ett beslut om hemskillnad om båda parter begär detta.
De rättsliga följderna av hemskillnad är i regel desamma som vid äktenskapsskillnad. Det är dock inte möjligt att ingå ett nytt äktenskap under hemskillnaden.
Annullering av äktenskap innebär ett upphävande, med retroaktiv verkan, av alla följder av ingåendet av äktenskap. Äktenskapet behandlas som om det aldrig hade existerat. Det enda undantaget är att barn som fötts i ett annullerat äktenskap behåller sin ställning som barn födda inom äktenskapet.
Följande orsaker till annullering av ett äktenskap anges i familje- och förmyndarskapslagen (KRiO):
För alla ovannämnda situationer gäller att de måste ha förelegat när äktenskapet ingicks. Om ett äktenskapshinder har upphört kan ett äktenskap som ingåtts inte annulleras oavsett om ett sådant hinder tidigare förelåg.
Ett beslut om annullering av ett äktenskap är av konstitutiv karaktär och får följder för tredje part (erga omnes). De två typerna av följder är
Följderna av en annullering av ett äktenskap när det gäller makarnas förhållande till de gemensamma barnen och makarnas förmögenhetsförhållanden regleras av de relevanta bestämmelserna om äktenskapsskillnad. En make som ingått äktenskap i ond tro betraktas som den make som bär skulden för söndringen i äktenskapet.
I Polen förekommer familjemedling. Familjemedlingens grundläggande syfte är att lösa konflikter mellan makarna på ett sådant sätt att äktenskapsskillnad eller hemskillnad kan undvikas. Om detta är omöjligt används medling som ett sätt att i godo komma fram till en uppgörelse om villkoren för äktenskapsskillnaden (t.ex. vad gäller egendom och vårdnad). Det är främst icke-statliga organisationer, stiftelser och organisationer som ägnar sig åt medlingsverksamhet. Makar har också möjlighet att utnyttja olika slag av familjeterapi, psykologhjälp, psykoterapi, stödgrupper osv. Medling kan även genomföras under ett pågående domstolsförfarande.
Ansökningar om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap ska inges till den regionala domstol (sąd okręgowy) som är behörig på den ort där makarna senast hade sin gemensamma bostad. Om en sådan domstol saknas ska de inges till den regionala domstol (sąd okręgowy) som är behörig på den ort där sökanden har sin hemvist.
En domstolsavgift tas ut för sådana ansökningar.
Följande handlingar ska bifogas ansökan: kopior av dokument rörande civilstånd (äktenskapsintyg, barns födelseattester), fullmakt för advokaten (om en part har valt att själv utse sin advokat) och andra intyg som kan vara relevanta vid avgörandet av ärendet (läkarintyg, intyg från offentliga myndigheter), administrativa beslut osv.
Ja. En person vars ekonomiska situation gör att han eller hon inte kan betala avgiften kan ansöka om fullständig eller partiell befrielse från domstolskostnaderna och kan också begära att domstolen utser ett juridiskt ombud.
En person som ansöker om fullständig eller partiell befrielse från domstolskostnaderna eller att domstolen utser ett juridiskt ombud ska till ansökan bifoga ett intyg om sin ekonomiska situation (på en särskild blankett som tillhandahålls av domstolen), ett intyg om sina inkomster och andra uppgifter om sina egendoms- och familjeförhållanden.
Ja. I alla dessa mål kan domen överklagas i andra instans. En dom meddelad av en regional domstol kan överklagas till en appellationsdomstol.
Enligt rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (nedan kallad Bryssel IIb-förordningen) erkänns sådana domar automatiskt i Polen utan att något särskilt förfarande behöver anlitas (artikel 30 ff. i Bryssel IIb-förordningen).
En berörd part kan ansöka om att få fastställt att det saknas grund för att vägra erkännande av en dom (artikel 21.3 i Bryssel IIa-förordningen). I Polen ska en sådan ansökan lämnas in till en regional domstol (sąd okręgowy). Den territoriella behörigheten har fastställts i enlighet med artikel 103 i Bryssel IIb-förordningen. Upplysningar om detta finns på e-juridikportalen.
Polen är bundet av ett flertal internationella avtal gällande denna fråga. Bestämmelserna i dessa avtal har företräde före bestämmelserna i polsk lagstiftning om internationell privaträtt. Därför kan olika bestämmelser vara aktuella om makarna har olika medborgarskap. Om det inte finns något internationellt avtal gäller lagen om internationell privaträtt av den 4 februari 2011 (Ustawa z dnia 4 lutego 2011 r. – Prawo prywatne międzynarodowe). Enligt artikel 54 i denna lag beviljas äktenskapsskillnad enligt den gemensamma nationella lagstiftning som gäller för båda makar vid den tidpunkt då ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in. Om makarna inte har någon gemensam nationell lagstiftning gäller lagen i det land där båda makarna är bosatta då ansökan lämnas in. Om makarna inte bor på samma plats då ansökan lämnas in gäller lagen i det land där båda makar senast hade gemensam hemvist, på villkor att en av makarna fortfarande har sin hemvist där. I andra fall gäller polsk lagstiftning.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I Portugal kan äktenskapsskillnad erhållas antingen på grundval av ömsesidigt samtycke eller, om en av makarna inte samtycker, genom ett tvistemålsförfarande (artikel 1773(1) i civillagen (Código Civil))
En gemensam ansökan innebär att makarna är överens om att äktenskapet ska upplösas, om underhåll till den make som behöver det, om hur föräldraansvaret ska utövas för minderåriga barn, vad som ska hända med familjens bostad efter äktenskapsskillnaden och arrangemang för eventuella husdjur (artikel 1775(1) i civillagen).
I fall där makarna är oeniga krävs att en av makarna vänder sig till domstol med en ansökan om äktenskapsskillnad på grundval av fastställda omständigheter som, oberoende av vem av makarna som bär skulden för den uppkomna situationen, visar på slutgiltig söndring i äktenskapet (artiklarna 1773(3) och 1781 i civillagen).
Om makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad behöver de inte ange något skäl.
Följande utgör grund för äktenskapsskillnad om parterna är oeniga (artikel 1781 i civillagen):
Äktenskapsskillnaden upplöser äktenskapet och har samma rättsverkningar som ett dödsfall, om inte annat anges i lag (artikel 1788 i civillagen).
Äktenskapsskillnadens verkningar på makarnas egendomsordning inleds från det ögonblick domen om äktenskapsskillnad vinner laga kraft och inte längre kan överklagas, men bakdateras till den dagen talan väcktes (artikel 1789(1) i civillagen).
Om parternas faktiska särlevnad har styrkts kan var och en av dem begära att de äktenskapliga förpliktelserna ska upphöra från och med den dag särlevnaden inleddes enligt avgörandet (artikel 1789(2) i civillagen).
Trots äktenskapsskillnaden får en make behålla den andres efternamn, om den maken ger sitt tillstånd eller om det beviljas av domstol, utifrån de skäl som angetts. Den före detta maken kan lämna sitt tillstånd genom en handling upprättad av en notarie, en handling utfärdad inför domstol (skriftligt, i förfarandet, via partens avsiktsförklaring) eller en deklaration inför en tjänsteman vid folkbokföringsmyndigheten. Ansökan om domstolens tillstånd att använda den före detta makens efternamn kan handläggas tillsammans med ansökan om äktenskapsskillnaden eller separat. Ansökan kan göras även efter det att ansökan om äktenskapsskillnad beviljats (artikel 1677-B i civillagen).
Vid äktenskapsskillnad kan ingen av makarna få mer än de hade fått om äktenskapet hade ingåtts enligt ordningen för makars egendomsgemenskap (regime da comunhão de adquiridos) – artikel 1790 i civillagen).
Varje make förlorar alla de förmåner som han eller hon har eller kommer att få från den andra maken eller tredje part inom ramen för äktenskapet eller på grund av sitt civilstånd som gift. Detta gäller oavsett om de händelser som ligger till grund för förmånen sker före eller efter giftermålet. Den som betalar ut förmånerna kan ange att förmånerna ska övergå på eventuella barn i äktenskapet (artikel 1791 i civillagen).
Äktenskapsskillnadens verkningar på makarnas egendomsordning inleds från det ögonblick domen om äktenskapsskillnad vinner laga kraft och inte längre kan överklagas, men bakdateras till den dagen talan väcktes (artikel 1789(1) i civillagen).
Om parternas faktiska särlevnad har styrkts kan var och en av dem begära att de äktenskapliga förpliktelserna ska upphöra från och med den dag särlevnaden inleddes enligt avgörandet (artikel 1789(2) i civillagen).
Domstolen kan på ansökan från en make besluta om nyttjanderätten till familjens bostad, oavsett om bostaden är gemensam egendom eller tillhör en av makarna. Domstolen tar vid prövningen hänsyn till respektive makes behov och barnens bästa. För nyttjanderätten gäller bestämmelserna om hyra av bostad, men domstolen får besluta om hyresvillkoren efter att ha samrått med makarna. Den kan också på begäran av ägaren upphäva nyttjanderätten om det är motiverat med hänsyn till ändrade omständigheter. Oavsett om det rör sig om en överenskommelse mellan makarna eller arrangemang som har fastställts genom ett domstolsföreläggande kan alla arrangemang ändras i enlighet med de allmänna villkoren för frivillig behörighet (artikel 1793 i civillagen).
Makarna kan vid äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap avtala om vårdnaden av barnen och om underhåll till barnen och hur det ska betalas. Avtalet ska godkännas av domstol (eller, vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, av en tjänsteman vid folkbokföringsmyndigheten (Conservador do Registo Civil)) (artiklarna 1905(1) och 1776-A i civillagen).
Förfarandet för reglering av föräldraansvar vid folkbokföringsmyndigheten (Conservatória do Registo Civil) omfattas av artiklarna 274-A, 274-B och 274-C i Portugals folkbokföringslag (Código do Registo Civil).
Om föräldrarna inte kan komma överens, fattar domstolen beslut med hänsyn till barnets bästa. Det innebär bland annat att båda föräldrarna ska kunna upprätthålla en nära relation till barnet och att överenskommelser eller beslut som uppmuntrar till många möjligheter för kontakt med båda föräldrarna och delat ansvar mellan dem ska uppmuntras och accepteras. Vårdnaden om ett minderårigt barn kan anförtros vilken som helst av föräldrarna, en utomstående eller en utbildnings- eller vårdinstitution (artikel 1906(8) i civillagen).
För mer information, se faktabladet Föräldraansvar – vårdnad och umgängesrätt.
Varje make är skyldig att bidra till sin egen försörjning efter äktenskapsskillnad. Rätten till underhåll vid äktenskapsskillnad föreligger oavsett typen av äktenskapsskillnad. Domstolen kan av uppenbara rättviseskäl neka rätt till underhåll (artikel 2016(1), (2) och (3) i civillagen).
Vid fastställande av underhållsbeloppet tar domstolen hänsyn till äktenskapets längd och makens bidrag till parets ekonomi, makarnas ålder och hälsotillstånd, deras yrkesmässiga kvalifikationer och anställningsmöjligheter, hur lång tid de kan ägna åt uppfostran av gemensamma barn, vilka inkomster de har, förekomsten av ett nytt äktenskap eller samboförhållande och generellt sett alla omständigheter som inverkar på den underhållsberättigade makens behov och den underhållsskyldige makens betalningsförmåga (artikel 2016-A(1) i civillagen).
Domstolen ska prioritera underhållsskyldighet gentemot ett barn till den make som är underhållsskyldig framför underhållsskyldighet gentemot den tidigare maken till följd av äktenskapsskillnaden (artikel 2016-A(2) i civillagen).
Den underhållsberättigade maken har ingen rätt att kräva att få behålla samma levnadsstandard som paret hade som gifta (artikel 2016-A(3) i civillagen).
För mer information, se faktabladet Underhåll till familjemedlemmar.
Hemskillnad innebär inte att äktenskapet upplöses, men makarnas skyldighet att leva tillsammans och bistå varandra upphör utan att rätten till underhåll påverkas. I fråga om egendom har hemskillnad samma verkningar som en upplösning av äktenskapet (artikel 1795-A i civillagen).
Hemskillnaden upphör om makarna försonas eller äktenskapet upplöses (artikel 1795-B i civillagen).
För hemskillnad, oavsett om den sker i samförstånd eller inte, gäller i tillämpliga delar samma villkor som för äktenskapsskillnad (artikel 1794 i civillagen).
Som förklarats i svaret på fråga 4 innebär hemskillnad att makarnas skyldighet att leva tillsammans och bistå varandra upphör utan att rätten till underhåll påverkas. När det gäller egendomsordningen har hemskillnad samma verkningar som en upplösning av äktenskapet (artikel 1795-A i civillagen).
För hemskillnad gäller för i tillämpliga delar samma regler som för äktenskapsskillnad (artikel 1794 i civillagen).
Hemskillnad kan omvandlas till äktenskapsskillnad även om detta inte är ett villkor för äktenskapsskillnad eller ett steg i förfarandet för äktenskapsskillnad. Om makarna inte har försonats ett år efter det att ett beslut om hemskillnad (oavsett om det är i samförstånd eller inte) har vunnit laga kraft och inte längre kan överklagas, kan var och en av makarna ansöka om att hemskillnaden ska omvandlas till äktenskapsskillnad. Om båda makarna ansöker om detta, behöver inte hela tidsfristen ha löpt ut och ett avgörande kommer att meddelas omedelbart (artikel 1975-D(1) och (2) i civillagen).
Om en av makarna begär att hemskillnaden ska omvandlas till äktenskapsskillnad underrättas den andra maken personligen eller via sitt juridiska ombud om att han eller hon har 15 dagar på sig att framställa invändning (som endast kan vara grundad på försoning mellan makarna) (artikel 993(3) och (4) i civilprocesslagen (Código de Processo Civil). Efter att bevis har lagts fram fattar domaren ett beslut om eventuella invändningar inom 15 dagar (artikel 986(3) i civilprocesslagen).
En ansökan om omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad kan även göras vid valfri folkbokföringsmyndighet (artikel 5(1)(e) och artikel (6) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet). Ansökan, som ska vara grundad på faktiska och rättsliga omständigheter, ska ges in till folkbokföringsmyndigheten tillsammans med materiella och skriftliga bevis.(artikel 7(1) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Svaranden underrättas om att invändning mot ansökan måste göras inom 15 dagar, med framläggande av materiella och skriftliga bevis (artikel (7)2 i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om svaranden inte invänder mot ansökan anses de omständigheter som anförts av sökanden vara styrkta och folkbokföringsmyndigheten, efter att ha kontrollerat att alla lagstadgade krav är uppfyllda, beviljar ansökan (Artikel 7(3) i lagdekret nr 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om svaranden invänder mot ansökan ska folkbokföringsmyndigheten inom 15 dagar försöka få till stånd en försoning, och kan kräva in juridiska handlingar och de bevis som krävs för att kontrollera att de lagstadgade kraven är uppfyllda (artikel 7(4) och (5) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om svaranden invänder mot ansökan och det visar sig omöjligt att nå en överenskommelse uppmanas parterna att ta ställning och ny bevisning begärs inom åtta dagar. Ärendet hänvisas sedan till den domstol i första instans som är behörig i den domkrets där folkbokföringsmyndigheten finns (artikel 8 i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
När ärendet har hänskjutits till domstolen beslutar den om framläggande av bevis och fastställer datum för förhandlingen (artikel 9 i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Annullering av äktenskap innebär att äktenskapet berövas sina rättsverkningar genom att en betydande skada för äktenskapet åberopas.
Ett äktenskap kan annulleras om (artikel 1631 i civillagen)
Om någon av följande omständigheter föreligger utgör detta ett absolut hinder för personerna i fråga att ingå äktenskap med varandra (artikel 1601 i civillagen):
Om någon av följande omständigheter föreligger utgör detta ett relativt hinder för personerna i fråga att ingå äktenskap med varandra (artikel 1602 i civillagen):
Äktenskapet kan annulleras på grund av avsaknad av samtycke (artikel 1635 i civillagen) om
Ett fel som upphäver samtycke är endast relevant för annullering av ett äktenskap om det grundas på grundläggande personliga kvaliteter hos den andra maken och det har styrkts att äktenskapet sannolikt annars inte hade ingåtts (artikel 1636 i civillagen).
Äktenskap som ingås under moraliskt tvång kan annulleras om en av parterna på ett allvarligt och olagligt sätt hotas och dennes rädsla för att hotet ska förverkligas berättigad (artikel 1638(1) i civillagen).
Om någon, medvetet och olagligt, tvingar fram en samtyckesförklaring från den andra parten med löfte om att befria dem från oförutsedd skada eller skada orsakad av andra, vilket är likvärdigt med ett olaga hot (artikel 1638(2) i civillagen).
Genom samtyckesförklaringen under vigselakten antas makarna inte bara vilja ingå äktenskap utan det antas även att deras samtycke inte har förvrängts av felaktigheter eller tvång (artikel 1634 i civillagen).
Annulleringen av ett borgerligt äktenskap som ingåtts i god tro av båda parter träder i kraft i förhållande till dessa och tredje parter när ett beslut om annullering av äktenskapet har vunnit laga kraft och inte längre kan överklagas (artikel 1647(1) i civillagen).
Om endast en make ingick äktenskapet i god tro kan endast den maken hävda de rättigheter som följer av ställningen som gift och anföra dessa gentemot tredje parter, förutsatt att detta bara speglar förhållandet mellan makarna (artikel 1647(2) i civillagen).
En make som ingår äktenskap med goda skäl för att inte känna till den bristfällighet som leder till ogiltigförklaring eller annullering, eller vars samtyckesförklaring har lämnats efter fysiskt eller moraliskt tvång, anses ha ingått äktenskapet i god tro (artikel 1648(1) i civillagen)
Erkännandet av god tro är de statliga domstolarnas ansvar. Makarnas goda tro presumeras (artikel 1648(2) och (3) i civillagen).
När ett äktenskap har förklarats ogiltigt eller annullerats behåller den make som har handlat i god tro rätten till underhåll efter det att beslutet har vunnit laga kraft och inte längre går att överklaga, eller domen har registrerats (artikel 2017 i civillagen).
Innan förfarandet om äktenskapsskillnad inleds måste folkbokföringsmyndigheten eller domstolen underrätta makarna om de familjemedlingstjänster som de har tillgång till och syftet med dessa (artikel 1774 i civillagen och artikel 14(3) i lagdekret nr 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Familjerådgivning är en utomrättslig metod att lösa konflikter inom familjer. Metoden går ut på att parterna, genom sitt personliga och direkta deltagande, och med stöd av en medlare försöker nå en överenskommelse.
Användning av denna alternativa tvistlösningsmetod kan lösa konflikter som uppstått till följd av reglering, ändring eller underlåtenhet att uppfylla föräldraansvar, äktenskapsskillnad och hemskillnad, omvandling av hemskillnad till äktenskapsskillnad, försoning mellan makar som ansökt om hemskillnad, tilldelning och ändring av provisoriskt eller slutligt underhåll, vem som tilldelas det gemensamma hemmet, förvägran av rätten att använda den andra makens efternamn och tillåtelse att använda den tidigare makens efternamn (artikel 4 i lagstiftningsbeslut (Despacho Normativo) nr 13/2018 av den 9 november 2018 om reglering av verksamhet som bedrivs inom ramen för familjerådgivningssystemet (SMF), inrättat genom beslut nr 18 778/2007 av den 22 augusti 2007, och om godkännande av reglerna om förfaranden för att utse medlare som ska tillhandahålla medlingstjänster inom familjerådgivningssystemet).
Familjerådgivare är en särskild yrkeskategori som är licensierade av justitieministeriet (Ministério da Justiça). De ansvarar för att anordna oberoende och opartiska möten för att hjälpa parterna att nå en överenskommelse (artikel 7 i lagstiftningsbeslut (Despacho Normativo) nr 13/2018 av den 9 november 2018 om reglering av verksamhet som bedrivs inom ramen för familjerådgivningssystemet (SMF), inrättat genom beslut nr 18 778/2007 av den 22 augusti 2007, och om godkännande av reglerna om förfaranden för att utse rådgivare som ska tillhandahålla rådgivning inom familjerådgivningssystemet.
En gemensam ansökan om äktenskapsskillnad kan ges in till ett folkbokföringskontor, förutom vid en överenskommelse som ingåtts inom ramen för en talan om äktenskapsskillnad som väckts vid domstol (artikel 1779 i civillagen) och under förutsättning att den gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad åtföljs av en detaljerad förteckning över parets gemensamma egendom, en överenskommelse om vem som ska tilldelas det gemensamma hemmet, en överenskommelse om betalning av underhåll till den make som är i behov av underhåll och ett intyg på det domstolsavgörande som reglerar föräldraansvar eller en överenskommelse om utövandet av föräldraansvar om det finns minderåriga barn, när domstolen inte tidigare har avgjort dessa frågor (artikel 272(1) i folkbokföringslagen).
Gemensam ansökan om hemskillnad och äktenskapsskillnad
En gemensam ansökan om hemskillnad och äktenskapsskillnad ges in till folkbokföringsmyndigheten av båda makarna i samförstånd. Ansökan ska åtföljas av följande dokument (artikel 272(1) i folkbokföringslagen):
Det är underförstått att överenskommelserna gäller både under ärendets handläggning och efter äktenskapsskillnaden, om inte något annat anges i de handlingar som lagts fram (artikel 272(4) i civilkoden).
Vid gemensam ansökan om hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska en ansökan undertecknad av makarna eller deras företrädare lämnas till folkbokföringsmyndigheten (conservatória do registo civil). Ansökan ska åtföljas av ovannämnda handlingar och vigselbeviset (artikel 14(1) och (2) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
När folkbokföringsmyndigheten har mottagit ansökan kallar en tjänsteman makarna till en överläggning, där folkbokföringsmyndigheten kontrollerar att de lagstadgade kraven är uppfyllda (artikel 1776(1) i civillagen). Vid överläggningen informeras makarna om möjligheterna till rådgivning i familjefrågor. Om makarna fortfarande vill skiljas går man igenom de olika överenskommelser som ingåtts och makarna uppmanas att ändra överenskommelserna om de inte tillvaratar en av makarnas eller barnens intressen. I detta syfte kan juridiska handlingar upprättas och bevisupptagning ske. Om de lagstadgade kraven uppfylls och ovannämnda förfaranden har följts ska folkbokföringsmyndigheten bevilja ansökan (artikel 14(3) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om ett avtal om föräldraansvar för minderåriga barn har bifogats, hänvisas ärendet till den allmänna åklagarmyndigheten (Ministério Público) vid domstolen i första instans på den ort där folkbokföringsmyndigheten är belägen. Åklagarmyndigheten har 30 dagar på sig att yttra sig om avtalet (artikel 14(4) i lagdekret 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om den allmänna åklagarmyndigheten anser att avtalet inte tillvaratar barnens intressen, kan sökandena antingen ändra avtalet så som krävs eller lämna in ett nytt. Om ett nytt avtal lämnas in, ska den allmänna åklagarmyndigheten göra en ny granskning av detta. Om den allmänna åklagarmyndigheten anser att avtalet tillvaratar barnens intressen eller om makarna eller om makarna har ändrat avtalet i enlighet med åklagarmyndighetens önskemål, beviljas äktenskapsskillnad (artikel 14(5) och (6) i lagdekret nr 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Om makarna inte accepterar de ändringar som den allmänna åklagarmyndigheten föreslagit och står fast vid sitt beslut att skiljas, och/eller de avtal som lämnats in inte i tillräcklig utsträckning tillvaratar en av makarnas intressen, beviljas inte äktenskapsskillnad och ärendet överlämnas till domstolen i första instans på den ort där folkbokföringsmyndigheten är belägen (artikel 14(7) i lagdekret nr 272/2001 av den 13 oktober 2001 – Förfaranden som omfattas av den allmänna åklagarmyndighetens och folkbokföringsmyndigheternas behörighet).
Efter att ha övertagit målet bedömer domaren de avtal som makarna har lämnat in och uppmanar makarna att ändra avtalen om de inte tillvaratar en av makarnas eller barnens intressen (artikel 1778-A(2) i civillagen).
Domaren avgör sedan vilka verkningar äktenskapsskillnaden kommer att få i de frågor som makarna inte har ändrat. Om ett av avtalen inte i tillräcklig utsträckning tillvaratar en av makarnas intressen får de av detta skäl, och för att bedöma de föreslagna avtalen, kräva att rättsliga handlingar upprättas och begärd bevisupptagning genomförs (artikel 1178-A(3) och (4) i civillagen).
När domaren fastställer vilka verkningar äktenskapsskillnaden kommer att få ska domaren inte bara främja en överenskommelse mellan makarna, utan även ta hänsyn till en sådan överenskommelse (artikel 1778-A(6) i civillagen).
Den gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad beviljas därefter och registreras i relevant register (artikel 1778-A(5) i civillagen).
Gemensam ansökan om hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska lämnas in till domstolen, om inte parterna bifogat något av ovannämnda avtal till ansökan (artikel 1778-A(1) i civillagen).
I så fall ska ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in till domstol. När ansökan väl har inkommit bedömer domaren de avtal som makarna har lämnat in och uppmanar makarna att ändra avtalen om de inte tillvaratar en av makarnas eller barnens intressen. Domaren fastställer vilka verkningar äktenskapsskillnaden kommer att få i de frågor där makarna ännu inte har kommit överens och kan, av detta skäl och för att bedöma de avtal som lämnats in, kräva att rättsliga handlingar upprättas och begärd bevisupptagning genomförs. När domaren fastställer vilka verkningar äktenskapsskillnaden kommer att få ska domaren inte bara främja utan även ta hänsyn till makarnas avtal. Den gemensamma ansökan om äktenskapsskillnad beviljas därefter och registreras i relevant register (artikel 1778-A(2), (3), (4), (5) och (6) i civillagen).
Talan vid domstol om hemskillnad eller äktenskapsskillnad
Talan vid domstol om hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska inges till familje- och ungdomsavdelningen (Juízo de Família e Menores) eller, om en sådan avdelning saknas, till den lokala avdelningen för civilmål (Juízo Local Cível) eller den avdelning med allmän behörighet (Juízo de Competência Genérica) som har territoriell behörighet (artikel 122(1) i lagen om domstolsväsendets organisation (Lei da Organização do Sistema Judiciário)). Behörigheten avgörs av var den make som ansöker om äktenskapsskillnad bor eller har sin hemvist (artikel 72 i civilprocesslagen).
För hemskillnad gäller för i tillämpliga delar samma regler som för äktenskapsskillnad (artikel 1794 i civillagen).
Hemskillnaden upphör om makarna försonas eller äktenskapet upplöses (artikel 1795-B i civillagen).
Var och en av makarna kan ansöka om äktenskapsskillnad grundat på faktisk särlevnad i ett år, en förändring av den andra makens mentala förmåga som varat under minst ett år och som är av så allvarlig art att det har gjort fortsatt samlevnad omöjlig, om en make har varit försvunnen utan någon kontakt under minst ett år och andra omständigheter som, oavsett vems fel det är, har gjort fortsatt samlevnad omöjlig (artikel 1781 i civillagen).
Den make som är utan skuld till äktenskapsskillnaden har rätt att begära gottgörelse för den skada som åsamkats av den andra maken i enlighet med de allmänna skadeståndsvillkoren i allmänna domstolar (artikel 1792(1) i civillagen).
Den make som ansökt om äktenskapsskillnad på grund av den andra makens förändrade mentala förmåga ska gottgöra den ideella skada som åsamkas den andra maken genom upplösningen av äktenskapet, detta krav måste framställas under förfarandet om äktenskapsskillnad (artikel 1792(2) i civillagen).
Om skälen till äktenskapsskillnad är en förändring av den andra makens mentala förmåga som varat under minst ett år och som är av så allvarlig art att det har gjort fortsatt samlevnad omöjlig, och om en make har varit försvunnen utan försök till kontakt under minst ett år, kan ansökan om äktenskapsskillnad bara göras av den make som åberopar förändrad mental förmåga eller att den andra maken är försvunnen (artikel 1785(1) i civillagen).
Om den make som kan ansöka om äktenskapsskillnad är en hjälpbehövande vuxen med medföljande stödperson kan talan väckas av maken skälv eller, om det finns en fullmakt, av den medföljande personen, under förutsättning att domstolen godkänner detta. Om den medföljande personen är den andra maken kan talan för den person som kan ansöka om äktenskapsskillnad väckas av någon av dennas släktingar i rakt uppstigande eller nedstigande led eller av släktingar i sidoled intill tredje led eller av den allmänna åklagarmyndigheten (artikel 1785(2) i civillagen).
Rätten till äktenskapsskillnad överförs inte vid dödsfall. Sökandens arvingar har dock rätt att fullfölja talan för dödsboets räkning, om sökanden skulle avlida under förfarandet; talan kan fullföljas mot svarandes arvingar för samma ändamål (artikel 1785(3) i civillagen).
Så snart ansökan har gett in fastställer domaren, om förfarandet kan gå vidare, ett datum för att försöka få en försoning till stånd och både sökanden och svaranden kallas för att närvara personligen (artikel 931(1) i civilprocesslagen).
Om förlikningen misslyckas försöker domstolen få makarna att lämna in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad. Om makarna går med på detta, eller om makarna under något skede av processen har valt att lämna in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad följs, i tillämpliga delar, det förfarande som gäller för den typen av äktenskapsskillnad (artikel 1779(2) i civillagen).
Om domaren inte lyckas få makarna att lämna in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad försöker denne få makarna att enas om underhåll och hur föräldraansvaret ska utövas. Vid behov försöker domaren även i förekommande fall få makarna att enas om vem som ska tilldelas det gemensamma hemmet under tiden förfarandet pågår (artikel 931(2) i civilprocesslagen).
I ett försök att försonas eller vid någon annan tidpunkt under förhandlingarna kan parterna enas om att lämna in en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad, förutsatt att alla nödvändiga villkor är uppfyllda (artikel 931(3) i civilprocesslagen).
Om en eller båda parterna uteblir, eller om det visar sig omöjligt att återuppta samlevnaden, beslutar domaren att svaranden ska underrättas om att svaromål kan inges inom 30 dagar. I samband med underrättelsen, som sker omedelbart, delges svaranden en kopia av den ursprungliga ansökan (artikel 931(5) i civilprocesslagen).
Om det inte är känt var svaranden befinner sig och ingen av alla processrättsliga åtgärder som har vidtagits för att hitta svaranden har varit framgångsrik, förfaller det datum som sattes för förlikningssammanträdet och svaranden anmodas genom en offentlig kungörelse att inkomma med svaromål (artikel 931(6) i civilprocesslagen).
Efter det att fristen för att bestrida ansökan har löpt ut tillämpas det allmänna förfarandet. Under det förfarandet anges föremålet för tvisten och de grunder som anförts. Slutförhandling sker och bevis läggs fram. Efter slutförhandlingen avslutas målet varpå domaren meddelar ett avgörande inom 30 dagar (artikel 932 i civilprocesslagen).
Ansökan om hemskillnad kan göras i ett genkäromål även om sökanden har ansökt om äktenskapsskillnad. Om sökanden har ansökt om hemskillnad kan svaranden också ansöka om äktenskapsskillnad genom att inge ett genkäromål. I sådana fall ska äktenskapsskillnad beviljas om den ursprungliga ansökan och genkäromålet bifalls (artikel 1795 i civillagen).
Annullering av äktenskap
Annullering av äktenskap får inte åberopas på några villkor, varken rättsliga eller icke-rättsliga, förrän annulleringen har erkänts i en dom i en talan som väckts i just detta syfte (artikel 1632 i civillagen).
En sådan talan väcks vid familje- och ungdomsavdelningen genom att en stämningsansökan inges. I denna anges parterna, relevanta fakta och de yrkanden som görs (artikel 122(1)(d) i lagen om domstolsväsendets organisation).
Rätten att väcka en sådan talan varierar beroende på grunderna för talan (se svaret på fråga 8).
Makarna eller någon av deras släktingar i rakt upp- eller nedstigande led och på sidolinjen intill fjärde led, makarnas arvingar och adoptivföräldrar och den allmänna åklagarmyndigheten har rätt att väcka eller fullfölja en talan om annullering på grund av hinder som gör äktenskapet ogiltigt. Om äktenskapet har ingåtts av en minderårig, av en person som är omyndigförklarad eller vars rättshandlingsförmåga är inskränkt på grund av psykisk störning kan dessutom förmyndare eller god man väcka eller fullfölja talan om annullering. Vid tvegifte får talan även väckas eller fullföljas av den första maken till bigamisten (artikel 1639 i civillagen).
Talan om annullering av ofrivilliga äktenskap kan väckas av makarna eller av någon som lidit skada genom giftermålet. I övriga fall där äktenskap har ingåtts utan samtycke kan talan om annullering endast väckas av den make som inte lämnade sitt samtycke. Släktingar, ingifta släktingar i rakt upp- eller nedstigande led, arvingar eller adoptivföräldrar har dock rätt att fullfölja talan om sökanden skulle avlida under förfarandet (artikel 1640 i civillagen).
Om annulleringen grundar sig på att äktenskapet har ingåtts under villfarelse eller tvång kan endast den make som varit i villfarelse eller utsatts för tvång väcka talan. Släktingar, ingifta släktingar i rakt upp- eller nedstigande led, arvingar eller adoptivföräldrar har dock rätt att fullfölja talan om sökanden skulle avlida under förfarandet (artikel 1641 i civillagen).
Om annulleringen grundar sig på avsaknad av vittnen kan endast den allmänna åklagarmyndigheten väcka talan (artikel 1642 i civillagen).
Talan om annullering på grund av hinder som gör äktenskapet ogiltigt ska väckas i följande fall:
Den allmänna åklagarmyndigheten kan endast väcka talan under pågående äktenskap (artikel 1643(2) i civillagen).
Talan om annullering på grund av tvegifte får inte väckas eller fullföljas om det pågår en process om att annullera bigamistens första äktenskap (artikel 1643(3) i civillagen).
Om annulleringsgrunden är bristande samtycke från den ena eller båda makarna ska talan väckas inom tre år efter det att äktenskapet ingicks eller, om sökanden inte kände till äktenskapet, inom sex månader från det att han eller hon fick kännedom om det (artikel 1644 i civillagen).
Om annulleringsgrunden är villfarelse eller tvång ska talan väckas inom sex månader efter det att villfarelsen eller tvånget upphörde (artikel 1645 i civillagen).
Om annulleringsgrunden är avsaknad av vittnen ska talan väckas inom ett år efter det att äktenskapet ingicks (artikel 1646 i civillagen).
Den ursprungliga ansökan ska åtföljas av vigselbeviset och eventuellt en födelseattest (om det är åldern som ligger till grund för talan).
Efter det att fristen för att bestrida ansökan har löpt ut tillämpas det allmänna förfarandet, i enlighet med vad som anges ovan.
Annulleringen anses upphävd och äktenskapet giltigt från det ögonblick det ingicks om någon av följande händelser äger rum innan annulleringsdomen har vunnit laga kraft och inte längre kan överklagas.
Ja, det portugisiska systemet för rättshjälp omfattar alla domstolar och alla slags ärenden.
(lag nr 34/2004 av den 29 juli 2004 – Tillgång till rättslig prövning).
För ytterligare information, se faktabladet om rättshjälp.
Ja. Dessa avgöranden kan alltid överklagas (artikel 629 i civilprocesslagen).
En dom i äktenskapsmål som har meddelats i en annan EU-medlemsstat med undantag av Danmark (artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003) ska erkännas i medlemsstaterna i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003.
Om domen har meddelats i Danmark ska ett särskilt förfarande för omprövning av utländska avgöranden användas (artikel 978 ff. i civilprocesslagen).
Den domstol som är behörig att granska och bekräfta utländska domar är appellationsdomstolen (tribunal da relação) på den ort där den person som domen avser har hemvist (artikel 979 i civilprocesslagen).
Handläggningen går till så att en ansökan lämnas in tillsammans med domen som ska omprövas och ansökan delges motparten. Motparten har därefter 15 dagar på sig att gå i svaromål. Sökanden delges svaromålet och har därefter 10 dagar på sig att i sin tur besvara detta (artikel 981 i civilprocesslagen).
Efter att denna utväxling av handlingar har skett och övriga åtgärder vidtagits som domstolen anser nödvändiga har parterna och åklagarmyndigheten 15 dagar på sig att gå igenom handlingarna och yttra sig (artikel 982(1) i civilprocesslagen).
För att domen ska erkännas krävs följande:
(artikel 980 i civilprocesslagen).
Om den berörda parten beslutar att ansöka om erkännande av en dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som meddelats av en domstol i en annan EU-medlemsstat (med undantag av Danmark), ska ansökan ges in till familje- och ungdomsavdelningen (artikel 122 i lagen om domstolsväsendets organisation). Vilken domstol som är behörig avgörs enligt lagen i den medlemsstat där ansökan om erkännande sker.
Enligt de nationella lagvalsreglerna tillämpas på äktenskapsskillnad och hemskillnad lagen i det land där båda makarna är medborgare. Om de är medborgare i olika länder, tillämpas lagen i det land där de har sin hemvist eller, om de har sin hemvist i olika länder, lagen i det land till vilket familjen har den närmaste anknytningen (artikel 52(1) och (2) i civillagen).
Om den tillämpliga lagen ändras under äktenskapet, kan dock endast omständigheter som är relevanta vid tidpunkten för hemskillnaden eller äktenskapsskillnaden läggas till grund för denna (artikel 55(2) i civillagen).
Länkar till relevant lagstiftning
Lagstiftningsbeslut nr 13/2018
Lag om domstolsväsendets organisation
Tillgång till rättslig prövning
Slutanmärkning:
Informationen i detta faktablad är allmän till sin natur och inte uttömmande. Den är inte bindande för kontaktpunkten, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller för några andra personer. Den är inte avsedd att ersätta en konsultation av tillämplig gällande lagstiftning.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Äktenskapsskillnad kan erhållas på grundval av ömsesidigt samtycke från makarna (genom ett juridiskt eller administrativt förfarande eller med hjälp av en notarie). Om ömsesidigt samtycke saknas kan en domstol besluta om äktenskapsskillnad.
Enligt artikel 373 i civilrättslagen kan äktenskapsskillnad beviljas i följande fall:
Äktenskapets egendomsordning upplöses mellan makarna från den tidpunkt då de ansöker om äktenskapsskillnad. Var och en av makarna – eller makarna tillsammans, i fall där båda makarna samtycker till äktenskapsskillnad – kan ansöka om ett beslut från domstolen om att äktenskapets egendomsordning upphörde dagen för de facto-separationen.
Om den äktenskapliga egendomsordningen upphör vid äktenskapsskillnaden är de f.d. makarna fortsatt gemensamma ägare till den gemensamma egendomen tills deras respektive andelar i egendomen har fastställts.
Vid äktenskapsskillnaden tar var och en av makarna över sin personliga egendom. Därefter delas den gemensamma egendomen upp och eventuella skulder betalas. Den andel av egendomen som ska tillfalla vardera maken fastställs på grundval av hans eller hennes bidrag till förvärvet och vidmakthållandet av den gemensamma egendomen. Såvida inte annat kan bevisas förmodas makarnas bidrag ha varit lika stort.
Oberoende av eventuell underhållsskyldighet mellan de f.d. makarna eller ersättning kan den av makarna som inte anses ansvarig för äktenskapets söndring och som lider väsentlig skada till följd av äktenskapets upplösning begära ersättning från den make som är ansvarig för söndringen. Familjedomstolen fattar beslut om denna begäran i samband med domen på äktenskapsskillnad.
Makarnas arvsrätt gentemot varandra upphör till följd av en äktenskapsskillnad.
Efter att en dom om äktenskapsskillnad har meddelats ska familjedomstolen fatta beslut om förhållandet mellan de skilda föräldrarna och eventuella underåriga barn. I allmänhet har makarna delat föräldraansvar för barnen efter äktenskapsskillnaden. Familjedomstolen fastställer det underåriga barnets hemvist. Som hemvist räknas den förälders bostad där barnet vanligtvis bor. Den förälder som inte bor tillsammans med barnet har rätt till umgänge med barnet. Domstolen fastställer också storleken på det bidrag som var och en av föräldrarna ska betala för barnets uppfostran och utbildning.
Om omständigheterna förändras kan domstolen ändra sitt beslut om de skilda föräldrarnas rättigheter och skyldigheter gentemot underåriga barn. Detta görs på begäran av en av föräldrarna eller av en annan familjemedlem, barnet, förmyndarmyndigheten, barnskyddsmyndigheten eller åklagaren.
Underhållsskyldigheten mellan makarna upphör till följd av äktenskapsskillnaden. En före detta make/maka har rätt till underhåll om han eller hon befinner sig i ekonomiskt trångmål på grund av arbetsoförmåga som uppstått före eller under äktenskapet, eller på grund av arbetsoförmåga som uppstår inom ett år efter äktenskapsskillnaden, förutsatt att denna oförmåga beror på händelser som har med äktenskapet att göra.
En make som ansöker om underhåll får inte samtidigt begära ersättning. Om det i domen på äktenskapsskillnad sägs att endast en av makarna har varit vållande kan den andra maken ha rätt till ersättning. Ersättning kan endast bli aktuell om äktenskapet varade i minst 20 år.
Begreppet ”hemskillnad” finns inte i rumänsk lag utan man talar i stället om ”de facto-separation” och lagenlig uppdelning av egendom. Denna situation måste bevisas inför domstol. Om en de facto-separation har varat i mer än två år anses detta som en grund till äktenskapsskillnad.
Ett äktenskap kan annulleras om något av de rättsliga kraven i äktenskapskontraktet inte har respekterats. Ett äktenskap kan endast annulleras genom ett domstolsbeslut. En annullering har rättsverkan för såväl det förflutna som framtiden eftersom ett annullerat äktenskap anses aldrig ha existerat.
Om något av följande rättsliga krav i äktenskapskontraktet inte har respekterats anses det utgöra en absolut grund till annullering av äktenskapet:
Relativa grunder till annullering av äktenskap är följande:
Fram till det att domstolen utfärdar sin slutliga dom behåller en make som ingick ett ogiltigt eller annullerat äktenskap i god tro samma status som i ett giltigt äktenskap. Förmögenhetsförhållandena mellan de f.d. makarna är desamma som vid äktenskapsskillnad.
Annulleringen av äktenskapet förändrar inte barnens ställning, utan de behåller sin status som barn i äktenskapet. Föräldrarnas och barnens rättigheter och skyldigheter gentemot varandra regleras på samma sätt som vid äktenskapsskillnad.
Ett domstolsbeslut om ogiltigförklaring eller annullering av ett äktenskap kan få följder för tredje part: bestämmelserna om äktenskapets egendomsordning, äktenskapskontraktets offentliga karaktär och äktenskapskontraktets ogiltighet gäller.
Äktenskapets ogiltighet kan inte få följder för tredje part när det gäller en handling som genomförts före äktenskapet med en av makarna, såvida inte lagstiftningens krav gällande upplysningsplikt om annulleringen/ogiltigförklaringen har uppfyllts, eller den tredje parten på annat sätt var medveten om grunderna till annullering innan handlingen utfördes.
Medling är valfri innan ett förfarande inleds vid domstol. Under förfarandets gång måste domstolen informera parterna om möjligheten till och fördelarna med att använda sig av medling.
Genom medling går det att reda ut missförstånd mellan makarna vad gäller utövandet av föräldrarättigheter, barnens hemvist och föräldrarnas bidrag till barnens uppehälle. Medlaren ser till att utfallet av medlingen inte går emot barnets bästa, och uppmuntrar föräldrarna att först och främst ta hänsyn till barnets behov och att ta sitt föräldraansvar för att se till att den faktiska separationen eller äktenskapsskillnaden inte inverkar negativt på barnens uppfostran och utveckling.
Medlingsavtalet, som innehåller en överenskommelse mellan parterna när det gäller föräldraansvar, föräldrarnas bidrag till barnens underhåll och fastställande av barnens hemvist, ska godkännas av domstolen. Denna måste kontrollera om avtalet tar hänsyn till barnens bästa.
Om makarna är överens om att skiljas och inte har några underåriga barn som fötts inom eller utanför äktenskapet eller adopterats, kan en ämbetsman på registerkontoret eller en notarius publicus på den plats där äktenskapet ingicks eller där makarna hade sitt sista gemensamma hem förklara äktenskapet upplöst genom makarnas överenskommelse och utfärda ett intyg om äktenskapsskillnad.
När makarna är överens om att skiljas kan en notarius publicus utfärda ett intyg om äktenskapsskillnad även då det finns underåriga barn som fötts inom eller utanför äktenskapet eller adopterats, i det fall att makarna är överens om samtliga villkor för namn, föräldraansvar, barnens hemvist, sätt att hantera personliga förbindelser samt föräldrarnas bidrag till utgifter för barnens uppfostran och utbildning.
En ansökan om äktenskapsskillnad ska lämnas in till en distriktsdomstol (judecătoria).
Den distriktsdomstol som har territoriell behörighet för den ort där makarna hade sitt sista gemensamma hem är behörig. Om makarna inte hade något gemensamt hem eller om ingen av dem längre bor i den domkrets där deras sista gemensamma hem var beläget ska ansökan ställas till den domstol som har behörighet på den ort där svarandens hem ligger. Om svaranden inte har något hem i Rumänien, och de rumänska domstolarna har en internationell behörighet, bör ansökan ställas till den domstol som har behörighet på den ort där kärandens hem ligger. Om varken käranden eller svaranden är bosatt i Rumänien kan parterna enas om att lämna in ansökan vid valfri domstol i Rumänien. Om ingen sådan överenskommelse görs ska ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in vid distriktsdomstolen för sektor 5 i Bukarest.
Utöver anmärkningarna i yrkandet ska ansökan om äktenskapsskillnad omfatta alla underåriga barns namn. Ansökan ska inges tillsammans med äktenskapsbeviset, kopior av underåriga barns födelseintyg och i tillämpliga fall makarnas medlingsavtal.
Om ansökan om äktenskapsskillnad görs med båda makars samtycke ska den skrivas under av båda makar eller av en gemensam representant som auktoriserats genom en särskild bestyrkt fullmakt. Om denna representant är en advokat ska han eller hon bestyrka makarnas underskrifter i enlighet med lagen.
Vid förfarandet i domstolen i första instans måste parterna vara fysiskt närvarande, såvida inte en av dem sitter i fängelse, är allvarligt sjuk, är föremål för ett förbudsföreläggande, bor utomlands eller befinner sig i en annan situation som hindrar honom/henne från att närvara. I sådana fall kan den berörda parten företrädas av en advokat, auktoriserad representant eller, i tillämpliga fall, en förmyndare eller registrerad representant (en s.k. god man). Om käranden på dagen för förfarandet i domstolen i första instans är olovligen frånvarande, och endast svaranden infinner sig, kommer ansökan att betraktas som ogrundad och avvisas.
Domstolen ska då fatta beslut, även om den inte ombads göra detta i ansökan om äktenskapsskillnad, gällande parternas föräldraansvar, föräldrarnas bidrag till utgifterna för barnens uppfostran och utbildning, barnens hemvist och föräldrarnas rätt att ha ett personligt förhållande med barnen.
En berörd part kan ansöka om annullering på absoluta grunder. Ansökan om annullering är personlig och har inga följder för arvtagarna. Om ansökan lämnades in av en av makarna kan den emellertid upprätthållas av en av hans eller hennes arvtagare.
Rättshjälp kan erhållas på de villkor som anges i regeringens nöddekret nr 51/2008 om rättshjälp vid civilrättsliga förfaranden, som godkändes med ändringar och tillägg genom lag nr 193/2008, i dess ändrade lydelse.
Rättshjälp kan erhållas i en eller flera av följande former: tillgång till advokat, betalning av avgifter för sakkunniga, översättare eller tolk, betalning av avgifter för exekutionstjänstemän, eller undantag, rabatt, delbetalning eller uppskov av betalning av avgifterna för domstolsförfarandet.
För att få full rättshjälp måste den som ansöker ha haft en nettoinkomst per månad och familjemedlem som i genomsnitt är mindre än 300 rumänska leu under de två månaderna innan ansökan lämnades in. Om inkomsten är lägre än 600 leu kan rättshjälp beviljas för att täcka 50 % av kostnaderna. Rättshjälp i proportion till kärandens behov kan också beviljas i andra situationer där det kan antas att de fastställda eller beräknade kostnaderna för förfarandet kommer att begränsa kärandens tillgång till rättslig prövning, t.ex. på grund av skillnaden i levnadskostnader mellan den medlemsstat där käranden är bosatt och Rumänien.
I den nya civilprocesslagen kan en sådan dom överklagas inom 30 dagar från det att domen meddelats.
För erkännande av en dom om äktenskapsskillnad gäller bestämmelserna i förordning (EG) nr 2201/2003. Ansökan bör ställas till den domstol som har behörighet på den ort där svaranden har hemvist i Rumänien. Om svaranden inte har någon känd hemvist, bör ansökan ställas till den domstol som har behörighet på den ort där käranden har hemvist.
Ett beslut om erkännande kan bestridas genom en ansökan till den appellationsdomstol som är behörig i det berörda territoriet eller genom ett överklagande vid Rumäniens högsta domstol.
För att avgöra vilken lagstiftning som ska tillämpas i ett mål som gäller internationell privaträtt kommer en rumänsk domstol att tillämpa antingen förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad eller bestämmelserna i artikel 2597 och följande artiklar i civilrättslagen.
Makarna kan välja att tillämpa lagstiftningen i det land där de har sin gemensamma hemvist eller hade sin sista gemensamma hemvist (om minst en av dem bor där vid den tidpunkt då de gör sitt val), lagstiftningen i det land där en av makarna är medborgare, lagstiftningen i ett land där makarna har levt i minst tre år eller rumänsk lagstiftning.
Om makarna inte gör ett val gäller lagstiftningen i det land där de har sin gemensamma hemvist, eller om detta inte är aktuellt, lagstiftningen i det land där makarna hade sin sista gemensamma hemvist (om minst en av makarna fortfarande har sin hemvist där den dag då ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in). Om en av makarna inte har någon hemvist gäller lagstiftningen i det land där båda makar var medborgare den dag då ansökan om äktenskapsskillnad lämnades in. Om makarna har olika medborgarskap gäller lagstiftningen i det land där de båda senast hade medborgarskap (om minst en av dem fortfarande innehar detta medborgarskap den dag då ansökan lämnas in). I alla andra situationer tillämpas rumänsk lagstiftning.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Slovensk lag erkänner
a) När det gäller äktenskapsskillnad i samförstånd beviljar domstolen äktenskapsskillnad enligt artikel 96 i familjelagen (Družinski zakonik) under förutsättning att makarna har enats om eventuella barns vårdnad, uppfostran och underhåll och barnens umgängesrätt med föräldrarna i enlighet med bestämmelserna i familjelagen. Makarna måste också i form av en verkställbar notariehandling lämna in ett avtal om boskillnad, med klargörande av vem av makarna som ska bo kvar i den gemensamma bostaden samt eventuellt underhållsbidrag för makar som inte har utkomstmöjligheter eller är arbetslösa utan egen förskyllan.
Innan domstolen beviljar äktenskapsskillnad måste den avgöra om överenskommelsen mellan makarna säkerställer eventuella barns vårdnad, uppfostran och underhåll samt barnens umgängesrätt med föräldrarna i enlighet med barnens bästa. Om domstolen fastställer att överenskommelsen mellan makarna inte ligger i barnens intresse avslår den ansökan om äktenskapsskillnad genom ömsesidigt medgivande.
b) Om makar som inte har föräldraansvar över några gemensamma barn önskar äktenskapsskillnad och har enats om boskillnad, med klargörande av vem av makarna som ska bo kvar i den gemensamma bostaden samt eventuellt underhållsbidrag för en av dem som inte har utkomstmöjligheter eller är arbetslös utan egen förskyllan, ber de en notarie att upprätta en notariehandling som dokumenterar deras överenskommelse om att upplösa äktenskapet. Äktenskapet upplöses när notariehandlingen undertecknas. Handlingen utgör en rättslig grund för att registrera äktenskapsskillnaden i civilregistret. Notarien sänder handlingen till den administrativa enheten, som registrerar äktenskapsskillnaden i civilregistret inom åtta dagar från den dag överenskommelsen undertecknas inför notarien (artikel 97 i familjelagen).
c) Om äktenskapet av något skäl har blivit ”ohållbart” får endera av makarna begära skilsmässa. När en domstol avslutar ett äktenskap på grundval av föregående punkt beslutar den även om eventuella barns vårdnad, uppfostran och underhåll och barnens umgängesrätt med föräldrarna i enlighet med lagen. Innan domstolen fattar beslut enligt föregående punkt måste den fastslå hur barnets intressen bäst kan tillgodoses (artikel 98 i familjelagen).
Innan talan väcks eller ansökan inges om äktenskapsskillnad i samförstånd ges makarna rådgivning på ett socialkontor (center za socialno delo), såvida inte
Syftet med rådgivningen är att hjälpa makarna att avgöra om deras förhållande har brutit samman till den grad att äktenskapet har blivit ohållbart för minst en av dem, eller om det finns någon möjlighet att rädda äktenskapet. Makarna deltar personligen i denna rådgivning; deras ombud närvarar ej (artikel 200 i familjelagen).
Familjelagen erkänner endast en grund för äktenskapsskillnad, nämligen att det föreligger varaktig söndring. Detta innebär att äktenskapet har brutit samman så djupt och oåterkalleligt att det inte längre kan räddas. Ett äktenskap anses endast vara ”ohållbart” när relationen mellan makarna inte bara har brutit samman tillfälligt, utan av allvarliga skäl har brutit samman djupt och oåterkalleligt. Detta bedöms enligt situationen vid tidpunkten för förhandlingarna, och alla omständigheter som har lett till den rådande situationen beaktas. Domstolen konstaterar också att äktenskapet är ohållbart när den andra maken går med på skilsmässan.
Ett äktenskap kan upplösas på begäran från endera maken och äktenskapet behöver inte vara ohållbart för båda parter.
Frågan om vem av parterna som har begått det felsteg som ledde till att äktenskapet blev ohållbart tas inte upp, och domstolen fastställer inte heller detta under förhandlingarna. Äktenskapet kan därför också upplösas på begäran av den part som är skyldig till att det blev ohållbart.
De juridiska följderna av äktenskapsskillnad anges närmare nedan.
En make som ändrar efternamn i samband med äktenskap får inom ett år från den slutliga skilsmässodomen eller domen som upplöser äktenskapet, eller inom ett år från undertecknandet av notariehandlingen eller en motsvarande handling avseende äktenskapsskillnad i samförstånd inge en förklaring till behörig myndighet om att de vill byta tillbaka till det efternamn de hade före äktenskapet. Förklaringen får endast inges av en person som inte har ändrat efternamn ytterligare en gång under äktenskapet (artikel 17 i personnamnslagen [Zakon o osebnem imenu]). Ändringar av efternamn är en administrativ fråga som beslutas av förvaltningsorgan, inte av domstolen.
Om makarna inte har ingått avtal om hur deras förmögenhetsförhållanden ska ordnas gäller vid boskillnad det juridiska antagandet att makarnas andel av de gemensamma tillgångarna är lika stor. Om någon av makarna anser att de kommer att hamna i ett ofördelaktigt läge om tillgångarna delas upp i lika delar får de dock begära att deras andel ska fastställas i förhållande till deras bidrag till de gemensamma tillgångarna. Obetydliga skillnader i bidrag till makarnas förmögenhetsförhållanden beaktas inte. Domstolen tar hänsyn till alla omständigheter i fallet, särskilt varje makes inkomst, om den ena maken har hjälpt den andra, eventuella barns vårdnad och uppfostran, hushållsarbete, underhåll av hem och familj, underhåll av tillgångar samt annat arbete eller deltagande i förvaltning, underhåll och ökning av de gemensamma tillgångarna (artikel 74 i familjelagen).
VÅRDNAD OCH UPPFOSTRAN AV BARNEN
Föräldrar som inte längre lever ihop eller som planerar att separera måste komma överens om barns uppfostran och vårdnad. I samband med detta ska barnets bästa beaktas. De kan enas om att båda ska fortsätta att ha ansvar för barnens vårdnad och uppfostran, att en av föräldrarna ska anförtros ansvaret för vårdnaden och uppfostran av samtliga barn, eller att vissa av barnen ska anförtros till den ena föräldern och vissa till den andra föräldern. Om föräldrarna inte kan enas om hur föräldrarättigheterna ska utövas får de hjälp från de sociala myndigheterna med att nå en överenskommelse. De kan även begära medling.
Om föräldrarna når en överenskommelse om barnens vårdnad och uppfostran kan de föreslå att en förlikning undertecknas inför domstol. Om domstolen slår fast att föräldrarnas avtal inte ser till barnens bästa avslår den förslaget.
Om föräldrarna inte heller med de sociala myndigheternas hjälp lyckas enas om barnens uppfostran och vårdnad ska domstolen på begäran från en eller båda föräldrarna, från ett barns förmyndare, från ett barn som har fyllt 15 år, förutsatt att barnet kan förstå betydelsen och de rättsliga konsekvenserna av sina handlingar, eller från de sociala myndigheterna fatta något av följande beslut:
I sitt beslut om vårdnad och uppfostran beaktar domstolen också barnets åsikt om barnet själv uttrycker den, eller åsikten från en person som barnet litar på och har valts av barnet självt, under förutsättning att barnet har förmåga att förstå vikten av beslutet och dess konsekvenser. I sitt beslut om vårdnad och uppfostran i enlighet med barnets bästa tar domstolen de sociala myndigheternas åsikt i beaktande. Denna åsikt inhämtas enligt bestämmelserna i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål (artiklarna 138 och 143 i familjelagen, artikel 102 i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål [Zakon o nepravdnem postopku]).
UMGÄNGE
Ett barn har rätt att ha umgänge med båda föräldrarna och omvänt. Vid umgänge ska barnets bästa tillgodoses. Den förälder som har anförtrotts barnets vårdnad och uppfostran, eller en annan person som barnet bor hos, måste avstå från att försvåra eller förhindra umgänge, och måste sträva efter att uppmuntra barnet att inta en positiv attityd till umgänget med den andra föräldern eller sina föräldrar. Den förälder som har umgänge med barnet måste avstå från allt som skulle kunna försvåra umgänge, och omvårdnad och uppfostran av barnet.
Föräldrar som inte bor ihop och som har för avsikt att separera ska komma överens om umgänget. Om föräldrarna inte kan enas om hur föräldrarättigheterna ska utövas får de hjälp från de sociala myndigheterna med att nå en överenskommelse. De kan även begära medling. Om föräldrarna når en överenskommelse om umgänge kan de föreslå att en förlikning undertecknas inför domstol. Om domstolen anser att överenskommelsen inte ligger i barnets intresse avslår den förslaget. Om föräldrarna inte kan nå en överenskommelse om umgänge fattar domstolen beslut i frågan.
Ett domstolsförfarande för att besluta om umgänge och för att ändra ett beslut som reglerar frågan inleds på förslag av en eller båda föräldrarna, av ett barns förmyndare, av ett barn som har fyllt 15 år, förutsatt att barnet kan förstå betydelsen och de rättsliga konsekvenserna av sina handlingar, eller av de sociala myndigheterna.
Om äktenskapsskillnad sker i samförstånd måste makarna även bifoga ett umgängesavtal till överenskommelsen som domaren skriver in i skilsmässodomen. Även intyg om närvaro vid rådgivning måste bifogas. Om domstolen bifaller ansökan om äktenskapsskillnad, ansökan om annullering av äktenskap eller ansökan om att fastställa ett äktenskaps befintlighet fattar domstolen även beslut om umgänge mellan makarna och eventuella barn.
Frågor som rör umgängesrätt beslutas i första instans av distriktsdomstolarna (okrožna sodišča) inom ramen för ett för annat mål än tvistemål.
I beslut om umgängesrätt är barnets intresse det viktigaste. Umgänge anses inte vara i barnets intresse om det medför psykisk press på barnet eller äventyrar barnets fysiska och psykiska utveckling.
Ett barn har också rätt att ha kontakt med andra personer i familjen som har nära personliga band till barnet (t.ex. mor- och farföräldrar samt (halv)bröder och (halv)systrar).
Rätten får upphäva eller begränsa umgängesrätten i enlighet med artikel 173 i familjelagen.
Om den förälder som barnet bor hos förhindrar umgänge mellan barnet och den andra föräldern och umgänge inte ens kan ske med specialisthjälp från de sociala myndigheterna får domstolen på begäran av den andra föräldern besluta om att frånta den förälder som förhindrar umgänge vårdnaden och anförtro barnet till den andra föräldern, om domstolen anser att den andra föräldern kommer att möjliggöra umgänge och detta är enda sättet att främja barnets intressen. Domstolen utfärdar ett nytt beslut om umgänge med föräldrar när så krävs på grund av förändrade omständigheter och för barnets bästa.
I sitt beslut om vårdnad och uppfostran beaktar domstolen också barnets åsikt om barnet själv uttrycker den, eller åsikten från en person som barnet litar på och har valts av barnet självt, under förutsättning att barnet har förmåga att förstå vikten av beslutet och dess konsekvenser.
I sitt beslut om umgängesrätt enligt barnets intresse tar domstolen de sociala myndigheternas åsikt i beaktande. Denna åsikt inhämtas enligt bestämmelserna i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål (artiklarna 141, 142 och 143 i familjelagen, artikel 102 i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål).
UNDERHÅLLSBIDRAG för makar och barn
Makarna kan enas om att underteckna ett domstolsbeslut när det gäller barnens underhåll. Om avtalet inte ligger i barnets intresse avslår domstolen förslaget (artikel 191 i familjelagen).
Om makarna inte har enats, varken själva eller med hjälp av de sociala myndigheterna, får de begära att domstolen fattar beslut i frågan. Innan domstolen fattar beslut ska den inhämta ett yttrande från den sociala myndigheten. Domstolen beaktar också barnets åsikt om barnet själv uttrycker den, under förutsättning att barnet har förmåga att förstå vikten av beslutet och dess konsekvenser (artiklarna 140 och 143 i familjelagen).
Föräldrar är skyldiga att underhålla sina barn tills de blir myndiga så att de efter sin förmåga tillhandahåller de levnadsvillkor som krävs för barnets utveckling.
Föräldrar är även skyldiga att underhålla barn som är inskrivna i sekundärskola efter det att de har blivit myndiga, förutsatt att de regelbundet deltar i undervisning och inte är anställda, och inte är registrerade som arbetslösa, dvs. fram till dess att sekundärskolan är slutförd eller att den högsta nivån av allmän utbildning eller yrkesutbildning som finns tillgänglig enligt bestämmelser om sekundärutbildning har slutförts. Underhållsskyldigheten gäller till dess att barnet har fyllt 26.
Föräldrar är skyldiga att underhålla barn som är inskrivna på högre teknisk utbildning förutsatt att de regelbundet deltar i undervisning och inte är anställda, och inte är registrerade som arbetslösa, dvs. fram till dess att den högre tekniska utbildningen är slutförd i enlighet med bestämmelserna i tillämplig lag för högre teknisk utbildning. Föräldrar är skyldiga att underhålla barn som är inskrivna på högre utbildning förutsatt att de regelbundet deltar i undervisning och inte är anställda, och inte är registrerade som arbetslösa, dvs. fram till dess att grundexamen, magisterutbildning eller integrerat masterprogram har slutförts i enlighet med bestämmelserna i tillämplig lag för högre utbildning. Om det studieprogram som barnet följer är längre än fyra år förlängs underhållsskyldigheten med den tid som studieprogrammet överskrider dessa fyra år. Underhållsskyldigheten gäller till dess att barnet har fyllt 26 (artikel 183 i familjelagen).
Underhåll tilldelas i enlighet med sökandens behov och den underhållsskyldiga personens materiella tillgångar och inkomster. När domstolen beslutar om underhåll till barn är den skyldig att ta hänsyn till barnets intresse så att underhållet är tillräckligt för att garantera en gynnsam fysisk och psykisk utveckling. Underhållet måste täcka alla barnets levnadsomkostnader, särskilt kostnader för boende, mat, kläder, skor, omvårdnad och skydd, utbildning, skolgång, fritids- och nöjesaktiviteter samt andra särskilda behov. Underhåll justeras en gång om året enligt konsumentprisindex i Slovenien (artiklarna 189, 190 och 198 i familjelagen).
En make eller sambo är skyldig att underhålla partnerns minderåriga barn som lever med dem, om inte partnern eller en annan förälder kan underhålla barnet.
En makes eller sambos skyldighet upphör när äktenskapet eller det icke-äktenskapliga partnerskapet med barnets moder eller fader upphör, såvida inte äktenskapet eller det icke-äktenskapliga partnerskapet upphör på grund av att barnets moder eller fader avlider. I sådana fall är den efterlevande maken eller icke-äktenskapliga partnern skyldig att underhålla den avlidna makens eller icke-äktenskapliga partnerns barn endast om de levde tillsammans med barnet vid den tidpunkt äktenskapet eller det icke-äktenskapliga partnerskapet upphörde (artikel 187 i familjelagen).
Barn som har uppnått myndig ålder är skyldiga att underhålla sina föräldrar om dessa saknar tillräckliga försörjningsmedel och inte har möjlighet att förvärva egna medel, men endast under så lång tid som föräldrarna underhöll dem. Barn som har uppnått myndig ålder är inte skyldiga att underhålla en förälder som, av orimliga skäl, inte uppfyllde sina underhållsskyldigheter gentemot dem (artikel 185 i familjelagen).
En make som saknar försörjningsmedel eller är arbetslös utan egen förskyllan har rätt att begära underhåll från den andra maken vid skilsmässoförfaranden, eller genom att väcka en särskild talan inom ett år från det att äktenskapet slutligen upplösts. Underhållsbidrag får endast begäras om omständigheterna vid tidpunkten för skilsmässan var sådana att underhåll behövdes och om omständigheterna är desamma vid den tidpunkt då maken begär underhåll (artikel 100 i familjelagen).
Makarna kan komma överens om underhåll vid äktenskapsskillnad genom att ingå ett underhållsavtal inför notarie i form av en verkställbar notariehandling. Detta kan ske när äktenskap ingås, under äktenskapet eller vid äktenskapsskillnad (artikel 101 i familjelagen).
Underhållsbidrag bestäms enligt sökandens behov och den underhållsskyldiga personens möjligheter. Det fastställs som ett månadsbelopp som betalas i förskott och kan begäras från den dag då talan om underhållsbidrag väcks. I undantagsfall kan det betalas ut som ett engångsbelopp eller på annat sätt om det motiveras av särskilda skäl. Underhållsbidrag som fastställs på detta sätt får dock inte försätta den sökande i en avsevärt sämre situation än den situation sökanden skulle ha befunnit sig i om underhållsbidraget hade betalats ut i förskott som en månatlig summa; det får heller inte lägga en orimlig börda på den person som är skyldig att betala underhåll (artikel 104 i familjelagen).
Domstolen avslår ansökan om underhållsbidrag om det skulle vara orättvist för den ena maken att betala underhållsbidrag till den andra maken mot bakgrund av de händelser som ledde till att äktenskapet blev ohållbart, eller om den make som begär underhåll har begått ett brott mot den andra maken, eller mot den andra makens barn eller föräldrar före, under eller efter skilsmässoförhandlingarna (artikel 100 i familjelagen).
Det föreligger ingen underhållsskyldighet mellan skilda makar om betalning av underhåll skulle äventyra deras förmåga att försörja sig själva eller minderåriga barn som de är skyldiga att underhålla enligt familjelagen (artikel 105 i familjelagen).
Underhållsbidragen justeras en gång om året enligt konsumentprisindex i Slovenien (artikel 107 i familjelagen).
”Samlevnad” (življenjska skupnost) är ett grundläggande inslag i äktenskapet (artikel 3 i familjelagen). Upplösning av samlevnaden (prenehanje življenjske skupnosti) eller hemskillnad innebär en permanent upplösning av de grundläggande inslagen i de ömsesidiga relationerna mellan makarna. När samlevnaden upphör upplöses också de ekonomiska, intima och känslomässiga banden mellan makarna, och även det gemensamma hushållet osv.
Det finns inga regler om hemskillnad i lagen. Domstolarna beslutar om hemskillnad från fall till fall enligt omständigheterna i varje ärende.
Hemskillnad påverkar inte äktenskapet i sig, vilket innebär att det bara är samlevnaden som upphör, inte äktenskapet. Det krävs en ansökan om äktenskapsskillnad genom ömsesidigt medgivande, en begäran till en notarie om att upprätta en notariehandling avseende överenskommelse om äktenskapsskillnad, eller en ansökan om äktenskapsskillnad för att upplösa äktenskapet (se punkt 1). En make som saknar försörjningsmedel får begära underhåll från den andra maken vid skilsmässoförfaranden, eller genom att väcka en särskild talan inom ett år från det att äktenskapet slutligen upplösts.
Annullering innebär att de lagstadgade villkoren för äktenskap inte var uppfyllda vid den tidpunkt då äktenskapet ingicks (äktenskapet ingicks inte av fri vilja, den fria viljan som uttrycktes var påtvingad eller uttrycktes av misstag, äktenskapet ingicks inte enligt det föreskrivna förfarandet, äktenskapet ingicks av en minderårig eller ingicks av en mentalt oförmögen person eller en tillfälligt mentalt oförmögen person osv.). De juridiska följderna av äktenskapet upphör att gälla den dag det annulleras.
Ett äktenskap blir inte ogiltigt ipso jure, utan måste annulleras genom ett beslut.
Talan om annullering av äktenskap kan väckas av makarna eller någon annan part med ett rättsligt intresse av annulleringen, t.ex. om äktenskapet ingicks av en minderårig eller en mentalt oförmögen person, om ett tidigare äktenskap inte hade avslutats, om äktenskapet ingicks mellan släktingar, om någon av makarna inte var närvarande när äktenskapet ingicks eller om äktenskapet inte ingicks i syfte att leva i ett gemensamt hushåll. Den allmänna åklagaren kan också väcka talan på ovanstående grunder och i fall där äktenskap har ingåtts mellan adoptivförälder och adoptivbarn.
Talan om annullering kan även väckas av någon av makarna när skälet mental oförmögenhet inte längre föreligger.
Det finns ingen preskriptionstid för rätten att begära annullering av ett äktenskap (artikel 48 i familjelagen).
De juridiska följderna av äktenskapet upphör att gälla den dag då domen om annullering blir slutlig. Vid annullering av äktenskap gäller samma bestämmelser för egendomsförhållanden och gåvor mellan makarna som vid äktenskapsskillnad (artiklarna 54 och 55 i familjelagen).
Genom lagen om medling i civil- och handelsrättsliga frågor (Zakon o mediaciji v civilnih in gospodarskih zadevah), som trädde i kraft i juni 2008, regleras medling i tvister i civil-, handels-, arbets- och familjerättsliga frågor samt egendomsrättsliga förhållanden när det gäller krav som parterna fritt kan hävda och lösa, om inget annat anges i separata lagar om dessa typer av tvister. Ett äktenskap kan inte upplösas utan en domstols ingripande, vilket innebär att en ansökan om att upplösa äktenskapet i samförstånd måste inges (se punkt 1).
Enligt civilprocesslagen för andra mål än tvistemål är äktenskapsmål följande: förfaranden för att fastställa ett äktenskaps befintlighet, förfaranden för att annullera ett äktenskap och förfaranden för att upplösa ett äktenskap.
Distriktsdomstolar är behöriga att besluta i sådana frågor i första instans (artikel 10 i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål).
Ett förfarande för att fastställa ett äktenskaps befintlighet inleds med en ansökan från en person med rättsligt intresse i frågan eller från den allmänna åklagaren.
Ett förfarande för att annullera ett äktenskap inleds med en ansökan från en av makarna. Ett förfarande kan även inledas med en ansökan från en person med rättsligt intresse i frågan eller från den allmänna åklagaren, om detta föreskrivs i familjelagen.
Ett förfarande för att upplösa ett äktenskap inleds med en ansökan från en av makarna.
Ett förfarande för äktenskapsskillnad genom ömsesidigt medgivande inleds med en ansökan från båda makarna. Om en ansökan om äktenskapsskillnad genom ömsesidigt medgivande har ingetts och en av makarna drar tillbaka ansökan under målets gång avbryter domstolen förfarandet (artikel 81 i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål).
Med avseende på innehållet i en ansökan gällande ett äktenskapsmål anges det i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål att en ansökan gällande ett äktenskapsmål även måste innehålla en begäran som domstolen ska fatta beslut om. Dokumentation från de sociala myndigheterna avseende närvaro vid rådgivning måste bifogas ansökan om äktenskapsskillnad om det i familjelagen föreskrivs att en sökande måste ha närvarat vid rådgivning innan förfarandet inleds (artikel 82 i civilprocesslagen för andra mål än tvistemål).
Domstolen beviljar en part undantag från betalning av domstolsavgiften om detta avsevärt skulle minska partens medel för att försörja sig själv eller sin familj. Utländska medborgare undantas från betalning av domstolsavgifter om så föreskrivs i internationella konventioner eller om ömsesidighet föreligger (artiklarna 10 och 11 i lagen om domstolsavgifter [Zakon o sodnih taksah, ZST-1]).
Parterna kan ansöka om rättshjälp för att täcka kostnader för advokat och sakkunniga. Beslut om beviljande av rättshjälp fattas av den distriktsdomstol som är behörig i det område där sökanden har sin stadigvarande bostad. I detta förfarande grundar domstolen sin bedömning på de kriterier (t.ex. faktiska och finansiella) som anges i lagen om rättshjälp (Zakon o brezplačni pravni pomoči).
Ett beslut som utfärdas i ett äktenskapsmål kan överklagas till en högre domstol (višje sodišče).
Förstainstansrätten får ändra eller upphäva ett tidigare beslut till följd av ett överklagande som har inkommit i tid om detta inte påverkar berörda personers rättigheter negativt, eller om dessa personer godkänner att det ändras eller upphävs.
Enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 2201/2003 ska en dom som har meddelats i en medlemsstat erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
En berörd part kan genom att anlita tillämpliga förfaranden få fastställt att domen ska erkännas eller inte erkännas. I detta fall måste parten inge en begäran om förklaring av verkställighet vid den behöriga distriktsdomstolen i Slovenien.
Vid väckande av talan gäller slovensk lag.
En part som begär eller bestrider erkännande av ett domstolsbeslut eller inger en begäran om förklaring av verkställighet måste lämna in följande handlingar:
Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel IIa-förordningen) gäller främst och direkt för frågor om internationell behörighet när det gäller medborgare i eller personer som är bosatta i EU:s medlemsstater.
Om makarna vid tidpunkten för ingivande av ansökan om äktenskapsskillnad är medborgare i olika länder ska lagarna i de länder där de är medborgare tillämpas kumulativt för upplösning av äktenskapet enligt bestämmelserna i slovensk lag (artikel 37.2 i lagen om internationell privaträtt och förfaranden [Zakon o mednarodnem zasebnem pravu in postopku]).
Om äktenskapet inte kan upplösas enligt lagen i de länder som makarna är medborgare i ska slovensk lag tillämpas för upplösning av äktenskapet, om den ena av makarna har sin fasta hemvist i Slovenien vid tidpunkten för ingivande av ansökan om äktenskapsskillnad.
Om en av makarna är medborgare i Slovenien och inte har sin fasta hemvist i Slovenien, och om äktenskapet inte kan upplösas enligt den lag som avses i artikel 37.2 i lagen om internationell privaträtt och förfaranden, ska slovensk lag tillämpas.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I Slovakien är det bara domstolar som kan besluta om äktenskapsskillnad.
En domstol kan besluta om äktenskapsskillnad om en av makarna lämnar in en ansökan om detta. Villkoret är ett det finns en så djup och långvarig söndring i äktenskapet att det inte fyller sin uppgift och makarna inte kan förväntas återuppta samlivet.
Domstolen ska fastställa vad som lett till den djupa söndringen och ta hänsyn till det i sitt beslut. I beslutet tar domstolen alltid hänsyn till eventuella underåriga barns intressen.
Om en av makarna övertog den andra makens efternamn när äktenskapet ingicks har maken rätt att återta sitt tidigare efternamn. Detta sker genom anmälan till folkbokföringsmyndigheten inom tre månader efter det att beslutet om äktenskapsskillnad vunnit laga kraft.
Om en av makarna övertog den andra makens efternamn och behöll sitt tidigare efternamn som mellannamn kan denne inom tre månader efter det att beslutet om äktenskapsskillnad vunnit laga kraft anmäla till folkbokföringsmyndigheten att han eller hon inte längre har för avsikt att använda den andra makens efternamn.
Vid äktenskapsskillnad upphör makarnas giftorättsgemenskap. Bodelning sker i enlighet med § 150 i civillagen. Bodelningen kan ske genom a) överenskommelse, b) domstolsbeslut, c) tillämpning av en viss tidsfrist.
Om ett beslut om äktenskapsskillnad rör föräldrar till ett underårigt barn ska domstolen fastställa föräldrarnas ansvar gentemot barnet efter skilsmässan. Framför allt ska den fastställa vem som ska få vårdnaden om barnet samt vem som ska företräda det och förvalta dess egendom. Ett beslut om föräldraansvar kan dock ersättas av en överenskommelse mellan föräldrarna.
Om föräldrarna inte kan enas om umgängesrätten med ett underårigt barn ska domstolen i beslutet om äktenskapsskillnad även fastställa vad som gäller för denna rätt. Om det ligger i barnets bästa kan domstolen begränsa eller förbjuda en förälders umgänge med ett underårigt barn.
Dessutom kan domstolen fastställa hur den förälder som inte fått vårdnaden om barnet ska bidra till dess uppehälle. Den kan också godkänna en överenskommelse mellan föräldrarna om underhållsbeloppet.
En skild make som inte kan försörja sig själv kan begära att den tidigare maken betalar ett rimligt underhåll, alltefter dennes förmåga och möjligheter. Om makarna inte kan komma överens beslutar domstolen om underhåll efter ansökan från en av dem.
Det finns inte några regler om hemskillnad i slovakisk lag.
Utöver äktenskapsskillnad kan en domstol besluta att ett äktenskap är ogiltigt och inte ska anses ha ingåtts (matrimonium nullum). Domstolen kan dessutom besluta att äktenskapet aldrig ska anses ha existerat (non matrimonium).
a) Ett äktenskap ska annulleras om någon av följande omständigheter föreligger:
Om ett äktenskap ingåtts trots att någon av dessa omständigheter föreligger, anses äktenskapet vara ett faktum (befintligt äktenskap) till dess ett domstolsbeslut om annullering av äktenskapet vinner laga kraft.
b) Äktenskapet ska inte anses vara ett faktum om
Om en domstol beslutar att ett äktenskap är ogiltigt anses det aldrig ha kommit till stånd.
Efter ett domstolsbeslut om annullering av ett äktenskap gäller samma bestämmelser för makars rättigheter och skyldigheter gentemot gemensamma barn och makarnas förmögenhetsordning som vid äktenskapsskillnad. Genom sådant beslut upphör också makarnas anmälan om gemensamt efternamn att gälla, vilket gör att båda är skyldiga att använda sitt tidigare efternamn.
Endast en domstol kan besluta om äktenskapsskillnad. För att lösa olika frågor i anslutning till äktenskapsskillnaden kan lag nr 420/2004 om medling användas.
Ansökan om äktenskapsskillnad, annullering av äktenskap eller en förklaring om att äktenskapet aldrig ska anses ha existerat ska lämnas till en distriktsdomstol.
Den domstol i vars domkrets makarna senast hade sin gemensamma hemvist har territoriell behörighet, om åtminstone en av makarna fortfarande har sin hemvist där. I annat fall är svarandens allmänna domstol behörig. Om behörigheten inte kan fastställas på detta sätt är kärandens allmänna domstol behörig.
Ansökan måste uppfylla kraven i § 127 i lag nr 160/2015, civilprocesslagen (Civilný sporový poriadok) och §§ 25 och 26 i lag nr 161/2015, lagen om rättsvårdsärenden (Civilný mimosporový poriadok).
Av ansökan ska det framgå vilken domstol den är riktad till, vem som är sökande, vad ansökan handlar om och vad den syftar till samt vara försedd med en underskrift. Ansökan ska dessutom innehålla parternas och eventuella företrädares namn, en samvetsgrann och fullständig beskrivning av väsentliga sakförhållanden samt den bevisning som sökanden åberopar. Sökandens yrkande måste också tydligt framgå. Vidare ska sökanden bifoga all skriftlig bevisning som han eller hon åberopar.
Villkoren för att få rättshjälp regleras i lag nr 327/2005 om rättshjälp till personer utan tillräckliga ekonomiska medel.
Vid äktenskapsskillnad ska en domstolsavgift betalas för förfarandet. En part kan ansöka om att få slippa betala domstolsavgifter.
Efter ansökan kan domstolen besluta att låta en part helt eller delvis slippa betala domstolsavgifterna. Det förutsätter att partens förhållanden motiverar detta och att det inte handlar om att klart godtyckligt eller utsiktslöst hävda eller försvara en rättighet. Om domstolen inte beslutar annat gäller befrielsen hela förfarandet och har även retroaktiv verkan. Däremot ersätts inte avgifter som betalats innan beslutet om avgiftsbefrielse utfärdades.
Ett sådant beslut kan överklagas inom 15 dagar från delgivningen av beslutet.
Man måste i så fall ansöka om att få domen erkänd. Behörig domstol är då regiondomstolen i Bratislava.
En giltig dom i äktenskapsmål som meddelats från och med den 1 maj 2004 i en annan medlemsstat (undantaget Danmark) ska erkännas enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. Beslut erkänns rutinmässigt. Framför allt krävs ingen särskild åtgärd för att ändra uppgifterna i folkbokföringsregistret. Berörd part kan dock kräva en särskild dom om erkännande av en utländsk dom i äktenskapsmål. Regiondomstolen i Bratislava är behörig domstol för erkännande av utländska domar.
Gäller det en dansk dom eller en dom som meddelats i en annan medlemsstat före den 1 maj 2004, måste en ansökan om erkännande av den utländska domen lämnas om minst en av parterna är slovakisk medborgare. Förfarandet inleds med en ansökan. Den person som i den utländska domen betecknades som part är behörig att lämna in en sådan ansökan. Regiondomstolen i Bratislava är behörig domstol för erkännande av utländska domar.
Det går att överklaga beslut att erkänna eller inte erkänna en utländsk dom. Överklagandet ska inges till regiondomstolen i Bratislava, och beslut meddelas av högsta domstolen.
Äktenskapsskillnad regleras av tillämplig lag i den stat där makarna var medborgare när förfarandet inleddes. Om makarna har olika medborgarskap ska äktenskapsskillnaden regleras av slovakisk lag.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Ansökningar om äktenskapsskillnad behandlas av tingsrätterna. Ansökan om äktenskapsskillnad kan lämnas in av den ena maken eller gemensamt.
Äktenskapsskillnad beviljas efter en betänketid på sex månader. Äktenskapsskillnad fås utan betänketid om makarna har bott isär minst två år när ansökan om äktenskapsskillnad lämnas in.
Ansökan om äktenskapsskillnad behöver inte innehålla några motiveringar. När ansökan om äktenskapsskillnad behandlas i tingsrätten granskas varken makarnas personliga förhållanden eller skälen till ansökan. Se svaret på fråga 1.
Makar som skiljer sig behåller de släktnamn de haft under äktenskapet. Om en make har bytt släktnamn till följd av äktenskapet kan hon eller han begära byte av släktnamn efter äktenskapsskillnaden.
Äktenskapsskillnad och bodelning är separata frågor. När äktenskapet har upplösts kan makarna komma överens om hur egendomen fördelas eller begära att domstolen utser en skiftesman. Huvudregeln att makarnas hela egendom delas lika kan frångås genom äktenskapsförord eller liknande. Fördelningen kan också jämkas om slutresultatet i annat fall skulle bli oskäligt. Makarnas egendom kan delas redan under betänketiden.
I samband med ansökan om skilsmässa kan man avgöra de ärenden som gäller gemensamma minderåriga barn, det vill säga frågor om vårdnad, boende, underhållsbidrag och umgängesrätt. Se faktabladen ”Föräldraansvar - Finland” och ”Underhållskrav - Finland”.
När en domstol upplöser ett äktenskap kan den döma den ena maken till att betala underhållsbidrag till den andra, om detta bedöms vara skäligt. (Se faktabladet ”Underhållskrav - Finland”.) Detta är dock sällsynt.
Det finns inga regler om hemskillnad i det finska rättssystemet. Hemskillnad innebär i praktiken att makarna lever åtskilda på olika adresser.
Se svaret på fråga 4.
Se svaret på fråga 4.
Det finns inga regler om annullering av äktenskap i finsk lagstiftning. Den allmänna åklagaren bör dock yrka på att äktenskapsskillnad utdöms omedelbart om makarna är nära släkt med varandra eller om äktenskapet har ingåtts trots att endera makens tidigare äktenskap fortfarande var i kraft.
Se svaret på fråga 7.
Se svaret på fråga 7.
Äktenskapsskillnad söks alltid hos tingsrätten. Enligt lag ska familjekonflikter dock i första hand lösas genom förhandlingar och avtal. Makarna kan be om hjälp och stöd för detta från socialnämndens familjerådgivning i makarnas hemkommun. Tingsrätten måste också underrätta makarna om att medling är en möjlighet. Medlaren strävar efter att familjen kan enas om hur familjekonflikterna kan lösas på ett sätt som är bäst för alla. Medlaren hjälper till med avtal och andra åtgärder för att lösa konflikterna. Medlaren ska särskilt se till att trygga ställningen för familjens underåriga barn. Medling är alltid frivillig.
Ansökan om äktenskapsskillnad kan lämnas in gemensamt eller av den ena maken. Ansökan lämnas in skriftligt hos tingsrätten på endera makens hemort. Ansökan kan lämnas in personligen eller genom ett ombud med fullmakt. Den kan också lämnas in till tingsrätten per post, fax eller e-post.
Rättshjälp kan beviljas i ärenden som gäller äktenskapsskillnad. Mer information om rättshjälp i Finland finns: här (på svenska).
En dom om äktenskapsskillnad kan överklagas hos hovrätten.
I frågor som gäller erkännande av en skilsmässodom från en annan medlemsstat tillämpas som huvudregel rådets förordning (EG) nr 2201/2003.
Enligt förordningen ska en skilsmässodom som har meddelats i en medlemsstat erkännas i de andra medlemsstaterna utan att det krävs något särskilt förfarande. Alla som berörs av en sådan dom kan dock få fastställt att domen ska erkännas eller att den inte ska erkännas.
Ansökan om erkännande av domar behandlas av tingsrätterna.
När det gäller ansökningar om äktenskapsskillnad som lämnas in i de nordiska länderna tillämpas den nordiska äktenskapskonventionen från 1931. Av EU-länderna är Finland, Sverige och Danmark anslutna till denna konvention. Enligt den nordiska äktenskapskonventionen är en dom om äktenskapsskillnad giltig i alla nordiska länder utan särskilt erkännande.
Samma förfarande som beskrivs i fråga 14.
När ett mål om äktenskapsskillnad behandlas i Finland tillämpas finsk lag.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
En av makarna eller båda tillsammans kan ansöka om äktenskapsskillnad. Under vissa förhållanden måste äktenskapsskillnaden föregås av betänketid om sex månader. Detta är fallet
I vissa undantagsfall har dock även sådana makar som avses i punkterna ovan rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid. Detta är fallet om makarna lever åtskilda sedan två år. En make har också rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är nära släkt med varandra eller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har blivit upplöst, har var och en av makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.Om det är fråga om tvegifte, har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet också rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om partnerskap registrerats trots att någon av partnerna då var gift.
En make har alltid rätt att få en dom på äktenskapsskillnad och behöver inte åberopa några speciella grunder för en sådan dom.
En skilsmässa medför inte att efternamnet ändras, utan makarna behåller de efternamn de hade som gifta. En make kan dock byta till ett efternamn som han eller hon tidigare hade.
Efter en äktenskapsskillnad ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Huvudregeln är att egendomen delas lika. Orsaken till att äktenskapet upplöses har ingen betydelse för fördelningen av makarnas egendom.
Efter en äktenskapsskillnad fortsätter makarna att ha gemensam vårdnad om sina barn.
Om någon av makarna begär det kan domstolen i ett mål om äktenskapsskillnad pröva frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn.
I ett mål om äktenskapsskillnad kan rätten även utan yrkande besluta att en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad, om det är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bäst.Båda föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet. Den förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet fullgör sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag för barnet till den andre föräldern.
Efter äktenskapsskillnaden svarar varje make för sin egen försörjning. Undantag gäller bara i vissa speciella situationer, bl.a. när den ena maken har svårt att försörja sig själv efter det att ett långvarigt äktenskap har upplösts eller om det finns andra synnerliga skäl.
Det finns inte några regler om hemskillnad i svensk rätt.
Det finns inte några regler om hemskillnad i svensk rätt.
Det finns inte några regler om hemskillnad i svensk rätt.
Det finns inte några regler om annullering av äktenskap i svensk rätt. Ett äktenskap upplöses antingen genom att den ena maken dör eller att domstol dömer till äktenskapsskillnad.
Det finns inte några regler om annullering av äktenskap i svensk rätt.
Det finns inte några regler om annullering av äktenskap i svensk rätt.
Det är endast domstol som kan besluta att upplösa ett äktenskap genom äktenskapsskillnad. Däremot finns det alternativa sätt att lösa de olika frågor som kan uppkomma i anslutning till äktenskapsskillnaden.
Makarna kan få s.k. familjerådgivning, som syftar till att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer. Kommunerna är skyldiga att se till att familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det, antingen genom kommunens försorg eller annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare.
Makarna har också rätt till s.k. samarbetssamtal. Samarbetssamtalen syftar till att skapa enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge med barn. Samarbetssamtalen sker under sakkunnig ledning. Kommuner är skyldiga att se till att samarbetssamtal erbjuds den som begär det.
Om föräldrar vill uppnå en förändring när det gäller vårdnad, boende eller umgänge, kan de träffa avtal om det. Avtalet ska godkännas av socialnämnden.
Det finns inga regler om hemskillnad eller om annullering i svensk rätt.
Mål om äktenskapsskillnad tas upp upp av tingsrätten i den ort där en av makarna har sin hemvist. Om ingen av makarna har hemvist i Sverige, tas målet upp av Stockholms tingsrätt.
Om båda makarna vill ha äktenskapsskillnad kan de gemensamt ansöka om det. Personbevis för skilsmässa avseende båda makarna behöver bifogas ansökan. Om bara en av makarna vill skiljas måste den maken ansöka om stämning. Personbevis för skilsmässa för den maken behöver då bifogas. Personbevis beställs via Skatteverket.
I en angelägenhet som rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor får rättshjälp beviljas bara när det finns särskilda skäl.
Det finns inga regler om hemskillnad eller om annullering i svensk rätt.
En dom på äktenskapsskillnad kan överklagas till hovrätten.
Enligt rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (europa.eu), Bryssel II-förordningen, ska en dom som har meddelats i en medlemsstat erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
I enlighet med förordningen finns möjlighet att ansöka om att det finns skäl eller saknas skäl för att vägra erkännande eller verkställighet av ett avgörande.
En ansökan om att ett utländskt avgörande inte ska erkännas eller att ett sådant avgörande inte ska verkställas görs till tingsrätten. En ansökan om en förklaring att det inte finns grund för att vägra ett erkännande av ett utländskt avgörande görs till tingsrätten.
Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av Bryssel II-förordningen.En ansökan om äktenskapsskillnad som tas upp av svensk domstol prövas dom huvudregel enligt svensk rätt.
I vissa fall ska dock även innehållet i utländsk rätt beaktas. Detta gäller i följande fall:
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Antingen mannen eller hustrun måste göra en skriftlig ansökan (petition) till domstol. Ansökningar om äktenskapsskillnad handläggs av familjedomstolen (Family Court) och makarna måste vända sig till den för att få äktenskapsskillnad. Sökanden måste bevisa att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet och tillhandahålla bevis på en av de fem omständigheter som anges nedan.
Ansökan om äktenskapsskillnad kan inte göras innan minst ett år har förflutit sedan dagen för giftermålet. Dock kan bevisning från denna ettårsperiod användas för att visa att djup och varaktig söndring föreligger.
Sedan mars 2014 har samkönade par rätt att ingå äktenskap i England och Wales. Samma regler gäller vid äktenskapsskillnad oavsett om det gifta paret är av olika eller samma kön.
En ansökan om äktenskapsskillnad kan göras online.
Sedan 2005 har det varit möjligt för samkönade par i Storbritannien och Nordirland att ingå registrerat partnerskap. Sedan den 31 december 2019 gäller detta även för par av motsatt kön. Om varaktig söndring inträffar i ett sådant partnerskap kan parterna ansöka om upplösning av partnerskapet eller separation. I detta fall används samma förfarande som vid äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap. En ansökan om att upplösa ett registrerat partnerskap kan inte göras online. Mer information hittar du på den brittiska regeringens webbplats.
I ett samkönat äktenskap kallas parterna man och man (husband and husband), om det rör sig om två män, eller hustru och hustru (wife and wife), om det rör sig om två kvinnor.
Den enda grunden för äktenskapsskillnad är djup och varaktig söndring i äktenskapet. För att visa att djup och varaktig söndring föreligger är det nödvändigt att lägga fram bevis för en eller flera omständigheter. Följande omständigheter kan anföras:
• Den andra maken har begått äktenskapsbrott med en person av motsatt kön och sökanden finner det outhärdligt att leva med honom eller henne.
• Oacceptabelt uppförande (unreasonable behaviour), vilket innebär att den andra maken har uppfört sig på ett sådant sätt att sökanden inte rimligen kan förväntas fortsätta att leva med honom eller henne.
• Övergivande, vilket innebär att den andra maken har lämnat sökanden två år före ansökan om äktenskapsskillnad.
• Makarna har separerat två år före ansökan om äktenskapsskillnad (den andra makens samtycke krävs).
• Makarna har separerat fem år före ansökan om äktenskapsskillnad (den andra makens samtycke krävs inte).
Domstolen måste så långt möjligt undersöka sökandens (kärandens) påståenden och alla påståenden från den andra maken (svaranden). Om domstolen är övertygad om att djup och varaktig söndring föreligger i äktenskapet meddelar familjedomstolens domare en dom om äktenskapsskillnad.
Äktenskapsbrott kan inte anföras för att upplösa ett registrerat partnerskap.
Om domstolen är övertygad om att djup och varaktig söndring föreligger i äktenskapet utfärdar den först en dom om provisorisk äktenskapsskillnad (decree nisi). Efter sex veckor kan den part som ansökte om äktenskapsskillnad lämna in en ansökan om slutgiltig äktenskapsskillnad (decree absolute). Förutom om det föreligger exceptionella omständigheter finns ingen tidsgräns för ansökan om slutlig dom.
Om ansökan om slutgiltig äktenskapsskillnad lämnas in senare än 12 månader efter den provisoriska domen måste sökanden dock lämna in en skriftlig förklaring och ange
• skälen till förseningen,
• huruvida makarna har levt tillsammans efter det att domen om provisorisk äktenskapsskillnad meddelades och, i så fall, mellan vilka datum, och
• om det är hustrun som ansöker, huruvida hon har fött barn efter det att domen om provisorisk äktenskapsskillnad meddelades och, i så fall, en redogörelse för relevanta omständigheter och huruvida det är eller kan vara mannens barn.
Familjedomstolens domare får kräva att sökanden lämnar in en edsvuren utsaga där vederbörande intygar den förklaring han eller hon har gett. Familjedomstolens domare får meddela det beslut beträffande ansökan som den anser är lämpligt.
Parterna har rätt att gifta om sig (eller ingå ett registrerat partnerskap) om de så önskar. Vardera maken kan antingen behålla det efternamn som de övertagit då de gifte sig eller återta ett efternamn som de burit som ogifta.
Domstolen får när den meddelar dom om äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad, eller senare, besluta att egendom ska överföras från den ena maken till den andra, eller till ett barn i familjen, eller till en annan person till förmån för ett barn i familjen.
Domstolen har också befogenhet att besluta om fortlöpande betalningar, försäljning av egendom, pensionsbetalningar, betalning av engångsbelopp osv. Domstolarna kan själva bestämma vilka beslut som ska fattas i varje enskilt fall med hänsyn till de särskilda omständigheterna.
När domstolen fattar beslut måste den beakta välbefinnandet för eventuella barn i familjen under 18 år samt följande omständigheter:
• Inkomster, inkomstmöjligheter, egendom och andra ekonomiska tillgångar som respektive make har eller troligen kommer att få inom en förutsebar framtid.
• Hur respektive make bidragit, ekonomiskt såväl som på annat sätt, till att ta hand om hem och barn.
• Ekonomiska behov, förpliktelser och ansvar som respektive make har eller troligen kommer att få inom en förutsebar framtid.
• Familjens levnadsstandard innan äktenskapet splittrades.
• Respektive parts ålder och hur länge äktenskapet varat.
• Eventuell fysisk eller mental funktionsnedsättning som någon av parterna lider av.
• Hur respektive make har bidragit, eller troligen kommer att bidra, till familjens välfärd.
• Makarnas uppförande, om det är sådant att det vore oskäligt att bortse från det när man bestämmer hur egendomen bör fördelas.
• Värdet av eventuella fördelar som respektive make kommer att förlora möjlighet att skaffa sig på grund av äktenskapsskillnaden eller annulleringen av äktenskapet.
Efter en äktenskapsskillnad har båda föräldrarna fortsättningsvis föräldraansvar för barnen i äktenskapet. En förälder har fortfarande föräldraansvar för de eventuella barn i andra förhållanden som de hade föräldraansvar för vid tidpunkten för äktenskapsskillnaden. Båda föräldrarna är fortsatt skyldiga att sörja för underhållet av underåriga barn som har varit barn i familjen.
Skyldigheten att sörja för den andra makens underhåll upphör i de flesta fall vid äktenskapsskillnad (då den slutgiltiga domen utfärdas), förutom i fall där domstolsförfarandet för äktenskapsskillnad även omfattat ett beslut om underhåll till make. Alla skyldigheter som hänger samman med en redan befintlig dom (t.ex. om underhåll till make) fortsätter att gälla. Det kan finnas en möjlighet att ändra en dom vid ett senare tillfälle, om förutsättningarna för den ursprungliga domen ändras på ett betydande sätt.
Om domstolen meddelar en dom om hemskillnad (i England och Wales kallat judicial separation) är den make som ansökt om hemskillnad inte längre skyldig att leva tillsammans med sin man eller hustru. Han eller hon kan emellertid inte gifta om sig. Hemskillnad är i själva verket ett alternativ då det föreligger djup och varaktig söndring i ett äktenskap, men makarna inte vill gifta om sig. Den som ansöker om hemskillnad måste inte bevisa att det föreligger djup och varaktig söndring. Man kan ansöka om äktenskapsskillnad efter att ha beviljats hemskillnad.
Parter i ett registrerat partnerskap kan ansöka om en dom om separation (separation order), som har precis samma effekt som en dom om hemskillnad.
Sökanden måste lägga fram bevis för en eller flera av de omständigheter som krävs för att visa att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet. Till skillnad från vad som gäller vid en äktenskapsskillnad behöver man dock inte vänta tills minst ett år har förflutit sedan dagen för giftermålet för att ansöka om hemskillnad.
Om en av makarna dör utan att efterlämna ett testamente, fördelas denna makes egendom enligt reglerna om arv på grund av släktskap (s.k. intestatarv). En dom om hemskillnad har samma effekt som en äktenskapsskillnad. Därför har ingen av makarna rätt till den avlidna partens efterlämnade egendom. Om en part avlider och efterlämnar ett testamente har hemskillnaden emellertid ingen inverkan på rättigheterna enligt detta, till exempel om den efterlevande parten anges som förmånstagare i testamentet.
Vid hemskillnad får domstolen tillämpa samma bestämmelser om fördelning av egendom som vid äktenskapsskillnad.
Det finns två former av annullering av äktenskap. Ett äktenskap kan antingen förklaras vara ogiltigt (void), vilket innebär att äktenskapet saknar rättsverkningar och aldrig har existerat. Under olika omständigheter kan ett äktenskap vara upphävbart (voidable), vilket innebär att endera av makarna kan ansöka om att det ska upphävas, men att det får fortbestå om båda makarna vill det.
Ett äktenskap är ogiltigt om
• det inte uppfyller villkoren i de äktenskapslagar som antagits mellan 1949 och 1986, eftersom
o parterna är för nära släkt,
o en av parterna är under 16 år,
o formkraven för ingående av äktenskap inte har iakttagits,
• en av parterna redan var gift eller var i ett registrerat partnerskap när äktenskapet ingicks,
• en av makarna, när det gäller polygama äktenskap som ingåtts utanför England och Wales, hade sin hemvist i England och Wales när äktenskapet ingicks.
Ett äktenskap är upphävbart under följande omständigheter:
• Äktenskapet har inte fullbordats, eftersom en av makarna inte förmått fullborda det. Detta gäller endast för äktenskap mellan personer av olika kön.
• Äktenskapet har inte fullbordats, eftersom en av makarna har vägrat att fullborda det. Detta gäller endast för äktenskap mellan personer av olika kön.
• En av makarna har egentligen inte gått med på äktenskapet, eftersom han eller hon var utsatt för press och tvingades till samtycke, inte förstod rättsverkningarna av äktenskapet eller var mentalt oförmögen att förstå effekterna av beslutet att gifta sig.
• En av makarna hade när äktenskapet ingicks en psykisk sjukdom av ett slag som gjorde honom eller henne olämplig för äktenskap eller en överförbar könssjukdom och käranden var omedveten om detta när äktenskapet ingicks.
• Hustrun var gravid med någon annan än maken när äktenskapet ingicks och käranden var omedveten om detta.
• Ett preliminärt intyg om ändrad könstillhörighet (Interim Gender Recognition Certificate) har utfärdats till en av makarna efter det att äktenskapet har ingåtts.
• Svarandens kön när äktenskapet ingicks var ett kön som förvärvats i enlighet med Gender Recognition Act 2004 och käranden var omedveten om detta när äktenskapet ingicks.
Ett äktenskap som är ogiltigt saknar helt rättsverkningar och anses aldrig ha existerat. Detta påverkar inte statusen för eventuella barn.
Om ett äktenskap är upphävbart är det inte längre i kraft från och med dagen för det slutgiltiga beslutet om annullering av äktenskapet. Det anses ha existerat fram till den dagen.
Vid ett ogiltigt såväl som ett upphävbart äktenskap kan domstolen fatta beslut om fördelning av egendomen på samma sätt som vid äktenskapsskillnad.
Från regeringshåll uppmuntras användningen av familjemedling för att lösa tvister när detta är lämpligt. Medling kan vara lämpligt vid tvister som rör barn samt vid tvister om egendom och pengar. På vissa platser erbjuder tjänstemän hos Children and Family Court Advisory and Support Service, CAFCASS (England) eller
CAFCASS Cymru (Wales), tjänster för tvistlösning gällande barn i rätten. Domstolen kan skjuta upp förfarandet för att ge en möjlighet att lösa tvisten på detta sätt.
Ansökan (petition) lämnas till familjedomstolen på valfri plats. Det ska framgå av ansökan huruvida den gäller äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. Kontaktuppgifter till domstolarna samt nödvändiga blanketter finns på webbplatserna Ministry of Justice (justitieministeriet) och
Court and Tribunal finder (hitta en domstol) samt på sidan
”Get a Divorce” (ansöka om skilsmässa) på regeringens webbplats.
Du är i normala fall tvungen att betala en avgift, men du kan också befrias från avgiften om du får vissa former av socialbidrag eller kan visa att betalning av avgiften skulle orsaka dig otillbörliga svårigheter. Närmare detaljer om domstolsavgifter finns här.
Du ska använda blankett D8 för din ansökan. Du måste sända in följande:
• Tre exemplar av blankett D8.
• Om du skiljer dig från din man eller hustru på grund av äktenskapsbrott med en i ansökan namngiven person, behövs ett extra exemplar av ansökan för den personen.
• Ditt vigselbevis (inte en kopia) och vid behov en översättning utförd av en auktoriserad översättare.
• En blankett om undantag från betalning av avgifter.
Rättshjälp är i normalt inte tillgänglig vid äktenskapsskillnad eller rättstvister som gäller barn eller egendom. Undantag kan göras om det förekommer våld i hemmet. Mer information hittar du på den brittiska regeringens webbplats.
Om en provisorisk dom har utfärdats kan en make vända sig till domstolen för att lägga fram bevis för varför en slutlig dom inte bör meddelas. Domstolen kan antingen åsidosätta domen, meddela en slutlig dom, besluta att ytterligare utredningar ska göras eller hantera ärendet på något annat sätt som den anser lämpligt.
När slutlig dom på äktenskapsskillnad meddelats kan denna inte överklagas, utom under exceptionella omständigheter.
Det är inte möjligt att överklaga en dom om hemskillnad, men det kan gå att åsidosätta den om båda parter samtycker till detta.
Enligt EU:s förordning (EG) nr 2201/2003 kan ett beslut som leder till äktenskapsskillnad, hemskillnad (judicial separation) eller annullering av äktenskap som utfärdats i en medlemsstat erkännas i en annan medlemsstat. Du kan få de nödvändiga handlingarna från den domstol som meddelade domen och ska lämna in dem till High Court.
Förordningen påverkar inte frågor som gäller skulden till äktenskapets upplösning, fördelningen av egendom, underhåll eller andra sidofrågor. Det måste finnas en verklig koppling mellan den berörda parten och den medlemsstat som utövar sin behörighet.
Erkännande kan vägras om det strider mot grunderna för rättsordningen, om domen har meddelats med anledning av svarandes utevaro, om svaranden inte har delgetts de relevanta handlingarna i tillräckligt god tid, om domen är oförenlig med en dom som har meddelats mellan samma parter i England och Wales eller om domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i ett annat land, på villkor att den först meddelade domen kan erkännas i England och Wales.
Varje berörd part får ansöka om ett beslut om att domen ska eller inte ska erkännas. High Court får låta handläggningen av målet vila om ändring har sökts i den dom som det görs gällande ska erkännas.
Förordning (EG) nr 2201/2003 gäller fram till den 31 december 2020.
Om ett beslut inte kan erkännas enligt denna förordning, tillämpas de bestämmelser om erkännande av äktenskapsskillnad som beviljats utomlands som anges i Family Law Act 1986. I paragraf 46 i denna lag fastställs följande:
• Äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats genom dom utomlands ska erkännas om
o äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden är i kraft enligt lagen i det land där den beviljats, och
o en av parterna i äktenskapet vid tidpunkten i fråga (dvs. den dag då förfarandet för äktenskapsskillnad inleddes)
• Äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats utomlands på annat sätt än genom dom ska erkännas om
o äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden är i kraft enligt lagen i det land där den beviljats,
o vid tidpunkten i fråga (dvs. den dag då äktenskapsskillnaden beviljades)
• ingen av parterna i äktenskapet har haft sin vanliga vistelseort i Storbritannien och Nordirland under en oavbruten period av ett år omedelbart före den dagen.
En person kan ansöka vid domstol om en förklaring om att äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats utanför England och Wales ska erkännas i England och Wales. Domstolen kan behandla ansökan förutsatt att sökanden
• har sin hemvist i England och Wales den dag då förfarandet inleds, eller
• har haft sin vanliga vistelseort i England och Wales under en oavbruten period av ett år omedelbart före den dagen.
Förutsatt att de villkor som anges ovan är uppfyllda kan en person ansöka till familjedomstolen om fastställande av att äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats utanför England och Wales inte ska erkännas i England och Wales.
En ansökan om erkännande enligt EU-förordningen måste lämnas in till High Court. Sökanden måste underrätta svaranden om ansökan och ge svaranden möjlighet att motsätta sig erkännandet av beslutet genom att sända svaranden handlingarna, om inte domstolen fastställer att det är tydligt att svaranden godtagit domen.
I förordningen fastställs att en berörd part får ansöka om ett beslut om att domen ska erkännas eller inte ska erkännas. High Court får låta handläggningen av målet vila om ändring i den dom som görs gällande har sökts i den medlemsstat där domen meddelades.
EU-förordningen gäller fram till den 31 december 2020.
Domstolarna i England och Wales tillämpar alltid engelsk/walesisk rätt i de ärenden som de handlägger. Domstolarna har behörighet att handlägga mål om äktenskapsskillnad, även om äktenskapet har ingåtts utomlands, om en av parterna i äktenskapet.
• har sin hemvist i England och Wales den dag då förfarandet inleds, eller
• har haft sin vanliga vistelseort i England och Wales under en oavbruten period av ett år omedelbart före den dagen.
Länkar
Äktenskapsskillnad, hemskillnad och söndring av en relation
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I Nordirland finns reglerna om äktenskapsskillnad i Matrimonial Causes (Northern Ireland) Order 1978 (nedan kallad 1978 års lag).
En man eller hustru kan få äktenskapsskillnad genom att lämna en skriftlig ansökan (petition) till domstolen. Den som ansöker om äktenskapsskillnad kallas kärande (petitioner) och den andra parten kallas svarande (respondent). Käranden måste visa att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet och lägga fram bevis för en av fem omständigheter (se fråga 2 nedan). Ansökan om äktenskapsskillnad kan inte lämnas in under de två första åren av ett äktenskap. Bevisning från denna tvåårsperiod kan dock användas för att visa att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Den enda grunden för äktenskapsskillnad är djup och varaktig söndring i äktenskapet. För att visa att djup och varaktig söndring föreligger måste käranden i allmänhet bevisa en eller flera av följande omständigheter:
Vid övervägande av huruvida svaranden har övergett käranden eller huruvida parterna har levt åtskilda under en oavbruten period tas ingen hänsyn till eventuella perioder (inte överstigande sex månader sammanlagt) då parterna har återgått till att leva tillsammans. Dock räknas sådana perioder inte som en del av den period under vilken käranden var övergiven eller makarna levde åtskilda.
Om domstolen har övertygats av bevisningen om att det råder djup och varaktig söndring i äktenskapet meddelar den en provisorisk dom om äktenskapsskillnad (decree nisi, ett domstolsbeslut som leder fram till äktenskapsskillnad).
Förfarandet för äktenskapsskillnad avslutas när den provisoriska domen om äktenskapsskillnad görs slutlig (decree absolute). En ansökan om att den provisoriska domen ska göras slutlig kan lämnas in sex veckor och en dag efter dagen för den provisoriska domen. Om ansökan inte har inkommit inom tolv månader efter det att den provisoriska domen om äktenskapsskillnad meddelades, kan käranden uppmanas att lämna in en edsvuren utsaga (affidavit) där han eller hon redogör för förseningen. Under vissa omständigheter kan svaranden ansöka om att domen ska göras slutlig. Parterna kan inte gifta om sig innan slutlig dom har meddelats.
Det finns inga särskilda regler om de personliga förhållandena efter äktenskapsskillnad. Emellertid förväntas makarna inte längre leva tillsammans, och om hustrun har tagit sin makes efternamn kan hon välja att återta sitt flicknamn.
I 1978 års lag finns långtgående bestämmelser som ger domstolen möjlighet att handlägga frågor som rör parternas egendom och reglera deras ekonomiska överenskommelser, både i förhållande till varandra och till familjens barn.
Domstolen kan när den meddelar dom om äktenskapsskillnad, eller senare, fatta något av följande beslut:
Innan domstolen fattar ett beslut beaktar den alla omständigheter i målet. Dess främsta hänsynstagande gäller dock välbefinnandet för de eventuella barn i familjen som inte har fyllt 18 år.
Efter en äktenskapsskillnad fortsätter båda föräldrarna att ha föräldraansvar för barnen från äktenskapet och är skyldiga att fortsättningsvis sörja för underhållet av underåriga barn som har levt som en del av familjen.
Om parterna har ett underårigt barn (under 16 år) eller ett barn över 16 år som utbildar sig på heltid eller genomgår yrkesutbildning, måste käranden fylla i en blankett (blankett M4) där man anger hur man kommer att ordna det för barnet. I blanketten uppmanas båda parterna att försöka enas om förslag kring barnets framtid. Om enighet inte kan nås har svaranden dock möjlighet att uttala sig om de föreslagna arrangemangen och domstolen kan utöva sina befogenheter enligt Children (Northern Ireland) Order 1995 (t.ex. för att bestämma var barnet ska bo).
Skyldigheten att sörja för den andra makens underhåll upphör vid äktenskapsskillnad, utom om domstolen har meddelat beslut om betalning eller fördelning av egendom.
Ansökan om hemskillnad kan lämnas in om ett äktenskap har brutit samman, men käranden av en eller annan anledning inte vill ha äktenskapsskillnad. Om käranden erhåller en dom om hemskillnad måste han eller hon inte längre leva tillsammans med sin maka/make. Emellertid kan han eller hon inte gifta om sig. Det är möjligt att ansöka om äktenskapsskillnad efter det att en dom om hemskillnad har meddelats.
När en dom om hemskillnad meddelas behöver det inte visas att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet.
Makarna förväntas inte längre leva tillsammans. Om en dom om hemskillnad är i kraft och en av makarna dör utan att ha upprättat ett testamente, fördelas hans eller hennes egendom som om den andra maken redan hade avlidit och han eller hon går därför miste om sin del av arvet. Domstolens befogenheter när det gäller fördelning av egendom är i allmänhet desamma vid hemskillnad som vid äktenskapsskillnad. Domstolen får emellertid inte meddela beslut om pensionsdelning.
Dom om återgång av äktenskap (decree of nullity) beviljas om käranden visar att äktenskapet är antingen ogiltigt (void) eller upphävbart (voidable). Med ett ogiltigt äktenskap avses ett äktenskap som aldrig borde ha ingåtts och som därför betraktas som om det aldrig har funnits i lagens ögon. Ett upphävbart äktenskap är lagligt och består tills det upphävs.
Ett äktenskap är ogiltigt om
Ett äktenskap är upphävbart om en av följande omständigheter kan bevisas:
Om en ansökan om en dom om återgång av äktenskap grundar sig på en av de fyra sistnämnda omständigheterna, bör ansökan göras inom tre år efter det att äktenskapet ingicks. Domstolen kan dock under vissa förhållanden ge tillåtelse att inkomma med ansökan senare.
Om ansökan grundar sig på en av de två sistnämnda omständigheterna måste käranden bevisa att han eller hon var omedveten om sjukdomen eller graviditeten när äktenskapet ingicks.
Domstolen annullerar inte ett upphävbart äktenskap om svaranden kan visa att
Ett äktenskap som är ogiltigt saknar helt rättsliga verkningar och anses aldrig ha existerat. Om ett äktenskap är upphävbart betraktas det som ogiltigt från och med dagen för den slutliga domen om återgång.
Det finns ett antal byråer i Nordirland som tillhandahåller medlingstjänster (t.ex. Relate). Medlingsbyråerna kan hjälpa dig med de praktiska sakerna kring äktenskapsskillnaden, inbegripet frågor som rör ekonomi och föräldraskap.
Ansökningar om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller återgång av äktenskap kan lämnas antingen till High Court eller till en grevskapsdomstol som handlägger mål om äktenskapsskillnad (divorce county court). Om svaranden inkommer med svaromål på en ansökan som lämnats till en grevskapsdomstol överförs ärendet emellertid till High Court.
Domstolarnas adresser och telefonnummer finns på det nordirländska domstolsverkets webbplats: Northern Ireland Courts and Tribunals Service.
För att inleda ett förfarande måste du sända en rad blanketter till domstolen och dessutom
Domstolskansliet kan ge dig exemplar av blanketterna och förklara hur man fyller i dem. Domstolspersonalen kan dock inte lämna juridisk rådgivning eller säga vad du ska skriva.
Du har rätt att ansöka om rättshjälp. Hur stort ett eventuellt ekonomiskt stöd blir beror på dina ekonomiska tillgångar. Även om du bedöms vara ekonomiskt berättigad till rättshjälp kan du behöva bidra själv till kostnaderna. Betalningen av din andel kan efter överenskommelse göras till rättshjälpsavdelningen (Legal Aid Department) enligt en avbetalningsplan. Utöver de ekonomiska villkoren måste du också uppfylla andra villkor, dvs. det måste finnas godtagbara skäl för att väcka talan eller gå i svaromål och med hänsyn till alla omständigheter i ärendet vara skäligt att du får rättshjälp.
En slutlig dom (decree absolute) om upplösning eller återgång av äktenskap kan inte överklagas om den förfördelade parten har haft möjlighet att överklaga den provisoriska domen (decree nisi) men inte har gjort det. Beslut som utfärdats med parternas samtycke kan endast överklagas med tillstånd av domstolen. Appellationsdomstolen har en rad befogenheter och kan fastställa, upphäva eller ändra det ursprungliga beslutet.
I rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 (nedan kallad förordningen) fastställs att en dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som utfärdats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande (annat än det som anges i förordningen) behöver anlitas.
En berörd part kan ansöka om att beslutet ska erkännas. Grunderna för att vägra erkänna en dom är starkt begränsade (t.ex. kan erkännande vägras om beslutet uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen).
I Nordirland ska ansökan om erkännande lämnas till High Court.
Om förordningen inte är tillämplig kan domen omfattas av § 46 i Family Law Act 1986, som innehåller de allmänna villkoren för erkännande av äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats utomlands.
Ansökan om erkännande av äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad som beviljats utomlands ska göras vid High Court. Till den skriftliga ansökan ska bifogas en kopia av domen på äktenskapsskillnad, annullering eller hemskillnad.
Eftersom High Court handlägger erkännande av äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering (inom ramen för förordningen såväl som Family Law Act 1986) ska invändningar mot ett föreslaget erkännande också lämnas till den domstolen. Grunderna för att vägra erkännande fastställs i artikel 15 i förordningen och i § 51 i Family Law Act 1986.
Om en domstol i Nordirland beslutar att den har behörighet att behandla en äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering tillämpar den nordirländsk lagstiftning.
En domstol i Nordirland har behörighet att behandla ett mål om äktenskapsskillnad eller hemskillnad (även om äktenskapet ingåtts utomlands) om
En domstol i Nordirland är behörig att handlägga förfaranden för återgång av äktenskap (även om äktenskapet ingåtts utomlands) om
Northern Ireland Courts and Tribunals Service
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
I Skottland måste man gå via domstol för att få äktenskapsskillnad. Domstolen kan meddela beslut om äktenskapsskillnad om det kan fastställas att
Djup och varaktig söndring i äktenskapet kan fastställas genom att sökanden lägger fram bevis för en av de fyra omständigheter som anges i fråga 2 nedan.
Se svaret på fråga 1 ovan. Djup och varaktig söndring i äktenskapet kan konstateras om en av följande förutsättningar är uppfylld:
Ett förenklat förfarande kan tillämpas för vissa fall som omfattas av de två sistnämnda kategorierna.
I lagen finns inga särskilda bestämmelser om f.d. makars personliga förhållanden. När det gäller efternamn kan vardera maken behålla sitt eget efternamn när de gifter sig. På motsvarande sätt har de rätt att behålla sin makas/makes efternamn efter äktenskapsskillnad.
I Family Law (Scotland) Act 1985 finns bestämmelser om fördelningen av makarnas egendom vid äktenskapsskillnad. Med makarnas egendom avses vanligen all den egendom som makarna förvärvat under äktenskapet samt egendom som förvärvats före äktenskapet för att användas som makarnas gemensamma hem – eller möbler för det hemmet. Makarnas egendom omfattar inte annan egendom som förvärvats före giftermålet, egendom som förvärvats av en maka/make efter det att makarna flyttat ifrån varandra eller egendom som under äktenskapet erhållits som gåva eller arv av tredje part.
Var och en av makarna kan ansöka i domstol om ett beslut enligt 1985 års lag. Domstolen kan meddela beslut om betalning av ett engångsbelopp, överföring av egendom, betalning av fortlöpande underhåll, pensionsinbetalningar eller kompensation för pension och liknande.
När domstolen fattar ett beslut måste den iaktta följande principer:
Som det anges i svaret på fråga 3.2 ovan bör den ekonomiska bördan för att ta hand om familjens barn delas lika. Se även faktabladet om föräldraansvar i Skottland på webbplatsen för Europeiskt rättsligt nätverk (EJN).
Enligt Divorce (Scotland) Act 1976 kan en domstol i Skottland meddela dom om hemskillnad (judicial separation). Hemskillnad kan beviljas makar som är emot skilsmässa, men som inte längre vill leva tillsammans. Makarna är fortfarande gifta och måste fortsätta att bidra till varandras underhåll – dvs. de måste fortfarande sörja för varandra ekonomiskt som vilket gift par som helst.
Kraven för att få hemskillnad är desamma som för äktenskapsskillnad. Se svaret på fråga 1 ovan.
Se svaret på fråga 4 ovan. Observera att hemskillnad inte hindrar att en av de separerade makarna ansöker om äktenskapsskillnad.
Även om annullering av äktenskap (marriage annulment) inte används som juridiskt begrepp i Skottland kan en berörd part, om ett skotskt äktenskap är ogiltigt (void), vända sig till domstol för en förklaring om återgång av äktenskap (declarator of nullity). Detta innebär att äktenskapet i de flesta hänseenden betraktas som om det aldrig existerat. I Skottland är ett äktenskap ogiltigt om
Om ett äktenskap är upphävbart (voidable) består äktenskapet tills en av parterna ansöker om återgång av äktenskapet. Den enda grunden för att ett äktenskap ska vara upphävbart är att en av parterna var obotligt impotent då äktenskapet ingicks.
En berörd part kan ansöka hos domstol om en förklaring om återgång av ett ogiltigt äktenskap och en maka/make kan ansöka hos domstol om en förklaring om att äktenskapet är upphävbart. Se svaret på fråga 7 ovan för mer information om ogiltiga och upphävbara äktenskap.
Ett ogiltigt äktenskap anses aldrig ha existerat, så det är inte säkert att det finns något behov av att ansöka om en förklaring om återgång. Om en domstol utfärdar en förklaring om återgång, kan den också meddela beslut om ekonomiskt understöd mellan parterna i det ogiltiga äktenskapet. Ett upphävbart äktenskap kan också anses aldrig ha existerat om domstolen utfärdar en förklaring om återgång.
Relationships Scotland är en frivilligorganisation som med bidrag från den skotska regeringen och genom ett nätverk av lokala byråer tillhandahåller medling för par som har beslutat sig för att skiljas eller separera. Medling är en frivillig process som kan hjälpa par att enas om lösningar på praktiska problem. Parterapi erbjuds också par eller enskilda som går igenom svårigheter i sitt förhållande. Lämplig rådgivning och stöd för en familj kan hjälpa den att undvika handlingssätt som kan leda till en rättslig process.
Familjemedling erbjuds också av organisationen Comprehensive Accredited Lawyer Mediators.
Alternativt kan man använda sig av collaborative law (ett förfarande där parterna tillsammans med sina advokater försöker kommer fram till en lösning utanför domstolen) eller ett skiljedomsförfarande. Flag Scotland
Det är möjligt att registrera ett juridiskt bindande avtal i Books of Council and Session hos Skottlands arkiv Registers of Scotland.
De skotska myndigheterna har tagit fram informationspaketet Parenting Agreement for Scotland. Det är ett verktyg som hjälper föräldrar att finna goda lösningar för barnen när förhållandet avslutas.
Äktenskapsskillnad/hemskillnad
i. Ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad kan göras antingen vid den högsta domstolen i Skottland, som är Court of Session i Edinburgh, eller vid en av de lokala sheriffdomstolarna (Sheriff Courts). På webbplatsen för det skotska domstolsverket Scottish Courts and Tribunals Service finns en karta som visar var domstolarna är belägna samt adresser och kontaktuppgifter.
ii. Man kan själv välja vilken domstol man vill vända sig till. För att väcka talan i Court of Session måste det fastställas att skotsk domstol är behörig att pröva ärendet. För att vända sig till en sheriffdomstol måste det fastställas att ärendet hör till sheriffdomstolens geografiska behörighetsområde. Behörigheten grundar sig på hemvist eller domicil. Att en person har domicil kan fastställas om personen i fråga anser att han eller hon har sitt hem på en viss plats i Skottland och ämnar bo där varaktigt under överskådlig framtid.
iii. I Skottland finns två olika metoder att ansöka om äktenskapsskillnad.
iv. Förenklad ansökan kan användas om grund för äktenskapsskillnad kan fastställas med hänvisning till att parterna inte har bott tillsammans på ett år och svaranden samtycker till ansökan, eller de inte har bott tillsammans på två år och svaranden inte samtycker till ansökan. Förenklad ansökan kan användas endast om
v. Ansökan om äktenskapsskillnad med användning av det förenklade förfarandet görs i allmänhet av parterna själva utan hjälp av advokat. Denna typ av ansökan har blivit känd som ”Do it yourself divorce” (gör‑det‑själv‑skilsmässa). Ansökningsblanketter och anvisningar finns på det skotska domstolsverkets webbplats: Scottish Courts and Tribunals Service.
vi. Den andra (vanliga) typen av ansökan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad görs genom en stämningsansökan i Court of Session eller sheriffdomstol (där handlingen kallas initial writ). Varje domstol har sina egna regler för hur en sådan ansökan bör utformas (se under Rules and Practice på webbplatsen för Scottish Courts and Tribunals Service; kapitel 49 i Court of Session rules och kapitel 33 i Ordinary Cause Rules for the Sheriff Court rör familjemål).
Annullering
vii. Ansökan om en förklaring om återgång (declarator of nullity), dvs. annullering av ett äktenskap måste göras vid domstol.
Formaliteter och handlingar
viii. I varje domstol tas en avgift ut för den inledande ansökan och eventuellt också i senare skeden av förfarandet. Om du får rättshjälp eller vissa former av socialunderstöd kan du ha rätt till avgiftsbefrielse. Ansökningsblanketten för avgiftsbefrielse finns i avsnittet om äktenskapsskillnad på det skotska domstolsverkets webbplats: Scottish Court Service.
ix. Tillsammans med ansökan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller återgång måste du lämna in ett äktenskapscertifikat.
Rådgivning och rättsligt biträde kan fås i frågor som rör äktenskapsskillnad, förutsatt att man uppfyller de normala lagstadgade ekonomiska kraven. Rättshjälp i tvistemål kan också fås för äktenskapsskillnad, förutom vid det förenklade förfarandet, förutsatt att man uppfyller normala lagstadgade krav i fråga om ekonomiskt stödberättigande, godtagbara skäl för ansökan och det med hänsyn till omständigheterna i fallet är rimligt att rättshjälp beviljas. Kontakta den skotska rättshjälpsmyndigheten Scottish Legal Aid Board (SLAB) för mer information om vem som kan få rättshjälp.
i. Beslut om äktenskapsskillnad till följd av en förenklad ansökan som meddelats av sheriffdomstol kan överklagas skriftligen inom 14 dagar från beslutsdatumet.
ii. Beslut om äktenskapsskillnad till följd av en förenklad ansökan som meddelats av Court of Session kan inte överklagas. För att upphäva beslutets giltighet och verkan måste ett s.k. reduktionsförfarande inledas vid denna domstol (action of reduction).
iii. Beslut om äktenskapsskillnad till följd av den andra (vanliga) typen av ansökan eller om hemskillnad som meddelats av sheriffdomstol kan överklagas inom 14 dagar från beslutsdatumet. Beslut om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller återgång (annullering) av äktenskap som meddelats av Court of Session kan överklagas inom 21 dagar från beslutet.
Erkännande av äktenskapsskillnad, annullering och hemskillnad faller vanligen inom tillämpningsområdet för den s.k. Bryssel II‑förordningen, dvs. rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003. I artikel 21 i denna förordning fastställs grunderna för erkännande.
i. En dom som har meddelats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.
ii. I synnerhet, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3, ska inget särskilt förfarande behöva anlitas för att uppdatera uppgifter om civilstånd i relevanta register i en medlemsstat på grundval av en i en annan medlemsstat meddelad dom om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, om denna dom inte kan överklagas enligt lagen i den medlemsstaten.
iii. En berörd part kan få fastställt av Court of Session att domen ska erkännas eller inte erkännas.
iv. Om frågan huruvida en dom ska erkännas uppkommer som en prejudiciell fråga vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen avgöra frågan om erkännande.
Skottland har nu infört samkönade äktenskap. Eftersom det förelåg osäkerhet om huruvida Bryssel IIa-förordningen är tillämplig i fråga om samkönade förhållanden infördes bestämmelser, motsvarande dem i Bryssel IIa, om erkännande av domar från andra medlemsstater. Dessa återfinns i Marriage (Same Sex Couples) (Jurisdiction and Recognition of Judgments) (Scotland) Regulations 2014 (SSI 2014 No. 362).
Om ett beslut inte kan erkännas enligt Bryssel II‑förordningen eller liknande bestämmelser tillämpas del II i Family Law Act 1986 och särskilt § 46 i denna. De grunder för erkännande som anges i denna paragraf är följande:
a. äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden är i kraft enligt lagen i det land där den beviljats, och
b. en av parterna i äktenskapet vid den tidpunkt då förfarandet inleddes
i. hade hemvist i det land där äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden beviljades, eller
ii. hade domicil i det landet, eller
iii. var medborgare i det landet.
a. äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden är i kraft enligt lagen i det land där den beviljats,
b. vid den tidpunkt då äktenskapsskillnaden beviljades
i. båda parterna i äktenskapet hade domicil i det landet, eller
ii. en av parterna i äktenskapet hade domicil i det landet och den andra parten hade domicil i ett land enligt vars lagstiftning äktenskapsskillnaden, annulleringen eller hemskillnaden erkänns som giltig, och
c. ingen av parterna i äktenskapet hade hemvist i Storbritannien under en oavbruten period av ett år omedelbart före den dagen.
Erkännande av äktenskapsskillnad, annullering och hemskillnad omfattas vanligen av tillämpningsområdet för Bryssel II‑förordningen, dvs. rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003. Mer information om denna förordning finns i svaret på fråga 14 ovan.
Vid Court of Session eller Sheriff Court kan man ansöka om fastställande av att domen ska erkännas eller inte erkännas.
Om de skotska domstolarna beslutar att de har behörighet tillämpar de i allmänhet skotsk lagstiftning.
Det skotska domstolsverket (Scottish Court Service)
Den skotska rättshjälpsmyndigheten (Scottish Legal Aid Board)
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
En skriftlig ansökan (petition) måste lämnas in till domstol av en av makarna. Supreme Court i Gibraltar är behörig att handlägga ansökningar om äktenskapsskillnad eller hemskillnad, och ansökan ska således lämnas in till denna domstol. Sökanden måste bevisa att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet och tillhandahålla bevis på en av de fem omständigheter som anges nedan.
Det är inte möjligt att ansöka om äktenskapsskillnad under äktenskapets två första år. De enda undantagen från denna regel är om sökanden har upplevt utomordentliga svårigheter eller om svaranden har agerat med särskild hänsynslöshet, eller om sökanden var under 16 år då äktenskapet ingicks.
Den enda grunden för äktenskapsskillnad enligt Gibraltars lagstiftning är att det föreligger djup och varaktig söndring i äktenskapet. För att visa att djup och varaktig söndring föreligger är det nödvändigt att lägga fram bevis för en eller flera omständigheter. De fem omständigheter som kan anföras är följande:
Domstolen måste så långt möjligt undersöka sökandens (kärandens) påståenden och alla påståenden från den andra maken (svaranden). Om domstolen anser att bevis föreligger för äktenskapets varaktiga söndring meddelas en dom om äktenskapsskillnad av en domare vid Supreme Court. Detta görs emellertid endast om domaren anser att de arrangemang som vidtagits för makarnas eventuella barn är tillfredsställande.
Om domstolen är övertygad om att djup och varaktig söndring föreligger i äktenskapet utfärdar den först en dom om provisorisk äktenskapsskillnad (decree nisi). Efter sex veckor kan den part som ansökte om äktenskapsskillnad lämna in en ansökan om slutgiltig äktenskapsskillnad (decree absolute). Förutom om det föreligger exceptionella omständigheter finns ingen tidsgräns för ansökan om slutlig dom.
Om ansökan om slutgiltig äktenskapsskillnad lämnas in senare än 12 månader efter den provisoriska domen måste sökanden dock lämna in en skriftlig förklaring där han eller hon anger
Domaren kan kräva att sökanden lämnar in en edsvuren utsaga som styrker den givna förklaringen. Därefter fattar domaren det beslut som han/hon anser vara lämpligt under omständigheterna.
När äktenskapet upplösts finns det inte längre någon skyldighet att bo tillsammans eller ha några personliga förbindelser, om inte parterna vill det. Parterna kan gifta om sig om de så önskar. De kan antingen behålla det efternamn som de övertagit då de gifte sig eller återta ett efternamn som de burit före äktenskapet.
Fördelningen fastställs av domstolen efter att denna har utrett de faktiska omständigheterna i målet. Även om parterna är överens har domstolen allmän befogenhet att godkänna eller ändra fördelningen.
Supreme Court har befogenhet att antingen innan eller efter det att den har meddelat sin slutliga dom besluta om vårdnad, underhåll och utbildning avseende barnen i äktenskapet eller till och med beordra att åtgärder ska vidtas för att sätta barnen under domstolens beskydd. Supreme Court får inte meddela en slutlig dom om äktenskapsskillnad om den inte är övertygad om att tillfredsställande arrangemang har vidtagits med avseende på eventuella barn.
När Supreme Court meddelar en provisorisk dom om äktenskapsskillnad, eller närhelst därefter, har den befogenhet att beordra att mannen varje månad eller vecka, så länge de båda lever, ska betala hustrun underhåll med ett belopp som domstolen anser vara skäligt. En hustrus rätt till underhåll upphör om hon gifter om sig, men underhåll för barn i äktenskapet påverkas inte av att modern gifter om sig.
I Gibraltars lagstiftning kallas hemskillnad judicial separation. När ett beslut om hemskillnad har fattats har sökanden inte längre någon skyldighet att fortsätta bo tillsammans med sin man eller fru. Han eller hon kan emellertid inte gifta om sig. Hemskillnad är i själva verket ett alternativ då det föreligger djup och varaktig söndring i ett äktenskap, men makarna inte vill gifta om sig. Den som ansöker om hemskillnad måste inte bevisa att det föreligger djup och varaktig söndring. Man kan ansöka om äktenskapsskillnad efter att ha beviljats hemskillnad.
Sökanden måste tillhandahålla bevis för en eller flera av de omständigheter som krävs för att bevisa djup och varaktig söndring i äktenskapet. Däremot behöver sökanden inte vänta i tre år från ansökningsdatumet för att inleda ett förfarande, vilket är fallet vid en äktenskapsskillnad.
Om en av makarna dör utan att efterlämna ett testamente, fördelas denna makes egendom enligt reglerna om arv på grund av släktskap (s.k. intestatarv). En dom om hemskillnad har samma effekt som en äktenskapsskillnad. Därför har ingen av makarna rätt till den avlidna partens efterlämnade egendom. Om en part vid en hemskillnad avlider och efterlämnar ett testamente har hemskillnaden emellertid ingen inverkan på rättigheterna enligt detta, till exempel om den kvarvarande parten anges som förmånstagare i testamentet.
Vid hemskillnad får domstolen tillämpa samma bestämmelser om fördelning av egendom som vid äktenskapsskillnad.
Det finns två former av annullering av äktenskap. Ett äktenskap kan antingen förklaras vara ogiltigt (void), vilket innebär att äktenskapet saknar rättsliga verkningar och aldrig har existerat. Under olika omständigheter kan ett äktenskap vara upphävbart (voidable), vilket innebär att endera av makarna kan ansöka om att det ska upphävas men att det får fortbestå om båda makarna vill det.
Ett äktenskap är ogiltigt om
Ett äktenskap är upphävbart under följande omständigheter:
Om ett äktenskap är ogiltigt saknar det rättsliga verkningar och anses aldrig ha existerat. Om det finns barn i äktenskapet måste Supreme Court dock vara övertygad om att man har ordnat för barnen på lämpligt sätt. Domstolen får också besluta om betalning av underhåll för make och om vårdnad och underhåll för barnen.
Supreme Court i Gibraltar har ensam behörighet i mål om äktenskapsskillnad. Visst socialt stöd kan dock fås genom äktenskapsrådgivning.
Ansökan lämnas till Supreme Court Registry, 277 Main Street, Gibraltar.
Den skriftliga ansökan ska innehålla en edsvuren utsaga (affidavit), en kopia av äktenskapscertifikatet och kopior av barnens födelseintyg. Vidare ska grunderna för äktenskapsskillnad/hemskillnad/annullering anges. Uppgift bör också lämnas om barnen i äktenskapet och kärandens ekonomiska situation. Närmare uppgifter kan fås från Supreme Court Registry, 277 Main Street, Gibraltar, tfn: +350 200 75608.
Rättshjälp kan fås för att täcka kostnaderna för förfarandet, förutsatt att relevanta inkomstkriterier är uppfyllda. Blanketter och närmare uppgifter kan fås från Supreme Court Registry, 277 Main Street, Gibraltar.
En dom om äktenskapsskillnad eller annullering kan upphävas när som helst innan domen blivit slutlig. När det gäller hemskillnad kan domen upphävas när som helst efter det att den meddelats. Beslut om underhåll till maka/make samt vårdnad av och underhåll till barn kan ändras efter det att en dom blivit slutlig.
Enligt EU:s förordning (EG) nr 2201/2003 kan ett beslut som leder till äktenskapsskillnad, hemskillnad (judicial separation) eller annullering av äktenskap som utfärdats i en medlemsstat erkännas i en annan medlemsstat. De nödvändiga handlingarna kan fås från den domstol som meddelade domen. Dessa ska lämnas in till Supreme Court.
Denna förordning påverkar inte frågor som gäller skulden till äktenskapets upplösning, fördelningen av egendom, underhåll eller andra sidofrågor. Det måste finnas en verklig koppling mellan den berörda parten och den medlemsstat som utövar sin behörighet.
Erkännande kan vägras om det strider mot grunderna för rättsordningen, om domen har meddelats mot en utebliven svarande, om denne inte har delgivits de relevanta handlingarna i tillräckligt god tid, om domen är oförenlig med en dom som har meddelats mellan samma parter i Gibraltar, eller om domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i ett annat land, på villkor att den först meddelade domen kan erkännas i Gibraltar.
Varje berörd part får ansöka om ett beslut om att domen ska eller inte ska erkännas. Supreme Court får låta handläggningen av målet vila om ändring i den dom som görs gällande har sökts.
Om beslutet inte kan erkännas enligt EU:s förordning finns alternativa bestämmelser för erkännande av dom om äktenskapsskillnad som beviljats utomlands i rättsakten Matrimonial Causes Act. Där fastställs följande:
Äktenskapsskillnad eller hemskillnad som beviljats genom dom utomlands ska erkännas om
Äktenskapsskillnad och hemskillnad som beviljats i andra länder erkänns enligt Gibraltars lagstiftning om vissa villkor är uppfyllda. Invändning mot erkännande av en sådan äktenskapsskillnad/hemskillnad kan göras om ett av de villkor som anges i Matrimonial Causes Act inte är uppfyllt. I sådana fall är det lämpligt att göra en ansökan vid Supreme Court i Gibraltar om fastställande av att en viss äktenskapsskillnad/hemskillnad som beviljats i ett annat land inte är giltig.
Domstolarna i Gibraltar tillämpar alltid Gibraltars lagstiftning i de ärenden som de handlägger. Mål om äktenskapsskillnad kan handläggas av Gibraltars domstolar, även om äktenskapet ingicks utomlands, om en av parterna
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.